Bakom hennes ögon har stått på min TBR länge, eftersom den blev så otroligt hajpad när den kom. Men spänningsromaner kräver sitt humör (i alla fall hos mig) och det har väl inte varit rätt. Eller så har annat dykt upp som varit intressantare, helt enkelt. Det är ju ingen brist på psykologiska spänningsromaner, direkt…!
Louise är ensamstående mamma, och träffar en kväll den tjusige Daniel i en bar. Det slår gnistor mellan dem, men ett par dagar senare upptäcker hon att Daniel faktiskt är hennes nya chef, på den psykiatriska mottagningen där hon jobbar som receptionist. Han hävdar bestämt att han lever i ett dåligt äktenskap, och mot bättre vetande inleder Louise en relation med honom.
Till synes av en slump träffar hon en dag Davids fru, Adele, och de blir goda vänner. Hennes bild av sitt äktenskap skiljer sig dramatiskt från hennes makes, och Louise vet inte vem hon kan lita på eller vad hon ska tro. Adele introducerar henne för spännande saker – lucida drömmar – och här spårar det ur lite lätt för mig. Jag tycker att drömmar och allt däromkring är fascinerande och hade hopp om att det skulle bli bra, men det blev faktiskt för urflippat för mig.
Det som gjort denna bok så otroligt hajpad är slutet, men jag skakade mest på huvudet under de sista femtio sidorna. Det håller inte måttet för mig – det finns uppenbarligen gränser för vad jag kan gå med på. Men visst är det relativt välskrivet och uttänkt, det funkar bara inte för mig.
Stories from the city, stories from the sea 