Jag fick tips om denna av min kära kollega Ulrica under våren 2017 – hon hade läst den i sin bokcirkel och tyckte riktigt mycket om den. Sagt och gjort, jag sparade ner den på min Goodreads-TBR (ja, vi pratar mycket om den idag ;-)) och glömde väl av den, som jag brukar. Att jag inte lär mig? Det är ju från den listan som vissa riktiga guldkorn under hösten kommit.
På väg hem från konferensen i Berlin för ganska exakt en månad sedan läste jag ut boken jag höll på med, och behövde således plocka fram något som fanns nedladdat i min app och som gärna inte var alltför långt. Inte ens jag hinner läsa ut en hel roman på en timme, men ni vet, man kanske inte gräver ner sig i en riktig tegelsten under en kort flygning. Sagt och gjort, Efter Ekot fanns där och var lagom lång på 200 sidor – den tar vi. Jag förväntade mig något lite lättsamt, ungdomsbokigt, roligt, ni vet.
Så fel jag hade! Ty såhär blir det ju när man blir tipsad och glömmer bort.
Fanny lämnar Göteborg och åker till sin mormor på västgötaslätten – för mormor vet ingenting om vad som har hänt. Fanny har försökt göra allting rätt, och när hon träffade Sam verkade ju allting så rätt, det verkar så fint för läsaren också – men det blir en djävulsdans. Sakta men säkert, som så ofta är fallet med nedbrytning och förstörelse. Bergdahl gör ett fantastiskt jobb med att bygga upp detta, med att ge små ledtrådar om att allting inte står rätt till, och det är så skickligt och fruktansvärt.
Ramberättelsen hos mormor är full av lugn, generation, mat och omsorg – en stark kontrast till Fannys tidigare liv i Göteborg, med Sam, på gatorna och torgen som är mina. Fantastiskt bra, jag är så glad att jag äntligen plockade upp den.
Stories from the city, stories from the sea 