Jag vet inte varifrån jag fick tips om denna, det är mycket mystiskt. Men jag lyssnade på den när jag ändå var inne i ett flow av psykologiska thrillers. Det hade jag ju inte behövt göra, men nu gjorde jag det ändå.
Millicent och hennes man har haft ett fint äktenskap, med fina barn och ett vackert hus i förorten. Men nu har de fått tråkigt. Allt har gått i stå, så de har tvingats hitta på ett nytt sätt att injicera lite spänning i vardagen – nämligen att mörda kvinnor. Det är inte ens någon spoiler, det står på baksidan och man förstår det ganska tidigt.
Det blir en soppa av rart Desperate Housewives-förortsliv och gräsliga beskrivningar av hemska dåd och jag förstod hur det skulle sluta efter max en kvarts lyssning. Det är inte alltid dåligt, men här var det det. Jag hoppades liksom bli överraskad, men det skedde inte.
Gäsp. Oinspirerat och banalt, ibland alldeles för utbroderat. Långa transportsträckor som inte har med berättelsen att göra. Nästa, tack!
Stories from the city, stories from the sea 