Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (när jag var sex-sju år) och halva Gösta Berlings saga (tre gånger) – där slutar min erfarenhet av Selma Lagerlöf. Ja, för läser man sin littvet i England får man sig inte så mycket skandinaviskt till livs, förutom Strindberg och Ibsen som en av mina professorer var besatt av. Jag har nog haft förutfattade meningar och trott att det är styltigt och lite tråkigt…
Men så visade det sig att Stadsbiblioteket skulle hålla i ett föredrag kring Charlotte Löwensköld, andra boken i trilogin som startar med Löwensköldska ringen, plus att jag fick höra att mina farhågor nog inte stämde… så jag bestämde mig för att i alla fall försöka mig på den första! (Jag hann inte läsa Charlotte innan föredraget, men det kommer.) Dessutom fick jag i och med detta chans att kryssa ”En bok om/med någon form av övernaturliga (o)knytt” i Höstbingot.
Vadå, säger du, om du har lika dålig koll på Lagerlöf som jag hade – hon skrev väl realistiska och naturalistiska romaner om Värmland, eller nåt? Nä! Detta är nämligen en fantastiskt spännande och skicklig spökhistoria. General Bengt Löwensköld är bygdens starke man, som fick en ring i gåva av självaste Krigarkonungen, Karl XII. När han dör är det hans sista önskan att begravas med ringen, men på väg till den sista vilan försvinner den och generalen hemsöker den som – kanske ovetande – har ringen i sin ägo med fruktansvärda predikament.
Jag är inte den som älskar övernaturligheter, men här gör jag det. Otroligt spännande på ett ganska lågmält vis, och jag ser verkligen fram emot att läsa de följande två böckerna – efter Charlotte Löwensköld kommer Anna Svärd. Nu avslöjades förstås vad som händer i resten av serien under Ulrika Knutsons föredrag, men det gör verkligen ingenting – jag ser SÅ fram emot att läsa om när Karl-Artur krälar i krusbärsbuskarna…!
Stories from the city, stories from the sea 