
Sophie gör karrär i Berlin när hon nås av beskedet att hon ärvt sin mammas hus, det gamla kurhotellet Villa Havsbris, där Sophie själv växte upp. Men vad ska hon med det till, kan man fråga sig – hon har ju sin lägenhet i Berlin, och sitt jobb och sina vänner. Men hon reser till Skåne för att reda upp affärerna i alla fall, försöka sälja det gamla hotellet och åka hem igen.
Men det visar sig vara besvärligare än hon trott att sälja, och hon får rådet att försöka rusta upp huset, renovera och få ordning på torpet innan hon försöker sälja det igen. Men för vilka pengar då? Hon har inte råd att anställa arbetskraft.
Däremot kan hon erbjuda kost och logi – och sätter sonika in en annons efter folk som kan hjälpa henne med huset, mot mat och husrum som betalning. In flyttar tre mycket olika personer men med samma behov – att komma bort från vardagen ett tag, och få ett andningshål. Och gärna jobba rejält med kroppen också!
Det visar sig snart att de tre har mer gemensamt än man kunde tro, men även att de är väldigt olika. Det blir en ganska turbulent – men produktiv – period, där huset förändras i takt med människorna.
Och i grannhuset finns Ella, som varit med sedan Sophie var liten, och som vet något Sophie inte vet. Hon är döv, vilket gav Sophies mamma Mona chansen att lätta sitt hjärta för henne – men hon visste inte hur duktig Ella är på att läsa på läppar. Nu lider hon kval – ska hon berätta hemligheten för Sophie?
Detta är en fin feelgood, men den är lite väl långsökt på sina ställen, för min del. Jag läser inte så mycket feelgood, även om det slunkit ner både en och annan i sommar, och kanske behöver jag öva upp min suspension of disbelief för att sluta reagera på hur otroligt det ibland blir i dessa böcker (denna är inte värre än någon annan vad gäller just det). Jag hade önskat mig att det var lite mer trovärdigt, och jag hade önskat mig lite färre beskrivningar av vad Sophie har på sig hela tiden, oftast är det ganska ointressant.
Men – mycket känslor och många fina möten mellan människor som kanske aldrig träffats om inte slumpen ingripit, men som kan få ut så mycket av varandra. Säfstrand skriver bra och flyhänt, det är trevlig läsning.