Stories from the city, stories from the sea

 

Så – jag konsulterade kära gamla Goodreads. Det går finfint att googla på ”books with a pink cover” + Goodreads och hitta en lista. (Sökorden kan ersättas med nästan precis vad som helst…) Sagt och gjort – listan fanns och jag valde något med rimligt betyg (4.0 i snitt, faktiskt) och som lät intressant. Och det var inget dumt val alls. 

 

Året är 1977 och April Lundquist (ja, svenskättling) bor i Dyker Heights i Brooklyn. Det bor en italiensk mafioso i varje ända av gatan, och en mittemot – det är Frankie the Crunch som äger en bilskrot – praktiskt när man ofta behöver göra sig av med lik – Gorgeous Vinny, som mest är intresserad av att spegla sig i bilens backspeglar, och så Soft Sal, grannen. När Soft Sal ber April och hennes bästa väninna Brandi om en tjänst – att följa hans lätt funktionshindrade son till skolan – kan de inte riktigt tacka nej. Men när de börjar upptäcka sedlar i skolböckerna börjar de inse att de faktiskt beblandat sig med maffian… 

 

Samtidigt som detta pågår försöker April hålla koll på sin storebror Matt som blivit kär i en mafiosos dotter, tvingas gå på dejt med töntige Bert för att göra Brandi en tjänst, blir förälskad i musikern Dominick som är en riktig bad boy och passa lillebror mellan varven också. Det är ganska hektiskt! 

 

Detta är ingen särskilt djup berättelse, men det är ändå intressant att få en inblick i hur det kunde vara i NYC när maffian fortfarande var i full gång. Dessutom är det härligt att läsa med alla tidsmarkörer från sent 70-tal – kläder, musik, discots vara eller inte vara, de unga killarnas förtjusning av The Who. Dessutom är den humoristisk på ett ganska torrt sätt vilket jag uppskattar, lättläst och väldigt underhållande. Och – på sina ställen – ganska rörande. 

 

 

Och det är jag glad för – det är en mycket läsvärd bok som utmanar mina fördomar och förutfattade meningar. 

 

Och det är poetiskt, och det är lättläst – men det senare är inte negativt, när jag väl kom in i flödet av berättelsen. 

 

Det handlar om två unga personer, som blir syskon eftersom deras föräldrar träffas av en slump och blir förälskade. Det ena syskonet är äldre än det andra, det andra syskonet är berättarrösten. Det äldre syskonet gör tidigt klart att hen hatar såväl det nya syskonet som hens mamma. De är vansinnigt olika – den ena vild och något labil, den andra ganska blyg och stillsam. 

 

Så reser föräldrarna bort och något händer ett av syskonen, och det är det andra syskonet som blir inringd till sjukhuset. Därefter är ingenting längre sig likt. 

 

Jag tänker av olika skäl på Kjell Espmarks dikt: 

 

 

 

 

Riktigt bra, mycket vacker – och jag är så glad att jag försökte igen! 

 

 

((Tredje gången gillt! Har skrivit detta inlägg två gånger nu och trots att det både stått ”Publiceras kl X” och ”Sparat” under redigeraren har det försvunnit. Puts väck! Otroligt frustrerande – så nu får vi hoppas att detta inlägg inte blir alldeles för bittert och trött… )) 

 

Anyway. Det finns en aka-porr-ruta i Höstbingot, som jag hade ett par kandidater till – såsom Klass av Elise Karlsson, och eventuellt även Just nu är jag här av Isabelle Ståhl… men jag har velat läsa mer av Sittenfeld sedan jag läste och gillade Eligible (Sanning och skvaller) förra sommaren, plus att jag läst om denna hos Siv vid något tillfälle – och när jag upptäckte att den fanns som e-bok på Nextory var ju alla förutsättningar på plats, så att säga. Sagt och gjort! 

 

Fjortonåriga Lee Fiora kommer från en liten stad i Indiana, en inte särskilt bemedlad bakgrund. Hon bestämmer sig för att söka till Ault School, en internatskola på ostkusten, på inrådan av en lärare – föräldrarna motsätter sig detta, men när hon får stipendium finns det inte mycket att sätta emot. Sagt och gjort – Lee börjar där, och vi får följa henne genom alla fyra år på high school. 

 

Lee blir överväldigad och imponerad av skolans miljö, men hon passar aldrig riktigt in. Hon är för arbetarklass, för blyg, för oansenlig – men hon är inte konstig nog för att vara en av de som riktigt avviker. Därför blir hon en observatör – hon ser det mesta och det är en otroligt detaljerad berättelse. Somligt ser hon dock inte – som sanningen bakom en av hennes rumskamraters liv, och att alla andra omkring henne är lika olyckliga och osäkra som hon själv är. Narrativet är retrospektivt och det är ganska skönt – jag fäster mig vid både Lee och somliga av hennes medstudenter, och det är trevligt att få höra om hur det gick sen… 

 

Det är kärlek, rumskamrater, upptäckter, svek, skratt, vänskap, studieresultat åt olika håll och en del svärta. Plågan av att vara tonåring och inte passa in är påtaglig. Sittenfeld undersöker hierarkier och strukturer i ett slutet sammanhang, såsom en internatskola oundvikligen blir, och det är väldigt intressant och känns trovärdigt. Familjen och de där hemma finns med i bakgrunden med något enstaka gästspel som mest är smärtsamt för såväl Lee som läsaren. 

 

Alldeles lysande bra. Det blir mer Sittenfeld för mig – Systerland ligger redan på soffbordet och väntar… 

 

 

Som jag skrev i inlägget om just Marcelle så har jag inte läst så mycket av de Beauvoir tidigare. Många utdrag under studietiden förstås, och så Misstag i Moskva, men jag är inte alls så bevandrad som jag skulle önska. Nu är jag, förstås, väldigt sugen på att läsa mer. 

 

Åsa Moberg berättar dels om de Beauvoir (och Sartre), dels om sitt eget liv som skribent, författare och kulturpersonlighet, kvinna, hustru och ung änka – alla dessa är gemensamma nämnare. Det handlar om två starka, intelligenta, produktiva kvinnor och om de dominanta männen i deras båda liv. Erfarenheter ställs i perspektiv mot och jämte varandra, och det är så otroligt intressant läsning. Dessutom förvånansvärt lättläst! Jag hade förväntat mig något betydligt mer högtravande men det är mycket tillgängligt, samtidigt som det är djupt och berörande. 

 

En stor läsnjutning och en lysande inkörsport till de Beauvoir. Ska genast göra mig lite reservationer på biblioteket (som om den listan behöver växa…)! 

 

 

 

Lollo och Lidija bor i Aspy (Aspudden, antar jag?) i Stockholm. Gymnasiet är färdigt och de vet inte vad de ska göra med sina liv. Så de dricker mest öl och hänger vid Vinterviken. Gör saker som kanske mest är associerade med killar, såsom konsumera porr och prata öppet om sex. Vad som helst, bara de slipper bli vuxna och ta ansvar. Men man orkar inte driva omkring hur länge som helst – om inte annat börjar pengarna ta slut. 

 

På baksidan kan du läsa: ”Då äger ett oväntat möte rum. En karismatisk ledare välkomnar dem in i sin krets, där festerna avlöser varandra och pengar inte är något problem. Det ser ut som en dröm, som en plötslig och oanad utväg. Men det visar sig snart vara någonting helt annat.” 

 

Jag förväntade mig således – kanske inte helt orimligt? – någon sorts sektledare som kommer susande och drar in tjejerna i någon fullständig karusell. Så är det inte. Inte alls! Det är snarare en otroligt långsam upptrappning och acklimatisering in i något som inte var riktigt planerat och inte är riktigt bra. Det händer i små, små steg och det gör det hela så trovärdigt som berättelse. 

 

Vi vet från början av romanen att media kommer att ta upp händelserna, i stora rubriker och med mycket drama. Så berättas inte historien av Lollo – den är näst intill blasé och berättas som i förbifarten. Det är väldigt suggestivt och riktigt intressant som berättargrepp. 

 

Fantastisk roman! Huvudpersonerna är inte särskilt sympatiska, men det gör ingenting alls. Det blir ännu bättre just därför, eftersom jag känner någon sorts olust och mindre irritation praktiskt taget hela tiden. Böcker ska väcka känslor!