
För två år sedan på julafton dog Emmas sambo i en olycka, som hon känner sig ansvarig för. Hans föräldrar hanterade Niklas död på ett ganska brutalt sätt och tog allt som de ansåg sig ha rätt till ur deras gemensamma lägenhet och nu försöker Emma fungera så gott hon kan. Hon driver en presentbutik på en av Stockholms tjusigare gator, men gör nästan ingenting annat än att jobba och sova.
Storasyster Magda försöker hjälpa henne, både med butiken och med att må bättre, men Emma tycker mest att hon tjatar. Magda försöker få henne att skaffa en hobby, kanske gå en kurs?
En kväll träffar Emma en gammal man som är ute och går ensam i snömodden. Han är nyinflyttad och har gått vilse, och Emma hjälper honom hem. Då inser hon vad det är hon ska skaffa för ”hobby” – hon ska utföra en god gärning varje dag i december fram till julafton.
Under dessa 24 dagar träffar hon en massa människor med olika livsöden och det som händer i slutet är ingen jättechock, för det förstår man så fort den berörda personen dyker upp. Som sig kanske bör i denna typen av böcker.
För mig blir detta för förutsägbart och för stökigt. Det är alldeles för många sidospår, och jag kan tycka att om man ska introducera massor av ”biroller” får de antingen vara just biroller, eller så får deras historier berättas och ta den plats de eventuellt förtjänar. Det finns en väldigt fin berättelse i botten här men den tappas liksom bort. Dessutom blir jag lite irriterad på det här att vi får reda på tidigt att Emma känner sig ansvarig för Niklas död, men inte varför. Det är en jättekonstig sak att hålla på och göra spänningsmoment av.