Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera av Sara Granér

 

 
Alltså denna titel är så ofantligt rolig – en fantastisk travesti på Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Det är något härligt med att våga skämta om allvarliga saker. 
 
Och det är en hel del allvar i detta album. Politik och ekonomi, framför allt. Många träffsäkra kommentarer kring absurditeter i samhället, och inte minst yttrandefrihet och vad det innebär – nedan bild fick mig att jubla och gapskratta på en gång: 
 
 
Det blev en underhållande och intressant stund under en blåsig lördagsförmiddag – men jag måste invända emot det lilla formatet! Jag hade jättesvårt att läsa texten på sina ställen, och då har jag ändå inte det synfelet. Den hade alltså gärna fått vara i A4-storlek, för jag tröttnade på att kisa och hålla boken rätt upp i ansiktet. 
 
Men ja. Bra! 
 
 
Läs gärna mer hos enligt O, som jag ser hade samma problem som jag med den lilla texten 😉 Boken finns att köpa här eller här. 

Veckans topplista v. 44 – Skräck och annat otäckt

 
Veckans topplista hos Johannas Deckarhörna handlar om skräck och annat otäckt, Hallowe’en till ära! Det är ju inte riktigt min genre, men fem grejer ska jag väl lyckas få till… 🙂 
 
  1. Carrie av Stephen King var min första av honom (jag har sedan dess även läst Lida, men planerar att läsa lite annat så fort jag får tid och lust. Riktigt bra och lagom läskig. 
  2. Färjan av Mats Strandberg är klassisk, blodig skräck – men det jag gillade bäst med den var socialrealismen och porträtten av människorna ombord på färjan. Tycker hemskt mycket om den. 
  3. Sara Bergmark Elfgren, nu aktuell med Norra Latin, skrev den otroliga thrillerpodden De dödas röster som sändes i P3 Serie förra året. Helt otrolig, in och lyssna! Vet ingen som inte älskat den och vet även många som trodde att det var en dokumentär – så välgjord är den. 
  4. Creepypodden har samlat nio skräckhistorier som tar minuter att läsa men timmar att glömma – några av dem gjorde mig lite skakis! In och läs här. 
  5. Frozen Charlotte av Alex Bell blev jag tipsad om i en podd i vintras och läste – och ja, den är läskig som bara den, särskilt om du ogillar dockor. Mycket bra! 
 
   

 
      

Några vardagsbilder

Det har blivit väldigt lite personligt här på sistone – av ingen egentlig anledning alls, det har bara varit mycket att göra och många böcker att rapportera om. Men här är några stycken från de senaste veckorna, i alla fall! 
 
 
 
Hösten är bra tjusig! Den första bilden är från en vägg vid en gångtunnel nära mig, den andra är från parkeringen utanför jobbet. Så vackert! 
 
 
Detta var inte heller helt fel, igår morse c:a 07:20 från Älvsborgsbron. Tyvärr missade jag den imorse, jag gick hemifrån något senare, men såg bilder från Hisingssidan som var helt svindlande vackra. 
 
 
Min (typ) äldsta kompis Heather har startat ett projekt där hon lägger upp selfies varje dag med (olika) läppstift i femtio dagar. Jag tänkte haka på lite lätt, men jag använder ju inte ens läppstift varje dag. Men detta är från i fredags och det är H&Ms Lip Colour-To-Go i Paint the town red, en sorts penna som jag är mycket förtjust i. 
 
 
Jag var ju inte med på Stockholm Literature, men fick lite litterär spis igår kväll ändå då Lise Tremblay intervjuades på Stadsbiblioteket. Frågorna ställdes på engelska, hon svarade på franska och så tolkade herren till höger till svenska. Jag blev otroligt glad när jag insåg att jag förstod nästan allt hon sa, trots Québec-dialekt – pluggandet bär alltså frukt! Mycket motiverande och härligt. 
 
Imorse vaknade jag klockan tre av att det fullkomligt stank brandrök. men det brann ingenstans. Jag var ute i svalen och sniffade och tittade ut och läste alla tidningar men ingenting. Jätteskumt, men jag vågade ju inte somna om så nu är jag lagom sömnig. Men det blev bättre av lunch med gamla teamet! 
 
 
Cordon bleu med kaprissky och persiljestekt potatis på Kooperativet – det var verkligen inte fel! 
 
Ikväll är det dags för tredje bokcirkeln om Per Anders Fogelström på biblioteket, ska bli mysigt och lagom ansträngande 😉 

Tematrio: Rädsla

 
Idag är det Halloween och Lyran ber oss: Berätta om tre böcker som gjort dig rädd! 
 
      

 
 
Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel höll på att skrämma livet ur mig. Jag läste den någon natt i Hunnebo när vinden ven och det knakade överallt och hade närmare maxpuls hela tiden 😉 (Hans Kom ska vi tycka om varandra var också fantastisk men nu valde jag den andra… denna gången.) 
 
Denise Rudbergs Elegant Crime-serie är riktigt lysande här och där. När klockan slår fem var riktigt, riktigt läskig. Jag var uppe och kollade i klädkammaren och kände på ytterdörren flera gånger om, och då bor jag på nionde våningen och risken att någon klättrar in och gömmer sig är ganska liten.,, 
 
Jag blev tokig i Peter James förra sommaren, och första boken om Roy Grace, Levande begravd, satte verkligen igång fantasin hos mig. Den är spännande på flera olika plan vilket jag gillar – jag har ju läst alla som finns ute nu, men denna var bannemig läskigast hittills. 
 
 
 
Bubblare: Sune börjar tvåan av Anders Jacobsson och Sören Olsson. Nu var det i och för sig tv-serien med de liksom animerade pappersdockorna som gick på någon Sommarmorgon som skrämde mig, men jag var så fruktansvärt rädd för att få blindtarmsinflammation ett tag. Usch! Nu kan jag inte säga att jag tänker så mycket på min blindtarm… 

Hata Gustavsberg av Agnes Lindström

 

 
Jag var först väldigt osäker på detta omslag. Så… gapigt! Men sedan insåg jag att det är nog en blinkning till just Gustavsbergsporslinet Adam: 
 
 
 
…som var farmor och farfars koppar på landet. Och då må det väl vara hänt! 
 
Men Miranda gillar inte Gustavsberg. Långt från stan och tråkigt är det också. Hennes kompisar vill aldrig göra något roligare än att ha filmkväll, medan Mirre själv kan tänka sig att kanske gå ut och rita kvinnomärken på mopeder, åtminstone. Under en extra jobbig släktmiddag överraskar hon såväl sig själv som alla runt omkring med att komma ut som lesbisk – även om hon inte är helt säker på att det verkligen är så. Men hon kommer hem och skriver en lista för och emot och tja, varför inte? Hon är inte inte lesbisk i alla fall, det är hon rätt säker på. 
 
Det blir onekligen en ganska svindlande berättelse om att ta reda på vem man är, vilka andra är och hur man ska förhålla sig till varandra. Om att prioritera och att komma till insikt – och om vänskap, inte minst! Det är hjärtskärande på sina ställen, ganska roligt på andra och i stort sett lättläst och lagom spännande. Och ganska förutsägbart, men det kan jag leva med. Dialogen är inte högklassig, men det är gott driv i språket och handlingen. Helt okej debut av Lindström! 
 
 
Läs gärna mer hos Annas bokblogg, Agnes bokblogg, Systrarna Böcker, Sagan om sagorna. Boken finns att köpa här eller här! 

Hägern av Lise Tremblay

Lise Tremblay är en ny bekantskap för mig – jag hade aldrig hört talas om henne innan Hägern blev månadens bok hos Kulturkollo läser.  Det är en liten liten bok, ungefär lika stor som Nya Testamentet jag fick när jag konfirmerade mig. Men den är tät! Oj, vilken bok. Kortroman? Novellsamling? Om detta tvista de lärde. För mig är den en novellsamling, jag läste de två första en kväll och de resterande tre på lunchen dagen därpå. Men jag tänker mig att om jag skulle läsa om den (vilket jag funderar att göra, men då på originalspråket franska) kanske jag skulle se den som en kortroman eller novelette. Vi får se! 
 
Hur som helst – Tremblay är Québec-fransyska och det är på landsbygden i just Québec som texterna utspelar sig – i en liten, fjärran by. Den är namnlös, avfolkad och på något vis övergiven. Kvinnorna sticker, männen förstår ingenting. Man skjuter fåglar för skojs skull. En man hittas mördad och alla vet att det finns skjutvapen överallt då jakten spelar en stor roll i byn och dess omnejd. 
 
Det är mörkt, vackert, stillsamt, skakande och nästan beroendeframkallande. Så oerhört mäktigt och kompakt att en nästan blir lite yr i huvudet. Fantastisk läsning! Jag drabbas som alltid av en viss klaustrofobi när jag läser om glesbygd och orter där alla känner alla och här är det ju sannerligen påtagligt. 
 
Ikväll ska jag lyssna på Tremblay på Stadsbiblioteket vilket jag ser mycket fram emot, och igår kväll började jag på en av hennes andra böcker, Chemin St-Paul som just kommit på svenska under namnet Huset på Saint Pauls väg – jag provar på franska och har faktiskt kommit en bra bit, får se om det finns tid att läsa lite till innan kvällens samtal. Hittills är den annorlunda men mycket gripande. 
 
 
Läs gärna mer hos Hanneles bokparadis, Kulturloggen, Lyrans noblesser, Ugglan & Boken, Fiktiviteter. Boken finns att köpa här eller här. 

Jag har inte råd: Sorrow n:o 5 av Marcus Stenberg

Jag har läst Marcus Stenbergs blogg som ligger till grund för denna bok på en lite sporadisk basis och blev glad när när jag såg att det skulle bli bok! Jag gillar i och för sig bloggformatet, särskilt i en sådan här linjär kontext, men det är ju något speciellt med en bok…! 
 
Marcus var deltidsanställd i en bokhandel när han insåg att nä, nu går det inte längre. Han hade inte råd. När han insåg att han var på vippen att ta ännu ett sms-lån för att köpa kläder han kunde ha i Lyxfällan gjorde han istället helt om, läste Gunilla Brodrejs bok Shopstop och bestämde sig för att ta ett köpfritt år. Ingen onödig konsumtion, knappt någon nödig heller. Prio ett måste vara att bli skuldfri, hur svårt det än är att avstå att köpa dyra presenter, vackra böcker och Red Bull. 
 
Jag tycker att det är så himla modigt att Marcus att dela med sig om detta. Det här med dålig ekonomi är ju inget som är jättebekvämt att tala om, och absolut inte inför hela världen, så att säga. 
 
Vid sidan av berättelserna om kämpandet kring det purt ekonomiska får vi ta del av hans kämpande för kulturarbetares rättigheter. Marcus har själv jobbat gratis på bl.a Göteborgs Konsthall och söker nu upprättelse kring detta – om ens bara en ursäkt eller ett svar på om att han naturligtvis har rätt, ingen ska behöva arbeta gratis. Så blir det inte riktigt. 
 
Det finns mycket ångest, mycket psykisk ohälsa, mycket stress – men åtföljt med en viss humor, med många populärvetenskapliga referenser och många väldigt ärliga observationer och insikter. Jag tycker att detta är en fantastisk, öppen och estetisk bok – mycket bra. 
 
 
Läs gärna mer hos Feministbiblioteket eller … och dagarna går. Nu kan du köpa boken, med eller utan sin fantastiska tygkasse, här. Finns även här eller här! 

Smakebit på måndag, 30 oktober 2017 – Minns du den stad av Per Anders Fogelström

 
Det blir en liten abrovinsch denna veckan – jag hann helt enkelt inte lägga upp min Smakebit igår, trots att jag klippte ut den på morgonen och allting. Men sedan var det tvättstuga och sedan åkte jag till mamma och pappa och åt middag och hängde några timmar och sedan blev det spontanfika med god vän på genomresa. Och sedan var det ju läggdags! Men här kommer en Smakebit i alla fall, ur Minns du den stad av Per Anders Fogelström. Har ju deltagit i bokcirklar på Stadsbiblioteket om de två tidigare i serien och imorgon är det dags för nästa – tredje, allså. Fenomenala böcker, jag läste första för ett par år sedan men körde väl fast av oklar anledning, men nu har jag verkligen fått flyt. 
 
 
 

”Ransoneringskorten försvann, sådant som länge saknats kunde åter köpas. Hamstrarna gjorde sig av med härsknande lager, affärerna realiserade maskroskaffe och vasstobak. 

 
Bränslekommissionen befanns ha åtta miljoner kubikmeter ved kvar som stod och ruttnade i travar. Mycket av misshushållning avslöjades men ingen hade riktigt kraft och lust att döma längre. Gulascher och ockrare försvann, många lika fattiga som när de kastats in i virveln. Endast få förmådde tränga upp till samhällets tunna ytskikt av traditionellt och stabiliserat förmögna. 
 
Bilarna började åter rulla genom gatorna, snart i samma väldiga vimmel som under de första krigsåren då det funnits några tusen bilar i staden. Flyget hade utvecklats under kriget, nu gjorde en tysk kapten Göring som vistades i Stockholm dagliga uppstigningar med passagerare. En reguljär flyglinje mellan Malmö och London invigdes. Luftskeppet Bodensee, en hundratjugo meter lång cigarrformad zeppelinare, kom på besök.” 
 
Ur Minns du den stad av Per Anders Fogelström, Albert Bonniers Förlag: 1964 
 
 
Du hittar fler Smakebitar hos Mari på Flukten fra virkeligheten! 
 
 

Lace av Shirley Conran

 
Ibland gör jag det enkelt för mig. Det var dags för tantsnusk i Höstbingot. Jag hade kunnat ta den av Simona Ahrnstedt, som jag fick i två exemplar i våras. Eller någon Harlequin eller liknande som ligger och skräpar på
Nextory. Eller vad som helst, egentligen, som en klipper på en kväll eller två. Men nähä, ibland drabbas jag av sjukdomen ”ska det va så ska det va” och bestämde mig för Lace av Shirley Conran – som väl nästan
var startskottet för åttiotalets tantsnusk. Jag har säkert hört talas om den tidigare, det ringde en liten klocka, men jag trodde nog att den hade med Jackie Collins eller någon av de där att göra. Icke. Shirley Conran är en Fin Dam, mor till
modedesignern Jasper Conran vars far är självaste Sir Terence Conran. Jojomen, fint ska det vara! 
 
Jag hade väl egentligen inga förväntningar, förutom att jag förstod att det skulle ta låååång tid att läsa dessa 800 sidor, och så trodde jag nog att det skulle vara ganska konstant genant. Det tog tid, men det var inte speciellt genant. Dock kan
jag inte diska den som tantsnusk, inte efter 27 dagars kämpande tillsammans med Maxine, Judy, Kate och Pagan. Och Lili, den berömda skådespelerskan som är personen som yttrar bokens och miniseriens tagline: ”So which one of you bitches is my mother?” 
 
Det är något av en episk roman, som tar sin början på en schweizisk internatskola på 40-talet och sedan följer dessa fyra kvinnor genom livet – genom karriärer, karlar och kaos. Det är arabiska prinsar och brittiska gods om vartannat, det är hissar
och vinkällare och magasin och drama. Och en graviditetet, uppenbarligen. Vid ett tillfälle vet vi att en av kvinnorna är gravid, vi vet att Lili är frukten av denna graviditetet – men vi läsare vet inte förrän alldeles i slutet vem det faktiskt
är. 
 
Jag trodde inte att detta skulle vara en speciellt bra bok, men det är det faktiskt. Den är välskriven, om än lite tjatig, den är otroligt spännande på sina ställen – och på andra till och med lite utbildande om östeuropa och järnridån. Inte alls
så dumt som jag trodde, och det är ju roligt att ha läst en klassiker av denna kalibern. Men så farligt snuskig vet jag inte om jag tycker att den är… på gott och ont, eller 😉 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Karta för förälskade och andra vilsna av Johanna Lindbäck

Jag vet inte hur jag hade lyckats missa att Johanna Lindbäck hade nytt på gång – hade ingen aning förrän jag hamnade på ett strålande seminarium med bl.a henne på Bokmässan. Men då var det ju bara att genast ställa sig i kö på bibblan och efter tre veckor sisådär så hade jag den i handen. Det kanske var andra som inte hade hängt med i svängarna heller 🙂 
 
Julia är på väg till landet på Dalarö med sin pappa. Det är början på sommarlovet, och vanligtvis skulle bästa kompisen Karin säkert ha följt med. Men nu är hon på Mallorca med nygamla kompisen Astrid istället, och Julia vet inte riktigt ens om de fortfarande är kompisar, efter att Julia blivit ihop med Isak, som Karin gillade. Misären är med andra ord total. Julia kastar sig in i kroppsarbete – målar boden och har sig – men en dag kommer en intressant person förbi. Rasmus, vars katt Sivan har krupit in och gömt sig i Julias familjs trädgårdshäck. 
 
De börjar hänga lite grann. Rasmus målar kartor på händerna över viktiga platser i livet, han gillar böcker precis som Julia (som praktiskt taget skulle vilja flytta in på biblioteket på Medborgarplatsen)… och han är helt enkelt väldigt olik Isak. Men är han bättre, eller verkar det bara så? 
 
Jag tycker att Johanna Lindbäck skriver så himla fina ungdomar! De är smarta utan att vara beskäftiga, är trovärdiga och lagom skötsamma och ja, jag gillar dem! Dessutom älskar jag hennes föräldrar som nästan uteslutande är bra. Tycker hemskt mycket om alla hennes böcker och denna är verkligen inget undantag. 
 
Jag kommer att kryssa rutan för ”meta-boktok” i Höstbingot, för det finns mycket sådant här! 
 
 
Andra som har skrivit om Karta för förälskade och andra vilsna: Biblioteksbubbel, Bokkoll, Prickiga Paula
 
Boken finns att köpa här eller här!