I Johan Ehns Hästpojkarna besökte jag i sinnet Berlin på 1920-talet, och Elin Boardys roman utspelar sig också i Berlin under samma period. Huvudpersonen är Hedvig, som kommer från en välbärgad familj i Göteborg och har fått lov att resa till Berlin och bo hos sin faster medan hon arbetar som kontorist i ett år.
På kontoret träffar hon Mina, som blir hennes nära vän och bundsförvant, och som tar henne med hem till Heinz och Florian som bor på Winterfeldtplatz och blir vägen in i HBTQ-kretsarna. Här är det glamourösa fester och normbrytande personer överallt, och här känner Hedvig att hon har hittat sin plats.
Fastern är sträng men Hedvig blir duktig på att manipulera och ljuga, och får uppleva sina bästa kvällar och nätter i livet på och kring Winterfeldtplatz, med människor som jobbar på Hirschfelds institut och kabaréer och alla möjliga spännande ställen.
Här blir Hedvig vuxen, och det är här som hon blir stark och mogen nog att åtminstone försöka sätta sig emot föräldrarnas och fasterns förväntningar och planer för henne. Det hon vill göra blir äntligen viktigare än det hon borde.
Det är underhållande och intressant men jag kommer inte riktigt in på djupet i romanen. Eller så når den inte hela vägen fram hos mig. Somligt händer lite för fort och lätt för Hedvig, och somliga karaktärer som jag tycker är spännande får inte riktigt utrymme nog för att jag ska förstå dem. Jag vill veta mer och skulle gärna läsa en fristående fortsättning om till exempel Heinz och Florian.
Stories from the city, stories from the sea 