Jag har läst en hel del psykologiska spänningsromaner under senare år, och sade för några dagar till en vän att snart får jag pausa, för jag börjar lista ut saker alldeles för tidigt. Den bästa mamman tilltalade mig dock redan när jag fick mailet från förlaget om den, och när jag såg att min favorit Linda Skugge hade översatt den blev jag ju tvungen att passa på. Och det är jag jätteglad att jag gjorde, för detta är faktiskt en annorlunda sorts spänningsroman. Jag vet inte alls vart historien ska ta mig, och det är ju onekligen positivt när det ska vara spännande!
En grupp nyblivna mammor (och en pappa) i Brooklyn har startat en föräldragrupp, Majmammorna, som träffas två gånger i veckan i Prospect Park. För att prata, ventilera, hjälpas åt och umgås. Nu har de bestämt sig för att det är dags för en utekväll, ett besök på en trendig bar för att bryta tristessen som ofrånkomligen uppstår när man går hemma hela dagarna. Winnie är osäker, men låter sig övertalas när vännerna hjälper henne att ordna barnvakt. Men just denna kvällen borde hon inte ha gått med på det – för just denna kvällen blir hennes lille son Midas kidnappad från sin spjälsäng. Barnvakten somnade efter för mycket pasta, och katastrofen är ett faktum.
Under jakten på Midas och den som tagit honom ställs mycket på prov. Vänskaper presses, äktenskap knakar i fogarna och saker från det förflutna som man försökt dölja bubblar upp till ytan. Det hela utspelar sig under tretton dagar, och det slutar faktiskt aldrig vara spännande. Jag gillar hur språket flyter, jag gillar att kapitlen är lagom långa för att hålla mig intresserad, och framför allt gillar jag att boken är alldeles lagom lång, med drygt 300 sidor. Det är en mycket större litterär bedrift att skriva spännande och tätt, än att breda ut sig på 750 sidor…
Stories from the city, stories from the sea 