Kategori: 2010-tal

På djupet av Kate Davies

   
 
Jag var lite i valet och kvalet vid ett tillfälle under Bokmässan – Caitlin Moran skulle nämligen vara med på två seminarier tätt inpå varandra, skulle jag verkligen orka gå på båda, eller nöja mig med ett? Som tur var fattade jag beslutet att det fick bli båda, varav ett var tillsammans med Kate Davies. Hon var okänd för mig innan, fast jag upptäckte att jag faktiskt markerat På djupet som ”want to read” på Goodreads, men jag gjorde inte kopplingen direkt. 
 
Efter att jag hade lyssnat på seminariet köpte jag genast boken på engelska till Kindle-appen – det var tydligt att boken är mycket brittisk och mycket London, och då vill jag nog faktiskt ha det på originalspråk. Har dock hört att översättningen är bra! 
 
Julia har just insett att hon levt i intimitetstorka i tre år. Det står still i andra delar av livet också – hon jobbar som konsult på NHS, där hon är ansvarig för att svara på brev och mail från vårdtagare med synpunkter och klagomål, men ser ingen karriärsväg framåt där. Hon vet inte ens om hon vill vara kvar. Hennes terapeut (en rätt kul karaktär) ger henne en massa råd hon inte vill ha, och paret som hon delar lägenhet med verkar alldeles för lyckliga. 
 
Så går hon på en fest i en gammal lagerlokal där hon träffar en tjej – och plötsligt inser hon att det är ju kvinnor hon ska vara tillsammans med. Det blir en oerhörd resa av utforskande och frigörelse – och ja, om du har hört att det är en ganska explicit bok så har du hört alldeles rätt. Inget för den pryda, kanske. Fast så ”farligt” tycker jag inte att det är. Det som däremot är farligt är destruktiva förhållanden, som ju finns överallt. 
 
Detta är en hysteriskt rolig bok. Helt otroligt rolig. Men den är allvarlig också – det finns mycket mörker. För mig handlar Davies bok mycket om jämlikhet, och om hur samkönade relationer inte behöver betyda jämställda relationer – tvärtom, faktiskt, i detta fallet. Så välskrivet och genomtänkt. En helt fantastiskt bra debut!
 
Boken finns att köpa på svenska här eller här, eller på engelska här eller här. 

Stone mothers av Erin Kelly

Marianne lämnade hemorten Nusstead i Suffolk när hon var sjutton år. Det fanns många anledningar till det, men nu måste hon återvända för att hjälpa sin syster att ta hand om sin sjuka mamma. Hennes man överraskar henne genom att köpa en lyxlägenhet i ett nybyggt komplex – men byggnaden bär med sig minnen från Mariannes barn- och ungdom som hon aldrig kunnat glömma. Och det finns ett par andra personer som inte heller kan glömma. 
 
En av dem hotar att avslöja sanningen om vad som hände då, för trettio år sedan. Och det får bara inte hända. 
 
Stone mothers syftar till en viktoriansk benämning på gamla mentalsjukhus, och denna bok behandlar främst vad som hände när mentalsjukhusen stängdes ner – såväl för patienter som deras anhöriga och de som arbetade där. I Nusstead sysselsatte The East Anglia Pauper Lunatic Asylum en stor del av ortens vuxna befolkning, och när politikerna stänger ner sjukhuset blir många människor lidande, vilket leder till de gräsliga händelser som föregår – och berättas i – denna bok. 
 
Det är en ganska långsam berättelse, och det tog lite tid innan jag fastnade på riktigt, men den blir riktigt spännande och väcker många tankar. Jag känner många vars familjer blivit lidande av Thatcher-politiken på 90-talet i och med bl.a nerständningen av gruvorna i norra England, och det är lätt att förstå vad det kan göra med en mindre ort. 
 
Berättelsen om politikern Helen Greenlaw, som var ordförande i nämnden som en gång stängde ner sjukhuset men faktiskt även varit patient där i sin ungdom i slutet på femtiotalet är otroligt intressant och hjärtskärande. Det är inte ens speciellt länge sedan. 
 
Inte min bästa av Erin Kelly, men absolut läsvärd. Boken finns att köpa här eller här. 

Under nio nätter av Denise Rudberg

Jag har verkligen fastnat för Denise Rudbergs Elegant Crime-serie – det är en så bra blandning av deckare och ett sådant där lyxliv på Östermalm som är miljoner mil ifrån mitt eget. Verklighetsflykt på hög nivå, alltså. Dessutom gillar jag att huvudpersonen är en äldre kvinna – men jag önskar verkligen att hon, och flera av de andra karaktärerna, kunde sluta tjata om sin vikt. Somliga tycker att det blir för mycket av den varan i Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway, jag tycker att detta är värre. Men men, jag kan se förbi det – i båda serierna – för jag tycker att de är så underhållande. 
 
Under en varm sommarkväll 2014 blir en man som sitter på sin balkong i allsköns ro ett sorts vittne till något märkligt. Han hör ett isande, ångestfyllt skrik, och en duns – sedan ingenting. Räddningstjänsten dyker aldrig upp, så han undrar om det var inbillning och släpper det. 
 
Fem år senare blir Marianne Jidhoff och hennes team kontaktade av en ung juridikstudent, som vill att de ska ta reda på vad som verkligen hände när hennes pappa dog. Man rubricerade det som självmord, men den unga kvinnan tror inte att det stämmer. Han var gift med en känd profil inom influencervärlden – livsstilsprofil, beskrivs hon som – och hennes nya sambo upplever nu obehagliga känslor av att vara förföljd. Vad är det egentligen som har hänt? 
 
Spännande och intressant hela vägen, trots att jag ganska tidigt hade misstankar som visade sig infrias. Lättläst och lätt att hänga med i – jag ser fram emot mer om Jidhoff och gänget! 
 
En sak jag inte kan förstå är dock varför förlaget valt att lägga ”rollistan” allra sist. Jättekonstigt! Jag lyssnade alltså på ljudboken, och antagligen ser det inte ut så i den tryckta boken eller e-boken, men i alla fall. Märkligt. 
 
Boken finns att köpa här eller här!  

Pretty things av Sarra Manning

Anglofil har jag varit sedan unga år, och i tonåren brukade jag be pappa och diverse andra som reste till Storbritannien att köpa med sig tidningar till mig. Just Seventeen (som blev J 17), Bliss, Mizz, Smash Hits och Select… bland andra. En gång fick man med en bok som hette Diary of a Crush: French Kiss som handlade om Edie, som var förtjust i en kille som hette Dylan, och de reste till Frankrike på skolresa. Den var skriven av just Sarra Manning (och nu har jag förstått att den gick som följetong i tidningen, och att den inte publicerades ”på riktigt” förrän långt in på 2000-talet) – men sedan har jag inte hört så mycket om henne.
 
Så jag blev både nöjd och överraskad när jag såg några av hennes böcker på Älvstrandens bibliotek, och plockade up Pretty Things då konceptet tilltalade mig. 
 
Det handlar om fyra ungdomar, med helt olika bakgrund och liv. Brie är den fina flickan med stort intresse för läppglans, och för sin bästa kompis Charlie, som tyvärr är mer intresserad av killar än av ett romantiskt förhållande till henne – särskilt bad boy Walker, som hittills bara varit intresserad av sin VW-bubbla, tills han träffar Daisy… som är lesbisk och avskyr allt vad kärlek heter. 
 
Dessa fyra samlas, lite oväntat, i en teatergrupp över sommarlovet där man ska uppföra Att tämja en argbigga. Alla berättar sina egna kapitel, i sina olika röster, och även om somliga är mer sympatiska än andra är alla fyra väldigt trovärdiga och fina porträtt. Även de personer som inte är så trevliga alltid har förstås sina anledningar, vilket gör dem ännu mer mänskliga. 
 
Roligt, skarpt, och väldigt mycket London! En riktig karamell för en anglofil som mig, alltså 😉 Tyvärr hittar jag inte boken i våra svenska nätbokhandlar, men som sagt, den finns på biblioteket! 

Leona: tärningen är kastad av Jenny Rogneby

Jag lyssnade på Jenny Rogneby på ett seminarium på Bokmässan, och tyckte att det lät spännande med en korrupt polis, som lever familjeliv, jobbar som utredare på dagarna och sysslar med grov brottslighet på kvällarna. Det lät nytt och fräscht och spännande, och jag plockade ganska snabbt upp första boken om Leona. 
 
Och det började bra – en bank i Stockholm blir rånad av en sjuårig flicka, som står naken och blodig på golvet med en nalle i famnen och spelar upp ett band, där personalen uppmanas ge henne pengar och inte följa efter henne. Fallet hamnar på Leonas bord, men är hon så intresserad av att reda ut det egentligen? 
 
Sedan eskalerar det. Och eskalerar. Och eskalerar. Jag förstår inte hur det har kunnat bli en hel serie av böcker (för det har det), eftersom det känns som om ungefär sex böcker klämts in i en. Det är bara för mycket – det är ambitiöst, sannerligen, men till slut satt jag bara och skakade på huvudet. Och jag är inte särskilt känslig för hårdkokta böcker, det är inte det – det är bara så mycket brott och drama HELA tiden, jag var helt slut efter läsningen. Det blir nästan parodiskt. 
 
Det verkar dock som om folk gillar det, och jag kan förstå det, vi är alla olika, men det var verkligen ingenting för mig och jag kommer inte att fortsätta med serien. 
 
Om du vill bilda dig en egen uppfattning finns boken att köpa här eller här. 

Mitt storslagna liv (Skärblackatrilogin, #1) av Jenny Jägerfeld

Det passar bra att just denna bok stod näst på kö bland mina (alldeles för många) utkast, eftersom Jenny Jägerfeld blev nominerad till Augustpriset för just denna igår kväll! Jag skrev om en av mina stora favoriter tidigare idag – Jenny Jägerfeld är ännu en av dem, hon är helt fantastisk. 
 
Förväntningarna var därför givetvis höga, och tack och lov infriades de – med råge, ska sägas, det var en självklar femma på Goodreads och jag strösslar inte med dem. Det var en ren fröjd att läsa denna underbara ungdomsbok, jag rekommenderar den å det absolut varmaste. 
 
Jag lyssnade på ett seminarium som Jägerfeld deltog i på Bokmässan, om ungdomsböcker där huvudpersonen bestämt sig för att bli någon annan, under en kortare period – som ett sommarlov. Och det är precis vad som händer här. Sigge har fyrtioåtta dagar på sig att bli någon annan. 
 
Han har just flyttat till Skärblacka, en ort i Norrköpings kommun, tillsammans med sina syskon och sin mamma som är nyseparerad. De flyttar in hos Sigges mormor, som vanligtvis driver The Royal Grand Golden Hotel (och samlar på uppstoppade djur), men som nu tackar nej till alla gäster för att familjen ska kunna komma och bo i hennes stora hus. Ja, en gäst får förvisso vara kvar – Krille Maräng, som bor på hotellet på heltid. Honom har inte Charlotte hjärta att sparka ut. Och han är en fantastisk karaktär, som skriver långfilmsmanus och gärna vill pitcha idéer för alla som har lust att lyssna. Ja, även för den som inte har någon särskild lust. 
 
Sigge har blivit mobbad i sin förra skola, och en nystart är precis vad han behöver. Men hur blir man sådär omåttligt populär? Och hur skaffar man nya vänner? 
 
En fantastiskt varm och otroligt rolig bok, om vänskap, familj, trädgårdstomtar på resande fot och tjejer med turkost hår – och om att våga vara sig själv. Detta går igen i språket, tycker jag, som är okonstlat och okomplicerat men hela tiden välkomponerat och genomtänkt. Superbra! 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Välj mig av Christina Lindström

När Silje kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet är somligt som vanligt – promenaden med bästa kompisen Mia, och skolkamraterna som hånglar vid cykelstället – men det allra mesta är förändrat. Siljes pappa drunknade under sommarlovet och alla tror att han tog livet av sig, fast ingen vet säkert. Men det är det alla tror, och det är därför alla glor på Silje.
 
De andras liv pågår som vanligt runt omkring, men Silje försöker själv hitta fotfästet i en helt ny vardag, och hennes mamma och storebror gör detsamma, men alla i familjen är liksom på skilda håll i sin sorg. 
 
Bästa kompisen Mia blir förbannad för att Silje inte berättat vad som hänt – hon fick höra om det när hon var hos tandläkaren – men Silje förstår ju knappt själv, hur ska hon kunna prata om det? 
 
Visst handlar det om sorg och elände, och om när allting ställs på huvudet och man själv inte hinner med – men det handlar även om vänskap, kärlek och om att våga gå sin egen väg i livet. Christina Lindström är en av mina absoluta favoriter i ungdomsgenren (läs även Hälsningar från havets botten, Jack och Finns det björkar i Sarajevo?) och jag blir absolut inte besviken på Välj mig. Lindström är expert på att skriva tonåringar, deras dialog och inre liv. Silje är en helt otroligt bra huvudperson – hon är avig och lite besvärlig och jag har svårt att förstå mig på henne ibland, men hon är även väldigt rolig och rakt igenom mänsklig. Det är mycket skickligt, för det är väl precis så tonåringar är. 
 
Samtidigt som det händer mycket är det en ganska stillsam berättelse, där alla viktiga bitar får ta plats och fylla en funktion. Det är en fin, varm och rörande ungdomsbok, som jag tror att de flesta åldrar kan ha stort utbyte av. 
 
Köp boken här eller här! 

Dotter saknad av Anna Jansson

Jag är förtjust i Anna Janssons böcker, både serien om Maria Wern och feelgood-serien om Angelika Lagermark – så det var roligt att höra att hon startat en ny deckarserie, som utspelar sig i närheten av Örebro, vid Hjälmarens rand. Den nya serien heter Bergslagens blå – smaka på den, visst låter det vackert? 
 
För fem år sedan försvann Vera Bark från sin möhippa. Hon sågs fly hals över huvud, och befaras ha drunknat i Hjälmaren. År efter år går, och hennes pappa, polisen Kristoffer Bark, vandrar utmed vattnet, sökandes efter sin dotter. Tre år efter Veras försvinnande försvann en annan ung kvinna i närheten. Utredningen läggs ner, liksom i Veras fall, men Kristoffer lyckas få den öppnad igen. Det finns flera likheter mellan de två kvinnorna – men att det skulle vara så många som det visar sig finnas hade ingen räknat med. 
 
Det är spännande och intressant, men också lite rörigt. Jag blandade ihop folk flera gånger, och fick bläddra tillbaka för att få ordning på dem. Mycket folk på liten yta blev stökigt. Men det finns intressanta inslag av gaslighting, vanföreställningar och annan psykisk ohälsa och missbruk, som gör detta till en deckare med en stor skopa socialrealism. Det är förvisso inte så ovanligt numera, men jag tycker att Anna Jansson beskriver detta bra, och hon lyckas lura mig flera gånger om. Jag läser gärna mer om Kristoffer Bark framöver – kanske då i fall där han inte är riktigt lika personligen insyltad i fallet, som han såklart oundvikligen är här. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

De odödliga av Chloe Benjamin

New York City, 1969. De fyra syskonen Gold – Varya, Daniel, Klara och Simon – får nys om att det har flyttat in en spådam i ett nedgånget hyreshus på East Side, Manhattan – det sägs att hon kan förutspå datumet då man kommer att dö. De är förstås alldeles för unga för att greppa vad detta ens innebär, men smyger sig iväg en dag ändå. 
 
Boken blir sedan en sorts episk berättelse om syskonens liv. Hur de förvaltar profetiorna de blivit givna och hur livet ter sig för dem. Varya söker svar i vetenskapen, Daniel vill göra gott som läkare, Klara blir illusionist i Las Vegas och Simon söker sig till San Francisco för att få vara sig själv, älska den han vill och leva fritt. 
 
Vissa bitar är fantastiskt bra och gripande, tycker jag, men ibland blir det alldeles för långsamt och boken är helt enkelt för lång. Jag lyssnade på den och nästan fjorton timmar är för mycket för en roman som denna, där det är en hel del folk att hålla reda på. Dessutom blir det lite väl förutsägbart på sina ställen. Utan att säga för mycket så räcker det ibland att känna till vilket årtionde det är för att kunna lista ut vad som kommer att ske i vissa kretsar. Och så vidare. 
 
Men det är rätt underhållande och jag tycker att boken är välskriven och genomarbetad. Porträttet av syskonens mamma i synnerhet är väldigt fint. Jag fascineras av judiska traditioner och judisk historia, och det beskrivs så fint här. 
 
Boken är inläst av Anna Maria Käll, om du väljer ljudbok – annars finns den att köpa här eller här. 

Nio främlingar av Liane Moriarty

Jag har gillat det mesta av Liane Moriarty som jag läst hittills, och tyckte att det var kul att hennes senaste valdes till oktoberbok för Bokbubblarna, eftersom jag ändå tänkt läsa den framöver. Jag valde att läsa på engelska, men den har kommit på svenska också för den som föredrar det. Jag kommer bara på mig själv med att försöka komma på hur det kan ha stått på originalspråk när jag läser Moriarty på svenska, och särskilt som hon är australiensiska och jag är road av dessa olika varianter av engelska. Så engelska blev det och det passade mig bra. 
 
Boken utspelar sig på ett sorts spa, som grundaren Masha anlagt ute i bushen efter att själv ha tvingats avsluta sitt liv som jet-set-affärskvinna efter en hjärtinfarkt. I personalen finns bland annat ambulansmannen som tog hand om henne när hon blev sjuk. Till anläggningen kommer nio personer – en familj på tre, ett ganska ungt par och fyra singlar. Alla har olika bakgrunder och olika idéer om vad vistelsen förhoppningsvis ska ge dem. 
 
Reglerna är strikta, man får inte ta in något som inte är godkänt av ledningen och man får absolut inte konsumera några berusningsmedel – hit räknas även koffein och choklad. I alla fall får man inte konsumera något på eget bevåg. Men smoothies serveras flera gånger om dagen, maten är anpassad efter varje person, under några dygn ska total tystnad observeras, det är yoga och meditation och träning och enskilda terapisamtal om vartannat. Vi får lära känna de olika personerna i tillbakablickar och deras tankevärld, och jag tycker att det är ganska intressant. 
 
Tyvärr spårar det ur strax efter mitten – vilket förstås resulterar i att berättelsen får fart, men det blir lite för urflippat för min smak. Jag kan inte säga vad det gäller riktigt, men det känns som en sådan där vändning som spånats fram lite för ambitiöst, kanske. 
 
Men – underhållande läsning, absolut, ett par av oss var mycket förtjusta och jag avråder inte från att läsa den. Boken finns att köpa här eller här.