Resten av allt är vårt av Emma Hamberg

Ni som följer mig på Instagram vet att jag blev hals över huvud förälskad i denna boken, och jag har längtat så efter att få skriva mer om den. Ni som varit med länge vet att Emma Hamberg är en av mina husgudinnor, och har så varit sedan VeckoRevyn-tiden när jag till och med tog med mig hennes byline-bild till frissan första gången jag skulle klippa mig kort, när jag just fyllt femton. Sedan dess har jag följt henne därhelst jag kunnat, och jag är otroligt förtjust i hennes sätt att skriva.
 
Det är så realistiskt och naket, även i skönlitteratur där det ibland kanske inte borde vara realistiskt men det blir det ändå, för hennes skrivande är så mänskligt och lätt att relatera till, även om man inte råkar befinna sig i samma situation. 
 
Och nu kom då Resten av allt är vårt, som är helt och hållet självbiografisk och alltså ännu mer realistiskt och naket – för det är sanning och verkliga livet hela vägen. Det är så himla fint att läsa. 
 
Det är en berättelse om när den man älskar mest blir sjuk, såpass sjuk att det inte längre går att hålla ihop. Emma och Agi, som ex-mannen heter, lever separerade i många år, men till slut blir det dags att ta steget och faktiskt skiljas – men Emma vet att nu kan hon aldrig träffa någon annan, för man får inte göra så mot någon som är sjuk. Men så träffar ex-mannen kärleken på ett alldeles otroligt sätt, och då kanske det där ansvaret släpper, åtminstone lite grann? 
 
Snabb tillbakaspolning till Paris, 1983, när Emma träffar Patrick på en sorts studieresa i Dagens Nyheters regi, där Patricks pappa är guide. De hänger lite en eftermiddag, men Patrick fyller många sidor i tonårs-Emmas dagbok. Och trettio år senare, i Stockholm, dyker han upp igen. Med dunder och brak, minst sagt. 
 
Det handlar inte alls om bara roliga saker – det är sjukdom och fasa, livet med tonåringar, en bok som inte vill skriva sig själv och Tindertrassel – men det är ändå fruktansvärt roligt skrivet, nästan hela tiden. Emma Hamberg beskriver hur känslor, främst kärlek, förändras och utvecklas, sprakar till och i hennes egna ord, till och med räddar världen, på ett så trovärdigt och ärligt sätt att man jublar inombords. 
 
Och det är fyndigt, och så välformulerat och fantastiskt väl sammanvävt. Jag kan rekommendera Linda Skugges intervju med Emma Hamberg i podden Fikakuriren, där hon berättar om hur boken kom till. Hur det kan vara svårt att skriva tonårsdialog, så de lajvade samtal långt efter att de faktiskt skett för att hon skulle kunna skriva vad som sades och av vem. Jättespännande att höra. 
 
Jag har själv inte lyssnat men jag kan tänka mig att det är en strålande upplevelse. Den tryckta boken finns annars att köpa här eller här. 

Lämna mig aldrig av Marcus Birro

I säljtexten för Lämna mig aldrig kan man läsa ”Han [Birro] är ofta omstridd och omdiskuterad men lämnar ingen oberörd.” Och detta måste jag hålla med om – jag har inte läst allt Birro har skrivit, men ett par av hans böcker har verkligen stannat hos mig. Alla djävulska främlingar, till exempel, läste jag på gymnasiet och blev riktigt tagen av. Jag har läst om den i vuxen ålder och den håller kanske inte hela vägen längre, men nog är den bra. Och så göteborgsk, vilket jag älskar. Och jag blev faktiskt förvånad över hur förtjust jag blev i Att leva och dö som Joe Strummer, som jag läste förra sommaren och som verkligen fortfarande ekar i mig. Det var många gånger under läsningen som jag kunde identifiera platser och stämningar i Göteborg på ett nästan magiskt sätt. 
 
Nåväl. Lämna mig aldrig är berättelsen om en lärare som på grund av en skandal med en elev tvingas lämna sitt jobb. Samtidigt som detta går han igenom en skilsmässa och en infekterad vårdnadstvist, och känner väl inte att livet har så mycket att erbjuda längre. Så han springer, på Stockholms gator och över Stockholms broar, och det är under en av dessa löprundor som han träffar på en grupp människor som träffas under Västerbron. De pratar och lyssnar på klassisk musik tillsammans, och det visar sig snart att denna grupp har en gemensam nämnare – de har alla förlorat en närstående till självmord. 
 
I gruppen finns Malin, som har ett och annat gemensamt med berättaren. Kanske kan hon vara den som kan göra livet värt att leva igen, som kan hjälpa honom att förstå sitt liv? 
 
Jag var ambivalent när jag lade ner den här. Jag vet inte riktigt vart den var på väg, och det förstod jag nog inte riktigt när den var slut heller. Däremot gillar jag beskrivningarna skarpt, det flyter på bra och Birro skriver poetiskt utan att det blir för flummigt. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

My lovely wife av Samantha Downing

Jag vet inte varifrån jag fick tips om denna, det är mycket mystiskt. Men jag lyssnade på den när jag ändå var inne i ett flow av psykologiska thrillers. Det hade jag ju inte behövt göra, men nu gjorde jag det ändå. 
 
Millicent och hennes man har haft ett fint äktenskap, med fina barn och ett vackert hus i förorten. Men nu har de fått tråkigt. Allt har gått i stå, så de har tvingats hitta på ett nytt sätt att injicera lite spänning i vardagen – nämligen att mörda kvinnor. Det är inte ens någon spoiler, det står på baksidan och man förstår det ganska tidigt. 
 
Det blir en soppa av rart Desperate Housewives-förortsliv och gräsliga beskrivningar av hemska dåd och jag förstod hur det skulle sluta efter max en kvarts lyssning. Det är inte alltid dåligt, men här var det det. Jag hoppades liksom bli överraskad, men det skedde inte. 
 
Gäsp. Oinspirerat och banalt, ibland alldeles för utbroderat. Långa transportsträckor som inte har med berättelsen att göra. Nästa, tack!
 
Om du vill läsa ändå finns boken att köpa här eller här. 

Bakom hennes ögon av Sarah Pinborough

 Bakom hennes ögon har stått på min TBR länge, eftersom den blev så otroligt hajpad när den kom. Men spänningsromaner kräver sitt humör (i alla fall hos mig) och det har väl inte varit rätt. Eller så har annat dykt upp som varit intressantare, helt enkelt. Det är ju ingen brist på psykologiska spänningsromaner, direkt…! 
 
Louise är ensamstående mamma, och träffar en kväll den tjusige Daniel i en bar. Det slår gnistor mellan dem, men ett par dagar senare upptäcker hon att Daniel faktiskt är hennes nya chef, på den psykiatriska mottagningen där hon jobbar som receptionist. Han hävdar bestämt att han lever i ett dåligt äktenskap, och mot bättre vetande inleder Louise en relation med honom. 
 
Till synes av en slump träffar hon en dag Davids fru, Adele, och de blir goda vänner. Hennes bild av sitt äktenskap skiljer sig dramatiskt från hennes makes, och Louise vet inte vem hon kan lita på eller vad hon ska tro. Adele introducerar henne för spännande saker – lucida drömmar – och här spårar det ur lite lätt för mig. Jag tycker att drömmar och allt däromkring är fascinerande och hade hopp om att det skulle bli bra, men det blev faktiskt för urflippat för mig. 
 
Det som gjort denna bok så otroligt hajpad är slutet, men jag skakade mest på huvudet under de sista femtio sidorna. Det håller inte måttet för mig – det finns uppenbarligen gränser för vad jag kan gå med på. Men visst är det relativt välskrivet och uttänkt, det funkar bara inte för mig. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand

Sophie gör karrär i Berlin när hon nås av beskedet att hon ärvt sin mammas hus, det gamla kurhotellet Villa Havsbris, där Sophie själv växte upp. Men vad ska hon med det till, kan man fråga sig – hon har ju sin lägenhet i Berlin, och sitt jobb och sina vänner. Men hon reser till Skåne för att reda upp affärerna i alla fall, försöka sälja det gamla hotellet och åka hem igen. 
 
Men det visar sig vara besvärligare än hon trott att sälja, och hon får rådet att försöka rusta upp huset, renovera och få ordning på torpet innan hon försöker sälja det igen. Men för vilka pengar då? Hon har inte råd att anställa arbetskraft. 
 
Däremot kan hon erbjuda kost och logi – och sätter sonika in en annons efter folk som kan hjälpa henne med huset, mot mat och husrum som betalning. In flyttar tre mycket olika personer men med samma behov – att komma bort från vardagen ett tag, och få ett andningshål. Och gärna jobba rejält med kroppen också! 
 
Det visar sig snart att de tre har mer gemensamt än man kunde tro, men även att de är väldigt olika. Det blir en ganska turbulent – men produktiv – period, där huset förändras i takt med människorna. 
 
Och i grannhuset finns Ella, som varit med sedan Sophie var liten, och som vet något Sophie inte vet. Hon är döv, vilket gav Sophies mamma Mona chansen att lätta sitt hjärta för henne – men hon visste inte hur duktig Ella är på att läsa på läppar. Nu lider hon kval – ska hon berätta hemligheten för Sophie? 
 
Detta är en fin feelgood, men den är lite väl långsökt på sina ställen, för min del. Jag läser inte så mycket feelgood, även om det slunkit ner både en och annan i sommar, och kanske behöver jag öva upp min suspension of disbelief för att sluta reagera på hur otroligt det ibland blir i dessa böcker (denna är inte värre än någon annan vad gäller just det). Jag hade önskat mig att det var lite mer trovärdigt, och jag hade önskat mig lite färre beskrivningar av vad Sophie har på sig hela tiden, oftast är det ganska ointressant. 
 
Men – mycket känslor och många fina möten mellan människor som kanske aldrig träffats om inte slumpen ingripit, men som kan få ut så mycket av varandra. Säfstrand skriver bra och flyhänt, det är trevlig läsning. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Det lilla simsällskapet vid havet av Katie May

Jag fick ett smärre psykbryt när jag skulle skriva om denna på instagram, för jag är så evinnerligt trött på att alla svenska titlar på brittisk feelgood måste inkludera ”det/den lilla” och en preposition och ett härligt ställe. Runt hörnet eller vid stranden eller… ja, you name it. Jag tänker på t.ex Endless Beach av Jenny Colgan – en underbar titel tycker jag, för en ö är ju faktiskt en ändlös strand – den heter Den lilla ön i havet på svenska. Okej. Det lilla simsällskapet vid havet heter på engelska The Whitstable High Tide Swimming Club, vilket ju låter betydligt mindre snuttigt och har något mer pondus än Det lilla simsällskapet vid havet. 
 
(Och alla förbaskade brush-typsnitt på omslagen sedan då. Såhär ser originalet ut.)
 
Men nu heter den så! Och det är en riktigt fin bok i sin genre. Jag valde den totalt på måfå, då jag behövde en bok ”som jag aldrig hört talas om” till ett bingo, och denna var helt ny för mig när den dök upp bland rekommenderade titlar i en app. Och jag är glad för det, för det är en fin läsupplevelse. 
 
Vid kusten i Kent kan man bara simma när det är flod, då tidvattnet gör stora skillnader i kustlinjen. Deb och Maisie träffas av en slump när båda badar – de har båda sina anledningar till att söka lugn och ro i havet, men är till synes mycket olika. De börjar prata och det visar sig att de har en del gemensamt ändå – simningen, förstås, men de är båda nyskilda, och får ett stort utbyte av varandra. 
 
Hur vädret än ter sig är tidvattnet pålitligt, och de ses vid stranden nästan varenda gång det är flod. Snart kommer fler badare och hakar på, och inom kort har The Whitstable High Tide Swimming Club formats. Och tur är väl det, för snart måste de gå samman för att stå emot kommunen, som vill bygga ett stort rekreationscentrum där stranden, badhytterna och strandpromenaden ligger idag… 
 
Naturligtvis finns det lite annat än simning och bad också. Kärlekstrubbel, en problematisk radioprogramledare, sjukdom och sorg – men framför allt är det vänskap och sammanhållning som får spela roll här. Det är jättefint! Jag älskar att bada i havet och kan identifiera mig med känslan av att få lugn, ro och någon sorts rening av att simma och av att vara i vatten. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Det är en uppföljare på gång, som har undertiteln Undertow. Spännande! 

En spellista för sömnlösa nätter av Déa Solin

Nittonåriga Bel har drabbats av hastig sorg. Det är hennes flickvän Natalie som tagit sitt liv, och vi träffar Bel för första gången på Natalies begravning, som Bel anländer till direkt från en festival, skitig, bakfull och alldeles för sent. Det är lite så livet har varit sedan Natalies liv tog slut. 
 
Mitt i den djupa, djupa sorgen träffar hon Audrey. De finner varandra och spenderar massor av tid tillsammans, främst när de kör runt i bil på nätterna och lyssnar på musik och till sist börjar de prata med varandra ordentligt. 
 
Ännu en skildring av tiden strax innan det riktiga vuxenlivet, och ibland blänker det verkligen till av igenkänning och fascination, men jag är nog för gammal för det här. Oftast spelar det ingen roll, jag kan ibland läsa böcker som är klassificerade som 9-12 och njuta fullt ut, men det blir lite för mycket högstadienovell över detta för att jag riktigt ska köpa det och fastna. 
 
På sina ställen är det riktigt fint att läsa om hur unga människor kan hjälpa varandra när de äntligen börjar dela med sig av sitt innersta, och det är min största behållning av Déa Solins debut. Jag hoppas få läsa något mer av henne framöver – men kanske något som passar mig bättre än vad detta i slutändan gör. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Lilla fröken Grenadin av Vilda Rosenblad

Elvira är nästan tretton år när hon och hennes mamma Ulrika flyttar till Paris för att bo tillsammans med Ulrikas nye partner, Guillaume. Hennes bohemiske pappa bestämde sig för att avsluta sitt liv, och nu behöver Elvira och Ulrika hitta en ny plats i tillvaron, långt ifrån sin gamla. 
 
Elvira försöker anpassa sig till det nya livet så gott det går. Hon spelar teater och tänker bli nästa Ingrid Bergman, hon slukar böcker – helst Stephen King – som hon köper hos den vackra, mystiska bokhandlerskan Béatrice, hon ser på film med sin bästa vän och granne Delphine och svärmar för Moussa, en tjusig kille på skolan. Hon skriver brev till sin pappas idol Arnold Schwarzenegger, och besöker mot sin mammas vilja kyrkan för att försöka få någon sorts andlig kontakt med sin pappa, som var ateist och troligen inte kommunicerar genom kyrkan, just. Men ändå. Det är drama efter drama bland skolkamraterna, men hon håller näsan ovanför vattnet. För det mesta, i alla fall. 
 
Ulrika längtar efter ett nytt barn tillsammans med Guillaume… men är det verkligen han som hon vill ha som pappa till en bebis? Nog dricker han lite väl mycket, och nog uppför han sig ibland på ett sätt som en god far inte borde? Även han sörjer en bortgången livskamrat, han är mycket äldre och inte alls så säker på att han vill bli far. 
 
Beskrivningarna av 90-talets Paris tilltalar mig något enormt, och jag tycker att Vilda Rosenblad lyckas bra med att beskriva familjerelationer och uppväxttrubbel – men mer än något annat handlar Lilla fröken Grenadin om vänskap för mig, såväl bland de yngre som de vuxna. Rosenblad berättar i en text hos Piratförlaget om hur boken kom till – detta läste jag efter att jag blev klar med boken, och jag hade inte en tanke på att det kunde vara självbiografiskt under läsningen. Men det är det, och det gör att jag får ännu varmare känslor för Lilla fröken Grenadin. Det ska dessutom bli minst tre böcker till om Elvira och Ulrika, jag sitter bänkad för mer! En riktigt fin uppväxtskildring, som trots sitt omfång är snabbläst utan att vara enkel. Missa inte! 
Tack Piratförlaget för recensionsex! 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen

Jag tyckte väldigt mycket om Carin Gerhardsens Hammarby-serie, och blev glad när jag såg att hon skulle komma med nytt! Det nya i fråga var Det göms i snö, som är mer av en psykologisk thriller än de tidigare deckarna, och den är faktiskt även nominerad till Årets bok i år. Kul! 
 
En iskall decemberkväll när snön ligger tät passerar tre bilar en livsfarlig ravin. En ung kvinna som fått lift av en okänd man. En man som kör för fort. Ett otroget kärlekspar, som letar efter en avskild mötesplats. En bil har åkt av vägen, ner i ravinen. En bil är ansvarig för olyckan. Och någon vet nästan allt som hänt. 
 
Dessa personer som tidigare inte kände varann blir nu sammanknutna i en fruktansvärd härva. Somligt känns lite väl långsökt och otroligt, men jag köper det, det funkar och det är spännande från första till sista sidan. Man kommer karaktärerna nära och bygger liksom upp en relation till dem, även om alla absolut inte är särskilt sympatiska, och detta adderar ju till spänningen och engagemanget för berättelsen. 
 
Snabba kast och vändningar, men det är inte svårt att hänga med. Somligt räknar jag ut i förväg, somligt kommer som en överraskning – men allt är väl ihopknutet. Jag gillar Gerhardsens språk, det flyter på bra och passar sin genre. Jag gillade Det som göms i snö och hoppas att det blir fler! 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Bara lite till av Heidi Hakala

Alla vill ha något av Sandra, alla förväntar sig något av henne, men själv börjar hon gå vilse i livet för snart vet hon inte vilka förväntningarna är, och var gränserna går. Hon borde vara nöjd, med sin fina lägenhet i centrala Helsingfors, fina pojkvän och bra jobb på radion, men bakom allt detta finns mest ensamhet och tomhet. Känslan av otillräcklighet börjar rusa emot henne, men som duktig flicka försöker hon kämpa emot och orka bara lite till, men snart är sammanbrottet nära. 
 
Men vilka uppoffringar kan man göra? Kommer prestationssamhället och förväntningarna verkligen förändras för att man ändrar på sig? Sandra måste slita extra hårt på sin arbetsplats, enbart för att hon är kvinna. Vill hon komma fram krävs det mer av henne än av hennes manliga kollegor. 
 
Detta känns som en väldigt realistisk berättelse. Vi är många duktiga flickor som vill prestera, som måste hävda sig, och passar man sig inte kan det bli förödande. 
 
Något att verkligen ta med sig ifrån Bara lite till är det här med att komma ihåg att man aldrig vet vad som döljer sig bakom en fin fasad. Bara för att någon är snygg, verkar ha det gott ställt och bra hemma och skrattar mycket betyder inte det att det inte är kaos på insidan. Tänk på det där citatet, som ibland tillskrivs Platon och ibland diverse andra personer: ”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind, always.” 
 
Språket är enkelt och det märks att Hakala är journalist. Det är ganska mycket och lång dialog på sina ställen, men det gillar jag, det passar boken. Ibland blir det lite väl förutsägbart, men denna berättelse är liksom inte skriven för att vara originell, det finns många berättelser om kvinnor som Sandra, men historien berättas på ett väldigt bra sätt. 
 
Boken finns att köpa här eller här.