Etikett: Kvinnlig författare

Queen Camilla av Sue Townsend

Lite trött på brittiska kungafamiljen? Jo, det kan man ju vara. Det är även premiärministern som tillträder i början av Sue Townsends otroliga roman The Queen and I från 1993. Den nya regeringen avsätter genast hela kungahuset och skickar iväg dem att bo i en undantagszon någonstans i Leicesterkrokarna. Ett och annat får de med sig, hundarna och någon gammal juvel, men i övrigt ska de leva som pöbeln. In i små radhus med dem och sedan är det dags att tackla socialtjänsten, arbetsförmedlingen, gasräkningen och kanske framför allt – de lägre samhällsklasserna. Townsend är en av mina stora favoriter genom åren och detta är verkligen ett litet mästerverk.

2006 (alltså året efter att Charles och Camilla gifte sig) kom en uppföljare – Queen Camilla. Föga förvånande har den kommit i nyutgåva 😄 Camilla och Charles bor tillsammans på Hell Close, drottningen är sugen på att avgå om kungahuset nu ska få återgå till Buckingham Palace när en ny regering förhoppningsvis tillträder, Charles vägrar om inte Camilla får bli drottning, William erbjuder sig… men då dyker ett brev upp från en man som säger sig vara Charles och Camillas son från ungdomstiden. Och visst födde Camilla ett barn i Schweiz någon gång på sextiotalet…

Det är svårt att försöka sammanfatta dessa för det händer så vansinnigt mycket roliga grejer. Jag rekommenderar dem mycket varmt! The Queen and I – som är avgjort bäst – finns som ljudbok på Storytel.

Queen Camilla kan man köpa här, och The Queen and I finns i pocket här.

PS: The Queen and I blev film för ett par år sedan, med David Walliams i en av huvudrollerna. Jag tyckte inte att den var särskilt bra tyvärr, men lite smårolig här och där.

Almost midnight av Rainbow Rowell

Almost Midnight är en liten bok med två noveller av Rainbow Rowell. En har tidigare publicerats i samlingen My true love gave to me, den andra är specialskriven för Världsbokdagen.

Första novellen heter Midnights, och handlar om kompisarna Mags och Noel, som går på nyårsfest på samma ställe varje år, och varje år kommer närmare och närmare varandra. Kindred spirits handlar om Elena, som är ett stort Star Wars-fan och beslutar sig för att gå emot sin introversion och ställa sig i kö i flera dagar för att få biljett till den nya filmen.

Rainbow Rowell låter alltid de som är lite socialt obekväma och nördiga få ta plats, och det är väldigt fint. Hennes dialog är trovärdig och medryckande och det är lätt att lära känna hennes karaktärer. Mysigt och roligt! Ingenting slår ju Eleanor & Park, men Rowell är på de godas sida och hon är på min också.

Boken kan man köpa här.

Liv Strömquists astrologi av Liv Strömquist

Nej men vad ska jag säga. Humoristiskt, välformulerat och ofta med huvudet på spiken. Jag är tokig i Liv Strömquist och detta är faktiskt en av mina favoriter hittills, även om jag inte tror speciellt mycket på astrologi och sånt. Kul betraktelser är alltid välkomna!

Jag är personligen lejon och älskar kanske inte uppmärksamhet, dock är jag en sucker för bekräftelse. Jag har kanske lite fler läppstift än man absolut behöver och nog är jag förtjust i sociala medier… dock klarar jag mig nog utan plastikoperationer!

Notera den otroliga biten om vattumannen Cristiano Ronaldo också. Gen-i-alt!

Boken kan man köpa här.

Julhälsningar från ett slott i Normandie av Jo Thomas

Jag kan bli lite trött på alla julböcker som numera sprutar ut från förlagen från oktober och framåt, särskilt de som har kvinnor avbildade bakifrån på omslagen (vilket gäller alla feelgood-omslag). Det funkar ju bevisligen, jag gjorde en empirisk undersökning av omslagen på alla böcker som är nominerade till årets feelgood på Storytel Awards och 18 av 30 har kvinnor avbildade bakifrån på sig. Men mer om det en annan gång, kanske.

Men nu blev detta bokcirkelbok i december och jag gillar Jo Thomas (har aldrig läst någon av hennes böcker tidigare men hon har varit reporter på BBC och producerat flera radioprogram jag gillar, såsom Women’s Hour på Radio 4) – och jag gillar Normandie och Frankrike.

Nu handlar Julhälsningar från ett slott i Normandie knappt om julen alls. Vinter, ja, men inte direkt jul. En lite lustig översättning av Celebrations at the Chateau kanske men julen säljer. Och förlaget har i alla fall stått emot att kalla den för Det lilla slottet i Normandie…!

Annars har vi en ganska standard-setup för feelgood. Fliss farfar går bort och hon och hennes systrar blir mycket förvånade när det visar sig att han ägde ett slott i Normandie. De reser dit för att försöka reda ut vad de behöver göra för att kunna sälja, men väl på plats visar det sig att det behövs gigantiska renoveringar, att en stor arvsskatt behöver betalas in och att de faktiskt inte får sälja slottet då en slottsfru, en chatelain, har rätt att bo kvar. Men de har heller inte resurser att varken renovera eller betala skatten.

Fliss bestämmer sig för att stanna kvar och försöka driva slottet som en B&B-rörelse. För att få göra det måste hon söka tillstånd hos byns unge, snygge borgmästare Jacques som är emot förslaget till en början men de inser att de har mer gemensamt än de trodde (förstås). Och på den vägen är det.

Själva storyn är alltså inte speciellt originell men boken är väldigt trevligt skriven och jag gillar verkligen detaljerna och beskrivningarna. Det äts en massa god fransk mat, det finns en fruktträdgård och jag kan verkligen föreställa mig byn. Underhållande är det och det är väl just det man önskar sig av feelgood.

(En rolig fotnot: när jag tittade på olika länders utgåvor på Goodreads såg jag att den tyska titeln är Das kleine Château in den Hügeln, så Tyskland är tydligen inte sämre än svenskarna på att döpa böcker.)

Boken kan man köpa här.

Åtta dagar med dig av Jean Meltzer

Rachel är fullständigt tokig i julen. Inte nog med att hon har ett helt rum fullt med julgrejer i sin lägenhet, hon tjänar sitt levebröd på att skriva julromaner också. Under pseudonym. Och ingen får under några omständigheter känna till hur hon försörjer sig eller hennes kärlek till julen, för Rachel Rubenstein-Goldblatt är judinna och dotter till en av New Yorks mest respekterade rabbiner. Nog undrar hennes föräldrar hur hon kan ha råd med sin fina lägenhet på Manhattan med de små frilansjobb de tror att hon gör, men de vet bättre än att fråga.

Under ett möte med agent och förlag där Rachel ska pitcha sin nästa julroman får hon en chock när de informerar henne om att de inte tänker anta ännu en julroman i år – de vill att hon ska skriva en Chanukkah-feelgood istället. Inspirationen tryter, men hon kommer på något som kanske kan funka – om hon skulle lyckas få tag på en biljett till det stora eventet Matzah Ball på Chanukkahs åttonde kväll så kanske, kanske skulle det lösa sig.

Det visar sig (förstås) att det är en gammal tonårskärlek och tillika nemesis (eller?), Jacob Greenberg som håller i festen. Han har dessutom nästlat sig in hos hennes föräldrar då han vill att just Rabbi Goldstein och hustrun Dr Rubenstein ska tända det sista ljuset i menoran på balen. Vilken (matzah ball-) soppa, va?

Detta är en charmig take på vinter-feelgood – jag har då aldrig läst en Chanukkahroman tidigare. Sedan min moster satte Svedelid/Silberskys böcker om advokat Rosenbaum i händerna på mig för sisådär tjugofem år sedan har jag fascinerats av de judiska traditionerna och högtiderna och här får jag mitt lystmäte.

En annan ovanlig sak med boken är att Rachel lever med en kronisk sjukdom – ME/CFS. Även Meltzer har denna sjukdom och en inblick i hur livet kan te sig är intressant men ledsamt.

Underhållande occh romantiskt och ett vintrigt NYC är väl aldrig fel? 

Boken kan man köpa här.

Det där som nästan kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie

Jag är ingen stor läsare av noveller, men blev ändå sugen på att ge mig på Chimamanda Ngozi Adichies samling från 2009.

Här finns tolv noveller – sex utspelar sig i Nigeria, fem i USA och en i Sydafrika. Det de har gemensamt utöver att samtliga huvudpersoner är från Nigeria, är kulturskillnader av olika slag. Flera karaktärer har flyttat till USA för att skapa ett nytt, bättre liv, men det är svårt att assimilera sig i ett samhälle som är så olikt det man kommer ifrån, och där man hela tiden bara är afrikan och någon sorts ofrivillig representant för hela Afrika.

I flera av novellerna märks de amerikanska influenserna på Nigeria tydligt, på något vis parallellt men samtidigt motsatt med det patriarkala, traditionella och religiösa arvet. Korruption, politik, våld, diktatur och Biafrakrigets efterdyningar finns alltid närvarande.

En annan sak novellerna har gemensamt är innerligt skapade huvudkaraktärer som är lätta att tycka om och känna för. Många bifigurer ger dock rakt motsatta känslor.

Uppslitande men varmhjärtat. Mycket fint!

Boken kan man köpa här.

Tone tur o retur: Tales från Bullshit City och andra ställen av Tone Schunnesson

Jag brukar inte citera baksidestexter och liknande, men jag måste göra ett undantag här. Dels för att den beskriver vad denna bok innehåller på ett bättre sätt än jag skulle göra, men också för att det är en så välskriven och intressant text.

”När Hannes Westberg 2001 sköts av polis under EU-toppmötet i Göteborg var jag tretton år gammal. Två år senare hade George W Bush startat Irakkriget. Det är två historiska händelser som formade mitt sätt att betrakta världen.

Men trots ett tidigt och stort politiskt engagemang så tappade jag den starka övertygelsen om att en annan värld faktiskt är möjlig någonstans längs vägen. Inte för att en förändring inte kändes angeläget, utan för att världen var mer flytande och krångligare än vad de flesta politiker tycktes vilja kännas vid.

Inför valet 2022 bestämde jag mig för att i samarbete med Aftonbladet ge mig ut i Sverige för att ta upp kampen mot känslan av meningslöshet.

Det var dags för mig att söka svar på frågor som blivit hängande alltför länge. Varför har Sverigedemokraterna en så lyckad YouTube-kanal? Vem är rikast i Sverige? Har Miljöpartiets språkrör dödsångest? Hur uppriktig är oron över gängkriminalitet? Vilken karaokelåt sjunger Tomas Bodström på fest?

Världen är konstig, men också sorglig, ball och uppfordrande. Men den kräver att man bryr sig om den. På riktigt.”

Tone Schunnesson, 2022

Jag tycker att Tone Schunnesson är en av våra intressantaste och vassaste mediepersonligheter. Blir alltid glad när det är hon som är en av gästerna i Cyklopernas land. Hennes förra roman, Dagarna, dagarna, dagarna var fantastisk, så nu var det kul att läsa andra sorters texter. Valrörelsen 2022 var ju onekligen både intressant, löjeväckande och plågsam, och när den väl var över var det spännande att se tillbaka på den genom Schunnessons ögon. Hon uttrycker sig fantastiskt bra och engagerande – och jag tror att även den som inte delar hennes politiska åskådning kan uppskatta Tone tur o retur.

Tyvärr är boken riktigt dåligt korrekturläst. Väldigt tråkigt och slarvigt av ett stort förlag.

Boken kan man köpa här.

Tack för matchen av Paola Pellettieri

När böcker beskrivs som genialiska byggs en viss förväntan upp. Jag bestämde mig för att lyssna på denna när jag bakade lussekatter, den är kort och det lockar mig när det gäller ljudbok.

Efter en stunds bakning var jag så irriterad att det var inte riktigt klokt. Kladdig deg? PMS? Kanske, men allra mest gällde det boken. Trots att den är så kort tog det flera veckor för mig att lyssna klart, för jag ville inte.

Såhär – alla gillar olika och jag har egentligen ingen lust att skriva en lång diss, så jag gör inte det. Men jag tyckte verkligen inte att detta var en bra bok. Alls. Eller jo, slutet var toppen!

Tomorrow I become a woman av Aiwanose Odafen

Obianuju, huvudpersonen i Aiwanoses Odafens fantastiska roman, får många gånger i sitt liv höra att nu, nu ska hon bli kvinna. När hon får mens, när hon fyller arton, när hon gifter sig, när hon föder barn – allra helst bara söner. Och en kvinna är alltid underlydande – först under sina föräldrar (och Gud, då) och sedan under sin man. För det spelar väl ingen roll om han slår fru och barn så att de hamnar på sjukhus? De har ju avgivit vigsellöften. Det smäller alltid högst.

Som ni förstår är detta ett smärtsamt porträtt av hur det är att leva som kvinna i Nigeria. Det är inte 1800-tal vi pratar om heller, jag uppskattar att huvudpersonen är född kring 1960.

Obianuju och Gozie träffas i slutet av 70-talet. Han är perfekt, tycker hennes familj – men Uju själv är inte så säker. Men vad har hon att välja på? Egentligen har hon starka känslor för en annan man som hon känner via sina studier, men han kan aldrig accepteras av familjen då hans stam slogs på andra sidan i inbördeskriget.

Uju vill bli kvinna och hon vill bli accepterad av sin mamma. Därmed blir det bröllop. Och utåt sett är han ju perfekt…

Det finns fina skildringar av kvinnlig vänskap och ömsesidigt stöd här. Det finns mycket besvärliga mor-dotter-relationer också, ofta baserade på skam. Mödrarna stöttar inte sina döttrar som försöker ta sig från sina våldsamma män – för tänk på skammen det skulle dra över familjen.

Patriarkatet spelar nästan huvudrollen. Ingen är komplett utan en man, inte ens de unga kvinnor som haft privilegiet att kunna plugga skulle respekteras utan en man. En kvinna som inte kan få barn anses vara en man, en kvinna som inte kan föda söner åt sin man får finna sig i att han tar sig en andra fru eller skaffar en son ”på bygden”.

Det är tungt och man blir förbannad. Men det är en alldeles sagolikt bra debut. Jag älskar språket och beskrivningarna, gestaltningen och karaktärerna. En inblick i ett vardagsliv som på nästintill intet sätt liknar mitt eget. Och en gnista av tacksamhet för att jag slipper leva det livet.

Boken kan man köpa här.

The rising tide (Vera Stanhope, #10) av Ann Cleeves

På Lindisfarne, eller Holy Island, har en grupp vänner träffats regelbundet för att fira jubileet av skolresan dit då de alla träffades femtio år tidigare – och för att minnas den av dem som dog fem år efter det första besöket, när hon körde ut på brovägen för nära tidvattnets ankomst.

Nu, vid femtioårsjubileet, är det dags att ses igen. Alla har sina egna liv, somliga hörs mellan träffarna, andra inte alls. De är mestadels glada att se varandra, men det finns ett och annat som skaver ändå.

När en av dem hittas hängd i sitt rum kopplas Vera och hennes team in, då ett och annat talar för att detta inte är ett självmord som det verkade först. Mannen i fråga kanske hade anledning att avsluta sitt liv då han just blivit uppsagd från sitt jobb inom TV för att han trakasserat kvinnor – men det är något som inte stämmer. Och han verkade inte det minsta självmordsbenägen kvällen innan.

Jag har aldrig varit på Lindisfarne, men en god vän till mig från Northumberland har alltid talat varmt om hur vackert det är och jag har sett otaliga foton. Ann Cleeves beskriver miljöerna så fantastiskt, man blir otroligt medryckt och sugen på att åka dit, även om just denna mordhistoria förstås bryter idyllen. Och beskrivningarna av Vera är ju alltid gudomliga. Hon är och förblir en av mina stora favorithjältinnor i deckargenren – både i böckerna och tv-serien, där Brenda Blethyn är en helt perfekt Vera. Jag höll på att ramla baklänges när jag såg en bild på henne från Stolthet och fördom från 2005, för mig ÄR Blethyn Vera nu.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

  1. The Crow Trap (Kråkfällan)
  2. Telling Tales (I lögnernas spår)
  3. Hidden Depths (Dolda djup)
  4. Silent Voices (Döda talar inte)
  5. The Glass Room (Glasverandan)
  6. Harbour Street (som jag tydligen glömt skriva om)
  7. The Moth Catcher
  8. The Seagull
  9. The Darkest Evening