Kategori: 2010-tal

Klåda av Ellen Strömberg

Jag blev förtjust i Strömbergs debutroman Jaga vatten och jag förblir förtjust i hennes blogg och jag blev jätteförtjust i henne på Bokmässan förra året. Med andra ord blev jag överförtjust när jag upptäckte att nästa roman, Klåda, var på gång i höstas. Det tog tyvärr alldeles för lång tid att få tag på den, då e-boken dröjde och det var evighetskö på biblioteket och jag inte kan köpa hem fler böcker – men till slut så landade den i min Storytel Reader och jag läste den på ett par dagar och njöt fullt ut. Ellen Strömberg skriver fantastiskt. 
 
Rebecka lider av klåda. På nätterna kliar det så att hon vill riva av sig skinnet, men istället ligger hon bredvid sin man och för en inre monolog, i fyrtio nätter. Och vi får hänga med, i reflektionerna kring hennes relation, berättelserna om moster Gun som sms:ar obegripliga haranger av emojis, krogkvällar och jobbet. Och Helena, kollegan som doftar aprikos och som var med om något som inte fick hända. 
 
Rappt, träffsäkert, stundtals hysteriskt roligt men ofta vemodigt och ledsamt. Det flyter på ett sällan skådat sätt, och det är spännande! Mot slutet var det verkligen sådär ”bara ETT kapitel till” och innan man vet ordet av har man läst färdigt. Vackert, naket, huvudet på spiken. 

Sönderslagen av Emma Johansson

 
Jag lyssnade på denna och den lämpar sig väl som ljudbok. Lagom lång med bra längd på kapitlen och det är inte för besvärligt att hålla reda på persongalleriet. Alltid en bonus! 
 
Juliet har flyttat till en liten ort i Småland för att plugga franska på folkhögskola. Detta är rakt emot hennes föräldrars önskningar om en prestigefull utbildning i Stockholm – men Juliet måste bort, från familjens påtryckningar, systerns ätstörningar och det där som hände i somras. 
 
Hon bor inneboende hos en tant och trivs ganska bra, träffar nya vänner och gör en del roliga saker, börjar känna lite trygghet och ro i tillvaron. Tills hon träffar Emil, åtminstone. Med det lysande håret – och massor av egna problem bakom fasaden. Kan de stötta varann, eller blir det bara destruktivt? Emil visar sig ha en våldsam hobby – går det att älska honom och lita på honom ändå? 
 
Bra bok för unga vuxna, tycker jag. Den känns ny och fräsch och utmanar tankar och förutfattade meningar på alla möjliga plan. Eventuellt är en av historierna överflödig, det känns förutsägbart så fort det hintas om vad som håller på att hända och jag vet inte, den har ett viktigt budskap men kanske hade det kunnat föras fram på ett annat sätt. Men bra bok! Jag rekommenderar den gärna. 

I hemlighet begravd av Viveca Sten

Jag gillar Viveca Stens Morden i Sandhamn-serie, kanske mest för att miljöbeskrivningarna är så härliga. Jag har aldrig vistats i Stockholms skärgård, men jag har åtminstone åkt genom den med Lettlandsfärjan och det är ju otroligt vackert. Annorlunda mot västkusten, men vackert på ett annat sätt. Miljöerna hos Viveca Sten är verkligen vibrerande vackra och jag har lätt att föreställa mig hur det ser ut. Mycket bra. 
 
I hemlighet begravd är ganska tätt sammankopplad med den tidigare romanen, I fel sällskap. Jag läste den för något år sedan och hade den väl därmed hyfsat färsk i minnet, vilket säkert de flesta som är fans av serien gjorde, men jag kan tänka mig att det skulle vara besvärligt att förstå denna om man inte har läst den tidigare, för såpass sammankopplade är de. 
 
Nora Linde är sjukskriven efter händelserna i just förra boken när vi möter henne igen. Hon lider av mardrömmar och starka skuldkänslor kring det hon uppfattar som sitt misslyckande i detta fallet. Parallellt med detta kämpande finns förstås en ny mordhistoria – eller snarare gammal. På Telegrafholmen, mittemot Sandhamn, hittas skelettdelar från en kvinna – men vem är kvinnan egentligen? Det verkar troligt att det är någon av två kvinnor som försvann för ungefär tio år sedan, men vem är det som ligger begravd där? 
 
Nora kastar sig in i detta fall, för att på något sätt försöka gottgöra sitt upplevda misslyckande i den tidigare boken, och givetvis är även polisen Thomas Andreasson inblandad. 
 
Jag tycker att det är hyfsat spännande. Boken funkar bra som ljudbok, då persongalleriet är hyfsat kompakt och enkelt att hänga med i. Det funkar bra med tillbakablickande kapitel och nutid som varvas och ja, en helt okej deckare med personer som är lätta att komma ihåg. Dock blir jag lite trött på Nora – som så ofta när personer i böcker bara fortsätter att göra dumma grejer och fatta dumma beslut. Nu förstår jag att hon inte mår bra i denna bok, men jag blir irriterad på henne i alla fall. Men – det finns nog en tanke med detta också! 

Conversations with the fat girl av Liza Palmer

Jag ligger extremt långt efter med bloggen. Extremt! Men jag har inga planer på att lägga ner den, som så många andra verkar göra – men jag måste komma ifatt, och ska därför försöka göra det med lite kortare texter här. Det vore ju skönt att komma i fas, och inte behöva försöka komma ihåg saker som jag läste för flera månader sedan…! 
 
Jag vet faktiskt inte riktigt hur denna hamnade på min läslista. Antagligen fick jag den rekommenderad av Goodreads eftersom jag gillar Jennifer Weiner, för visst finns det gemensamma beröringspunkter med Palmers bok och Weiners hjältinnor, såsom Cannie Shapiro. Starka, tuffa kvinnor som inte bär storlek 38 men som har en mjuk och känslig insida, besvärliga familjer och hundar. Och i detta fallet, en otroligt besvärlig väninna med a) ännu besvärligare kompisar b) ett bröllop på gång och c) en gastric bypass-operation i bagaget som personlighetsförändrat henne totalt. 
 
Maggie är en underbar huvudperson och detta är en så himla ömsint, rolig och varm berättelse – men inte utan udd och svärta – även detta påminner om Jennifer Weiner. Jag kände mig lite osäker på titeln ett tag, men det är nog faktiskt spot on, för här handlar det nog inte om den yttre kroppshyddan utan om personen som finns inuti. 
 
Jag tycker även att det är rätt lyckat att någon äntligen skriver om att magoperationer inte alltid är solskenshistorier. Många verkar tro att det är den universella lösningen på allt i hela världen för den som bär på för många kilon – om jag ser till min bekantskapskrets har det snarare varit tvärtom, med komplikationer, psykisk ohälsa, missbruk och större viktuppgång än nedgång i längden. 
 
Så – låt oss komma ihåg att smal inte betyder hälsosam, lycklig eller idealet alla strävar efter. Och njut av Palmers bok, för den är jättefin. Boken finns att köpa här eller här! 

Månadens språk: koreanska – Vegetarianen av Han Kang

Jag har dragit mig lite för att läsa Vegetarianen, trots att jag varit sugen på den sedan den kom och var så otroligt hypad. Det verkar som om så många blivit otroligt illa berörda av den, av äckel och obehag, och det kräver ju rätt humör att ta sig an en sådan, har jag känt. Men – nu var det koreanska som var månadens språk hos Ugglan och Boken, och jag har ju faktiskt varit med hela året så inte ska jag väl falla på mållinjen! Även om jag kom på den 1 december att det VAR den 1 december. Tur att det är en liten behändig bok som jag kunde läsa ut på en dag med lite dedikation 😉 
 
Jag tänker mig denna bok som tre kortromaner, snarare än en sammanhängande roman. Men om det kan man tänka hur man vill, tycker jag. Men då det är tre distinkta delar, med tre olika berättarperspektiv, så är det separata berättelser för min del, även om de tre berör samma persongalleri. 
 
Vegetarianen i titeln är en kvinna som plötsligt, efter att ha drömt synnerligen blodiga drömmar, bestämmer sig för att hon ska bli vegetarian. I det karnivora Sydkorea (jag tänker mig nutid, men det kan vara något annat) är detta otroligt märkligt, och leder så långt som till övergrepp mot kvinnan. Det måste ju vara något allvarligt fel med någon som inte vill äta kött. 
 
Andra delen är min favorit, vilket förvånade mig då det är just en scen där som många verkar ha funnit vämjeligt jobbig. Jag kanske såg förbi det jobbiga och koncentrerade mig på det otroligt vackra bildspråket, om konst och om besatthet. Tredje delen är tuff, för här ser vi konsekvenserna av påtvingad psykisk ohälsa, och om vad som händer med en människa när hon får en stämpel av omvärlden – i detta fall, med start i något så för oss trivialt som vegetarianism. 
 
Jag tyckte mycket om den och förvånades över hur lättläst den var. Riktigt glad att jag kom på mig själv (nästan) i tid och äntligen plockade upp just denna bok. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates

Jag har inte läst så mycket av Joyce Carol Oates som jag skulleönska, men vill gärna förkovra mig i detta stora författarskap. Blev därför väldigt glad när HarperCollins Nordic ville skicka mig ett recensionsexemplar, tack så mycket för det. 
 
Mitt liv som råtta är en stark historia från norra delarna av delstaten New York – i den lilla staden South Niagara är vi långt ifrån New York Citys glamour och neonljus, på flera sätt. Violet Rue är yngst och favorit i en syskonskara om sju. Familjen har det inte så fett, men de står varandra nära och är väl, på sätt och vis, lyckliga. Fadern är lynnig och dricker för mycket ibland, men i stort sett är de en typisk katolsk storfamilj som håller varann om ryggen. 
 
Åtminstone tills det gräsliga händer. Violet Rue hör sina storebröder prata om skeenden som hon senare kopplar ihop med det brutala, våldsamma mordet på en afroamerikansk elev. Hon försäger sig när hon en dag hamnar hos skolsköterskan, och där börjar hennes liv som råtta. Hon förskjuts av familjen, trots att hon inte gjort något fel, och skickas iväg för att bo hos sin moster och morbror. Till en början går det bra, men hon blir genom sin nedbrytning och efter att ha blivit övergiven av sin familj, som inte ens ringer till henne, ett lätt offer för diverse äldre män i hennes närhet. Hennes trygghet och säkerhet raseras praktiskt taget över en natt. 
 
Detta är en otroligt engagerande berättelse, men oj, så hemsk den är. Man kan omöjligt förstå hur en familj kan bete sig såhär mot ett oskyldigt barn, samtidigt som de håller de faktiska brottslingarna om ryggen, men de är förstås inte heller de enda som beter sig illa här. Rasism är ett återkommande tema, liksom missriktad lojalitet, diskriminering, gräslig kvinnosyn och klassförakt. Så roligt är det ju inte. 
 
Men som sagt – det är starkt, det är engagerande, och ohyggligt välskrivet. Trots att jag inte läst så mycket som jag skulle ha velat av JCO, så har jag ju förstått att hon är mästarinna på att beskriva dysfunktionella familjer, och det gör hon fantastiskt bra. Och trots att det är så ledsamt och trots att jag blir förbannad på praktiskt taget varenda sida, så var det omöjligt att inte plocka upp boken så fort jag fick en chans. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

The house on Cold Hill av Peter James

Ni vet ju att jag är otroligt förtjust i Peter James böcker om Roy Grace, och när det nu var dags att läsa ”skräck & spök” med Bokbubblarna i oktober, lagom till Hallowe’en, så kom jag att tänka på denna spökhistoria som han skrivit. (Det har även kommit en uppföljare nu, som heter The Secret of Cold Hill.) Jag har tänkt att jag borde ge mig på någon av hans böcker som inte hör till Roy Grace-serien, så det var ju ett gyllene tillfälle. 
 
Denna bok fångade mig totalt redan i inledningen, eller prologen, som verkligen lyckades chocka mig på typ tre sidor. Pang, sa det, ganska bokstavligt, och det blev startskottet (pardon the pun) för en rafflande spökberättelse, som främst utspelar sig i modern tid. Just det faktumet var det som gjorde att jag fick puls vid läsningen, faktiskt. 
 
Oliver, Caro och deras dotter Jade flyttar från sitt lilla hus i Hove ut på landet till byn Cold Hill, där deras blivande bostad ligger på en kulle. De vet från start att huset behöver massor av arbete för att bli beboeligt, inspektionen gick inte speciellt bra, men av någon anledning bestämde de sig ändå för att köpa det. Vilket de förstås aldrig skulle ha gjort… 
 
Det tar inte lång stund innan mystiska saker börjar hända i huset. Kranar och duschar sätts på av sig själva, en gigantisk säng vänds 180 grader i ett rum som är alldeles för litet för att det ska vara möjligt, man ser skuggor i fönster och korridorer. Och det läskigaste – saker börjar hända med elektroniken. Olivers dator och telefon flippar ur totalt, mail skickas som han aldrig skrivit, och det där fick igång mig. Så läskigt! 
 
Och det är ganska spännande hela vägen igenom, faktiskt. Dock finns det somliga störningsmoment för mig – såsom en helt vansinnig produktplacering, allting benämns med märke, och jag kan inte tänka mig att det faktiskt är sponsrat. Jättemärkligt. Dialogen är också väldigt speciell, jag har aldrig sett så många utropstecken i en ganska dialogtät bok, och det blir lite lustigt när det känns som om de inte riktigt hör hemma. 
 
Men visst är det underhållande, och visst kommer jag säkert att läsa uppföljaren, för det känns ändå som om jag skulle vilja förstå ett och annat lite närmare inpå. Men Roy Grace-böckerna är mycket, mycket bättre! 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Turning forty av Mike Gayle

Jag stiftade bekantskap med Mike Gayle första gången på sensommaren 2002, när jag hittade hans Dinner for two på Tesco i Brixton som någon slags ”veckans pocket” för ett par pund. Den såg trevlig ut och den visade sig vara trevlig, och efter det passade jag på att plocka upp alla böcker av honom jag hittade i diverse second hand-butiker och liknande. Så jag lyckades läsa det mesta under ett antal år – men han finns knappt översatt i Sverige, även om Norstedts nu plockat upp den senaste, En halv värld bort – och jag har ganska nyss lärt mig att använda Kindle på min iPad, så jag har inte köpt de nya böckerna den vägen heller. 
 
Men så kom jag över denna när jag bläddrade lite på Goodreads, och kom på att jag faktiskt inte läst den, trots att jag verkligen gillade Turning thirty, den första boken om Matt Beckford. I den ska han, föga förvånande, just fylla trettio. Han tror att han har ordning på det mesta, men blir chockad när hans sambo Elaine gör slut och han tvingas flytta hem till sina föräldrar. 
 
Turning forty speglar detta, på sätt och vis, fast tio år senare. Matt har bott i Australien, är gift och har ett hus i Blackheath i London och en ganska sprakande karriär inom IT. Men så vill frun skiljas, och Matt går sånär in i väggen, och tvingas ännu en gång att flytta hem till sina föräldrar i en förort till Birmingham. Hur ska han lösa detta? Ska han fylla fyrtio alldeles pank, ensam och hemlös? 
 
I Birmingham finns det gamla kompisgänget – men även där har saker och ting förändrats, på ett sätt som Matt inte kan hantera. Han börjar jobba i en second hand-butik och får ett nytt umgänge, men inte heller där är allting som han trott. Vilken soppa, va? 
 
Det är en soppa, men det är en väldigt rolig och varm sådan. Jag kan bli tokig på Matt, han gör så himla dumma saker att man vill dänga till honom, men trots det är han en charmig och älskvärd karaktär. Ingen vet väl hur man ska bete sig när man plötsligt ålderskrisar, och i en sådan här situation blir det ju extra stökigt. 
 
Och visst är den varm och fin, men det är inte sentimentalt (dock nostalgiskt!) och det blir inte ett typiskt feelgood-slut av det hela heller. Trevlig underhållning, mysigt och puttrigt, och jag ska nu se till att komma ikapp med Gayles utgivning – jag har några stycken att ta mig an…! 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Ensam på Mars av Andy Weir

Ensam på Mars hamnade på min att-läsa-lista någon gång 2016 (antagligen när filmen kom till Sverige) och den har faktiskt lyckats överleva alla mina många, många rensningar. (Det finns idag 1520 titlar på den, och den krymper ju aldrig hur mycket jag än läser, så ibland måste jag röja.) Det är lite speciellt, eftersom jag inte är särskilt intresserad av varken sci-fi eller äventyrsromaner – men något har gjort att den fått ligga kvar. 
 
Så det var ju inte alls dumt att den valdes till månadens bok i en av mina cirklar, för som jag så ofta säger – ibland måste jag få en spark på ett väl valt ställe för att ta mig an något som jag är lite smått motvillig till. 
 
Men jag gillade Ensam på Mars! Jag skummade absolut vissa stycken, det är mycket fysik och teknik och det går liksom rakt över huvudet på mig – men annars tyckte jag att det var riktigt intressant, spännande och faktiskt väldigt roligt på sina ställen. 
 
Premissen för berättelsen är ju spännande – en Mars-expedition lämnar den röda planeten efter att ha förlorat en medlem i besättningen i en olycka, där han skadats av ett vasst föremål i en storm. Han dödförklaras av läkaren ombord, och de lämnar Mars och åker hemåt. Men han är ju inte död, som ni förstår. Boken förtäljer berättelsen om hans tid, ensam på Mars, med för lite proviant för att klara sig till nästa expedition ska komma dit – och den kommer dessutom att vara 400 mil bort ifrån platsen där Mark Watney nu befinner sig. Så det är ju bara att smida planer för försörjning och överlevnad – bland annat genom potatisodling, då han är botaniker, men han är även en riktig MacGyver och inte rädd för att ta risker. 
 
Jag vill gärna se filmen, då jag har hört att den är lik boken, och något flera av oss var eniga om när vi diskuterade boken i söndags var att det är svårt att föreställa sig hur det är tänkt att habitatet, fordonen och så vidare ser ut. Får leta rätt på den en regnig dag framöver, helt enkelt! 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Daughter av Jane Shemilt

Detta är en sådan där bok som för flera år sedan landade på min Goodreads-TBR, varför minns jag inte, och som faktiskt lyckats överleva upprepade rensningar under åren. Det har väl varit något som har talat till mig, men jag är lite osäker på vad. Och hade jag sett det amerikanska omslaget, som var det jag fick tag på när jag skaffade e-boken, hade jag antagligen plockat bort den på en gång eftersom man där valt att lägga in en strapline som skulle kunna ses som en gigantisk spoiler för slutet. Det var i och för sig inte riktigt så illa som jag trodde, och jag fortsatte ju ändå läsa – men varför gör man så? Vissa saker upphör aldrig att förvåna mig. 
 
(På det temat stör jag mig på att man f o r t f a r a n d e tycker att det är en bra idé att jämföra böcker med Gone girl, Kvinnan på tåget och Kvinnan i fönstret – sluta avslöja att det kommer en twist! Jag vill ju inte veta det!) 
 
Nåväl. Jo, en sak till – det var lite lustigt att de har modifierat språket för att passa den amerikanska marknaden tycker jag. Nog förstår väl amerikaner brittisk engelska? Det är ju inte jättesvårt att förstå skillnaden på pants och trousers… tänker jag. 
 
Jenny har allt – tre underbara barn, en framgångsrik make som är neurokirurg, ett vackert hus och ett bra jobb som familjeläkare. Hon önskar kanske att hon hade mer tid att umgås med särskilt sitt yngsta barn, dottern Naomi, som är femton år och på väg att bryta sig loss och bli vuxen. När vi möter henne är hon i slutskedet av att sätta upp en skolpjäs, och lägger större delen av sin tid på detta. 
 
Men Naomi kommer aldrig hem efter föreställningen. Hon har sagt att hon ska ut och äta med ensemblen, men det visar sig inte stämma – och hon dyker aldrig upp hemma. Man söker över hela Storbritannien, men hittar henne inte. Puts väck. 
 
Parallellt med berättelserna om vad som hände kring tiden då hon försvann träffar vi Jenny ungefär ett år senare. Hennes äktenskap har brakat samman och tvillingsönerna finns på olika platser. Hon hyr en liten stuga vid havet och trots att polisen upphört att leta efter Naomi vägrar Jenny att göra det. Hon pusslar ihop allt hon kan hitta, för att förhoppningsvis äntligen få ett svar på vad som har hänt. 
 
Jag förstår varför boken överlevde på min TBR, för jag gillar verkligen premissen och tror att det hade kunnat bli väldigt bra. Nu gjorde den inte så mycket för mig som jag hade hoppats. Det blev långdraget och lite tjatigt – och ibland på gränsen till långsökt. Men det är hyfsat underhållande och inte allt oävet skrivet – det var kanske inte vad jag önskade mig alldeles precis då. 
 
Boken finns att köpa här eller här!