När Silje kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet är somligt som vanligt – promenaden med bästa kompisen Mia, och skolkamraterna som hånglar vid cykelstället – men det allra mesta är förändrat. Siljes pappa drunknade under sommarlovet och alla tror att han tog livet av sig, fast ingen vet säkert. Men det är det alla tror, och det är därför alla glor på Silje.
De andras liv pågår som vanligt runt omkring, men Silje försöker själv hitta fotfästet i en helt ny vardag, och hennes mamma och storebror gör detsamma, men alla i familjen är liksom på skilda håll i sin sorg.
Bästa kompisen Mia blir förbannad för att Silje inte berättat vad som hänt – hon fick höra om det när hon var hos tandläkaren – men Silje förstår ju knappt själv, hur ska hon kunna prata om det?
Visst handlar det om sorg och elände, och om när allting ställs på huvudet och man själv inte hinner med – men det handlar även om vänskap, kärlek och om att våga gå sin egen väg i livet. Christina Lindström är en av mina absoluta favoriter i ungdomsgenren (läs även Hälsningar från havets botten, Jack och Finns det björkar i Sarajevo?) och jag blir absolut inte besviken på Välj mig. Lindström är expert på att skriva tonåringar, deras dialog och inre liv. Silje är en helt otroligt bra huvudperson – hon är avig och lite besvärlig och jag har svårt att förstå mig på henne ibland, men hon är även väldigt rolig och rakt igenom mänsklig. Det är mycket skickligt, för det är väl precis så tonåringar är.
Samtidigt som det händer mycket är det en ganska stillsam berättelse, där alla viktiga bitar får ta plats och fylla en funktion. Det är en fin, varm och rörande ungdomsbok, som jag tror att de flesta åldrar kan ha stort utbyte av.
Stories from the city, stories from the sea 