
Jag har gillat det mesta av Liane Moriarty som jag läst hittills, och tyckte att det var kul att hennes senaste valdes till oktoberbok för Bokbubblarna, eftersom jag ändå tänkt läsa den framöver. Jag valde att läsa på engelska, men den har kommit på svenska också för den som föredrar det. Jag kommer bara på mig själv med att försöka komma på hur det kan ha stått på originalspråk när jag läser Moriarty på svenska, och särskilt som hon är australiensiska och jag är road av dessa olika varianter av engelska. Så engelska blev det och det passade mig bra.
Boken utspelar sig på ett sorts spa, som grundaren Masha anlagt ute i bushen efter att själv ha tvingats avsluta sitt liv som jet-set-affärskvinna efter en hjärtinfarkt. I personalen finns bland annat ambulansmannen som tog hand om henne när hon blev sjuk. Till anläggningen kommer nio personer – en familj på tre, ett ganska ungt par och fyra singlar. Alla har olika bakgrunder och olika idéer om vad vistelsen förhoppningsvis ska ge dem.
Reglerna är strikta, man får inte ta in något som inte är godkänt av ledningen och man får absolut inte konsumera några berusningsmedel – hit räknas även koffein och choklad. I alla fall får man inte konsumera något på eget bevåg. Men smoothies serveras flera gånger om dagen, maten är anpassad efter varje person, under några dygn ska total tystnad observeras, det är yoga och meditation och träning och enskilda terapisamtal om vartannat. Vi får lära känna de olika personerna i tillbakablickar och deras tankevärld, och jag tycker att det är ganska intressant.
Tyvärr spårar det ur strax efter mitten – vilket förstås resulterar i att berättelsen får fart, men det blir lite för urflippat för min smak. Jag kan inte säga vad det gäller riktigt, men det känns som en sådan där vändning som spånats fram lite för ambitiöst, kanske.