Dag 6 – Jersey!

Så var dagen kommen för Jerseyutflykten, som ju avgjorde att jag valde just denna resan. Vi gick iväg till färjeterminalen i samlad tropp 06:45 och visade passet tre-fyra gånger innan vi fick gå på och sätta oss. Käckt med bokade platser på en sådan färja, den tar  bara 1 timme och 20 minuter, men jättekonstigt att de har wifi begränsat till 30 minuter. Men brittiskt företag, u-landsbestämmelser 😉 
 
Det kommer en hel hög bilder, som ni förstår – somliga är lika varandra men ni somnar nog inte! 
 
 
Morgonhimmel och pelargoner i St Malo. 
 
 
 
À bientôt, la France! 
 
 
Mustaschglass, alltså… vad är det? 
 
 
Tack! Vi hämtades vid färjeterminalen av en kille som heter Dougie och kör Jerseys blå turistbussar. De är specialgjorda för att klara de smala slingriga vägarna på ön – en vanlig buss hade aldrig gått. 
 
 
Comme d’habitude – blommor! Det är inte vår buss i bakgrunden, den var täckt. 
 
 
Här bodde Lawrence av Arabien ett tag. 
 
 
Hamnen, medan det fortfarande är flod. Det blir ebb rätt snabbt kan man säga! 
 
 
 
 
Många fina hus. 
 
 
En halvtimme eller så efter att vi lämnade St Heliers hamn… båtarna ligger helt torrlagda och här är det ändå inte helt och hållet ebb ännu. Ön ökar i storlek med 20% vid ebb. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En gammal mina som nu funkar som insamlingsbössa för Shipwrecked Mariners’ Society. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det är ju så man baxnar lite. Så oerhört vackert! Och vilka historier vi fick höra. En specialare var när vi varit på udden med fyren, då Dougie berättade (annars var det vår vanliga reseledare Gunilla som pratade) att dit brukade de ta med flickor förr, efter bion och så, för att ”kolla om där fanns några kaniner”. ”I’ve been there twice and I have two children”, sa han 😉 
 
Lunchen på Pomme d’Or var helt otroligt bra, buffé med bland annat fantastiskt fin lax och fina räkor, och sedan hade vi tre timmars fritt – jag har ju längtat lite efter vissa brittiska butiker och styrde kosan in på stan, för jag visste att det skulle finnas både en Paperchase och en Waterstones och gissade väl att det skulle finnas en del andra bekanta skyltar också. 
 
 
Paperchase var det första jag såg när jag hittade ut på shoppinggatan 😉 Och därifrån såg jag Waterstones. Inga bekymmer, alltså! 
 
 
Efter någon timme placerade jag mig på Coffee Republic med en islatte. Brukar alltid köpa en bok som souvenir om det är lämpligt och Mainlander ska vara en skickligt skriven deckare som utspelar sig på Jersey på åttiotalet. Och som ni kanske sett på Instagram så är det inte DEN Will Smith som skrivit! 
 
Lite av shoppingskörden – Marks & Spencer hade rea! Skorna var dock bara snygga och billiga 😉 Köpte dem nästan i grönt och sedan nästan i svart mocka… men så fick jag syn på dessa och blev djupt förälskad. Egentligen hade jag kunnat tänka mig alla färger och material, men det ska ju fraktas hem också! 
 
På tal om fraktas så ska vi strax förflytta oss och alla resväskor över alldeles för mycket kullersten på väg till bussen (vi bor inom stadsmurarna). Det blir en lustiger dans vill jag lova! 
 
Klockan åtta kör vi mot Giverny och Monets trädgårdar. Det ska bli 37 grader varmt så det blir också livat 😉 Därefter kör vi mot Paris, vi räknar med att komma fram sen eftermiddag vilket är ganska skönt, några timmar att ta det lugnt innan middag. Ett gäng ska på Moulin Rouge men det hoppar jag. 
 
Har även bestämt mig för att hoppa över rundturen i Paris imorgon – jag har redan besökt alla stopp och det är ju bara ett par år sedan, då tar jag hellre en hel egen dag i Paris. Kanske träffar någon och lunchar, går i lite affärer, dricker citron pressé på Le Petit Trianon och försöker hitta Dalímuseet som jag missade sist. Det är många som struntar i den turen och det vore onekligen skönt med sovmorgon – det har vi inte haft någon hittills! 

En fredag i Brighton ✪✪✪

Resan gick finfint igår – jag har aldrig flugit med Norwegian förut men det kommer jag definitivt att göra igen. Hur bra som helst! Kom fram till Gatwick strax efter 19 lokal tid, hämtade tågbiljetter, tog oss till Brighton (jag gillar verkligen att åka tåg i Storbritannien) och till hotellet. Efter den resan och klättring upp för tre branta dubbeltrappor stannade vi inne, drack te och tittade på konstprogram… det går också bra. 
 
 
Ganska tidig frukost imorse – den brittiska sortens kontinental frukost, vilket man verkligen inte kan klaga på. Flingor och mjölk! Rostat bröd med ost och marmelad! Croissant med Nutella! Och bryggkaffe, otroligt nog – blaskigt, javisst, men inte odrickbart. 
 
Sedan – mot stranden! Det var bara runt 10 grader varmt så inte direkt badväder (även om somliga tuffingar / galningar tycker annorlunda) men ändå milt och inte så blåsigt. 
 
 
West Pier – eller det som återstår Den har varit stängd för besökare sedan mitten på 70-talet och sedan dess har den fallit samman mer och mer. 2003 brann den och 2010 rev man stora delar lite mer organiserat inför byggnationen av detta (bild lånad från Daily Mail, av alla ställen): 
 
 
i360 heter tornet som är någon sorts utsiktstorn och drivs av British Airways – det ligger precis i slutet på vår gata, kan man säga. (Jag tänker INTE åka upp i den, nej… ;-)) 
 
 
 
Disigt som bara den – först nu har solen kommit fram idag. 
 
 
En liten fotoutställning på stranden – jag älskar lunnefåglar och kunde inte låta bli att ta en bild på bilden. 
 
 
Oplanerad konst, n’est-ce pas? 
 
 
Vet inte riktigt vad detta är men det såg snyggt ut. 
 
 
 
Knatade upp mot staden och Royal Pavilion – gick in i parken av en slump och där hittade vi Brighton Museum & Art Gallery, där vi spenderade en härlig och mycket varierad stund. Här fanns allt från klassisk konst till porslinssamlingar och möbler, kläder, Brighton genom tiderna, ett museum för transologi där man bland annat kunde se två amputerade bröst i formalin… oerhört fascinerande. Här kommer en hög bilder både utifrån och inifrån (dock inte på de amputerade brösten, ta det lugnt): 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Detta är ett vattentryck över ”torget” där vårt hotell ligger. I förgrunden är då West Pier, förstås, under sina glansdagar. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sedan – lite shopping före lunch. Waterstones levererade, förstås, såväl roliga skyltar som lokal litteratur och en knapp till min jacka. 
 
 
 
 
… och en tygkasse! 
 
 
Fish ‘n’ chips till lunch på stranden, såklart – och de hade min favoritläsk! 
 
 
Sedan letade vi rätt på Primark – jag fick med mig några koftor, en klänning, ett par t-shirts och några nagellack. Och schampo och balsam – tro det eller ej men mitt hår blir inte perfekt av att tvättas i duschcreme 😉 Sedan en sväng på Superdrug och en på Sainsbury’s för proviantering – vi är trötta och lite mosiga efter en lång dag och 12509 steg hittills – imorgon blir också intensivt och det ska bli riktigt skönt med en lugn kväll. 

December Darlings #8 – Julmusik från Cambridge

 

I söndags skulle mina föräldrar komma på adventsfika, och jag försökte lura ut något bra att sätta på som bakgrundsmusik. Jag har lyssnat mycket på en mix med 40, 50- och 60-talsklassiker, men där ingår Frank Sinatra väldigt mycket och han är inte populär i sällskapet 😉 Men så ramlade jag över en skiva på Spotify, Christmas Music with the Choir of King’s College Cambridge och det visade sig vara helt rätt! 

 
Jag har varit i Cambridge en hel del, dock mest på Trinity, där en av granntjejerna var med i damkören och när hon sjöng i badrummet och i de gamla trappuppgångarna, alltså… helt fantastiskt! Och King’s goss- och herrkör är änu ett strå vassare. 
 
Här kommer några bilder på kören och King’s, som illustration – men klicka på länken ovan och lyssna på Spotify för det är helt gudomligt vackert! Ja, det är Cambridge också förresten. Söndagsmornar i Cambridge när klockorna ringde på alla colleges… det går inte att jämföra med något annat. 
 
 
 
 
 

Torquay, här kommer (kanske) jag!

Förra året bokade jag min semester i mellandagarna och tyckte att jag var skrattretande tidigt ute – i år har jag bokat den 30 november! 
Eller ja. Vi får se om det blir! Men Camilla lade upp ett Facebookminne från Lyme Regis och jag satt och funderade på Devon så sent som igår. Gjorde en snabbsökning på Booking.com och fick upp ett femstjärnigt hotell i Torquay till ett helt otroligt pris 23-28 juli. 
 
Så jag bokade. Förstår! Man kan ju alltid ändra sig. Men jag har definitivt en stark dragning till engelska kusten och ja, om flygresorna blir lite mer humana (jag betalar inte 5000:- spänn för att flyga till London) så kan det nog bli så 🙂 
För jag menar… 
 
 
Funderar på att göra en liten turné av Devon och kanske något stopp i Sussex också, så det behöver ju inte bli bara Torquay. Just Lyme Regis som Camilla pratade om har ett bokälskar-B&B – hur kan man inte vilja bo där? 

Happy Valley

 
Jag jublade förstås över Broadchurch även på sociala medier – gud, vad jag fastnade för den – och fick en hel del tips om andra bra brittiska kriminalserier av mina vänner där – bland annat tipsade en gammal klasskamrat – som fick stort medhåll av flera andra vars omdöme jag litar på – om Happy Valley, en BBC-serie med mästerliga Sarah Lancashire i huvudrollen som Catherine Cawood. 
 
Och ja – det var ett mycket bra tips. Jag fastnade totalt redan för första scenen, när Catherine, som jobbar som ordningspolis i Hebden Bridge i Yorkshire, blir kallad till en plats där en missbrukare, hög som ett hus och full som en alika, hotar med att sätta eld på sig själv för att hans flickvän har lämnat honom för hans kompis. Ivrigt påhejad av sina pundarkompisar står han och vinglar i en klätterställning – tills Catherine kommer för att prata lite vett med honom. Hon presenterar sig så otroligt träffsäkert och sammanfattande: 
 
”I’m Catherine, by the way. I’m 47, divorced, I live with my sister who is a recovering heroin addict. I have two grown-up children; one who’s dead and one who doesn’t speak to me, and a grandson. So… it’s complicated. Let’s talk about you.” 
 
Catherine är en av de bästa karaktärerna jag har sett i en kriminalserie. Det hon berättar ovan är sant – hennes dotter tog livet av sig strax efter att hon fött sin son, Ryan, som Catherine nu har vårdnaden om. Och det är inte helt enkelt att bolla ett heltidsjobb som polis med att tampas med en skitjobbig dotterson som bråkar i skolan… men det har förstås sina anledningar. 
 
Fallet som startar igång serien är en kidnappning. En familjefar ber sin chef om löneförhöjning så att han ska kunna skicka sin äldsta dotter till en finare skola. När chefen nekar får den anställde, Kevin, en idé om att skrämma ur honom pengarna – genom att med hjälp av några lokala skurkar kidnappa hans dotter. Men det går alldeles åt helskotta överstyr. 
 
Utöver detta får Catherine reda på att mannen hon föraktar och avskyr mest i hela världen har släppts ur fängelset. Men var befinner han sig? Allt detta försiggår mot en backdrop av ett grått Yorkshire, fullt av missbruk och fattigdom. 
 
Det är så välgjort, så spännande, så intressant – och feministiskt, inte minst. Sex avsnitt på en knapp timme på en säsong och man kan inte sluta titta. Ett par morgnar denna veckan gick jag upp tidigare än jag hade behövt för att kunna se ett halvt avsnitt eller så istället för att somna om. Ser fram emot andra säsongen och jublar över BBC:s förmåga att ta fram så fantastiska produktioner! 

Annas sommartips #4 – Call the midwife (Barnmorskan i East End)

 

Man kan ju faktiskt behöva sommartips som utspelar sig inomhus också… jag misstänker att många här redan har sett den fantastiska serien Barnmorskan i East End, eller Call the midwife som förstås är en betydligt bättre titel eftersom serien ingalunda handlar om bara en enda barnmorska, även om det är samma som är berättare i åtminstone fyra säsonger – jag har inte sett den femte ännu och den har inte kommit till Netflix heller. 

 
Det är, helt enkelt, en av de absolut bästa serier jag någonsin sett. Den har allt! Historia, humor, vemod och sorg, fantastiska kostymer, underbar musik och top-notch skådespelare. Jag pratade med en kollega för ett tag sedan vars man avskyr allt vad kostymdrama heter – han hade sett ett avsnitt och blivit frälst på fem minuter. med all rätt, för det är verkligen bra. Barnmorskor, sköterskor, nunnor, läkare, barn, allt-i-allo-Fred, pastorsadjunkten Tom, kommissarie Noakes – och Miranda Hart, som pricken över i! 
 
Säsong 3 sänds just nu på TV8 på söndagar, och säsong 4 på SVT1 på onsdagar. Femte säsongen sändes i England under våren och har sagts vara den bästa hittills – jag råkade se en spoiler när jag googlade efter bilden ovan. 
 
Jag får erkänna att jag hoppas kunna se avsnitten på någon brittisk streamingtjänst nu när jag är där, för jag är ohyggligt nyfiken. Det är så himla bra – jag kan inte komma på någon som mäter sig i genren. 
 
Det finns två böcker också, förstås, då serien är baserad på sanna berättelser av Jenny Lee, senare Worth. Första boken var underbar, andra inte lika bra men ändock läsvärd

En dag – filmen

 
Jag läste En dag i höstas och blev totalt förälskad i berättelsen om Emma och Dex som träffas på St Swithin’s Day och fortsätter att träffas, eller åtminstone höras, under tjugo år framöver. Förskräckligt sorglig men även fantastiskt rolig. 
 
Jag har haft filmen på datorn sedan i vintras någon gång men det har inte blivit av att jag har sett den – men i fredags påminde Linda på Kulturkollo om att det var just St. Swithin’s Day, som kanske borde heta Dex & Em’s Day i litteraturvärlden, ni vet som Bloomsday och Dallowday. 
 
I fredags var jag hur som helst för trött för att se en hel film, men igår blev jag plötsligt sugen och jodå, jag orkade se färdigt. Det var riktigt mysigt att sitta i köket i mörkret med kaffet och veta att det inte gör något om jag var vaken halva natten… det var jag nu inte ändå, men det var första gången på länge som det faktiskt var mörkt när jag gick och lade mig! 
 
Jag tycker att de lyckades väldigt bra med filmen. Historien är berättad med precis rätt ton, tidsmarkörerna är fantastiskt bra och jag är numera mycket förtjust i Jim Sturgess, på flera olika plan. Ja, jag gillade den och rekommenderar den gärna. Men läs boken först. Slutet är oförändrat, så att säga, och jag tror att man vill ha läst boken först. Eller?