2016: 259 – Stoner av John Williams

Jag har haft Stoner på läslistan sedan jag skaffade Nextory för första gången någon gång sommaren 2014. Av någon anledning har det inte blivit av att jag har läst den – men nu blev den utvald som en av titlarna till söndagens bokklubbsträff, så då var det dags! (Vi bestämde oss för att läsa två böcker över sommaren.) 

Och jag är glad att jag äntligen har läst den, för det är verkligen en fin bok. 

William Stoner växer upp på en fattig bondgård. Han får chansen att gå på universitetet för att läsa jordbrukslära, men väl där inser han att han är mer intresserad av att läsa litteratur. 

Och litteraturen, studierna och undervisningen blir hans karriär. Och det är under den vi följer honom under bokens gång – giftermål, barn, befordringar, publicering… ja, ni förstår. Det är inte så mycket action, men det är en väldigt fin, lågmäld och vacker berättelse. 

Men, ja. Den är inte glättig precis. Det är så mycket besvikelse! Och man känner så för stackars Stoner. Åh! 

Jag tyckte hemskt mycket om den och rekommenderar den varmt. Det tog tid att läsa den, som sagt, men det skulle inte förvåna mig om jag läser om den inom en relativt snar framtid. Så fin är den 🙂 

2016: 255 – The Girls (Flickorna) av Emma Cline

   

   

Ibland förstår man inte riktigt varför böcker blir så oerhört hypade. Med The Girls – Flickorna på svenska – förstod jag det redan innan jag hade öppnat pärmen. 

Jag är fascinerad av kriminalhistoria. Inte så att jag brevväxlar med seriemördare direkt, men ja, jag är intresserad. När jag då förstod att detta är en roman med stark inspiration kring vad som hände kring Charles Manson och Familjen på 60-talet var det givet att jag skulle försöka få tag på den så snart som möjligt. 

Men det är inte den biten som är den viktiga i The Girls. Det är allt runtomkring. 

Evie är fjorton år och bor i en förort i Kalifornien. Hon är otroligt ensam och uttråkad och funderar mycket på livet. En dag får hon syn på en grupp flickor i parken – de ser vildvuxna och otvungna ut. Hon måste få kontakt med dem. 

Och det får hon. Inom kort står hon mycket nära flickornas ”ledare”, Suzanne. Hon börjar umgås med dem och deras grupp, hänga på deras nedgångna, slitna ranch där allt är dekadent och exotiskt och känner sig desperat efter att passa in och få vara med. Våldet och kriminaliteten kommer närmare men Evie förstår inte det förrän det är nästan för sent. 

 
Den andra delen av boken är Evies berättelse i nutid – hon lånar ett hus av en vän, och vännens unge son med flickvän dyker upp. De känner till att Evie var inblandad med den legendariska gruppen och hon känner att hon på något vis måste stå till svars för det som hände då, för nästan fyrtio år sedan. 
 
Det handlar om att hitta sin plats i världen, det där livsfarliga skedet i tidiga tonåren när det är alldeles för lätt att fastna där man råkar känna sig accepterad. Otroligt fascinerande. 
 
Och språket! Herregud! Man blir verkligen förtrollad – det är helt otroligt att detta är Clines debutroman, och att hon bara är 27 år gammal. Detta kommer att bli en modern klassiker, det är jag övertygad om. 
 
Så. Vill du läsa blodiga skildringar av Mansonfamiljens härjande? Fel bok. Vill du läsa en strålande skriven bok om identitet och om att passa in med en underton av vansinnet på 60-talet? Helt rätt. 
 
Fem stjärnor från mig. Kan revideras, det händer ibland, men det känns inte troligt. Den är verkligen så bra. 
 

2016: 164 – Madicken av Astrid Lindgren

 

 
Naturligtvis behöver jag inte skriva särskilt mycket om en klassiker som Madicken – de flesta har väl redan läst den, och det har naturligtvis jag också. Men det är underbart trevligt att lyssna på Astrid Lindgrens egna uppläsningar, och att återhöra en berättelse som man kunnat nästan utantill tidigare i livet men nu inte har hört på ett tag. 
 
Vissa saker tar man ju till sig på ett annat sätt som vuxen, också. Jag kommer inte ihåg att jag som barn reflekterade särskilt över Madickens föräldrars olika inställning till farbror Nilsson, till exempel, men det gjorde jag nu och tar naturligtvis pappans parti – han tycker att det är nyttigt att hans barn får träffa alla möjliga sorters människor, även sådana som går på krogen på lördagar och dansar med sin fru i köket till Kom Adolfina. För farbror Nilsson är ju ingen farlig gubbe, tvärtom. 
 
Så ja, en härlig stund under korsord och promenad, utan tvekan! 

2016: 137 – ”Vart ska du gå?” ”Ut.” av Kerstin Thorvall

Som jag skrev i söndags så inser jag att jag har läst den här boken när jag var alldeles för liten för att förstå någonting. Och inte bara denna, jag minns att jag har läst om både hasch och sniffning och verkligen inte förstått vad det var 😉 men jag tror inte att jag tog någon skada av det heller. Det var ju knappast förskönande berättelser. 
 
Denna kom ut 1969 och det märks! Allting är sååå sextio-sjuttiotal. Kläder, Kafé Marx och politiskt engagerade kvinnor. Det är ganska härligt! Att coola killen heter Svenne, liksom, och tjejerna Doris och Lena… ja, det är charmigt. 
 
Kjelle, huvudpersonen, är i en ”svår” ålder. Fjorton, snart femton. Alla vuxna tycker att han är omöjlig, och mamma är orolig – han sover kanske inte tillräckligt? Eller knarkar han, månne? 
 
Det händer egentligen inte så mycket – det är tonårsliv och de konflikter detta medför – men det är ganska mysig läsning, trots konflikterna. Inga konstigheter – en enkel ungdomsbok som uppenbarligen håller än! 

Smakebit på söndag, 1 maj 2016 – ”Vart ska du gå?” ”Ut.” av Kerstin Thorvall

 

Det är en vacker och solig dag, denna första dag i maj! Solen strålar, det är ganska varmt och det kliar lite i näsan. Med andra ord – våren kanske faktiskt är här? 

 
Jag har varit inne i stan och ätit brunch med Hanna. Superhärligt, trots att vi fastnade i en hiss… jaja. Det löste ju sig! 😉 Och det där med dessert till brunchen är ingen dum idé…! 
 
 
Som vanligt har jag många böcker på gång och det är alltid lite svårt att välja vad som ska bli Smakebit, men jag bestämde mig för en riktig klassiker. Jag vet att jag läste den när jag var alldeles för ung – utbudet på Hcf och Hcg-hyllorna på Hunnebostrand bibliotek på nittiotalet var inte så stort, så man tog det som fanns – än så länge känner jag inte riktigt igen den, men jag känner igen omslaget väldigt väl, kan se precis var boken låg, och vet att jag har läst den. 
 
Och det är ju över tjugo år sedan, kanske närmare tjugofem, så det är inte så konstigt att minnet är lite dovt 🙂 
 
 
 
”Kafé Marx. Dyka in genom en mörk port, tvärs över en lika mörk gård, sen en ny pot, och man undrar om det inte måste vara fel, men sen är det en gård igen som är jättestor, fantastisk på något sätt med en trappa som går utanpå huset rätt upp till andra våningen. Rött gammalt tegel är det, smutsiga skymmande vrår där det göms hemlighetsfulla dörrar. Vilken miljö för en deckare, tänker pojken, där han hänger i hälarna på Svenne, som vet vart han är på väg. 
 
Kafé Marx står det så plötsligt på en skult som pekar rakt in mot det djupaste hörnet. Men sen finns det ingen mer upplysning för en oinvigd, den ruffiga stentrappan ser så avvisande ut att där skulle pojken ha vänt om han varit ensam. Men nu har han Svennes rygg som just försvinner i kurvan, och det känns kittligt spännande som när han var liten och följde med någon ny kille hem.” 
 
Ur ”Vart ska du gå?” ”Ut.” av Kerstin Thorvall, Albert Bonniers förlag: 1969
 
Titta in hos Mari för fler Smakebitar!
 
Jag hade helt andra planer för eftermiddagen än att sitta och skriva, men nu är det ju en gång Första Maj, och halva stan är avstängd. Särskilt kollektivtrafiken! Så – jag får avvakta bäst det går med mina ärenden, och fixa med dem ikväll istället. Det gör ingenting det heller – nu kan jag ju sätta på en tvättmaskin och gå ut och njuta lite av solen! Intet ont som inte har något gott med sig 🙂 
 
Fortsatt trevlig söndag, kära ni! 

2015: 222 – The Adventure of the Christmas Pudding av Agatha Christie

Denna Poirotnovell läste jag på julaftonskvällen – jag läste dock inte hela samlingen för i ärlighetens namn blir jag lite trött på Poirot. Han är lite för mycket… Poirot, ibland. 
 
En Mr Jesmond, som arbetar som någon sorts agent åt en prins från Mellanöstern, ber Poirot att lösa ett mysterium åt prinsen. För att kunna göra det måste han åka till en lantegendom vid namn Kings Lacey och fira julen där, under täckmantel av att vilja uppleva en äkta engelsk jul (bah, som om!). 
 
Deltagarna i firandet är en salig blandning människor, och Poirot förstår ganska snart att det är något fuffens på gång när han får en lapp på julaftonskvällen där ”någon som vill honom väl” varnar honom för att äta av plumpuddingen. 
Samtidigt håller ungdomarna i huset på med ett bus – de tycker inte att Poirot verkar vara någon riktigt advokat, och bestämmer sig för att fejka ett mord för att se vad han går för… 
 
Det är charmigt, klurigt och lagom trevligt, såklart. Jag kommer alltid att föredra Miss Marple framför Poirot, men jag kan tolerera honom mer och mer. 
 
I och med läsningen av denna prickade jag av punkt sju på Läs en novell!-utmaningslistan

2015: 188 – Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir

Jag kom på idag att jag helt har glömt att skriva om denna – pinsamt, särskilt eftersom jag fick ett så vackert recensionsexemplar av fina förlaget Bucket List Books! Jag får be så mycket om ursäkt för det. 
 
Jag har varit i mycket kontakt med Simone de Beauvoir under universitetstiden, men jag har inte läst något av hennes skönlitterära verk tidigare. Vi läste oerhört mycket av och om henne i min Critical Practice-kurs, till exempel – min professor i den och några andra kurser var – eller är, säkert – en oerhörd frankofil med stort intresse för filosofi och feminism – så det föll ju sig ganska självklart att de Beauvoir spelade en stor roll i hans liv. Och därmed i våra! 😉 
 
Hur som helst så blev jag väldigt glad när jag fick mailet med förfrågan om jag kunde tänka mig att läsa och recensera Misstag i Moskva här på bloggen! Det är första gången som den översatts till svenska och utgivits här. 
 
Detta är en prydlig och vacker kortroman om paret Nicole och André. De är i 60-årsåldern, har levt tillsammans i många år, och ska nu resa till Moskva för att besöka Andrés dotter från ett tidigare äktenskap, Mascha. De känner förstås varann mycket väl, men när det gäller känslor finns det en viss ängslan emellan dem. De är artiga och belevade mot varandra, men var och en verkar tvivla på den andres tillgivenhet. 
 
Under veckorna i Moskva trängtar Nicole efter Paris. André förlänger trots det vistelsen – på grund av en miss i kommunikationen, kan man säga – och Nicole blir vansinnig. Vilket gör André vansinnig. Och plötsligt, nu när känslorna släpps fram, släpps alla känslor fram i en tsunami av gamla oförrätter och besvikelser. Perspektiven skiftar, och vi vet att båda två börjar planera för ett liv utan den andre. 
 
Parallellt med, eller egentligen mitt i, berättelsen utforskar de Beauvoir även saker som åldringsprocessen, sovjetpolitiken, klass, materialism och självförtroende. 
 
En riktig fröjd att läsa. Jag trodde, i och med att jag mest läst filosofiska texter samt väldigt högtravande texter om de Beauvoir att detta skulle bli ganska tung, existentialistisk läsning. Det var det inte. Det är snarare sobert och mondänt. Härligt!