Dagen idag är en märklig dag…

 
…för det är ju dags för bokmässa igen! 
 
Jag jobbar till ungefär 11:30 idag, sedan lunch med nuvarande kollega och före detta kollega och därefter in och röja i några timmar. Likaså imorgon – vi har ett stort evenemang med jobbet, men jag hoppas komma iväg senast vid 12-rycket. 
 
Mobilappen funkar ju sådär här, men följ mig gärna på Instagram där lite mer löpande uppdateringar lär dyka upp, om du vill! 
 
Ses vi, eller? 

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman

Det är tveksamt om jag hade valt denna boken bland alla e-böcker som låter liknande på Nextory. Men så började fler och fler tipsa om den, många läste den till ”En bok där en katt har en (helst) viktig roll” till Höstbingot. Just till den rutan visste jag absolut inte vad jag skulle välja då jag är helt ointresserad av alla dessa Gatukatten Bob och vad de heter… men här fick jag ju ett uppslag! 
 
Jag läste ungefär halva i tryckt form och lyssnade på resten i inläsning av Anna Maria Käll. 
 
Eleanor är i trettioårsåldern, bor i Edinburgh och jobbar som ekonomiassistent på en byrå för grafisk design. Dit går hon varje dag, arbetar sina timmar, har aldrig haft en sjukdag och tar aldrig all sin semester. På fredagarna köper hon en fryst pizza och två liter vodka, på onsdagarna talar hon med sin mor som befinner sig… någonstans, efter att ha begått ett förskräckligt brott. Fängelse? Sjukhus? Vi vet inte riktigt. Inte Eleanor heller. Hon vill inte tänka på det som hände den där gången, det som gjort att hon växt upp i fosterhem tills hon flyttade till sin egen lägenhet när det var dags att börja på universitetet och där hon fortfarande bor kvar. 
 
En dag på jobbet lägger datorn av, och Eleanor kommer i kontakt med IT-teknikern Raymond. och strax därefter blir det de två som av en slump en dag efter jobbet hjälper en gammal man som ramlat ihop på gatan. Efter det tar Raymond med henne utanför bekvämlighetszonen – hem till hans mamma på te, på 40-årsfest hos sonen till mannen de hjälpte… och snart börjar Eleanor rubba lite på sina rutiner och sitt kontrollbehov – och till och med sin garderob, som hittills bestått av två par svarta byxor och sju vita skjortor. 
 
Dessutom är hon förälskad. I en musiker, som hon bara sett av en slump, och aldrig träffat. Ivrigt påhejad av sin mor, som i alla andra fall är mycket negativ och elak, gör hon Johnnie Lomond till sitt Projekt… 
 
Berättelsen om vad som egentligen hänt Eleanor den där gången för längesedan vecklas så sakteliga upp och detta är något så ovanligt som en bok som faktiskt är oförutsägbar, inte bara i blurbarna på omslaget. Jag hade ingen aning om vad vi skulle få veta, eller hur relationerna skulle utveckla sig, och det är härligt att bli lite överraskad! 
 
En riktigt, riktigt bra bok som tar upp psykisk ohälsa på ett bra sätt – med mörk humor. Vissa bitar är verkligen dråpliga, men det är ju så att en sätter skrattet i halsen. Ett gott betyg från min sida, flera av mina favoritförfattare är experter på det där. Jag rekommenderar varmt Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt – det må vara en feelgood på sätt och vis, men den får dig att tänka också. 
 
 
Läs gärna mer hos Feministbiblioteket eller på Goodreads. Boken finns att köpa här eller här. 

Exit West av Mohsin Hamid

I en icke namngiven stad, i ett icke namngivet land i Mellanöstern, lever Saeed och Nadia. De träffas av en slump på en kvällskurs, och inser ganska snabbt att de vill ha den andra i sitt liv. Men inbördeskriget har kommit, och det blir ganska snart tydligt att livet de har tänkt bygga i hemlandet inte längre kommer att vara möjligt. Reglerna blir hårdare, övervakningen tyngre och snart finns varken vatten eller elektricitet i hemmen. De måste fly, tillsammans med Saeeds far. 
 
I Hamids värld finns det hemliga dörrar, som leder till andra länger och platser. Man vet inte vart dörren leder. Saeed och Nadia får kontakt med en agent som säljer biljetter till en av dessa dörrar – tyvärr har han bara två, och de tvingas lämna fadern i hemlandet på hans egen begäran. Det är naturligtvis lite enklare att fly genom magiska dörrar än på båtar och lastbilar som dagens flyktingar får göra, men berättelserna om livet i utkanten på migrantläger på Mykonos och i ett ockuperat hus i London är nog så tunga. 
 
Tillvaron förändras, förutsättningarna är inte desamma som förr, ej heller känslor och förhållande till varandra. Visst är det en kärlekshistoria, men inte en traditionell sådan. 
 
En alldeles fantastisk roman. Jag började läsa på väg till jobbet i fredags och läste klart på lördag morgon, trots fullbokad tid där emellan. Det går inte att sluta! Hamids språk är olikt något annat jag läst, men jag tycker hemskt mycket om det. Det var Anna som tipsade om den och jag är så glad att jag genast beställde den på biblioteket och läste praktiskt taget på en gång. Riktigt, riktigt lysande. 
 
Exit West finns med på Man Booker Prize-kortlistan och åh, vad den vore värd det. 
 
Läs mer om boken hos …och dagarna går och på Goodreads. Boken finns att köpa här eller här. 

Hello Love av Charlotta Cederlöf

En repris från 2012! Jag läser nämligen inlägget och inser att jag inte har så mycket att tillägga… 
 
 
 

Någon gång i högstadiet fick jag …och likväl rör hon sig av Charlotta Cederlöf av min kusin Emma i julklapp. Underbar tonårsskildring i sjuttiotalets småstads-mellan-Sverige. Inte för att jag var med på den tiden, men det känns som om jag var det. Varma mackor och snusiga moppekillar och häxblandningar och smygrökning. Inte för att jag direkt befattade mig med moppekillar, snus, häxblandningar eller smygrökning i högstadiet, men i alla fall.

Så kom Hello Love! ut 1999, och snacka om att jag fastnade när jag läste på baksidan att det handlade om mitten på åttiotalet, och Helena, 21 år, byter Gävle mot London… jag sög ju tag i den på Backa Bibliotek på en sekund och läste den väl ungefär lika snabbt. Och nu fanns den att beställa från Hisingens Bibliotek! (Denna gången fanns den på Älvstrandens bibliotek men det är samma bok från Backa Bibliotek som förr – kanske samma som jag läste tiotalet gånger på gymnasiet… reds anm.) Så jag var ju tvungen…

Så. Helena bor i Gävle,  jobbar på fabrik som internpostutdelare, och… inte så mycket mer. Fikar i timmar, röker för mycket, går på lite fester då och då, går på konserter när hennes ex spelar, och är allmänt förvirrad över livet. Kompisen Anna-Lena har redan flyttat till London, och skriver långa brev om supertights och Camden Market och snygga italienare… så snart blir det dags för Helena att dra iväg.

Underbara skildringar av miljöer – man känner riktigt lukten av cafét på Victoria Station och det lilla iskalla rummet på vandrarhemmet där Helena bor. Anna-Lena åker hem till Sverige för att jobba ihop lite pengar och kommer inte tillbaks på länge – när hon väl kommer känner sig Helena redan helt hemma i London och har verkligen fått ett nytt liv. Anna-Lena blir gravid och flyttar ihop med Giorgio, Helena har en liten romans med Johannes Döparen och blir kompis med danska Line. Så kommer exet på besök och de ”råkar” ha sex på Royal Hotel. Hoppsan, det var inte meningen.

Och sen kommer Mange från Gävle på besök. Som hon en gång kom på med att hångla med henne i köket på en fest. Och vad händer då?

 
Den är så vansinnigt rolig – och känns så äkta. Jag var inte i London på åttiotalet, det dröjde femton år till, men nog kan jag känna igen mig i mångt och mycket. När Helena går till en liten pub nära bion på Parkway kan jag tänka mig tre-fyra stycken som det kan ha varit (jag hoppas förstås att det är Dublin Castle) och jag kan ju gatorna i Camden där hon bor och rör sig som min egen kappficka. Ljuvlig läsning! 
 
Jag blev hemskt glad när jag insåg vid återlämnandet av boken häromdagen att den var reserverad! Kanske har jag inspirerat någon annan att läsa den med mina hyllningar som dykt upp lite här och var på sistone 🙂 
 
Boken finns inte längre att köpa, men som sagt kan du få tag på den på biblioteket – åtminstone i Göteborg. Här finns bokens sida på Goodreads! 

Smakebit på söndag, 24 september 2017 – Godnattsagor för rebelltjejer av Elena Favilli och Francesca Cavallo (red.)

 
Lite förbannade jag allt mig själv igår kväll till läggdags för att jag hade bokat tvättstugan klockan åtta idag – men jag vaknade faktiskt tio minuter innan klockan skulle ringa och nu är det ju faktiskt skönt att vara uppe och igång tidigt. Det är knäpptyst ute förutom någon enstaka spårvagn och det ser ut att bli en ganska fin höstdag. 
 
Veckans Smakebit kommer ur en väldigt speciell bok – för det första är den crowdfundad (alltså – folk på nätet har kunnat donera en summa för att boken skulle kunna bli verklighet, hade den inte blivit det hade investerarna fått pengarna tillbaka) och för den andra är det ett helt fantastiskt samarbete mellan skribenter och konstnärer, med 100 porträtt över 100 ”extraordinary women”, skrivna som små korta, lättlästa stycken.
 
(Jag motsätter mig våldsamt faktumet att Margaret Thatcher är med – hon var ingen beundransvärd kvinna med tanke på vad hon gjorde med sitt land. Vet inte hur många gånger jag fått debattera detta med folk, senast när hon dog antar jag – bara för att hon var kvinnlig premiärminister betyder inte det att hon var en god människa. Folk lider fortfarande i Storbritannien på grund av henne.) 
 
Men nog om det! Jag valde veckans Smakebit lite på måfå bland de berättelser jag hann läsa igår, och här kommer Artemisia Gentilesci. (Boken finns på svenska, men det var så hemskt lång kö på den på bibblan så jag tog den engelska.) 
 
 
”Once there was a girl who was an amazing painter. Her name was Artemisia and she was beautiful and strong. Her father, Orazio, was also a painter and trained her in his studio from the time she was little. 
 
By the time she was seventeen years old, Artemisia had already painted several masterpieces. Yet, people were skeptical about her. ”How can she paint like this?” they whispered to each other. 
 
At that time, most women were not even allowed to get close to famous artists’ studios. 
 
One day, her father asked his friend, the famous painter Agostino Tassi, to teach Artemisia perspective, how to create a three-dimensional space on a flat surface. 
 
Agostino wanted his star pupil to also be his lover. ”I promise I will marry you,”, he told her. Artemisia kept saying no. 
 
Things became so bad that Artemisia finally told her father what was going on. Artemisia’s father believed her, and even though Agostino was a powerful man and a dangerous enemy, Orazio took him to court. 
 
During the trial, Agostino denied doing anything wrong. Artemisia faced terrible pressure but stuck to the truth and didn’t give in. In the end, Agostino was found guilty. Today, Artemisia is considered one of the greatest painters of all time.” 
 
Ur Good night stories for rebel girls av Elena Favilli och Francesca Cavallo (red), Timbuktu Labs: 2016 
 
 
(Link-up:en hos Flukten fra virkeligheten har inte kommit upp ännu, så jag återkommer med länken senare.