Alla vill ha något av Sandra, alla förväntar sig något av henne, men själv börjar hon gå vilse i livet för snart vet hon inte vilka förväntningarna är, och var gränserna går. Hon borde vara nöjd, med sin fina lägenhet i centrala Helsingfors, fina pojkvän och bra jobb på radion, men bakom allt detta finns mest ensamhet och tomhet. Känslan av otillräcklighet börjar rusa emot henne, men som duktig flicka försöker hon kämpa emot och orka bara lite till, men snart är sammanbrottet nära.
Men vilka uppoffringar kan man göra? Kommer prestationssamhället och förväntningarna verkligen förändras för att man ändrar på sig? Sandra måste slita extra hårt på sin arbetsplats, enbart för att hon är kvinna. Vill hon komma fram krävs det mer av henne än av hennes manliga kollegor.
Detta känns som en väldigt realistisk berättelse. Vi är många duktiga flickor som vill prestera, som måste hävda sig, och passar man sig inte kan det bli förödande.
Något att verkligen ta med sig ifrån Bara lite till är det här med att komma ihåg att man aldrig vet vad som döljer sig bakom en fin fasad. Bara för att någon är snygg, verkar ha det gott ställt och bra hemma och skrattar mycket betyder inte det att det inte är kaos på insidan. Tänk på det där citatet, som ibland tillskrivs Platon och ibland diverse andra personer: ”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind, always.”
Språket är enkelt och det märks att Hakala är journalist. Det är ganska mycket och lång dialog på sina ställen, men det gillar jag, det passar boken. Ibland blir det lite väl förutsägbart, men denna berättelse är liksom inte skriven för att vara originell, det finns många berättelser om kvinnor som Sandra, men historien berättas på ett väldigt bra sätt.
Stories from the city, stories from the sea 