En oväntad sommar av Isabel Allende

En oväntad sommar kändes som en oväntad kandidat till vår bok för maj i en av mina bokcirklar, då det inte är den genren som personen som föreslog titlar brukar hamna i. Omslaget skriker feelgood och jag blev förvånad – jag har aldrig läst Isabel Allende, även om Andarnas hus nog står i min bokhylla någonstans, och jag trodde inte att detta var hennes genre. Nu är omslaget lite missvisande också, kan jag tycka, för det är ingen fluffig pastellfärgad historia vi får serverad här. 
 
Det var dock med den förväntningen jag gick in i läsningen – men jag hade så fel. Lyssnade på den, förresten, inläst av Gunilla Nyroos. En deltagare i cirkeln älskade inläsningen, jag var inte såld – mest på grund av att hon inte kunde uttala ”Richard”. 
 
Bokens titel på svenska är parafraserad ifrån citatet som inleder boken, från Albert Camus: ”Mitt i vintern lärde jag mig att det inom mig fanns en oövervinnerlig sommar” men jag förstår inte titelsättningen ändå, för det är just en parafras och det handlar inte det minsta om sommar här. Åtminstone inte i ramberättelsen – där är det vinter i allra högsta grad, den värsta vintern på många herrans år. Vi träffar våra karaktärer i Brooklyn, där den chilenska gästforskaren Lucía Arraz hyr ett rum av ordinarie universitetsläraren Richard Bowmaster. 
 
Richard är ute och kör bil en kväll i snöovädret, för att ta sig till veterinären med en av sina katter. Han kör på en annan bil som framförs av en ung kvinna, som kör därifrån. Senare på kvällen kommer hon och knackar på hos honom, men hon yttrar inte ett ord. Richard får ta hjälp av Lucía för att kunna kommunicera med den unga kvinnan, som visar sig heta Evelyn Ortega och är papperslös flykting från Guatemala, som jobbar som barnflicka hos en välbärgad familj. 
 
Man upptäcker snart att Evelyn har kört omkring med ett lik i bakluckan, och i processen med att lösa denna knipa får vi alla tre personernas historier – från nutidens våldsamma Guatemala, till Chile kring tiden för militärkuppen och till ett krigshärjat Europa på 1940-talet. 
 
Visst är det medryckande och intressant, särskilt Lucía och Evelyns berättelser som jag inte känner till så väl just historiskt, men det saknas något för mig. Dessutom blir jag galen på hur alla kvinnors kroppar kommenteras och beskrivs hela tiden, det är rent obehagligt. Den hade potential att utvecklas och bli riktigt bra, men det blev den tyvärr aldrig. Det är alltid tråkigt när det blir besvikelse av sådant som verkar lovande från start. 
 
Vill du prova själv trots att jag är negativ, så finns boken att köpa här eller här. 

Sambo på försök av Beth O’Leary

Jag läser sällan böcker som känns som renodlad feelgood (säger hon, som just skrev om Kärlek sökes, men…) – ni vet, när man liksom kan se på framsidan hur det här ska gå. Men ibland så är det något som talar till mig, och det gjorde Sambo på försök – även om jag inte gillar titeln, för det är inte riktigt det det handlar om. På engelska heter den The Flatshare, vilket är betydligt mer passande. 
 
Tiffany – Tiffy – Moore behöver någonstans att bo efter att ha lämnat sin otrevlige pojkvän – och det snabbt. Och gärna billigt också. Men det är London det handlar om, och där blir det inte billigt om man inte ska bo i ett råtthål – eller tillsammans med andra förstås. 
 
Leon Twomey jobbar nätter på ett hospice, och behöver även han hitta ett sätt att bo billigare. Han har en tvåa i Kennington, och kommer på den lysande idén att hyra ut lägenheten under halva dygnet – för på helgerna är han ändå hos sin flickvän. 
Deras omgivning tycker att de är tokiga – men kanske är detta den perfekta lösningen för dem båda. De behöver aldrig ens ses, för Leons flickvän tar hand om visning och inflytt, men börjar snart kommunicera med post-it-lappar, och det flyter på fint. Men med den jobbige ex-pojkvännen, svartsjuka flickvännen, krävande jobb och bröder som sitter i fängelse för brott de inte begått behöver man ändå bryta en och annan regel för att saker och ting ska fortsätta flyta på… 
 
Och visst är det förutsägbart och gulligt, men samtidigt tar boken upp viktiga ämnen, såsom misshandel, rättvisa och dess skipande, syskonrelationer, sorg, vänskap, gaslighting och förstås – kärlek. Jag tyckte jättemycket om den. 
 
Boken finns att köpa till exempel här eller här. Perfekt till semestern! 

Kärlek sökes av Carin Hjulström

Jag läste de två första böckerna om Frida Fors för sex respektive tre år sedan – Hitta vilse och Finns inte på kartan. Jag var inte imponerad av den första men tyckte bättre om den andra, och nu dök då den tredje, Kärlek sökes, upp på min TBR-lista. Sagt och gjort, det var lagom underhållning under en period med mycket att tänka på. 
 
Frida är numera frånskild, 40-någonting och bor ensam efter att båda barnen flyttat hemifrån, varav den ene just gett sig av på en långresa till Asien. Radhuset känns tomt, och även om hon är expert på relationer tack vare radioprogrammet hon leder på Sveriges Radio, Sena samtal, är hon inget vidare på det i verkliga livet, tycker hon. 
 
Påhejad av vänner och arbetskamrater bestämmer hon sig för att ge sig ut i nätdejtingdjungeln – något som förstås blir både spännande och skrämmande – ty det finns alla sorters djur i vår herres hage. 
 
Parallellt med detta händer det grejer hemma i radhusområdet, och även om det verkar rätt jobbigt med sådana där grupperingar av människor som ska bestämma sig för saker kan det vara väldigt roligt – och kanske utbildande – att läsa om. 
 
En ganska söt och mycket förutsägbar historia. Helt OK lagom underhållning, alltså! Dock känns den lite omodern på sina ställen – nog var nätdejtingen ganska utbredd 2016, när boken kom? Tinder och sådant, tänker jag på? Det verkar lite stelbent på sina ställen. 
 
Ett stort plus för bra skildringar av mitt kära Göteborg! 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Franny and Zooey av J D Salinger

J D Salingers Franny and Zooey är en sådan där bok som känns som om den pratas om mycket i amerikansk litteratur, amerikanska ungdomsserier, amerikansk film… och det är klart, Salinger och Räddaren i nöden kanske är den allra mest nämnda, citerade och hänvisade till ur det avseendet. Franny and Zooey hamnade i alla fall på min TBR-lista någon gång och den har lyckats hålla sig kvar trots att jag ibland röjer lite bland titlarna, så jag plockade upp den häromsistens och tänkte att den skulle vara kort och lättläst. 
 
Det var den inte. Jag tyckte att den var så otroligt seg att ta sig igenom, även om jag tyckte om den i stort. Jag har för mig att jag tyckte ungefär samma som om Räddaren i nöden när jag läste den för många herrans år sedan, så Salinger kanske inte är för mig, helt enkelt. 
 
Franny är en novell, som handlar om en ung studentska som tröttnar på egoismen och ytligheten omkring sig. Zooey är en kortroman, som handlar om Frannys nervsammanbrott i föräldrahemmet, och hennes bror Zooeys försök till att hjälpa henne genom broderliga goda råd och förståelse. Och långa monologer. Han är inte helt olik Holden Caulfield från Räddaren i nöden, det är han inte. 
 
Upplägget är intressant, klaustrofobiskt och väl utfört. Men det blir tjatigt och långdraget och lite ointressant för mig. Ett bevis på att det här med klassiker inte alltid betyder att det är fantastiskt. Men helt okej. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Små eldar överallt av Celeste Ng

Jag nämnde i min text om Flora Wiströms Hålla andan att jag har en tendens att skapa förutfattade meningar om saker och ting –  en sådan sak, som överbevisade mig med råge, var Desperate Housewives. Jag var helt säker på att det inte var någonting för mig, alls, men så köpte jag första säsongen på DVD för några pund någon gång – jag vet ju även att det ofta händer att jag blir just överbevisad, se Harry Potter, t.ex, så det kan vara värt att utmana mig.
 
Och jag var ju fast på nolltid! Satt uppe halva nätterna och skulle se ”bara ett avsnitt till”, och längtar nu efter att Desperate Housewives ska bli tillgänglig på någon streamingtjänst, för åh, vad jag skulle vilja se om serien! 
 
Anledningen till att jag börjar tjata om det nu är för att jag genast fick en sådan stark Wisteria Lane-känsla av Små eldar överallt. Jag började lyssna under en varm lunchpromenad en dag då jag jobbade hemifrån, behövde skingra tankarna och kom på att detta kanske kunde vara något att fastna i. Jag knatade omkring bland försommarblomster och gröna gräsmattor och blev mycket riktigt indragen i Ngs berättelse på nolltid. 
 
Liksom på Wisteria Lane handlar det om familjer, vänskap, hemligheter och lögner. Om hur saker som hände för längesedan formar tillvaron i nutid, och om hur sådant som bara borde ha fått vila i frid plötsligt kommer upp till ytan. Om om blod är tjockare är vatten, om konst och ouppfyllda drömmar, om yta och fasad och om när allting rasar samman. Mycket, mycket bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här – jag kan rekommendera ljudboken, om du inte har alltför svårt att hålla ordning på persongalleriet, det var på gränsen till för stort för mig som lyssnare men det gick 🙂 

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie

Jag firar fem år på mitt jobb nästa söndag, den 14 juli, och minns att det var den sommaren som jag ”lärde mig” läsa e-böcker. Jag hade ett provabonnemang på E2GO, som nu heter Nextory, och minns att jag satt och bläddrade genom utbudet och ville hitta denna Americanah, som vänner talade så gott om. Nu, när jag gick in för att spara ner bilden till detta inlägg, ser jag att den publicerades i pocket just 2014-07-14.
 
Jag minns att jag sparade Americanah och längtade efter att läsa den en helg – men så var den plötsligt borta. Och pocketen var så tjock och jag är ju så dålig på att bära med mig tjocka böcker. Så jag lade undan idén just då – och sedan har jag alltså lyckas fortsätta lägga undan den i fem år, trots att jag verkligen velat läsa. 
 
Tack vare en tegelstensutmaning på Instagram tidigare i år läste jag äntligen En halv gul sol, och insåg att nu kan jag inte vänta längre med Americanah. Och mycket riktigt letade den sig upp för min TBR-lista också. Och nu har jag äntligen – ä n t l i g e n – läst denna fantastiska roman. Det var över en månad sedan jag läste ut den, men jag bär den verkligen med mig i hjärtat varenda dag. 
 
Det är en fantastisk kärlekshistoria, men även ett tidsdokument och en berättelse om två kulturer – den amerikanska eller västerländska, och den västafrikanska. Ifemelu och Obinze träffas och blir förälskade i tonåren, men båda lämnar Nigeria – Ifemelu reser till USA och blir framgångsrik akademiker och bloggare, Obinze hamnar i ett ”post-9/11”-London, där han lever ett farligt, papperslöst liv. Femton år senare träffas de igen. 
 
Jag kan inte nog prisa denna bok – men det behöver jag antagligen inte heller, eftersom ”alla” har läst den (och sagt åt mig att göra detsamma). Vilken läsupplevelse! Missa inte, om du som jag lyckats göra det i alla år. Boken finns att köpa här eller här. 

Hålla andan av Flora Wiström

Flora Wiström imponerade stort på mig med sin debutroman, Stanna, som jag min vana trogen hade förutfattade meningar om men som verkligen överträffade mina förväntningar – en sådan där välskriven bok som har ungefär allt man kan önska sig. Och det har Hålla andan också. 
 
Vi träffar en syskonskara – Mina, Daria och Sam. Mina har just tagit studenten, och känner att hennes vänner lämnat henne. Och storasyster Daria, som alltid funnits där, har inte tid. Hon tävlingssimmar, tränar stenhårt och är allas favorit och stjärna. Men en dag är hon borta. Hennes kläder och pass är borta, det finns inte ett spår, och hon svarar inte i telefonen. 
 
Mina söker sig till simhallen för att ta reda på vad som kan ha hänt. Det var där Daria spenderade nästan all sin tid, och det var där hennes vänner fanns. Där hittar Mina hemligheter, vänskap, ett hett plåttak, svar på somliga frågor – och kärleken, kanske. 
 
Det handlar om makt, om prestation, sexualitet, identitet och kanske att hitta sig själv när man egentligen letar efter någon helt annan. Mycket elegant och välskrivet, alla formuleringar sitter där de ska och det är en ren fröjd att läsa. Fantastiskt bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Missa inte! Mycket bra sommarläsning. 

Avlivningskliniken Tusenskönan av Martina Montelius

Jag är väldigt förtjust i Martina Montelius böcker, och när jag fick nys om denna blev jag genast väldigt nyfiken. Bara titeln lovar ju mycket, säkerligen absurt och spetsigt, och jojomensan, nog blev mina förhoppningar uppfyllda! 
 
Eutanasi har i boken blivit lagligt och privatiserat i Sverige, och June, 48-årig debattör på högerkanten, har bestämt sig för att hon ska bli avlivad på Tusenskönan, kliniken som drivs av Brage Weindel, en man med två ex-fruar och en nuvarande pojkvän i sin personal. Vem som helst kan söka sig till Tusenskönan, men vistelsen där och hur lång tid man får vänta på sin avlivning är givetvis en ekonomisk fråga. Här finns restaurang, spa, bar och gym, och man kan bli tillsnyggad av plastikoperationer om man vill vara vacker på begravningen. Allt finns! 
 
June föraktar det mesta här i världen, särskilt det vänstervridna samhället hon upplever, och boken blir en ordentlig inventering av hennes psyke – men även det hos hennes medpatienter, bland annat en ung flicka vars öde är verkligt tragiskt. Men Montelius är expert på tragikomik och på att plocka fram det absurda i situationerna – vassa formuleringar och drypande satir genomsyrar boken. Jag tyckte hemskt mycket om den!
 
Finns att köpa här eller här. 

If I die before I wake av Emily Koch

Jag fick ärva denna bok av en god vän, som läste ut den under en gemensam resa i våras. Jag hade hyfsat nyss läst Jag ljuger ibland av Alice Feeney, som har samma sorts berättarperspektiv och gillade den så det kändes kul att läsa Kochs bok som jämförelse. Berättarperspektivet jag talar om är att en av huvudpersonerna ligger i koma, och berättar från sjukhussängen där vederbörande är betydligt mer medveten än människorna runt omkring tror. 
 
I If I die before I wake har huvudpersonen Alex råkat ut för en klättringsolycka och ligger på sjukhus, och har så gjort ganska länge. Nu ligger han där han ligger, och hör bara vad folk omkring honom pratar om. Att hans sambo Bea borde gå vidare, då han aldrig kommer att vakna igen, och att familjen funderar på att ta bort den livsuppehållande vården. Han har själv velat dö, och försökt anstränga sig för att inga undersökningar ska visa på liv, men när han får tanken i huvudet att det kan ha varit så att han utsatts för ett brott gör han istället allt för att vakna. 
 
Han ser inte personalen omkring sig, men de får snart namn och identiteter i hans huvud. Vem kan tänkas vara personen som kan hjälpa honom? 
 
Beskrivningen av att ligga så hjälplös och orörlig är gripande, men för mig är den svagare än i Feeneys bok. Jag kanske gjorde mig själv en otjänst när jag läste dem såpass tätt inpå varandra, för kanske är boken bättre i sin egen rätt än jag ger den cred för, men jag tyckte att den var lite trög och lite babblig. Trots att den inte är speciellt lång tog det tid att ta mig igenom den, jag blev liksom inte riktigt engagerad och inte speciellt förtjust i någon av personerna som förekommer. 
 
Men – intressant premiss, det är det! Hade detta varit första boken som jag läste ur detta berättarperspektiv hade jag nog blivit mer tagen och boken fastnat bättre, nu gjorde den inte riktigt det för mig. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Månadens språk: grekiska ~ Medea av Euripides

 
Månadens språk hos Ugglan och Boken för juni månad var grekiska. Det var förvånansvärt svårt att hitta något hyfsat lättillgängligt, så efter en stunds funderande bestämde jag mig för att läsa en gammal grek istället för att försöka leta rätt på något samtida översatt. Jag har tänkt läsa Medealand av Sara Stridsberg i sommar, så just Medea kändes nära tillhands. 
 
Vi satt och pratade vid lunchbordet igår, om att läsa dramatik och om hur svårt det kan vara. Det allra första dramat jag läste på universitetet var Orestien av Aischylos och då blev jag livrädd. Så svårt! Men man får fokusera på att texten ska flyta, och läsa fotnoter och förklaringar i efterhand, vid behov. Känna rytmen och flytet, det är mycket trevligt. 
 
Medea upplever jag som enklare att läsa – kanske för att berättelsen om den försmådda kvinnan som vill hämnas sin tidigare älskare genom att döda deras gemensamma barn, är såpass känd – och att det är en hyfsat kort text. Det roligaste med Medea är, tycker jag, sättet som pjäsen liksom försöker få publiken att sympatisera med huvudpersonen, trots att hon är gräslig och brutal som få. 
 
Blodigt och dramatiskt och väldigt intressant. Ser fram emot att läsa Stridsbergs modernare adaption inom kort! Medea finns i en app nära dig, men just denna finns även att köpa för så lite som tio kronor hos de stora nätbokhandlarna t.ex här eller här!