Rapport från rymden med Marie Rådbo

 
Riktigt intressant och roligt föredrag på Stadsbiblioteket ikväll! Marie Rådbo är astronom (hennes man, som tyvärr inte lever längre, var fysiklärare på mitt högstadium!) och berättade humoristiskt och engagerande om vad som hänt ”inrikes och utrikes” i rymden på sistone. Om kometer, Plutos nedklassificering, väderleksrapporter och lite sport. 
 
 
Marsianer, som man trodde att de såg ut på 1800-talet… 
 
 
Och lite överlevnadstips från när Halleys komet kom förbi 1910 🙂 
 
Riktigt kul, även för en icke-naturvetare (minst sagt) som mig! 

Kärlek av Hanne Ørstavik

Vilken ljuvlig kortroman! Eller novelette, som är ett av mina favoritord efter Belle & Sebastian-låten I love my car där en fras lyder ”I love my dog, I love my pussy cat, I love the rat that lives under the floor and makes its bed from novelettes”. 
 
Jag högg den i farten på Stadsbiblioteket tack vare realtidstips och läste den under ett par dagars bussresor. Föredömlig längd på 148 sidor 🙂 
 
Egentligen handlar inte boken om kärlek – snarare bristen därpå, eller dysfunktionell kärlek, eller längtan efter kärlek. Jon och hans mor Vibeke har nyss flyttat till en mindre stad i Nordnorge (av någon anledning, helt utan belägg, tänker jag mig att det är Mo i Rana). Det är vinter, och kvällen innan Jons nionde födelsedag. 
 
Mor och son ger sig ut på varsitt äventyr i kvällen och natten – hela boken utspelar sig under en enda natt, vilket jag verkligen gillar. Vibeke går till biblioteket för att lämna tillbaks böcker och plocka upp en roman eller två till, men biblioteket är stängt och hon hamnar på villovägar tillsammans med en man som arbetar på tivolit som är i stan. Jon i sin tur går ut för att sälja lotter för idrottsföreningen, i tron att Vibeke har gått ut för att handla ingredienser till hans födelsedagstårta och håller sig sedan borta för att hon ska få baka tårtan i fred. Även han hamnar på villovägar, och hans och Vibekes berättelser vävs samman genom språket på ett helt fantastiskt vis. 
 
Det tog en stund att vänja sig vid detta – att perspektivet byts från rad till rad helt utan markör – men när jag vant mig tyckte jag att det var underbart, och så skickligt. 
 
Det är ett par veckor sedan jag läste den, men jag bär fortfarande såväl Vibeke som Jon med mig. Riktigt, riktigt bra. 
 
 
Det verkar inte gå att köpa boken på svenska på nätet för tillfället, men den finns alltså på biblioteket! Hittar inte heller mycket till recensioner att länka till på grund av detta, men här är bokens Goodreads-sida!

Orkidépojken av Helena Dahlgren

 

Det är mycket som händer i Tyresö, samtidigt som det inte händer så mycket alls. Hanna och Zeb väntar på att livet ska börja – nu är gymnasiet över och ett år i London väntar. Men först, en sommar där hemma med kyrkogårdsarbete, fest, musik och Twin Peaks. Och Orkidépojkens blogg. Vem kan denne skönskrivande, orkidéälskande man vara? 

Man har alltid talat om något i Tyresös skogar – men Hanna och Zeb har inte lagt så mycket tankekraft på det. Men plötsligt måste de – när först en hund försvinner, och sedan förortsdrottningen Lina. Nu drar dramat igång på riktigt. 


Orkidépojken är, för mig, en berättelse om vänskap och ensamhet – hur det än är existerar de alltid parallellt. Popkulturreferenserna är genomgående ljuvliga – även om jag inte är något jätte-Twin Peaks-fan (jag har sett de två första säsongerna, de står faktiskt här på dvd) blir jag plötsligt väldigt intresserad av att sträckkolla på alla tre säsonger, gärna nu på en gång. 

Jag skulle såklart ha velat ha betydligt mer London – och hoppas verkligen att vi längre fram kan få reda på vad det var som skedde där. Men det är njutbar läsning hela vägen, vackra formuleringar och med humor i mörkret. Och alldeles lagom krypande spänning. Mycket fin romandebut! 

 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

När vi två kolliderade (When we collided) av Emery Lord

                                            
 
Ännu en bok som jag högg i farten på bibliotekets YA-avdelning – och som jag bytte språk på efter en stunds läsning. Inte för att det är något fel på Linda Skugges översättning – tvärtom verkar den mycket bra – men liksom med fåren och getterna fann jag mig fundera alldeles för mycket på originalorden och de ursprungliga uttrycken. Så så fick det bli, och det flöt på bättre då. 
 
Vi befinner oss i en liten stad i Kalifornien, Verona Cove. När jag läste namnet tänkte jag att vi nog hade en Romeo & Julia-remake framför oss, men så var inte fallet. Skönt, faktiskt, det hade jag inte riktigt orkat med en gång till. 
 
Vi har två huvudpersoner – Vivi, som just kommit till Verona Cove för att spendera sommaren där med sin mamma i ett lånat hus – och Jonah, som är uppvuxen där med sin stora familj som ganska nyss decimerats med en person då fadern dött hastigt i en hjärtinfarkt. Vivi är – detta förstår vi ganska tidigt – bipolär, och inne i ett mycket maniskt skov när vi träffar henne eftersom hon nästintill rituellt slänger sin medicin i havet varje morgon. Mamman är konstnär och verkar vara en fin förälder men väldigt upptagen med sitt eget. 
 
Jonah har fullt upp. Tillsammans med sina två äldre syskon tar han hand om de tre små, samtidigt som han jobbar stenhårt på pappans restaurang och försöker rodda hemmet eftersom mamman är djupt deprimerad och knappt går ut sängen på dagarna. 
 
Jonah och Vivi möts på hennes arbetsplats, en keramikbutik där kunderna kan måla sina egna konstverk. Det blir upptakten på en galen sommar av vänskap, kärlek, familj och, i ärlighetens namn, allmänt kaos. Lite för mycket kaos på sina ställen kan jag tycka. Vivi är en väldigt färgglad, vårdslös och utåtagerande person, naturligtvis har detta med hennes mani att göra, men vissa av hennes kapitel blir nästan outhärdliga. Det är förstås meningen och det gestaltar säkert bipolär sjukdom väldigt väl, men det är faktiskt lite för mycket på sina ställen. Jag tycker mer om Jonah, även om hjärtat blöder för honom. 
 
Allt som allt är det hur som helst en varm och fin ungdomsbok med mycket karaktär. Det vore kul att få veta vad som händer sen! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Vi mot er av Fredrik Backman

Uppföljaren till Björnstad är här! Och det är en värdig uppföljare också, det kan jag säga på en gång. Ett ypperligt exempel på en roman där miljön, i detta fallet staden, glesbygden, skogen, spelar en huvudroll som är lika viktigt som människorna vi följer. Det är skickligt och det är roligt att se hur mycket Backman har utvecklats under åren som författare. Visst fanns det en risk att han skulle fastna i ett fack efter böckerna om Ove och mormor och Britt-Marie – någon som skriver varm och lite småmörk feelgood. Det har han definitivt gått vidare ifrån. (Inte för att jag inte gillar Ove och mormor och Britt-Marie, men ni förstår säkert vad jag menar.) 
 
Det har gått en tid sedan slutet av Björnstad. Gärningsmannen som utförde dådet som satte hela staden i gungning har lämnat stan. Men alla andra är kvar. Hockeyn är fortfarande stadens hjärta, men nu finns det en risk att klubben kommer att gå under. Peter Andersson är fortfarande sportchef, det går inget vidare – men plötsligt börjar han se en lösning på problemet. Det är bara det att just den lösningen inte kommer att göra honom särskilt populär i Björnstad. 
 
Vi möter ett stort persongalleri, men för en gångs skull tycker jag inte att det är så svårt att följa dem – trots att jag lyssnade på boken (i mycket fin inläsning av Marie Richardson), vilket brukar vara hopplöst för mig när det är en stor grupp människor att hålla reda på. Jag antar att det är för att alla är så välbeskrivna, avrundade – och framför allt verkliga. Det finns alla sorters människor i Björnstad, och alla dessa människor har olika sidor av sig, som vi väl alla har. Men något som finns inpräntat i de flesta är lojaliteten. Vissa bitar, som när en familj är i sorg och alla runtomkring sluter upp på de sätt de vet och kan, är otroligt rörande utan att bli sentimentala. 
 
Jag irriterar mig lite grann på den allvetande berättarrösten på sina ställen, det ska sägas. Det är lite väl beskäftigt på sina ställen – men det gör inte så mycket i det stora hela. Jag tyckte riktigt mycket om boken och som sagt så lämpar den sig riktigt väl att lyssna på. En vän skrev till mig häromdagen: ”Jag börjar nästan, nästan förstå varför folk idrottar” som kommentar till boken och jag förstår vad hon menar (även om jag inte har något emot idrott) – det finns en sådan oerhörd passion i människorna i Björnstad och idrotten är ett väldigt bra forum för att beskriva just passion och engagemang. Och lojalitet. 
 

Mörkögda augustinatt av Maria Lang

Jag har ju lite av ett pågående projekt med Sjöwall-Wahlöös Roman om ett brott – men jag tänkte göra någon sorts parallellprojekt med Maria Langs böcker i ordning, så att säga. Jag har i och för sig läst några som kommer ”längre fram” i serien, men nu börjar jag uppifrån och kör neråt så länge biblioteket kan assistera. Mörkögda augustinatt är bok nummer 8 och kom ut 1956. 
 
Puck och Einar har nu fått en dotter, Pyret – och en lillpiga har tagit plats i familjen, Meta heter hon och har ett aktivt intresse för stiliga furirer. När Pucks gamla husföreståndarinnas syster Ottie hör av sig och berättar att hon ska resa till Spanien ber hon Puck med familj att bo i hennes stuga under semestern. Einar har fullt upp med sin avhandling, men Puck, Pyret och Meta reser dit. Där träffar de allsköns folk, tandläkare Björne till exempel och Jerk Lassas, allmän lösdrivare. 
 
Det blir kräftskiva med grannarna och naturligtvis blir det både mycket mat och dryck. Dagen därpå mår ingen sjusärdeles bra men särskilt inte grannen och värdinnan Adèle, som dör innan kvällen är slut – förgiftad, kan ni tänka er? Christer Wijk kommer förstås i sporrsträck och innan vi vet ordet av hittas ännu en person död… 
 
Det är precis vad jag vill ha av en Maria Lang – pussligt och puttrigt och allmänt ganska trevligt för att handla om ond bråd död. Lagom spännande och klurigt! 
 
Tyvärr verkar inte boken finnas att köpa längre – men den finns alltså på biblioteket, och säkerligen på diverse loppisar också – även om de verkar försvinna ganska snabbt, det är inte särskilt ofta jag hittar någon Lang på de loppisar jag besöker mer eller mindre regelbundet. Norstedts gav ju ut ett gäng som e-böcker för några år sedan, men det var tyvärr bara de första sex i serien. 
 
 
 
Läs gärna mer hos Boktanken, Ett hem utan böcker, Lottens bokblogg och förstås på Goodreads! 

Helgen hittills

 
Det på Bergakungen i fredags var en förvånansvärt härlig upplevelse. Skräck är inte min genre, egentligen, men jag minns ju miniserien från 90-talet (även om jag bara såg första avsnittet med ett par kusiner när de vuxna krabbkalasade i trädgården…) och har varit sugen sedan de började prata om denna re-make. Mycket bra! Riktigt snygg och småläskig på sina ställen. Jag tycker liksom inte att det värsta är de utpräglade skräckbitarna utan barnens utsatthet. Det lär väl bli en del 2 också då ”IT: Chapter One” kom upp på skärmen strax före eftertexterna. Det ser jag fram emot, men hoppas slippa vänta 27 år… 😉 
 
 
En lugn dag igår, med lite städ och plock och mycket läsning. Till tidig middag lagade jag en sorts BLT-pasta – ugnsstekte ett par skivor bacon som fick rinna av och sedan hackas upp, halverade ett gäng cocktailtomater och tog en näve rucola och rörde ner i pasta. En matsked crème fraîche också för att få ihop det hela och mycket nymalen svartpeppar. Gott! 
 
 
Höst i Göteborg, del tre. Denna var nog värst hittills! 
 
 
Kom till Liseberg lagom till solnedgången – det var riktigt vackert! Men det blev kallt, jisses. 
 
 
Det är dock värt att frysa lite när en får ta del av en så fantastisk konsert som den Tiger Lou bjöd på på Taubescenen. Fantastiskt bra! Vi satt längst fram (tanten i mig blir så lycklig när jag får sitta ner på konserter ;)) och var helt omtumlade av att ha haft de olikfärgade lamporna rätt i ansiktet när det var dags att gå därifrån i mörkret… härligt var det i alla fall, jag var alldeles bubblig hela vägen hem. 
 
 
Hann precis in på Ica innan stängning. Alla andra handlade folköl, chips och snus – jag köpte jäst och kummin. Jodå! Har just satt min deg med dessa inblandade, nu blir det till att fortsätta tvätta och sedan ta det lite allmänt lugnt i några timmar innan det blir dags att fara till Ön och hälsa på mamma och pappa! 

Smakebit på söndag, 17 september 2017 – I en klass för sig (Prep) av Curtis Sittenfeld

 
Söndag igen! Det har varit en härlig helg hittills (det kommer ett inlägg med lite bilder om en stund) och den lär fortsätta i samma tecken – även om jag ställer mig lite frågande till detta ösregnande från blå himmel som vi ser just nu och såg igår… jag vaknade tidigt, håller på och härjar i tvättstugan sedan en timme tillbaka och har just satt en deg till kumminbröd inför veckan. Jag har ett antal kvällsaktiviteter och försöker vara lite smart med spenderande under hösten och inte äta ute så mycket, så då är det bra att kunna ta med en matig macka till jobbet och äta innan jag åker in till stan. 
 
Men – jag har även hunnit läsa ut I en klass för sig (eller Prep) av Curtis Sittenfeld här på morgonen. Det finns en ”aka-porr”-ruta i Höstbingot, där jag har ett par kandidater sedan tidigare… men jag har ju velat läsa denna länge och poängen för mig med att delta i bingot är lite att komma mig för att läsa sådant jag tänkt länge. Och det är ur denna bok som veckans Smakebit kommer. Bakgrund: Huvudpersonen, Lee, går på tjusig internatskola nära Boston. Själv är hon från Mellanvästern och en inte särskilt bemedlad bakgrund, men har kommit dit på stipendium tack vare fina betyg från junior high. Nu befinner de sig, ett stort gäng, på Logan Airport i Boston för att resa hem över jul. 
 
 
 
”Under tiden iakttog jag mina skolkompisar med en sorts beundran, för att de hade så många olika uppsättningar beteenden på sin repertoar. I skolan gick de på morgonbönen och lämnade in uppsatser; här tände de cigaretter och spelade vanvördiga. Och det var inte ens så att allihop var coola, inte tvärsäkert coola som Horton var. Jag råkade till exempel veta att Caitlin inte tänkte ha sex före äktenskapet, men här satt hon och hängde och bröt utan vidare mot en av skolans regler, och visade upp en annan sida av sig själv medan jag alltid var mig själv. 
 
Jag kände inte den impulse, att bara för att jag skulle kunna, så skulle jag uppföra mig annorlunda än jag gjorde på Ault. Och den enda gången jag hade rökt var hemma hos Martha, när vi hade bestämt oss för att röka varsin cigarett, men Martha hade släckt sin efter två bloss, och förklarat att hon tyckte det var vidrigt; jag hade fortsatt, men bara för att träna. Jag hade tränat, jag insåg det nu, för en sådan här situation. Men träningen hade varit för länge sedan och jag skulle inte ta någon cigarett om jag blev erbjuden en, för i dagsljuset, inför skolkompisar jag knappt kände, skulle det vara nästan lika illa som att kyssa någon offentligt.” 
 
Ur I en klass för sig av Curtis Sittenfeld, Wahlström & Widstrand: 2006 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 

Problemet med får och getter av Joanna Cannon

                                   

Detta var en cirkelbok som jag antagligen inte hade läst om det inte vore för det. Den fick 2,5 i snittbetyg på vår träff i torsdags så den var inte särskilt populär – jag hade dock ingenting emot den, även om jag kan förstå kritiken. Jag tror att det är anglofilen i mig som är svag för det som är så utpräglat brittiskt! På grund av detta bytte jag även språk efter halva boken – jag fann mig själv bli alldeles för intresserad av hur det kan ha varit formulerat innan, vilka sorts kex det är som översätts såhär… och så vidare. Men det var ju inga problem – jag tyckte bättre om den när jag bytte språk, faktiskt. 
 
Det är alltså engelsk småstad, på en typisk cul-de-sac – återvändsgata. Det är 1976, och plötsligt försvinner en kvinna hemifrån. Viskningar och rykten fyller husen, och man tror att det är värmeböljan som stigit henne åt huvudet. (Det är samma heta sommar som i Maggie O’Farrells Sommaren utan regn, för övrigt.) Men Grace och Tilly, två ganska försigkomna tioåringar, tror inte alls att det är så det ligger till. De beslutar sig för att ta reda på vad som egentligen har hänt och de tror att vägen till en lösning är att först och främst hitta Gud, som väl borde finnas någonstans på gatan. 
 
Parallellt med detta berättas en historia om något som hände 1967 – något som gör att praktiskt taget alla vuxna på gatan bär på en gemensam hemlighet och skuld – men vissa vet mer än andra. Det är fullt av svek och lögner – och drev, rykten och grupptryck – och till slut nystas historien upp, även om vi faktiskt inte riktigt får veta allting. 
 
De jag diskuterat boken med tycker att barnen är jobbiga – jag tycker inte att de är så farliga efter att ha umgåtts med Harriet i Den lille vännen. De kände även att det fanns många lösa trådar som aldrig knyts ihop – det kan jag till viss del hålla med om. Läsaren tror att hen är på väg in på ett spår som sedan släpps, och det är ju onekligen frustrerande. 
 
Men som sagt – det brittiska talar ju så till mig och jag tycker att Cannon skriver väldigt bra. Beskrivningarna är underbara och ett kapitel, det som jag lade upp en bit ur som Smakebit förra söndagen, är ett komiskt mästerverk. Jag satte först ett högre betyg på Goodreads än det som blev det slutgiltiga, då jag omvärderade läsupplevelsen lite grann någon dag senare. Jag tycker i alla fall att det är en rätt mysig och puttrig bok, för den som gäller lite småspännande berättelser utan en massa blod och våld. 
 
 
 
Läs mer hos enligt O och …och dagarna går! Boken finns att köpa här eller här. 

Marcelle av Simone de Beauvoir

 

 
Jag bestämde mig för att läsa Åsa Mobergs Simone och jag till en av rutorna i Höstbingot – mer om den inom några dagar – men insåg att jag faktiskt bara läst ett helt verk av de Beauvoir, nämligen Misstag i Moskva, som jag tyckte mycket om. Vi läste en hel del av henne på universitetet, men som sagt, inga hela verk. (Jag släpade i och för sig hem Det andra könet från biblioteket i Calcutta House en gång, men hann inte så långt innan den skulle lämnas åter…) 
 
Detta är alltså en novell – och nu när jag läst Mobergs bok undrar jag så om det är samma Marcelle som dyker upp i en av de Beauvoirs romaner. Jag får forska vidare i detta. 
 
Hur som helst, detta är berättelsen om en ung, intellektuell kvinna som inte får så mycket utbyte av sina jämnåriga. Hon börjar studera i Paris och kommer där i kontakt med en grupp studenter som arbetar för social rättvisa. Hon träffar en man där, sedermera hennes make, men hennes kristna uppfostran förbjuder henne från att sannerligen njuta av äktenskapet och inom kort inser hon att mannens intentioner med henne är ekonomiska snarare än romantiska. Marcelle slår sig fri därifrån och går vidare på en helt annan bana där hon kan vara sin egen hjältinna. 
 
Jag gillar verkligen berättelsen! Somliga recensioner jag läst tycker att Marcelle är beskäftig och lite för egenkär, men jag tycker om henne. Och Paris! Frankrike! Njutbar läsning – jag måste bli bättre på noveller. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här!