Jag blev otroligt förtjust av Nej och åter nej! när jag lyssnade på den för två år sedan (jag trodde faktiskt att det var förra våren, den har stannat hos mig) – många tyckte att den var deppig, jag tyckte att den var extremt rolig och ett litet satiriskt mästerverk.
Detsamma är sant för Nästa! – den kan garanterat också läsas som en ledsam historia, jag tyckte att den var otroligt underhållande.
Elin har varit husläkare (i Norge verkar man ha just en husläkare, inte bara en husläkarmottagning där man ändå aldrig får träffa samma personer) i över tjugo år, och gift med Aksel ännu längre.
Nu har Elin flyttat in på sin mottagning, där hon tvingas gömma sig för säkerhetsvakterna på nätterna, Aksel har blivit tillsammans med grannfrun Gro, och Elins ungdomskärlek Bjørn har tagit kontakt via Facebook och ställer allting på huvudet. Den skidälskande Aksel (vad är det med norska äkta män i romaner och deras förtjusning över skidåkning?) är asförbannad, trots att han ju faktiskt startat en ny relation själv, och Elin orkar bara inte med honom. Eller Bjørn, med tiden.
Skildringarna av Elins möten med sina patienter är fantastiskt välskrivna. Det är så träffsäkert och vasst beskrivet att man gapar. Hon lyssnar och lyssnar – men ingen lyssnar på henne. Jo, skelettmodellen Tore som hon har på mottagningsrummet, förstås. Han svarar till och med, på mer eller mindre begåvade vis.
Träffsäkert, kul och nyskapande om vuxna människor som inte är sådär himla bra på att vara just vuxna. Föredömligt lagom lång är den också.
Stories from the city, stories from the sea 