Rolf är 60 år, vikarie på Komvux och bor ensam ovanpå Safirens livs. Efter att han blev tillsagd att vara tyst under en filosofiföreläsning blev han så djupt kränkt att han givit upp alla ambitioner i livet.
Nu sitter han vid sitt köksbord och kedjeröker medan han skriver ett brev till polisen som han är övertygad är på väg för att gripa honom. ”Mitt namn är Rolf Boman. Inatt har jag dödat en flicka.”
Om han verkligen har dödat flickan i fråga får jag aldrig riktigt rätsida på. Det är en elev som han fått kontakt med och som han får en ytterst udda relation till, som främst går ut på att hon skadar sig själv och han lägger om såren.
Det som fick mig att ge boken tre stjärnor i betyg på Goodreads är att Lindroth för mig beskriver en man som blivit farlig av ensamhet, bitterhet och frustration. Rolf är ingen incel i ordets vanliga bemärkelse – han verkar inte vara sexuellt intresserad överhuvudtaget – men det är samma grundidé. Han är kränkt över en minimal tillsägelse eller ett avvisande för trettio år sedan, och kan inte sluta älta, kan inte komma vidare.
Det är ingen särskilt njutningsfull läsning annars och jag förstår nog inte riktigt att den säljs som en underhållande roman – för dit kom åtminstone aldrig jag.
Stories from the city, stories from the sea 