De röda kattorna av Maria Lang

 

 
Jag jobbar vidare med Maria Lang – allt finns som sagt inte på biblioteket, men jag har faktiskt varken lust eller tid att leta rätt på dem som saknas på loppisar och Bokbörsar och allt vad det är nu – jag tar dem som finns och är glad åt det. Men jag läser dem i alla fall i ordning! 
 
De röda kattorna var extra rolig att läsa nu när jag är mitt uppe i en massa Selma Lagerlöf, då den delvis utspelar sig på och kring Mårbacka. Jag måste åka dit någon gång, det är ett som är säkert. 
 
Bodil Odén kommer hem till lägenheten som hon delar med sin syster Ingalill på Gärdet i Stockholm för att upptäcka att systern saknas. Ingalill har sommarjobbat som småguide på Mårbacka, och efter att ha rådslagit med städtanten fru Larsson tar Bodil sin vita Amazon och åker till Värmland. Sedan utvecklar sig en ganska rörig historia – det var visserligen några veckor sedan jag läste den nu men jag kommer nästan inte ihåg någonting, inte ens när jag läser en sammanfattning. För mycket folk, för märkliga förvecklingar – den enda konstanten är förstås Christer Wijk – och Almi Graan får också vara med på ett hörn. Nej, detta var absolut ingen favorit. Jag saknar dessutom Puck! 
 
En bonus för att Frödings ljuvliga Säv, säv susa får spela en roll i boken. 
 
”Säv, säv, susa,våg, våg, slå,I sägen mig var Ingalillden unga månde gå?

Hon skrek som en vingskjuten and, när hon sjönk i sjön, 
det var när sista vår stod grön.

De voro henne gramse vid Östanålid, 
det tog hon sig så illa vid.

De voro henne gramse för gods och gull 
och för hennes unga kärleks skull.

De stucko en ögonsten med tagg, 
de kastade smuts i en liljas dagg.

Så sjungen, sjungen sorgsång,I sorgsna vågor små,säv, säv, susa,våg, våg, slå!” 

Som kuriosa citeras Säv säv susa även i Kerstin och jag av Astrid Lindgren – och Mando Diaos inspelning är sannerligen inte oäven heller. 

Boken verkar inte vara så lätt att få tag i, men i Göteborg finns den i storstilsvariant på biblioteket. 

Väggen av Marlen Haushofer

 

 
Alltså, jag vet inte hur jag ens ska börja skriva om Väggen. Jo, jag kan berätta att en kvinna reser till Alperna med släktingar. Hon går och lägger sig i ett tomt hus första kvällen på resan, och vaknar i ett tomt hus nästa morgon. Det är bara det att när hon går ut för att leta efter det andra upptäcker hon att hon omgärdas av en genomskinlig vägg. Allt och alla på andra sidan väggen är döda – det är bara kvinnan och ett antal djur kvar. Hon dokumenterar sin vardag under ett par år på baksidan av almanacksblad, men de räcker inte för alltid… 
 
Det blir en av de märkligaste och bästa berättelser jag någonsin läst. Det är flera veckor sedan nu, men jag har inte lyckats få ihop någon text förrän nu – och jag lyckas visst inte så bra nu heller. Men åh, så mycket frågor som väcks! Läs gärna inlägget där Kulturkollo konfererar om Väggen – de formulerar sig bättre än jag. Jag kan mest bara säga LÄS – du kommer inte att ångra dig. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Slakthus 5 av Kurt Vonnegut Jr.

       
 
 
Min att-läsa-lista på Goodreads är minst sagt diger. 994 titlar finns på den just nu, och jag fick för mig att jag kanske skulle försöka börja beta av den lite grann, nu under de mörka månaderna då läsning lockar mer än under de ljusa sommarkvällarna. Nu råkar det ju vara så att jag hela tiden fyller på den förbaskade listan – men denna stod först på sida ett, sagt och gjort – då börjar vi där! 
 
En riktig klassiker, förstås, men jag har inte läst mer än några utdrag tidigare. Egentligen är det ju inte min grej alls, men det är något med dessa riktiga klassiker som gör mig nyfiken ändå. Och jag har ju sagt att jag ska vidga mina vyer, så det är väl bara att sätta fart med det där. 
 
Billy Pilgrim är vår huvudperson. Efter att han blivit kidnappad av utomjordingar har han ”lossnat” i tiden. Han pendlar konstant mellan olika skeden i sitt liv, och vi får följa honom genom dem alla, med stort fokus på hans fruktansvärda tid som krigsfånge i Dresden under andra världskriget – men även med små glimtar av livet efter kriget, äktenskapet, barnen. 
 
Det är så oerhört skickligt sammanflätat – och så absurt, så viktigt och så otroligt imponerande. Det är lätt att förstå varför den blivit en klassiker, och det är en av de starkaste antikrigsskrifterna jag någonsin kommit över. Fantastiskt, hela vägen igenom. 
 
 
Boken kan du köpa här eller här
 

Minns du den stad av Per Anders Fogelström

Jag är så otroligt glad att Stadsbiblioteket startade bokcirklar om Fogelström, nu när han skulle ha fyllt 100 år och allt. Som jag har skrivit förut läste jag första, Mina drömmars stad, för ett antal år sedan – sedan tror jag att jag läste Barn av sin stad också, men den fick jag fräscha upp minnet kring ganska rejält nu. Och i tisdags var det dags att prata om tredje boken i serien – Minns du den stad
 
Jag måste bara prata lite om den här cirkeln. För första gången kör de gemensamma cirklar för de som läst lättlästa varianter och de som läst den ”vanliga” boken. Mycket intressant! Vi är en hög svenskor, ett par iranska kvinnor, en kinesisk kvinna var med i veckan, tidigare även en syrisk kvinna och en italienska. Det är så himla härligt! Bibliotekarien som håller i det hela är dessutom väldigt duktig på att se till att alla får komma till tals och alla är väldigt tålmodiga med varandra tycker jag – även om jag ibland blir lite rädd att jag använder onödigt svåra ord och svävar ut för långt. Men förhoppningsvis går det bra, det med. 
 
Vi fortsätter förstås att följa Henning och Lottens ättlingar även här – denna boken utspelar sig mellan 1900 och 1925. Emelie är fortfarande huvudperson, vilket är trevligt – hon är en riktig favorit. Men syskonen och de andra barnen omkring henne växer upp och något som verkligen fick klang hos mig var hennes känsla av att vara obetydlig, nu när hon inte längre har lika många hemma att passa upp på. Men de är väl ändå sex personer i ett rum och kök, så sysslolös blir hon inte… 
 
Det är något oerhört, hur Per Anders Fogelström lyckas måla bilder med språket. Jag berättade att jag hade ramlat över en sketch med Albert och Herbert för ett litet tag sedan och det fick mig att börja googla på bilder från Haga förr i världen och det klickade plötsligt, detta är ju Fogelströms värld! Helt otroligt. 
 
Jag var lite rädd att jag skulle tappa lusten och farten efter ett tag, det är ju så smutsigt och eländigt allting – men jag drabbades verkligen av någon sorts besatthet efter hundra sidor eller så i denna, jag vill bara veta mer! Också ett gott betyg. Ännu en gång, åh så glad jag är att jag nu äntligen läser dessa fantastiska böcker! 
 
 
Läs gärna mer hos Erika Lindblom, Hyllvärmarprojektet, Böcker i örat, Mest Lenas godsaker. Boken finns att köpa här eller här – inläsningen av Helge Skoog är också underbar! Jag lyssnade på ungefär halva Barn av sin stad och det är så fint. 

Problemet med får och getter av Joanna Cannon

                                   

Detta var en cirkelbok som jag antagligen inte hade läst om det inte vore för det. Den fick 2,5 i snittbetyg på vår träff i torsdags så den var inte särskilt populär – jag hade dock ingenting emot den, även om jag kan förstå kritiken. Jag tror att det är anglofilen i mig som är svag för det som är så utpräglat brittiskt! På grund av detta bytte jag även språk efter halva boken – jag fann mig själv bli alldeles för intresserad av hur det kan ha varit formulerat innan, vilka sorts kex det är som översätts såhär… och så vidare. Men det var ju inga problem – jag tyckte bättre om den när jag bytte språk, faktiskt. 
 
Det är alltså engelsk småstad, på en typisk cul-de-sac – återvändsgata. Det är 1976, och plötsligt försvinner en kvinna hemifrån. Viskningar och rykten fyller husen, och man tror att det är värmeböljan som stigit henne åt huvudet. (Det är samma heta sommar som i Maggie O’Farrells Sommaren utan regn, för övrigt.) Men Grace och Tilly, två ganska försigkomna tioåringar, tror inte alls att det är så det ligger till. De beslutar sig för att ta reda på vad som egentligen har hänt och de tror att vägen till en lösning är att först och främst hitta Gud, som väl borde finnas någonstans på gatan. 
 
Parallellt med detta berättas en historia om något som hände 1967 – något som gör att praktiskt taget alla vuxna på gatan bär på en gemensam hemlighet och skuld – men vissa vet mer än andra. Det är fullt av svek och lögner – och drev, rykten och grupptryck – och till slut nystas historien upp, även om vi faktiskt inte riktigt får veta allting. 
 
De jag diskuterat boken med tycker att barnen är jobbiga – jag tycker inte att de är så farliga efter att ha umgåtts med Harriet i Den lille vännen. De kände även att det fanns många lösa trådar som aldrig knyts ihop – det kan jag till viss del hålla med om. Läsaren tror att hen är på väg in på ett spår som sedan släpps, och det är ju onekligen frustrerande. 
 
Men som sagt – det brittiska talar ju så till mig och jag tycker att Cannon skriver väldigt bra. Beskrivningarna är underbara och ett kapitel, det som jag lade upp en bit ur som Smakebit förra söndagen, är ett komiskt mästerverk. Jag satte först ett högre betyg på Goodreads än det som blev det slutgiltiga, då jag omvärderade läsupplevelsen lite grann någon dag senare. Jag tycker i alla fall att det är en rätt mysig och puttrig bok, för den som gäller lite småspännande berättelser utan en massa blod och våld. 
 
 
 
Läs mer hos enligt O och …och dagarna går! Boken finns att köpa här eller här

Loranga, Masarin och Dartanjang av Sara Olausson och Barbro Lindgren

 

   

 
 
Jag hade ingen aning om att Loranga, Masarin och Dartanjang blivit serieromaner av Sara Olausson efter Barbro LIndgrens böcker, men det har de! 
 
Och jag ska inte bli långrandig – men jag älskade dessa böcker som barn och jag älskar dem lika mycket nu. Så van-sin-nigt roliga – jag skrattade så jag höll på att ramla ur sängen. Hett, hett tips till såväl stora som små, de är underbara och finns att köpa här eller här! Del 3 har just kommit ut också förresten, jag har inte läst den än men den lär inte vara en besvikelse 🙂 
 

We have always lived in the castle av Shirley Jackson

 

 
Jag säger det här på en gång – om du är nyfiken på att läsa denna och ännu inte har läst Holding up the universe av Jennifer Niven – läs denna först, för den spoilas totalt i Holding up the universe. (Intertextualitet i all ära, men det blir ju lite synd ibland.) Även för mig, förstås – men jag ville läsa denna ändå. Har haft den på läslistan sedan den var med på någon BBC-lista för minst tio år sedan, men det har inte blivit av. Det är ännu en gång det där med att komma sig för bland allt annat bra som finns och väntar…! 
 
Mary Katherine – Merricat – bor med sin storasyster Constance och gammelfarbror Julian i den gamla, förfallande familjeherrgården i Vermont. Det var inte så länge sedan de var sju stycken, men en ödesdiger kväll var sockerskålen spetsad med arsenik och fyra personer dog. Constance anklagades för morden, men har nu blivit släppt på fri fot. Merricat, Constance och Julian lever i isolering på herrgården, med undantag för när Merricat går in till staden en gång i veckan, och när de då och då får besök av mer eller mindre välmenande tanter i området. Merricat försöker till varje pris att skydda Constance från de lokala barnens retsamma ramsor och folkets blickar. 
 
En dag dyker en fjärmad kusin, Charles, upp – och det är bara Merricat som förstår faran i detta. Ännu en gång måste hon, till varje pris, skydda sin syster. Hon är nämligen övertygad om att han inte har rent mjöl i påsen… 
 
Det är en sådan fröjd att läsa – vartenda ord är vägt på silvervåg och det finns en sorts magisk aura hela boken igenom. Det är skräck utan spöken och chocker, psykologiskt och spännande hela vägen igenom – och kom då ihåg att jag redan visste hur upplösningen skulle te sig. Det är ett väldigt, väldigt gott betyg. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

Vilken vals, Lotta!, Festligt, Lotta!, Vilken tur, Lotta, Alla tiders Lotta och Rena karusellen, Lotta! av Merri Vik

                                  
 
                                                  

 
 
Här har vi delarna 21-25 i Lotta-serien! Jag har läst Vilken vals, Lotta! och Vilken tur, Lotta! förut, men det är många herrans år sedan – de andra var nog nya. Jag ska inte gå in sådär jättedjupt på någon av dem, men de två senare – Alla tiders Lotta och Rena karusellen, Lotta! var plötsligt 100 sidor längre än de tidigare i serien och de blev i ärlighetens namn lite för mycket. Särskilt i Rena karusellen, Lotta! – nog för att det inte alltid är realistiskt att läsa om alla missöden och grejer de råkar ut för, men här händer det helt enormt mycket på en och samma dag – man blir liksom trött på dem till slut. 
 
Men Vilken tur, Lotta! – när de reser till Köpenhamn med Giggis moster Kajsa – var en favorit när jag var liten (min kompis Louises mamma hade den och jag fick låna) och den höll nu med. Det är alltid roligt när de är ute och far lite grann. 
 
Böckerna finns nu i nytryck att köpa i en bokhandel nära dig, eller som e-böcker på Storytel. En sak ska sägas – jag vet inte om det kan vara så att de gamla böckerna på något vis blivit maskininlästa, för ibland blir det hemskt konstigt. På ett ställe blir ”han” ”flan”, till exempel, vilket leder mig till tanken att de gamla typerna kanske inte är riktigt vassa nog för maskininläsning. Men – man förstår ju vad det ska stå, så det är ingen katastrof – bara lite konstigt att de inte blivit korrade. Liknande fel finns i nästan varje volym… 

Lotta i topp och Var glad, Lotta! av Merri Vik

 

   
 
Lotta i topp är bok nummer nitton i Lotta-serien, och den hade jag när jag var yngre, tror att den var inköpt på loppis. Det var och är en favorit! Lotta reser till Wien med sina föräldrar. Hon fasar för att behöva umgås med den jämnåriga Viola, men det visar sig att de är hemskt lika och blir bästisar och bundis ganska hastigt. En fin och mysig bok! Och ja, naturligtvis dyker Lockige Fridolf upp även i Wien… finns som e-bok på Storytel eller här
 
Var glad, Lotta! har jag inte läst förut – Vio förtjusar sig lite i Lockige Fridolf och ber Lotta skicka ett foto på honom. Det blir förstås förvecklingar av det hela och innan Lotta vet ordet av är hon inblandad i den nystartade skoltidningen, Camp. (Ja, det är så tidstypiskt!) Inte nog med det – när hon skriver en text på skoj där hon adresserar sina lärare vid deras öknamn och ger dem lite tips på alltifrån mode till undervisning blir det förstås den texten som hamnar i tidningen av misstag… mycket Lottatypiskt! Och underbart, förstås! Finns som e-bok på Storytel eller här.  

Arma Lotta!, Vilken fullträff, Lotta och Håll masken, Lotta! av Merri Vik

      
 
Tre till! Här har vi böcker 16, 17 och 18 i ordningen. 
 
Arma Lotta börjar det dra ihop sig till Pauls studentmottagning. Lotta och Giggi försöker öva på en vän till Giggi, men tar fel på dag och Lotta blir än mer stressad – tänk om hon hänger blommorna på rektorn och hurrar för vaktmästaren? Men det blir en fantastisk dag – vilket är mer än vad man kan säga om när de senare i boken tonar håret, efter att ha blivit inspirerade av Gerd som gjort ”länkar” i håret – vår tids slingor, får man väl gissa! De blir även ansvariga för ett par fåglar, bland annat en papegoja som är mycket ful i mun, och organiserar 50-årsuppvaktning för Lockige Fridolf. 
 
Vilken fullträff, Lotta börjar det dra ihop sig till sommarlov. Nja. Först ska Lotta ansvara för tårtor när pappas chef farbror Fredrik och hans fru kommer på kaffe. Vem visste att det var så lätt att ta fel på flagad mandel och torkad lök? Sedan blir det då äntligen sommarlov och familjen sprids för vinden – Lotta och hennes mamma åker till landet där det unga geniet Lenni har hyrt in sig hos grannarna. Lotta ordnar gala för att hjälpa tant Sigrid i sybehörsaffären, och Giggi kommer också – och för första gången träffar vi Oscar, Lennis kompis som är på permis från lumpen. Han kommer tillbaks igen! 
 
Håll masken Lotta är nästan tröttsam, det händer så mycket! När Lotta och hennes mamma rensar garderober i sommarstugan hittar hon utklädningskläder, som kombinerade med en gammal blus och hennes egna rutiga långbyxor blir en riktigt trovärdig förklädnad till gammal gubbe. Lotta åker in till stan för att överraska Giggi på namnsdagen i utklädnad, men det blir förstås inte riktigt som man tänkt sig. Hon upprepar dock utklädningen flera gånger om i boken och det blir ju aldrig bra. Lite tröttsamt, som sagt. Dessutom blir jag trött på fixeringen vid Paul, han är dödstråkig – men vem har inte varit tonåring? Så just denna är faktiskt ingen fullträff. Det kanske inte var nödvändigt att ge ut riktigt så många böcker per år, jag vet inte? 
 
Nu ser jag verkligen fram emot att fler böcker ska släppas – nästa i ordningen, Lotta i topp, är nämligen en av mina favoriter. Lotta reser nämligen till Wien med familjen och det är väldigt kul med lite omväxling 🙂