Ensam på Mars hamnade på min att-läsa-lista någon gång 2016 (antagligen när filmen kom till Sverige) och den har faktiskt lyckats överleva alla mina många, många rensningar. (Det finns idag 1520 titlar på den, och den krymper ju aldrig hur mycket jag än läser, så ibland måste jag röja.) Det är lite speciellt, eftersom jag inte är särskilt intresserad av varken sci-fi eller äventyrsromaner – men något har gjort att den fått ligga kvar.
Så det var ju inte alls dumt att den valdes till månadens bok i en av mina cirklar, för som jag så ofta säger – ibland måste jag få en spark på ett väl valt ställe för att ta mig an något som jag är lite smått motvillig till.
Men jag gillade Ensam på Mars! Jag skummade absolut vissa stycken, det är mycket fysik och teknik och det går liksom rakt över huvudet på mig – men annars tyckte jag att det var riktigt intressant, spännande och faktiskt väldigt roligt på sina ställen.
Premissen för berättelsen är ju spännande – en Mars-expedition lämnar den röda planeten efter att ha förlorat en medlem i besättningen i en olycka, där han skadats av ett vasst föremål i en storm. Han dödförklaras av läkaren ombord, och de lämnar Mars och åker hemåt. Men han är ju inte död, som ni förstår. Boken förtäljer berättelsen om hans tid, ensam på Mars, med för lite proviant för att klara sig till nästa expedition ska komma dit – och den kommer dessutom att vara 400 mil bort ifrån platsen där Mark Watney nu befinner sig. Så det är ju bara att smida planer för försörjning och överlevnad – bland annat genom potatisodling, då han är botaniker, men han är även en riktig MacGyver och inte rädd för att ta risker.
Jag vill gärna se filmen, då jag har hört att den är lik boken, och något flera av oss var eniga om när vi diskuterade boken i söndags var att det är svårt att föreställa sig hur det är tänkt att habitatet, fordonen och så vidare ser ut. Får leta rätt på den en regnig dag framöver, helt enkelt!
Stories from the city, stories from the sea 