New York City, 1969. De fyra syskonen Gold – Varya, Daniel, Klara och Simon – får nys om att det har flyttat in en spådam i ett nedgånget hyreshus på East Side, Manhattan – det sägs att hon kan förutspå datumet då man kommer att dö. De är förstås alldeles för unga för att greppa vad detta ens innebär, men smyger sig iväg en dag ändå.
Boken blir sedan en sorts episk berättelse om syskonens liv. Hur de förvaltar profetiorna de blivit givna och hur livet ter sig för dem. Varya söker svar i vetenskapen, Daniel vill göra gott som läkare, Klara blir illusionist i Las Vegas och Simon söker sig till San Francisco för att få vara sig själv, älska den han vill och leva fritt.
Vissa bitar är fantastiskt bra och gripande, tycker jag, men ibland blir det alldeles för långsamt och boken är helt enkelt för lång. Jag lyssnade på den och nästan fjorton timmar är för mycket för en roman som denna, där det är en hel del folk att hålla reda på. Dessutom blir det lite väl förutsägbart på sina ställen. Utan att säga för mycket så räcker det ibland att känna till vilket årtionde det är för att kunna lista ut vad som kommer att ske i vissa kretsar. Och så vidare.
Men det är rätt underhållande och jag tycker att boken är välskriven och genomarbetad. Porträttet av syskonens mamma i synnerhet är väldigt fint. Jag fascineras av judiska traditioner och judisk historia, och det beskrivs så fint här.
Stories from the city, stories from the sea 