Maria Adolfssons Doggerland är en plats jag skulle vilja återkomma till betydligt oftare än en gång om året – men vad glad jag blir när det äntligen börjar dra ihop sig till nästa titel. Lite som sommarsemestern!
Miljöerna och det fiktiva öriket klingar så väl med mig. Det karga landskapet och namnen och traditionerna och kulturen från flera håll – Storbritannien, Nederländerna, Norge, Sverige, Danmark. Jag tycker att det blir så väldigt lyckat.
Sedan är den kärva Karen Eiken Friis (det var väldigt svårt att vänja sig vid att hon inte heter Hornby längre!) en lysande karaktär tycker jag. Visst, hon är inte den första kvinnan som slåss mot patriarkatet, men hennes karaktär har verkligen utvecklats böckerna igenom. Nu är hon inte bara polis – hon är mamma också, vid femtio års ålder.
Det lackar mot jul när den märklige men framgångsrike konstnären Raymond Osse försvinner hemifrån. Först tror inte polisen att det behöver ligga något lurt bakom, men Karen får i uppdrag att ha kontakten med familjen – vilket är lättare sagt än gjort, för det är en ganska komplicerad sådan, med en ex-fru som fortfarande bor hemma hos honom trots att han skaffat en ny… och så vidare. Ju mer Karen pratar med dem, desto tydligare blir det för henne att Osse nog inte försvunnit av egen vilja.
Det är en ganska långsam berättelse, men det gör mig ingenting för det är så trevligt skrivet. Angela Kovacs sköter inläsningen med bravur, och spänningen går upp och ner i lite lagom svängar. Till slutet, för då är det gräsligt spännande.
Jag njuter av läsningen och längtar förstås redan till nästa bok.
Tidigare titlar i serien:
Nödvändigt ont kan man köpa här.
Stories from the city, stories from the sea 