Totalskada av Helena von Zweigbergk

Agneta och Xavier har levt ett långt liv tillsammans. Han kom från Argentina efter att hans första fru mördades av regimen, med en liten dotter i följetåg. De har två döttrar tillsammans, de harvar på. Konflikterna får liksom passera, man orkar inte längre ta tag i dem. Det går väl bra, liksom. Det är tryggt och tolerant. 
 
Men så inträffar en fullständig katastrof och det finns inte en chans att låta den bero och fortsätta som förut. En liten, dum, slarvig grej orsakar förödelse i deras liv, och det är en av dem som är ansvarig för misären som uppstår. 
 
Jag älskar von Zweigbergks sätt att skildra relationer, hon är mästerlig på det. Utan att gå in på det allra intimaste lyckas hon berätta ända in på djupet. Det är otroligt känslosamt och naket, men det blir inte för mycket och för kladdigt. Fantastiskt bra. Och skrämmande, för katastrofen som drabbar familjen kan drabba den bäste, även om man är försiktig. Och det är sannerligen inget som bara går att sopa under mattan, heller. 
 
Pust, vad svårt det var att skriva denna text utan att avslöja vad katastrofen faktiskt är! Jag vet att poddar och artiklar har berättat det redan, men nu försökte jag passa mig för att slippa spoila något. Hoppas att du vill läsa, för den är fantastisk. 
 
Boken finns att köpa här eller här

En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki

Detta är en titel från TBR-projektet, som jag var väldigt osäker på. Omslaget både tilltalade mig och avskräckte mig, men jag kan inte riktigt säga varför. Antagligen trodde jag att det skulle vara krångligt och japanskt, med en massa namn som liknar varandra och sånt som jag blir alldeles yr i huvudet av. 
 
Men, som så ofta handlar det ju bara om att sansa dig och läsa lite på baksidan och innan jag visste ordet av hade jag börjat, kommit en bra bit och var alldeles såld. 
 
På Vancouver Island utanför Kanadas västkust bor författaren Ruth, tillsammans med sin man. Hon hittar allt som oftast skräp vid sina promenader på stranden – så även den dag då hon plockar upp en plastlåda, insvept i fryspåsar. Hon tar med sig den hem för att slänga den i soptunnan, men när den blir liggande på bordet får hennes man syn på den och öppnar den – och i den rosa Hello Kitty-lunchlådan ligger en dagbok, en anteckningsbok och en packe brev. 
 
De börjar läsa dagboken, i vilken en ung japansk flicka vid namn Nao berättar om sitt liv. Om trakasserierna hon utstår i skolan, om sin gammelfarmor som är anarkistisk feministisk zen-buddhistnunna. Om hennes pappa, som om och om igen misslyckas med att ta livet av sig. Om hur det var när familjen bodde i Silicon Valley, och om hur det var när pappan blev av med jobbet och de fick flytta tillbaka till Japan, till en torftig lägenhet där alla måste sova i ett rum. Om franska hembiträde-kaféer och om Naos gammelmorbror, som var kamikazepilot och älskade fransk poesi. 
 
Det är en helt otrolig berättelse, jag fastnade verkligen stenhårt. Dels ger den en inblick i en värld jag inte vet speciellt mycket om – nämligen den japanska kulturen – dels svävar berättelsen mellan fantasi och verklighet, mellan allvar och humor och mellan öst och väst – och i gränslandet mellan dem alla. Underbar! Jag blir hela tiden påmind om hur bra det är att äntligen ta itu med alla dessa böcker som väntat – somliga är bottennapp men många visar sig verkligen vara fantastiska. 
 
Jag kan tipsa om att läsa lite om författarinnan också – hon är zenbuddhistpräst, bland annat! 
 
Boken finns att köpa här eller här

Malström av Sigrid Rausing

Sigrid Rausing är syster till Hans Kristian Rausing, tidigare arvtagare till TetraPak-imperiet (hon och hennes närmaste sålde sina delar och är vansinnigt förmögna) och författare och redaktör – hon äger och driver bokförlaget och tidskriften Granta – och är även socialantropolog. Nu har hon skrivit en bok om sin bror och svägerskas öde – ni minns säkert Eva Rausing, som hittades död av en överdos i sin och Hans Kristians våning i London, där hon legat under plast och presenningar i flera månader. 
 
Hans och Eva var alltså tunga heroinmissbrukare, som tack vare sin ställning och sitt ekonomiska oberoende kunde använda droger hyfsat fritt, vilket givetvis alltid är av ondo. Hans och Eva träffades i början av 90-talet på ett behandlingshem. Det gick alltså sådär med den nykterheten. 
 
Det är otroligt rörigt och fragmentariskt, vilket förvånar mig då det känns rättvist att ta för givet att en redaktör har lite bättre ordning på text. Upprepningar och kaotiskt berättande – i och för sig kanske detta passar en berättelse om missbruk, en missbrukare är inte sällan osammanhängande och upprepande – men jag tror inte att det är med flit. 
 
Somligt är intressant – såsom berättelser om uppväxten i en av Sveriges absolut rikaste och mest berömda familjer. Somligt är gripande och hjärtskärande, som berättelserna om Hans och Evas oförmåga att kunna ta till sig de behandlingar de lyckas få, och att sedan kunna leva nyktra. 
 
Men mest är det stökigt – det är något av en besvikelse, för jag hade hoppats på en intressant och saklig memoar. Nu känns det nästan som om jag läser – eller lyssnar – av någon sorts sensationslystnad. Så är faktiskt inte fallet, men det är inte heller riktigt min grej. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Efter Ekot av Olivia Bergdahl

Jag fick tips om denna av min kära kollega Ulrica under våren 2017 – hon hade läst den i sin bokcirkel och tyckte riktigt mycket om den. Sagt och gjort, jag sparade ner den på min Goodreads-TBR (ja, vi pratar mycket om den idag ;-)) och glömde väl av den, som jag brukar. Att jag inte lär mig? Det är ju från den listan som vissa riktiga guldkorn under hösten kommit. 
 
På väg hem från konferensen i Berlin för ganska exakt en månad sedan läste jag ut boken jag höll på med, och behövde således plocka fram något som fanns nedladdat i min app och som gärna inte var alltför långt. Inte ens jag hinner läsa ut en hel roman på en timme, men ni vet, man kanske inte gräver ner sig i en riktig tegelsten under en kort flygning. Sagt och gjort, Efter Ekot fanns där och var lagom lång på 200 sidor – den tar vi. Jag förväntade mig något lite lättsamt, ungdomsbokigt, roligt, ni vet. 
Så fel jag hade! Ty såhär blir det ju när man blir tipsad och glömmer bort. 
 
Fanny lämnar Göteborg och åker till sin mormor på västgötaslätten – för mormor vet ingenting om vad som har hänt. Fanny har försökt göra allting rätt, och när hon träffade Sam verkade ju allting så rätt, det verkar så fint för läsaren också – men det blir en djävulsdans. Sakta men säkert, som så ofta är fallet med nedbrytning och förstörelse. Bergdahl gör ett fantastiskt jobb med att bygga upp detta, med att ge små ledtrådar om att allting inte står rätt till, och det är så skickligt och fruktansvärt. 
 
Ramberättelsen hos mormor är full av lugn, generation, mat och omsorg – en stark kontrast till Fannys tidigare liv i Göteborg, med Sam, på gatorna och torgen som är mina. Fantastiskt bra, jag är så glad att jag äntligen plockade upp den. 
 
Boken finns att köpa här eller här

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund

För två år sedan på julafton dog Emmas sambo i en olycka, som hon känner sig ansvarig för. Hans föräldrar hanterade Niklas död på ett ganska brutalt sätt och tog allt som de ansåg sig ha rätt till ur deras gemensamma lägenhet och nu försöker Emma fungera så gott hon kan. Hon driver en presentbutik på en av Stockholms tjusigare gator, men gör nästan ingenting annat än att jobba och sova. 
 
Storasyster Magda försöker hjälpa henne, både med butiken och med att må bättre, men Emma tycker mest att hon tjatar. Magda försöker få henne att skaffa en hobby, kanske gå en kurs? 
 
En kväll träffar Emma en gammal man som är ute och går ensam i snömodden. Han är nyinflyttad och har gått vilse, och Emma hjälper honom hem. Då inser hon vad det är hon ska skaffa för ”hobby” – hon ska utföra en god gärning varje dag i december fram till julafton. 
 
Under dessa 24 dagar träffar hon en massa människor med olika livsöden och det som händer i slutet är ingen jättechock, för det förstår man så fort den berörda personen dyker upp. Som sig kanske bör i denna typen av böcker. 
 
För mig blir detta för förutsägbart och för stökigt. Det är alldeles för många sidospår, och jag kan tycka att om man ska introducera massor av ”biroller” får de antingen vara just biroller, eller så får deras historier berättas och ta den plats de eventuellt förtjänar. Det finns en väldigt fin berättelse i botten här men den tappas liksom bort. Dessutom blir jag lite irriterad på det här att vi får reda på tidigt att Emma känner sig ansvarig för Niklas död, men inte varför. Det är en jättekonstig sak att hålla på och göra spänningsmoment av. 
 
Boken finns att köpa här eller här! ”Alla andra” älskar den, så ge den en chans – men kanske först nästa år, för nu är det väl dags att läsa annat 😉 

Decembersaga av Anna Suvanna Davidsson

 

 
Om Centralgången var rörig och tjatig och full med för mycket folk och historier är Decembersaga raka motsatsen – men även denna var en följetong med ett avsnitt om dagen. Dessa längtade jag dock efter för de är korta, roliga som bara den, lite busiga och på sina ställen fulla med djupare mening. Anna Suvanna Davidsson är en född historieberättare, och hon ger oss tre härliga, tuffa kvinnor ute på äventyr i Stockholm. Denna tycker jag att du ska passa på att läsa, om du missade den, så länge den finns i en app nära dig! Både ljud- och e-böcker släpptes varje dag, och finns på såväl Storytel som Nextory! 
 
 

Centralgången av Storytel Writers’ Room

 

 
Centralgången var en av flera ”ljudkalendrar” som fanns tillgängliga på Storytel under december i år, där ett avsnitt släpptes varje dag mellan 1:e och 24:e december. Alla avsnitt kom även ut som e-bok, även om det inte alltid fungerade helt smärtfritt. Jag tog mig igenom det hela men det var inte direkt så att jag längtade efter nästa avsnitt – det blev alldeles för rörigt. Ett antal personer med ett antal historier skall vävas samman, men det blir ett enda kryll av komplotter, historiska grupper, surrogatmödrar, förutsägbarhet, slarviga otrogna män och förvisso en väldigt trevlig hund. 
 
Denna kan du ha och mista, enligt mig. Någon annan som läste eller lyssnade och tycker annorlunda, eller kanske lika? 

11 nätter före jul av Anna Fredriksson

Jag har läst ett par romaner av Anna Fredriksson tidigare (Tisdagsklubben och Avskedsfesten) och gillar hennes stil och ton, så när jag fick höra om denna kortroman som dessutom fanns tillgänglig som ljudbok bestämde jag mig för att den skulle få bli bussbok för mig i ett par dagar. Det passar den utmärkt som! 
 
David och Erika har hamnat i fel hjulspår i sin relation. Erika upplever att David bara tänker på sig själv och sin karriär som journalist medan hon får ta allt ansvar för småbarn, vabbande och att vara närvarande – och inte i mobilen – på barnens Luciafirande. David upptäcker till sin förfäran att Erika börjar skriva om deras relation på en websida för att söka stöd från likasinnade – och det verkar som om hon tänker lämna honom på självaste julafton! 
 
Detta måste givetvis avstyras, och David skapar en profil på sidan, som väl måste vara mer eller mindre löst baserad på Familjeliv och under namnet Rudolf börjar han skriva till sin fru. Han måste ju övertyga och övertala henne om att släppa dessa planer och ge honom en ny chans. Naturligtvis sker förvecklingar och Erika blir mycket riktigt nykär – men inte riktigt som David tänkt sig… 
 
Det är en ganska charmig och rar berättelse med viss svärta, och jag hade ganska roligt åt den på sina ställen. Föredömligt kort är den också – sådana här berättelser förlorar på att bli långrandiga, tycker jag. 
 
E-boken finns att köpa här eller här – eller så kan du lyssna, som jag gjorde, i en ljudboksapp nära dig! 

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri

Detta var förra årets Printz-jul-roman – den heter The most wonderful time of the year på originalspråk och jag tror att det avskräckte mig – det låter ju sockersött på gränsen till kladdigt. Men så fick jag komma på andra tankar när flera vänner läste och gav fina betyg, och då plockade jag också upp den. Inget att förlora, eller hur? Och jag är så glad att jag gjorde det! Tyckte otroligt mycket om den. 
 
Emily har flyttat ifrån sin familj i Melrose, Scottish Borders, till London där hon jobbar som lärare och bor i en delad lägenhet med kollegan Alice och den yngre aspirerande modellen Toby. Nattsömnen störs av den unge Evan som bor vägg i vägg och ofta har högljudda damer på nattliga besök, men hon kämpar på med jobb och liv och pojkvännen Robert, som är rik och lyckad men aldrig sover över… 
 
Det lackar emot jul och Emily ska förstås åka hem till familjen i Scottish Borders. Det är som alltid ett fasligt tjat på hennes mamma om att träffa trevliga pojkar och gärna ta med dem hem, och denna gången bestämmer Emily sig för att det faktiskt är dags att ta med Robert. De har ändå varit tillsammans i åtta månader nu, det är väl klart att han ska träffa familijen! Men ett avslöjande gör att det inte längre är aktuellt, och en helt annan lösning utkristalliserar sig för Emily och en oväntad kavaljer… 
 
Visst är det lite förutsägbart – men det gör ingenting för det är så himla roligt. Emily är lite äldre än jag och först känns det som om hon är otroligt naiv och lättlurad, men det är hon faktiskt inte alls – hon är en underbar karaktär och det är varenda birollsinnehavare också, från föräldrar och syskon till deras partners och andra invånare i Melrose. Det är alltså något så ovanligt som en genomtänkt och väl utförd romantisk komedi 😉 
 
Missa inte denna! Nu är det ju julafton imorgon, jag är medveten om det, men jag tycker allt att du kan plocka upp den i mellandagarna också. Eller kanske läsa den ikväll, istället för att spela BingoLotto? 😉 
 
Boken finns att köpa här eller här – men den finns även tillgänglig lite snabbare i diverse läsappar! 

Sju dagar med familjen av Francesca Hornak

Även Sju dagar med familjen dök upp som tips på Bokbubblarnas julkalas, och jag tror att Linda tipsade om den redan träffen innan när vi pratade om vad man skulle kunna tänka sig plocka upp som julbok. Titeln påminde ju genast om Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper, som jag älskade, och visst finns det beröringspunkter. 
 
Upplägget är dock lite annorlunda – här har vi faktiskt en familj som sitter i karantän. Äldsta dottern i familjen Birch, Olivia, har varit i Liberia och volontärarbetat som läkare under en rasande epidemi som kallas Haagviruset. Hon har kommit hem till England helskinnad – tror man, för innan man kan vara säker måste hon sitta i karantän i sju dagar. Eftersom det är över julhelgen beslutar sig familjen för att barrikadera sig i sitt gamla hus i Norfolk. Ingen får komma in, ingen får gå ut. Detta efterföljs givetvis sådär halvbra. 
 
Yngsta dottern Phoebe är nyförlovad och drömmer om ett societetsbröllop. Pappa Andrew är en gammal krigskorrespondent, som har sadlat om och numera arbetar som högprofilerad restaurangkritiker. Och mamma Emma har alltid servat familjen och gör det ännu – men hon har just fått en cancerdiagnos, som hon inte tänker berätta om för någon. 
 
Alla fyra har varsin hemlighet som de tvingas konfrontera under helgerna. Inte en utan två objudna och oväntade gäster dyker upp och har man nu kommit till karantänhuset får man inte lämna det. Kvartetten blir en sextett och ännu fler hemligheter kastas in i blandningen. Det blir förstås lite tokigt med diverse förvecklingar hit och dit och jag gillar Hornaks humor skarpt. Torrt och brittiskt, det är min melodi. 
 
Jag pratade lite med en kompis igår som håller på att läsa den nu, och hon reagerade på stereotyperna och schablonerna – gnällig gubbpappa, mamma som pysslar om alla osv. – detta störde faktiskt inte mig, kanske för att det gjorde hela engelska konstellationen extra engelsk för mig. Jag njöt i fulla drag av denna, somligt är förutsägbart, somligt överraskade mig. 
 
Något som tyvärr gjorde mig irriterad redan under de första sidorna är dålig research – när det är sådant som tar några sekunder att ta reda på tål jag inte slarv. När vi träffar Andrew och Emma för första gången befinner de sig i sin bostad i London, på Gloucester Terrace – där har jag bott i nio månader, tro det eller ej. Tyvärr placerar författaren Gloucester Terrace i Camden, vilket är helt fel ända av stan. Och det blir ju så dumt! Gloucester Crescent och Gloucester Avenue ligger mycket riktigt i Camden, och Gloucester Crescent är nog faktiskt vad författaren hade tänkt sig att använda med tanke på att fantastiska Love, Nina nämns i texten. Därmed – slarv. 
 
Boken finns att köpa här eller här