Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall

Adrian och Emma har alltid varit bästa vänner, trots att Adrian varit utanför och liksom låg i rang i skolan. Det är ju skönt att han har Emma i alla fall. Tills det blir dags att börja nian och Emma kommer över för att berätta att hon inte tycker att de ska umgås mer. Hon vill ju inte att hans låga plats i hierarkin ska påverka henne – även om hon inte beskriver det riktigt så, utan snarare att hon vill ha en förändring i livet – och plötsligt är Adrians trygghet utanför familjen borta och han känner sig ensammast i hela världen. 
 
När Adrians mormor dör åker han och familjen till Luleå för begravningen, och Adrian upptäcker att han och hans morfar har riktigt trevligt tillsammans. Han lär honom spela Wordfeud och även efter att Adrian kommit tillbaka till Örnsköldsvik hörs de per telefon, morfar skaffar en iPad och de börjar spela ihop. När höstlovet närmar sig bestämmer Adrian sig för att resa dit och tillbringa lovet med morfar – kanske mest för att slippa mammas oupphörliga frågor om vart Emma tagit vägen. 
 
I Luleå vet ingen vem Adrian är, ingen vet att han egentligen är en tönt och när han träffar Vera på biblioteket inne i Luleå har hon inga förutfattade meningar om honom. Hon är hans raka motsats – eller? – men de har väldigt kul tillsammans. Men vad kommer att hända när hon oundvikligen får reda på sanningen? 
 
En riktigt fin, lite sorglig och ömsint ungdomsroman, om vänskap och tillit och familj. Välskrivet och varmt! Ida Ömalm Ronvall har skrivit en bok tillsammans med Johanna Schreiber, Inte som du, som jag varit sugen på ett tag. Nu har jag läst en av dem var, så det är väl dags att jag plockar upp samarbetet! 

Svärmodern av Moa Herngren

Moa Herngren är fantastisk på att berätta om familjesituationer, mer eller mindre självvalda relationer och konflikter. Själv har jag sett det i Bonusfamiljen, men jag förstår att även Finaste familjen och Sjölyckan, som jag knappt sett själv men känner till, behandlar dessa ämnen och även där är hon delaktig som manusförfattare. Här skiner hon verkligen. En riktigt bra roman. 
 
Åsa har alltid haft en tät relation till sin son Andreas, då hon varit ensamstående under större delen av hans uppväxt. Hon var hemskt förtjust i hans första flickvän, som även var dotter till deras bästa vänner, men när han träffar Josefin blir relationen dem emellan komplicerad. Åsa gör sitt bästa (i sitt sinne) för att de ska ha ett gott förhållande till varandra, men när hon gör en dumhet som skrider över Josefins gränser rasar allt samman. När vi träffar Åsa får hon inte längre umgås med dem, eller med sin lille sonson som hon är mycket förtjust i. 
 
Missförstånd staplas på missförstånd, och även om jag kan bli galen på Åsa blir jag lika galen på de andra. Jag tror nog faktiskt att Åsa vill väl, men hon vet inte hur hon ska gå tillväga för att göra rätt. Lustigt nog är hon en aktad kommunikationskonsult med uppdrag över hela Sverige. 
 
Vi får även ta del av andra karaktärers perspektiv – det är som om boken vill att man ska välja sida, men det är lätt att bli förledd… 
 
Underhållande med stänk av svärta och smärta. Lättläst text utan att vara banalt. Och – alldeles lagom lång! 

Mytomanen av Sofie Sarenbrant

En tonårspojke hittas död i skogen efter en idrottsdag med orientering i Bromma. Hans värdesaker är borta och han är illa tilltygad. Ett ungdomsgäng från en annan del av Bromma misstänks då de knivrånat jämnåriga på sistone, men kanske är det inte hela sanningen. 
 
Emma Sköld blir ansvarig för utredningen, som verkar peka åt alla möjliga håll – det är något som inte riktigt är som det ska. Det verkar även som om det är något som inte stämmer på polisstationen. 
 
Det har gått några veckor sedan jag läste Mytomanen och jag inser att den verkligen inte fastnat i minnet, för jag kommer bara ihåg början och slutet och en bihistoria i mitten. Jag vet inte om det är mitt eller bokens fel, faktiskt, men den lämnade uppenbarligen inget större intryck hos mig. Intressant är det dock alltid att läsa om mytomaner, och upplösningen var inte så förutsägbar som den ibland kan vara. 
 
Jag har lite svårt att förstå varför Emmas syster Josefin får ta mer och mer plats i utredningarna. Det är i och för sig lite kul med en sidekick som inte är polis eller inom rättsväsendet, men nu blir det lite som Erica Falck i Läckbergs böcker – man förstår inte riktigt hur det är möjligt att en utomstående person gång på gång ser så mycket som ingen annan ser. I detta fallet har hon i och för sig en annan inblick då hon umgås i samma kretsar som den döde pojkens familj, men jag köper det inte riktigt ändå. 
 
Men – lagom tempo och slutet var spännande, och det är ingen risk att jag inte kommer att fortsätta med serien. Man måste ju få veta hur det går…! 

Tolv veckor med dig av Johanna Schreiber

Ibland är en relationsroman med färgglatt omslag bara helt rätt och Johanna Schreibers bok visste verkligen var den satt. Riktigt mysig läsning! 
 
Jacob och Linnéa kommer från skilda världar – han från Lidingö, med jobb på advokatbyrå där han hoppas bli delägare inom kort. Hon från Öland, med struliga familjeförhållanden och jobb på en välgörenhetsorganisation. Ingen av dem känner egentligen för att gå på det där bröllopet där de träffas, men hur det än blir spenderar de natten tillsammans och åker tillbaka till Stockholm dagen därpå med samma övertygelse – de kommer aldrig att ses igen. Linnéa kommer att gå tillbaka till Tinder-livet där hon träffar unga killar som inte vill binda sig, och Jacob kommer att begrava sig i arbete. 
 
Men så upptäcker Linnéa att hon är gravid. Inte riktigt vad någon av dem tänkt sig. Efter övervägande bestämmer de sig för att flytta ihop under de tolv veckor som finns kvar av tiden då de måste bestämma sig för om de ska behålla barnet eller inte. Det blir en turbulent sommar, minst sagt, och det är så roligt att vara med på resan. 
 
Detta är nämligen något så ovanligt som en oförutsägbar feelgood. Fantastiskt! Schreiber berättar otroligt bra, det är både spännande och roligt och hjärtnypande. Den ligger helt rätt i tiden, på många sätt men just samtidsmarkörerna är väldigt lyckade. Mysig sommarläsning! 

Vad händer om man vänder på Paris? av Viveca Lärn

 
Böckerna om Tekla och Ulle har kommit ut i elektroniska nyutgåvor, tack vare att Saga Egmont har den goda smaken att plötsligt ge ut en massa av mina gamla favoriter. Kul! Mot slutet av vårbingot behövde jag läsa en gammal favorit, och är det någon bok jag har läst säkert trettio gånger är det denna. Så det passade bra! Extra bra eftersom jag längtar till Frankrike och Paris. 
 
Det är en smart och söt historia om tolvåriga Tekla, vars konstnärspappa Tommy får ett stipendium för att åka och måla i Paris under en period. Tekla får ledigt från skolan tack vare pappans charm och vi får följa med – och det hinner hända mycket. Dialogen är precis så härlig som vi känner Viveca Lärn för och även om Tekla är lite lillgammal tycker jag att hon är en trovärdig tolvåring, där på gränsen till tonåring. Tweens existerade inte 1980, när boken först kom ut, men detta är en perfekt tween-bok om man vill ha något roligt och lagom spännande. Passar lika bra för nästan 38-åringar, särskilt de som är så förtjusta i Viveca Lärn (då Sundvall) som jag är och förblir. 

Hamnet av Maggie O’Farrell

Hur mycket Shakespeare jag än har läst på universitetet så har jag aldrig fått någon ordentlig bild av hans liv, förutom att han var gift med Anne Hathaway (vars stuga jag har besökt en gång i forntiden), de förlorade en son i tidig ålder, och så skrev han pjäser och grundade The Globe Theatre (som jag besökt massor av gånger, främst för att presentbutiken är så rolig). 
 
Men i Hamnet berättar Maggie O’Farrell berättelsen om Shakespeares yngre dagar såväl som om hans tid i London – men berättelsen fokuserar inte på William Shakespeare. Han nämns aldrig ens vid namn. Här får vi istället lära känna hans familj, vi får veta hur Anne och han träffades, varför de gifte sig. Vad som är sant och vad som är påhittat är irrelevant, för det är så otroligt medryckande och engagerande. 
 
Det är berättelsen om ett äktenskap och om en familj, med sonen Hamnet i centrum. Livet i Stratford-upon-Avon i slutet av 1500-talet, relationer till släkten, Annes arbete med läkekonst – och förstås den fruktade pesten. Men framför allt tar jag till mig porträttet av Anne, som är så vackert och nyanserat. Dessutom leker O’Farrell med berättelsen på ett vis som gör det hela otroligt spännande, för jag förstår inte riktigt hur det ska gå ihop för att stämma med historian, den som vi ”vet” är sann. Det är så fantastiskt bra. 

Min morbror trollkarlen av C S Lewis

 
Jag kom aldrig i kontakt med Narnia som barn – kanske för att jag aldrig haft något större intresse för fantasy och sådant. Jag läste inte ens Mio min mio eller Bröderna Lejonhjärta som barn – jag var nog närmare 35 innan jag lyssnade på en av dem och nu minns jag inte ens vilken det var. Det här med drakar och trollkarlar och sådant är inte min melodi (förutom Harry Potter då, som krossade mina fördomar totalt). 
 
Men – ännu en gång detta vårbingo – jag behövde läsa något med overkliga inslag och då kändes Narnia ändå rätt lättillgängligt. Somliga säger att man ska läsa dem i den ordning de kom ut, somliga i kronologisk ordning och jag valde det senare alternativet, Min morbror trollkarlen, som ger bakgrundshistorien till det som jag sedan förstår är böckerna som bl.a blivit film. 
 
Och ja, det är väl gulligt och mysigt men jag är inte övertygad. Jag kommer säkert att försöka mig på Häxan och lejonet någon gång framöver för att även få en smak på hela garderobsgrejen, men jag är och förblir riktigt kass på fantasy. 

The Secret Diary of Adrian Mole, aged 13 3/4 av Sue Townsend

Till vårbingot som jag nämnt tidigare behövde jag även en bok från mitt födelseår, som är 1982. Det kom mycket bra detta år, såsom Purpurfärgen av Alice Walker, Tänd ett litet ljus av Maeve Binchy och andra boken om syskonen Tillerman av Cynthia Voigt, Dicey’s song, men dessa har jag ju läst och orkar inte läsa om. Något hyfsat kort behövde det vara, dessutom, ty tiden höll på att rinna ut för detta bingo och jag hade ett par besvärliga rutor att fylla. 
 
Men så landade blicken på The Secret Diary of Adrian Mole, som jag egentligen hade tänkt läsa till rutan ”en gammal favorit” – men jag tänkte om och lyssnade på denna istället. Och åh, vad jag älskar Adrian Mole. Jag älskar alla Townsends böcker ska sägas, men Adrian Mole är en tidig förälskelse och den första ”riktiga” boken jag läste på engelska i sjuan. Och det håller. Det är fortfarande så fruktansvärt roligt. Och hjärtknipande, ibland, men allra mest hysteriskt kul. Hela serien om Adrian Mole är otroligt bra, och jag ska nog försöka beta mig igenom dem allihop faktiskt. Skön sommarlyssning! 
 
Vad har vi då här? Jo, en engelsk kille i Ashby-de-la-Zouch som är 13 3/4 år gammal och intellektuell, till skillnad från sina slarviga föräldrar. Han skriver dagbok och skickar dikter till BBC och hjälper pensionärer med arga schäfrar och en fäbless för rödbetsmackor och är förtjust i Pandora Braithwaite och det är så välfunnet och härligt – allt paketerat i tonårsangst och en dysfunktionell familj. Fantastiskt. 

Ormarna av Sadie Jones

Ibland händer det sig att man lyssnar på en podd i precis rättan tid. Jag visste inte vad jag skulle läsa härnäst när jag lyssnade på ett avsnitt av Mellan raderna med Jihde och Öhman men så pratade de om Ormarna av Sadie Jones och det lät bara precis rätt för stunden. Ungt par flyr London för en roadtrip i Europa med ett stopp på franska landsbygden, bring it on! 
 
Bea och Dan tar sina sista sparpengar för att ge sig iväg mot Alhambra i Spanien, men bestämmer sig för att göra ett stopp hos Beas bror, Alex, som driver ett hotell i Frankrike. Bea jobbar som samtalsterapeut och Dan är mäklare och ingen av dem trivs speciellt bra med tillvaron – de måste göra något annat ett tag.  
 
Men hotellet är inte som de förväntat sig. Det är slitet och nedgånget, det finns inga gäster, Alex skriver in fejkade namn i liggaren och dricker alldeles för mycket – särskilt för någon som ganska nyss blivit ren från droger. Från vinden hörs ljud av ormarna som bor däruppe – även i trädgården finns ormar som kommer obehagligt nära. 
 
En dag dyker Liv och Griff Adamson, Bea och Alex föräldrar, upp oanmälda. De är oerhört rika – rikare än Dan kunnat föreställa sig att någon varit. Han visste att Bea kom från pengar, men hon har alltid vägrat ta emot pengar från sin familj och han hade ingen aning om hur läget verkligen var. Griff har samlat ihop sin förmögenhet på allmänt oetiska sätt, och Dan är djupt besvärad i deras sällskap, hur charmiga de än må vara. 
 
Så försvinner Alex efter att ha varit ute på ett ärende och allt stegras. Konflikter, klaustrofobi och hemligheter. Och vem är amerikanen som ringer och absolut vill boka ett rum på hotellet? 
 
Otroligt spännande, krypande och lömskt liksom reptilerna som gett boken sitt namn. Många är förbannade på slutet – jag tycker att det är perfekt för bokens form och upplägg. 

Breathe av Sarah Crossan

Jag behövde leta rätt på en bok som utspelar sig i framtiden till ett bokbingo under våren (inte samma som pågår nu) och det här med framtidsskildringar är ju inte riktigt min grej. Men – alltid nyttigt att vidga sina vyer och på Goodreads hittade jag Breathe av Sarah Crossan. Jag har läst en del av hennes prosalyrik och tycker att de är fantastiska – och även en lätt utväg, prosalyrik har jag lättare att begripa mig på än sci-fi-romaner. 
 
Nu visade det sig att detta inte alls är prosalyrik utan en ganska klassisk YA-sci-fi. Men tiden var knapp och tja, det var bara att tugga i sig. Och det gick ändå över förväntan, även om den är väldigt mycket längre än nödvändigt. Jag upphör aldrig att förvånas över detta, men inser att jag nog är lite överkänslig. 
 
I Crossans framtidsvärld finns inte längre något naturligt syre, för det finns inga träd kvar. Det finns premiummänniskor, som bor i en bubbla med obegränsat syre, det finns auxiliaries (jag vet inte hur jag ska översätta detta, reserver kanske?) som bor utanför bubblan och överlever med hjälp av syretuber, och så finns det revolutionärer, som vill störta regimen.
 
Vi följer tre tonåringar – en ur varje grupp. Quinn bor i bubblan och har aldrig behövt oroa sig för syretillförseln. Bea är hans bästa vän, men hör till reservfolket som måste betala höga skatter för extra syre om de vill kunna springa, dansa och idrotta. Och Alina hör till den hemliga motståndsrörelsen, men måste fly från bubblan när ett av hennes uppdrag går fel. Hon har hört talas om The Grove, ett ställe där det fortfarande finns träd som tas omhand av rebeller. Men hon har bara två dygns syre i sin tub. Hennes vägar korsas med Quinns och Beas när de är på väg ut på en campinghelg. 
 
Det är ganska spännande och språket är bra – en extra bonus är när jag börjar känna igen London (väl?), fast i ett helt annat format än det jag är van vid. Lite för långt dock, som sagt, och lite för flummigt för mig, kanske. Men kul att läsa något jag inte brukar – jag har (peppar peppar) kommit in i ett fantastiskt läsflow sedan några veckor tillbaka, vilket gör det enklare och trevligare att prova nya saker.