Flora Wiström imponerade stort på mig med sin debutroman, Stanna, som jag min vana trogen hade förutfattade meningar om men som verkligen överträffade mina förväntningar – en sådan där välskriven bok som har ungefär allt man kan önska sig. Och det har Hålla andan också.
Vi träffar en syskonskara – Mina, Daria och Sam. Mina har just tagit studenten, och känner att hennes vänner lämnat henne. Och storasyster Daria, som alltid funnits där, har inte tid. Hon tävlingssimmar, tränar stenhårt och är allas favorit och stjärna. Men en dag är hon borta. Hennes kläder och pass är borta, det finns inte ett spår, och hon svarar inte i telefonen.
Mina söker sig till simhallen för att ta reda på vad som kan ha hänt. Det var där Daria spenderade nästan all sin tid, och det var där hennes vänner fanns. Där hittar Mina hemligheter, vänskap, ett hett plåttak, svar på somliga frågor – och kärleken, kanske.
Det handlar om makt, om prestation, sexualitet, identitet och kanske att hitta sig själv när man egentligen letar efter någon helt annan. Mycket elegant och välskrivet, alla formuleringar sitter där de ska och det är en ren fröjd att läsa. Fantastiskt bra.
Stories from the city, stories from the sea 