Kategori: 2020-tal

Karin Smirnoffs kärva karaktär janakippo och människorna och miljöerna tog hela läs-Sverige med storm för ett par år sedan och nu har trilogin kommit till sitt slut med Sen for jag hem. Nog ryktas det om att janakippo kan komma tillbaka, men jag känner mig just nu ganska färdig. Det är intensiv läsning som skapar massor av känslor, och Smirnoffs kortfattade språk är mer effektivt för detta än vad jag skulle säga att långa utbroderade beskrivningar är. Författaren är expert på att ge massor av intryck i några få ord. Det är väldigt imponerande. 

 

Efter de skakade händelserna i slutet av andra boken lämnar jana i denna volym Smalånger för att åka till Stockholm och delta i en utställning. Här träffar hon gamla bekanta som ger oss en bakgrund till hennes liv, och nya bekanta som skapar nya möjligheter och som tar henne till västkusten. Faktiskt till en liten ö utanför Kungshamn i Sotenäs – jag läste denna när jag var i Hunnebostrand och blev inte så lite förvånad när ortnamnet nämndes – även om de bestämde sig för att inte besöka just Hunnebo. Av alla svenska romaner jag har läst i år var nog denna den mest otippade att hamna i Sotenäs. 

 

Men Smalånger och dess människor kallar. Hur ska hon kunna fatta beslutet om var hon hör hemma och var hennes liv blir så bra det kan bli? Det blir ganska spännande, och även om jag inte kan identifiera mig med janas liv så kan jag identifiera mig med frågorna man ställer sig i den här åldern, några år före fyrtio, och det har varit en fröjd att få vara med på denna resan. Smirnoff är en otroligt skicklig skribent och det ska bli roligt att se vad hon kommer med härnäst. 

I Johan Ehns Hästpojkarna besökte jag i sinnet Berlin på 1920-talet, och Elin Boardys roman utspelar sig också i Berlin under samma period. Huvudpersonen är Hedvig, som kommer från en välbärgad familj i Göteborg och har fått lov att resa till Berlin och bo hos sin faster medan hon arbetar som kontorist i ett år. 

 The bookshop on the shore är en fristående uppföljare till The little shop of happy ever after som också salufördes som The little bookshop on the corner. Den senare titeln var smått obegriplig då det inte handlar om en butik utan om en skåpbil, och Colgan adresserar faktiskt detta problem i förordet till denna. Som handlar om samma skåpbil, för övrigt. 

 

Zoe är ensamstående förälder till sin lille son Hari, som vid fyra års ålder inte börjat prata ännu. Haris pappa Jaz är mestadels frånvarande, och ägnar sig mest åt att försöka skaffa sig en DJ-karriär, och han betalar inte en pence i underhåll. 

 

Av en slump söker Zoe jobb som nanny hos en familj på ett stort gods i Skottland. Jaz syster sätter henne i kontakt med Nina som vi träffade i förra boken, som nu ska vara föräldraledig och behöver hjälp med att sköta om bokbilen. Två jobb för Zoe, alltså. 

 

Familjen hon hamnar hos är inte den allra mest konventionella. Pappan är ensamstående efter att mamman försvunnit för många år sedan, och barnen är inte så lite besvärliga. De är antingen avstängda från skolan eller på sommarlov och rusar runt som vilddjur i den stora herrgården. Det är mycket att bita i för Zoe – men kan det även vara välgörande? Och kan hon göra så mycket nytta som skulle behövas i allt kaos? 

 

Det finns ett stort mörker i denna bok, vilket blir effektfullt i böcker som allra mest känns som om de kommer att vara romantiska feelgoodtitlar. Somliga bitar är alldeles hjärtskärande – men somliga otroligt fina och värmande istället. Bra. Och med mycket bokkärlek! 

Där kräftorna sjunger, eller Where the crawdads sing, har skymtat förbi i mitt Goodreads-flöde ganska länge, men det var först när den kom på svenska som jag kom mig för att läsa den. Och jag tyckte så himla mycket om den! Blev nästan lite förnärmad när folk kritiserar den, vilket det känns som om nästan alla gör på sistone. 

Jag har tidigare läst några av Carin Hjulströms böcker om Frida Fors och gillar hennes ton. Det är alltid lite vanskligt när författare byter genre, ibland blir det toppen och ibland not so much. Här blir det helt okej – och Bara ett litet mord är första delen i en tilltänkt serie, som jag säkerligen kommer att fortsätta med. 

 

Den hyllade skådespelerskan Siri Ehrensvärd har blivit av med sina engagemang på Dramaten, då hennes gifte chef gör slut på affären efter att ha varit otrogen med Siri i över tjugo år. Hon flyr Stockholm och landar hos sin brorson Anton, som varit halvkriminell större delen av sitt tjugoåriga liv och nu vunnit en plantskola i Säbyholm, vid Mälaren, på poker. 

 

I samma veva hittas en jakttillsyningsman på ägorna som hör till slottet i närheten död på en åker, i ett hav av örnfjädrar. Lokalpolisen Olle Magnusson börjar nysta i fallet som visar sig vara en enda härva av familjepolitik, vilda fåglar, en kinesisk delegation på besök – och en nyss återupplivad plantskola på stapplande ben, driven av Siri och Anton. 

 

Det är lite mycket gubbar och jakt för att jag riktigt ska hänga med hela tiden, i vem som är vem och hur allt hänger ihop. Men det är ganska mysigt, det är lite av en Midsomer Murders-känsla kring alla lantliga miljöer och gubbar med gevär. Och en charmerande liten hamster som bor i en ficka.  

Rolf är 60 år, vikarie på Komvux och bor ensam ovanpå Safirens livs. Efter att han blev tillsagd att vara tyst under en filosofiföreläsning blev han så djupt kränkt att han givit upp alla ambitioner i livet. 

Jag blev otroligt förtjust av Nej och åter nej! när jag lyssnade på den för två år sedan (jag trodde faktiskt att det var förra våren, den har stannat hos mig) – många tyckte att den var deppig, jag tyckte att den var extremt rolig och ett litet satiriskt mästerverk. 

Jag blir sällan så pepp på romaner som består av 689 inbundna sidor, ty det tålamodet är inte något jag utrustats med. Men när Sandgrens debut beskrivs som en oerhörd skildring av Göteborg, och jag vet att konst och Paris och litteratur spelar en stor roll i berättelsen – då blir jag fast. Och kastade mig över den samma dag som den kom som e-bok, om jag inte minns fel. 

Ännu en bok ur #karantänkrim – den sista vi hann med för denna gången. Vi hade den båda två på läslistan så det passade ju utmärkt. En lite annorlunda kriminalroman, snarare än psykologisk thriller kanske, men bra. Och kriminell, så att säga. 

Stina Jackson gjorde ju verkligen succé med sin debut, Silvervägen, som till och med gick och vann utmärkelsen Årets Bok 2019. En fantastisk bedrift och nu kommer då alltså den svåra andraboken. Blir det lika bra?