Kategori: 2010-tal

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck

Jag har varit intresserad av denna sedan den kom – men jag är inte världsbäst på att plocka upp sådant som jag tror ska vara lite flaxig och lättsam feelgood, för jag får sällan ut så mycket av dem. Men så gjorde jag lite research, läste lite recensioner och insåg att jag nog skulle uppleva detta som något betydligt djupare och mer intressant än mycket annat som hamnar i samma genre. Ibland blir jag trött på det här med genrer, för det ställer till det onödigt mycket för folk som ibland tänker lite för kategoriskt (moi). 
 
Och jag blev verkligen inte besviken, för även om mycket är mysigt och typiskt feelgood här så är det mycket mer än så. Bra! 
 
Charlotte driver ett framgångsrikt skönhetsföretag i Sverige när hon hastigt blir änka i ung ålder. Hon tar en paus från sitt företag och tar flykten till skånska landsbygden, men friden varar inte länge. Snart når henne beskedet att hennes moster, som hon knappt hört talas om, har dött och testamenterat sitt hus på South Bank i London till Charlotte – huset, som även huserar en bokhandel. 
 
Charlotte reser dit för att styra upp affärerna – naturligtvis planerar hon att sälja – men snart växer dels vänskaper fram, och dels bubblar hemligheter som finns i husets historia upp till ytan. Berättelser om nutid varvas med flashbacks till 1982, sommaren då Charlottes mamma och moster flyttade till London tillsammans. Hon måste få reda på vad som hänt, och varför hennes moster har nytagna foton på henne när de aldrig mötts och inte hörts under åren. 
 
Det blir lite spännande, och det är underbart att läsa om fantastiska South Bank som jag absolut saknar från min Londontid. Att strosa där utmed floden är så rogivande jämfört med City på andra sidan vattnet. Mycket fina personporträtt, och en riktigt varm vänskapsskildring. Och ett och annat skratt, också! Ser nu fram emot att läsa Skybäcks nya bok, Bokcirkeln vid världens ände – det kan ju bara bli bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Månadens språk: hebreiska – En häst går in på en bar av David Grossman

Oj, vad jag har slarvat med att redovisa min läsning i Månadens språk! Jag har faktiskt hängt i varenda månad, även om den kurdiska blev mer skummad än den kanske förtjänade, vilket känns jätteroligt. Och nu är de svåraste språken avklarade, känns det som. Tjeckiska, koreanska och isländska har jag faktiskt på läslistan redan nu. 
 
September månads språk var hur som helst hebreiska, vilket skrämde mig lite först, för det enda jag kunde komma på var Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan, och den har jag ju redan läst! Men Goodreads levererar, som så ofta, och jag kom att tänka på David Grossman. Jag valde En häst går in på en bar som ju faktiskt vann Man Booker International Prize 2017, men det var kanske mest för att den inte är jättelång som jag valde den… eftersom jag kom på att månaden nästan var slut strax innan Bokmässan började, och det är ju inte direkt så att man läser en massa just under Bokmässan. Snarare tvärtom, skulle jag säga. Men jag fick äran att sitta bredvid självaste Ugglan och Boken som ju sköter denna utmaning under den traditionella bokbloggarmiddagen på Pinchos förra fredagen! 
 
Grossmans roman utspelar sig helt och hållet på en komediklubb i staden Netanya. Komikern Dovaleh G är ensam på scenen, och boken berättas av hans gamle skolkamrat, som jobbat som domare i Högsta Domstolen men nu är pensionerad. Dovaleh har bjudit in honom särskilt, trots att de inte setts sedan de var på förberedande läger inför militärtjänstgöringen som tonåringar – för han vill ha ett omdöme av sin föreställning, och vem kan vara bättre än en gammal domare att göra detta? 
 
Dels är detta som en nerskriven standupshow – dels finns tillbakablickar, reflektioner av berättaren och enkla saker runtomkring såsom publikreaktionerna, och berättarens mat- och dryckbeställningar på klubben. Men denna standupshow består inte bara av skämt och skoj – det är snarare som om Dovaleh G berättar sin livshistoria, och den är inte lättsmält. Han berättar om sin mammas upplevelse i koncentrationsläger, om mobbing i skolan, om faderns misshandel och sina egna äktenskapliga bekymmer och misslyckanden. 
 
Det är väldigt intensivt. Jag blev helt slut efter att ha läst någon halvtimme, man får dela upp det i lagom bitar. Och tempot är skyhögt, det är verkligen som att sitta i en publik på en klubb och försöka hänga med i svängarna. 
 
Jag vet inte riktigt var jag landar i mitt eget omdöme. Det är utan tvekan en omvälvande läsupplevelse som väcker massor av känslor, men det kanske är på gränsen till lite väl omvälvande och intensivt för min del. Men jag är glad att jag har läst den! 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Kistbyggarna av Morgan Larsson

Som inbiten lyssnare av allt som Morgan Larsson gjort i radio – från Christer i P3 till Christer och Morgan rapporterar till Kvällspasset och självklart SöndagsMorgan är det extra roligt att få läsa Kistbyggarna som recensionsex. Tack snälla Piratförlaget för det!  
 
Jag hade även äran och turen att få lyssna till Morgan på härliga Mariaplans Bokhandel för ett par veckor sedan, då han berättade mer om boken, dess bakgrund, karaktärerna och skrivprocessen. Åh, att få ha varit en fluga på väggen i rummet där hans whiteboards satt, med alla karaktärer och deras utveckling och skeenden på postit-lappar! För det är inte lätt att skriva en bok med tio karaktärer som sitter mer eller mindre fast på en ö i yttre skärgården. Visst tänker man på Agatha Christies And then there were none – och Morgan berättade själv under sitt prat om hur Agatha Christie, om än inte just den romanen, varit en stor inspiration för honom. 
 
Detta är dock ingen mordhistoria – men det finns sannerligen ett och annat mysterium i berättelsen. Den tar avstamp i en tidningsannons, där den välbärgade Samuel Miller som äger Lövensö bjuder in till att delta i en studiecirkel med det ödesmättade namnet Bygg din egen kista. Det låter som en morbid kurs, och visst finns det sorg och elände här, men mest av allt är det en underbart rolig och varm berättelse, om ett tiotal personer med vitt skilda bakgrunder och vitt skilda skäl till att ha sökt sig till denna studiecirkel. 
 
Här finns Kulturmannen med stort K, som konstant antecknar allt som händer till en kommande pjäs. Här finns den pensionerade fotbollsspelaren och hans fru, här finns mannen i yngre medelåldern som ljugit för sin partner om att han är en hejare på att snicka, här finns det äldre paret som vill träffa folk och umgås. Och en hel hög till. Och, icke att förglömma, Tusse, West Highland-terriern som inte riktigt vet att han är en hund, men han gillar både öl och popcorn. Och att gå i koppel. Det är tryggast så. 
 
Och så finns förstås en fripassagerare… 
 
Det är svårt att förstå från början hur allting ska komma samman till slut, och jag förstår att det tagit många år att skriva boken för det är intrikat och intressant precis hela vägen. Otroligt skickligt, tycker jag. Formuleringarna är vassa och spirituella, och som sagt – trots en del sorg och ledsamhet är det framförallt en riktigt varm och hoppfull berättelse, fylld av kärlek och massor av humor. 
 
Jag njöt fullt ut av min läsning! Boken har kommit som ljudbok i författarinläsning i en app nära dig och jag kan tänka mig att den gör sig strålande även i det formatet. Annars kan du köpa boken här eller här och det tycker jag att du ska göra för den är fantastisk! 

En nästan perfekt dag av Mareike Krügel

I Mareike Krügels En nästan perfekt dag följer vi Katharina under vad som är en ganska vanlig dag för henne, men som varken är vanlig eller perfekt för de flesta. Man vänjer sig, som Kjell Höglund sjöng. 
 
För det har inte riktigt blivit som Katharina tänkt sig. Hon skulle doktorera i musik, var det tänkt, men nu undervisar hon istället i musik på lokala kulturskolan och på lågstadiet, efter att ha flyttat till Tysklands lilla kustremsa för maken Costas skull. Nu veckopendlar han till Berlin, och Katharina får rodda det mesta. Med sjuttonårige Alex, som har blivit tillsammans med en Barbiedocka trots att Katharina utgått ifrån att han är gay, och elvaåriga Helli, som har en diagnos på autismspektrat och vill bli vuxen för snabbt, samtidigt som hon är ett barn med många speciella behov. 
 
För mig är det en ganska mörk bild av en gräsligt stressig dag, men Katharina är så van att hon inte verkar tänka något nämnvärt på det. Men mitt i all svärta blir det ibland fruktansvärt roligt, på ett ganska absurt sätt. En granne som blir av med tummen till exempel, och en torktumlare som börjar brinna – det liksom bara händer och då får Katharina hantera det, för just denna kväll ska Costas stanna i Berlin på en firmafest. 
 
Jag har läst några andra omdömen av denna, och många verkar tycka att den är seg och stökig, men jag tyckte verkligen om den. Det är skickligt att skriva en bok om en enda dag, vilket man kanske kan tänka sig från två håll. Många dagar i ett vanligt liv skulle ju inte fylla två A4 hur man än försökte, men i  detta fallet är det otroligt att hela dagen faktiskt klämts in i en enda bok. För det tar liksom inte stopp för Katharina. Och i bakgrunden mal hela tiden en hemlighet och tankar som aldrig slutar snurra. Mycket bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg

Ni som följer mig på Instagram vet att jag blev hals över huvud förälskad i denna boken, och jag har längtat så efter att få skriva mer om den. Ni som varit med länge vet att Emma Hamberg är en av mina husgudinnor, och har så varit sedan VeckoRevyn-tiden när jag till och med tog med mig hennes byline-bild till frissan första gången jag skulle klippa mig kort, när jag just fyllt femton. Sedan dess har jag följt henne därhelst jag kunnat, och jag är otroligt förtjust i hennes sätt att skriva.
 
Det är så realistiskt och naket, även i skönlitteratur där det ibland kanske inte borde vara realistiskt men det blir det ändå, för hennes skrivande är så mänskligt och lätt att relatera till, även om man inte råkar befinna sig i samma situation. 
 
Och nu kom då Resten av allt är vårt, som är helt och hållet självbiografisk och alltså ännu mer realistiskt och naket – för det är sanning och verkliga livet hela vägen. Det är så himla fint att läsa. 
 
Det är en berättelse om när den man älskar mest blir sjuk, såpass sjuk att det inte längre går att hålla ihop. Emma och Agi, som ex-mannen heter, lever separerade i många år, men till slut blir det dags att ta steget och faktiskt skiljas – men Emma vet att nu kan hon aldrig träffa någon annan, för man får inte göra så mot någon som är sjuk. Men så träffar ex-mannen kärleken på ett alldeles otroligt sätt, och då kanske det där ansvaret släpper, åtminstone lite grann? 
 
Snabb tillbakaspolning till Paris, 1983, när Emma träffar Patrick på en sorts studieresa i Dagens Nyheters regi, där Patricks pappa är guide. De hänger lite en eftermiddag, men Patrick fyller många sidor i tonårs-Emmas dagbok. Och trettio år senare, i Stockholm, dyker han upp igen. Med dunder och brak, minst sagt. 
 
Det handlar inte alls om bara roliga saker – det är sjukdom och fasa, livet med tonåringar, en bok som inte vill skriva sig själv och Tindertrassel – men det är ändå fruktansvärt roligt skrivet, nästan hela tiden. Emma Hamberg beskriver hur känslor, främst kärlek, förändras och utvecklas, sprakar till och i hennes egna ord, till och med räddar världen, på ett så trovärdigt och ärligt sätt att man jublar inombords. 
 
Och det är fyndigt, och så välformulerat och fantastiskt väl sammanvävt. Jag kan rekommendera Linda Skugges intervju med Emma Hamberg i podden Fikakuriren, där hon berättar om hur boken kom till. Hur det kan vara svårt att skriva tonårsdialog, så de lajvade samtal långt efter att de faktiskt skett för att hon skulle kunna skriva vad som sades och av vem. Jättespännande att höra. 
 
Jag har själv inte lyssnat men jag kan tänka mig att det är en strålande upplevelse. Den tryckta boken finns annars att köpa här eller här. 

Lämna mig aldrig av Marcus Birro

I säljtexten för Lämna mig aldrig kan man läsa ”Han [Birro] är ofta omstridd och omdiskuterad men lämnar ingen oberörd.” Och detta måste jag hålla med om – jag har inte läst allt Birro har skrivit, men ett par av hans böcker har verkligen stannat hos mig. Alla djävulska främlingar, till exempel, läste jag på gymnasiet och blev riktigt tagen av. Jag har läst om den i vuxen ålder och den håller kanske inte hela vägen längre, men nog är den bra. Och så göteborgsk, vilket jag älskar. Och jag blev faktiskt förvånad över hur förtjust jag blev i Att leva och dö som Joe Strummer, som jag läste förra sommaren och som verkligen fortfarande ekar i mig. Det var många gånger under läsningen som jag kunde identifiera platser och stämningar i Göteborg på ett nästan magiskt sätt. 
 
Nåväl. Lämna mig aldrig är berättelsen om en lärare som på grund av en skandal med en elev tvingas lämna sitt jobb. Samtidigt som detta går han igenom en skilsmässa och en infekterad vårdnadstvist, och känner väl inte att livet har så mycket att erbjuda längre. Så han springer, på Stockholms gator och över Stockholms broar, och det är under en av dessa löprundor som han träffar på en grupp människor som träffas under Västerbron. De pratar och lyssnar på klassisk musik tillsammans, och det visar sig snart att denna grupp har en gemensam nämnare – de har alla förlorat en närstående till självmord. 
 
I gruppen finns Malin, som har ett och annat gemensamt med berättaren. Kanske kan hon vara den som kan göra livet värt att leva igen, som kan hjälpa honom att förstå sitt liv? 
 
Jag var ambivalent när jag lade ner den här. Jag vet inte riktigt vart den var på väg, och det förstod jag nog inte riktigt när den var slut heller. Däremot gillar jag beskrivningarna skarpt, det flyter på bra och Birro skriver poetiskt utan att det blir för flummigt. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

My lovely wife av Samantha Downing

Jag vet inte varifrån jag fick tips om denna, det är mycket mystiskt. Men jag lyssnade på den när jag ändå var inne i ett flow av psykologiska thrillers. Det hade jag ju inte behövt göra, men nu gjorde jag det ändå. 
 
Millicent och hennes man har haft ett fint äktenskap, med fina barn och ett vackert hus i förorten. Men nu har de fått tråkigt. Allt har gått i stå, så de har tvingats hitta på ett nytt sätt att injicera lite spänning i vardagen – nämligen att mörda kvinnor. Det är inte ens någon spoiler, det står på baksidan och man förstår det ganska tidigt. 
 
Det blir en soppa av rart Desperate Housewives-förortsliv och gräsliga beskrivningar av hemska dåd och jag förstod hur det skulle sluta efter max en kvarts lyssning. Det är inte alltid dåligt, men här var det det. Jag hoppades liksom bli överraskad, men det skedde inte. 
 
Gäsp. Oinspirerat och banalt, ibland alldeles för utbroderat. Långa transportsträckor som inte har med berättelsen att göra. Nästa, tack!
 
Om du vill läsa ändå finns boken att köpa här eller här. 

Bakom hennes ögon av Sarah Pinborough

 Bakom hennes ögon har stått på min TBR länge, eftersom den blev så otroligt hajpad när den kom. Men spänningsromaner kräver sitt humör (i alla fall hos mig) och det har väl inte varit rätt. Eller så har annat dykt upp som varit intressantare, helt enkelt. Det är ju ingen brist på psykologiska spänningsromaner, direkt…! 
 
Louise är ensamstående mamma, och träffar en kväll den tjusige Daniel i en bar. Det slår gnistor mellan dem, men ett par dagar senare upptäcker hon att Daniel faktiskt är hennes nya chef, på den psykiatriska mottagningen där hon jobbar som receptionist. Han hävdar bestämt att han lever i ett dåligt äktenskap, och mot bättre vetande inleder Louise en relation med honom. 
 
Till synes av en slump träffar hon en dag Davids fru, Adele, och de blir goda vänner. Hennes bild av sitt äktenskap skiljer sig dramatiskt från hennes makes, och Louise vet inte vem hon kan lita på eller vad hon ska tro. Adele introducerar henne för spännande saker – lucida drömmar – och här spårar det ur lite lätt för mig. Jag tycker att drömmar och allt däromkring är fascinerande och hade hopp om att det skulle bli bra, men det blev faktiskt för urflippat för mig. 
 
Det som gjort denna bok så otroligt hajpad är slutet, men jag skakade mest på huvudet under de sista femtio sidorna. Det håller inte måttet för mig – det finns uppenbarligen gränser för vad jag kan gå med på. Men visst är det relativt välskrivet och uttänkt, det funkar bara inte för mig. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand

Sophie gör karrär i Berlin när hon nås av beskedet att hon ärvt sin mammas hus, det gamla kurhotellet Villa Havsbris, där Sophie själv växte upp. Men vad ska hon med det till, kan man fråga sig – hon har ju sin lägenhet i Berlin, och sitt jobb och sina vänner. Men hon reser till Skåne för att reda upp affärerna i alla fall, försöka sälja det gamla hotellet och åka hem igen. 
 
Men det visar sig vara besvärligare än hon trott att sälja, och hon får rådet att försöka rusta upp huset, renovera och få ordning på torpet innan hon försöker sälja det igen. Men för vilka pengar då? Hon har inte råd att anställa arbetskraft. 
 
Däremot kan hon erbjuda kost och logi – och sätter sonika in en annons efter folk som kan hjälpa henne med huset, mot mat och husrum som betalning. In flyttar tre mycket olika personer men med samma behov – att komma bort från vardagen ett tag, och få ett andningshål. Och gärna jobba rejält med kroppen också! 
 
Det visar sig snart att de tre har mer gemensamt än man kunde tro, men även att de är väldigt olika. Det blir en ganska turbulent – men produktiv – period, där huset förändras i takt med människorna. 
 
Och i grannhuset finns Ella, som varit med sedan Sophie var liten, och som vet något Sophie inte vet. Hon är döv, vilket gav Sophies mamma Mona chansen att lätta sitt hjärta för henne – men hon visste inte hur duktig Ella är på att läsa på läppar. Nu lider hon kval – ska hon berätta hemligheten för Sophie? 
 
Detta är en fin feelgood, men den är lite väl långsökt på sina ställen, för min del. Jag läser inte så mycket feelgood, även om det slunkit ner både en och annan i sommar, och kanske behöver jag öva upp min suspension of disbelief för att sluta reagera på hur otroligt det ibland blir i dessa böcker (denna är inte värre än någon annan vad gäller just det). Jag hade önskat mig att det var lite mer trovärdigt, och jag hade önskat mig lite färre beskrivningar av vad Sophie har på sig hela tiden, oftast är det ganska ointressant. 
 
Men – mycket känslor och många fina möten mellan människor som kanske aldrig träffats om inte slumpen ingripit, men som kan få ut så mycket av varandra. Säfstrand skriver bra och flyhänt, det är trevlig läsning. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Det lilla simsällskapet vid havet av Katie May

Jag fick ett smärre psykbryt när jag skulle skriva om denna på instagram, för jag är så evinnerligt trött på att alla svenska titlar på brittisk feelgood måste inkludera ”det/den lilla” och en preposition och ett härligt ställe. Runt hörnet eller vid stranden eller… ja, you name it. Jag tänker på t.ex Endless Beach av Jenny Colgan – en underbar titel tycker jag, för en ö är ju faktiskt en ändlös strand – den heter Den lilla ön i havet på svenska. Okej. Det lilla simsällskapet vid havet heter på engelska The Whitstable High Tide Swimming Club, vilket ju låter betydligt mindre snuttigt och har något mer pondus än Det lilla simsällskapet vid havet. 
 
(Och alla förbaskade brush-typsnitt på omslagen sedan då. Såhär ser originalet ut.)
 
Men nu heter den så! Och det är en riktigt fin bok i sin genre. Jag valde den totalt på måfå, då jag behövde en bok ”som jag aldrig hört talas om” till ett bingo, och denna var helt ny för mig när den dök upp bland rekommenderade titlar i en app. Och jag är glad för det, för det är en fin läsupplevelse. 
 
Vid kusten i Kent kan man bara simma när det är flod, då tidvattnet gör stora skillnader i kustlinjen. Deb och Maisie träffas av en slump när båda badar – de har båda sina anledningar till att söka lugn och ro i havet, men är till synes mycket olika. De börjar prata och det visar sig att de har en del gemensamt ändå – simningen, förstås, men de är båda nyskilda, och får ett stort utbyte av varandra. 
 
Hur vädret än ter sig är tidvattnet pålitligt, och de ses vid stranden nästan varenda gång det är flod. Snart kommer fler badare och hakar på, och inom kort har The Whitstable High Tide Swimming Club formats. Och tur är väl det, för snart måste de gå samman för att stå emot kommunen, som vill bygga ett stort rekreationscentrum där stranden, badhytterna och strandpromenaden ligger idag… 
 
Naturligtvis finns det lite annat än simning och bad också. Kärlekstrubbel, en problematisk radioprogramledare, sjukdom och sorg – men framför allt är det vänskap och sammanhållning som får spela roll här. Det är jättefint! Jag älskar att bada i havet och kan identifiera mig med känslan av att få lugn, ro och någon sorts rening av att simma och av att vara i vatten. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Det är en uppföljare på gång, som har undertiteln Undertow. Spännande!