Kategori: 2010-tal

 

Men oj, vad mina förväntningar föll snabbt. 

 

Ellen är vår huvudperson och berättare – och den trötta mamman i titeln. Inför årets skolstart har hon bestämt sig för att bli Den Perfekta Mamman, som förbereder allt i god tid och ser till att barnen ser perfekta ut och får ordentlig, näringsriktig mat och… ja. Men hon har egentligen ingen lust med detta alls, utan vill helst ligga på soffan och dricka vin och gnälla. 

 

Och det är ju ungefär det hon gör också. Jag vill ogärna moralisera, men detta är en sorts romantisering av riskbruk av alkohol som jag bara inte kan med, särskilt inte när barn är inblandade.

 

Sims är tydligt inspirerad av de tidiga Bridget Jones-böckerna, och de var ju fantastiska på sitt sätt, men i denna kontext får jag en dålig smak i munnen. 

 

Sedan: fatshaming. Snobberi. Klassförakt. Jättetjatigt. Och så himla omodernt! 

 

Men – jag gapskrattade faktiskt ett par gånger, vilket inte händer ofta, så Sims har absolut humor och talang för formuleringar! Det vore bra om den användes på ett bättre sätt, dock, tycker jag. 

 

Om du trots min negativitet vill läsa boken finns den att köpa här eller här! 

 

Men – kan man då ta till knepet att sluta förvänta sig att man ska förstå precis allting och bara läsa vidare (lite som när man läser på ett språk man inte helt behärskar) – så går det oftast riktigt bra. Så även här! 

 

Eva och Jim träffas för första gången i Cambridge 1958, på en landsväg där Eva kör vält med cykeln. Därefter tar historien tre olika vägar som deras liv skulle kunna ta. Det är fascinerande! Och riktigt väl uttänkt. Jag borde kanske ha antecknat lite under läsningen, för som sagt, det blev lite konstigt för mig – särskilt i början, när inte somliga större saker hänt i någon av berättelserna, som jag kunde ta spjärn mot. 

 

Men en riktigt fin och underhållande roman är det, med mycket brittiskt och många spännande karaktärer. Vissa karaktärer möter vi i alla tre berättelser, även dessa olika beroende på vilket spår man läser, det är otroligt intressant och känns fräscht. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Det var en mörk och stormig natt (!) när Cass var på väg hem från en liten sammankomst med kollegor. Hennes man har varnat henne för att ta genvägen hem genom skogen då det inte är särskilt tryggt där ute, men hon kör den vägen ändå och får syn på en stillastående bil i skogen. Hon stannar inte för att se vad som hänt då hon tänker på sin egen säkerhet, men när hon dagen efter får reda på att kvinnan blivit mördad får hon gräsliga skuldkänslor – och det blir ännu värre när det visar sig att hon visste vem kvinnan var, och hade skällt på henne om en parkeringsplats tidigare samma dag. 

 

Sedan är det ingen hejd på kaoset som uppstår i Cass huvud. Hon glömmer allt, var saker finns och hur saker funkar och vad hon sagt till vem och vem som sagt vad till henne. En salig röra, men det är ganska uppenbart (åtminstone för mig) vad det är som pågår. För mig kändes det förutsägbart praktiskt taget från start, och det är ju väldigt tråkigt i spänningsromaner. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Men det finns inte mycket med Bergvik som Nora gillar, förutom sin lägenhet, och sin bäste vän Leo som hon hängt ihop med sedan barndomen. Men han verkar ha annat för sig, och Nora blir livrädd för att förlora honom. 

 

Detta är en fantastiskt fin skildring av den där svåra tiden mellan skolan och yrkeslivet – och allra mest om förväntningar. Ens egna förväntningar på livet, och omgivningens förväntan på vad man borde göra. Är det alltid rätt att göra det logiska och praktiska, eller borde man ibland bara släppa sargen och lyssna till sitt hjärta? Jag älskar Åkerströms berättelse, för den känns så sann, och jag tror att de allra flesta kan identifiera sig med Nora, även om de varken gått ”fel” program på gymnasiet eller hamnat i ”fel” yrke. Förväntningar finns alltid, särskilt nu i vårt prestationssamhälle, och detta är en lysande crossover-bok om just det. 

 

Nora är inte perfekt, vilket gör henne extra sympatisk. Hon gör dumma grejer här och där, och det gör henne mänsklig och en perfekt huvudperson för en bok som denna. Jag har tidigare skrivit om min klaustrofoobiska känsla när jag läser glesbygdsskildringar, av ställen där alla känner alla och alla vet allt om alla, och detta är en perfekt sådan. 

 

Viktiga ämnen såsom sexuella trakasserier och unga tjejers fredlöshet tas också upp på ett riktigt bra sätt. Jag vill gärna läsa mer om Nora i framtiden! 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Detta handlar också om bedrägerier, liksom boken jag skrev om tidigare idag, men på ett lite annat sätt. Här är det ett syskonpar, Stefan och Therese, som lurar brallorna av folk. Ja, och mer därtill. Jag kan liksom inte gå in på allt de hittar på, det blir ointressant att läsa i en sådan här text, men det är rafflande och kreativt! 

 

Som titeln avslöjar tar de färjan från Ystad, efter att ha modifierat sina registreringsplåtar – och sedan blir det en sorts galen roadmovie genom Europa, högt och lågt och med diverse mer eller mindre oväntade vändningar. 

 

Det känns ju elakt att säga att detta är en väldigt rolig bok, för det är inte mycket som är roligt med pensionärer som blir avlurade en massa pengar, men det ÄR en rolig bok. Dråpligt och rappt à la fars ibland, men även tankeväckande på sina ställen. I samma veva som jag läste denna upptäckte jag nämligen att någon försökt ta lån med mitt personnummer förra hösten. Allt ordnade sig, det blev inget av det, men att det är så lätt! Det var ett företag som har ett sparkonto åt mig som hade fått en ansökan genom ett finansbolag och bara gått in och skrivit över mina uppgifter med den här nagelsalongens mailadress och mobilnummer. Poof, bara, och de har inte ens bett om ursäkt. Så enkelt kan det vara, alltså. Som sagt är ingen skada skedd i mitt fall, men det är mer än vad man kan säga om somliga i denna berättelse. Var försiktiga! Och tro inte på olika gubbar som ringer och påstår sig vara från vårdcentralen… 😉 

 

Jag lyssnade på denna vilket funkade bra, men boken finns att köpa här eller här. 

 

Många håller med mig om att detta är böcker där polisens privatliv är lika intressant som brotten som löses i romanerna. Jag vill inte skriva för mycket, men en sak som funnits med från start fortsätter att engagera, även om den tagit sig olika skepnad genom böckerna. Det är jättespännade! James lyckas verkligen perfekt med detta. 

 

Men han lyckas med allt, i mitt tycke. Dead at first sight handlar först och främst om romantiska bedrägerier på nätet, där moguler från Ghana driver hela imperier som lurar främst äldre människor på massor av pengar. Absurda summor, faktiskt. En kvinna hittas död i Tyskland, och snart hittas hennes syster också död i närheten av Brighton. De två kvinnorna visar sig vara systrar, och deras dödsfall behandlas som mord. 

 

Kring detta händer mycket annat. En gammal bekant från en tidigare bok dyker upp igen, och Grace och hans kollegor får mycket att bita i. Och det är så spännande från start till slut! Jag är överförtjust i denna. Kapitlen är korta, vilket i och för sig är farligt för man vill hela tiden läsa ”bara ett kapitel till…” som utan problem blir tjugofem till. Humorn är hög och mycket brittisk, det är en njutning att följa Grace, Branson, Potting och de andra. En sak som inte alltid förekommer i deckarserier (tycker jag) är karaktärsutveckling hos poliserna, men det lyckas James också bra med. En karaktär som jag tyckt riktigt illa om tidigare i serien har blivit mer mänsklig och bättre ju längre tiden gått, det är trevligt. 

 

Jag gissar att denna kommer på svenska i höst eller så, men vänta inte om du känner dig bekväm med att läsa på engelska, det är den värd (och den är inte svår). Finns att köpa här eller här!  

 

Jag får en känsla av Girls när jag läser Vägskäl – och hittar samma känslor i Bokhora-Johannas recension från 2014. Gjorde lite research och blev förvånad över att läsa att Gould och Lena Dunham har legat i fejd under en längre tid – det känns ju som om de borde vara bästisar!

 

För detta handlar, i mångt och mycket, om samma sak som det jag mest tar med mig från fantastiska Girls – nämligen om att vara vuxen. Att lära sig vara vuxen och att förstå sig på förväntningarna som finns på vuxna människor. 

 

Huvudpersonerna här, Amy och Bev, är förvisso lite äldre än tjejerna i Girls men det finns många beröringspunkter – kanske främst detta att man borde ha kommit längre. Det borde gå bättre, för det gör det ju för vuxna, allt löser ju sig då. Eller inte. Eller hur? 

 

Amy har gjort sig ett namn som hyfsat framgångsrik bloggare, och jobbar nu på en judisk, urban, trendig webtidning där hon mest känner sig utanför och utnyttjad. Bev jobbar på olika kontor som vikarie, hon har aldrig några pengar och står mest och stampar. De är goda vänner sedan de var kollegor några år tidigare och har förblivit nära varandra. 

 

Så händer något, som blir en katalysator för en resa och en självrannsakning. En resa i dubbel bemärkelse, om man vill vara så klyschig. 

 

Det var ett par veckor sedan jag läste den, och när jag först lade ner den var jag osäker på vad jag tyckte. Men nu har jag kommit på mig själv med att tänka på den, flera gånger om, sedan dess och jag tycker att det är en riktig bra bok om en viktig tid i livet där man gärna tror att alla andra har ordning på allt och vet vad de ska göra härnäst, men de allra flesta förmodligen är skräckslagna på insidan. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Femåriga Jacob dödas i en smitningsolycka, när han varit ute och gått med sin mamma i regn och rusk och plötsligt släppt hennes hand och sprungit rakt ut i gatan. Mamman är i svår chock – i ett ögonblick har hela hennes liv fallit samman.

 

Jenna kan inte stanna kvar i Bristol efter olyckan. Ingenting finns kvar, och hon flyr till en liten by i Wales. Där hittar hon någonstans att bo och träffar lokalbefolkningen, som är skeptisk. Vem är hon egentligen, och varför har hon sökt sig just dit? 

 

Parallellt med detta följer vi polisarbetet. Bristols polisstyrka har olika prioriteringar och somliga kämpar hårdare än andra för att ta reda på vad som hände den ödesdigra kvällen då Jacob dog. Jag tycker att det är rätt intressant beskrivet – ibland blir det ju lite för mycket privatliv, men jag gillade balansen just där. 

 

Resten, tja, det är intressant och författaren lyckades med ett konststycke som många spänningsförfattare misslyckas med. Inget mästerverk men hyfsad underhållning, tycker jag. Saknar dock en berättelse i detta, jag vill inte säga för mycket men det känns som om mycket skulle ha kunnat skalas bort till förmån för just den berättelsen. Läs, så förstår ni vad jag menar 😉 

 

Boken finns att köpa här eller här.