Ni vet ju att jag är otroligt förtjust i Peter James böcker om Roy Grace, och när det nu var dags att läsa ”skräck & spök” med Bokbubblarna i oktober, lagom till Hallowe’en, så kom jag att tänka på denna spökhistoria som han skrivit. (Det har även kommit en uppföljare nu, som heter The Secret of Cold Hill.) Jag har tänkt att jag borde ge mig på någon av hans böcker som inte hör till Roy Grace-serien, så det var ju ett gyllene tillfälle.
Denna bok fångade mig totalt redan i inledningen, eller prologen, som verkligen lyckades chocka mig på typ tre sidor. Pang, sa det, ganska bokstavligt, och det blev startskottet (pardon the pun) för en rafflande spökberättelse, som främst utspelar sig i modern tid. Just det faktumet var det som gjorde att jag fick puls vid läsningen, faktiskt.
Oliver, Caro och deras dotter Jade flyttar från sitt lilla hus i Hove ut på landet till byn Cold Hill, där deras blivande bostad ligger på en kulle. De vet från start att huset behöver massor av arbete för att bli beboeligt, inspektionen gick inte speciellt bra, men av någon anledning bestämde de sig ändå för att köpa det. Vilket de förstås aldrig skulle ha gjort…
Det tar inte lång stund innan mystiska saker börjar hända i huset. Kranar och duschar sätts på av sig själva, en gigantisk säng vänds 180 grader i ett rum som är alldeles för litet för att det ska vara möjligt, man ser skuggor i fönster och korridorer. Och det läskigaste – saker börjar hända med elektroniken. Olivers dator och telefon flippar ur totalt, mail skickas som han aldrig skrivit, och det där fick igång mig. Så läskigt!
Och det är ganska spännande hela vägen igenom, faktiskt. Dock finns det somliga störningsmoment för mig – såsom en helt vansinnig produktplacering, allting benämns med märke, och jag kan inte tänka mig att det faktiskt är sponsrat. Jättemärkligt. Dialogen är också väldigt speciell, jag har aldrig sett så många utropstecken i en ganska dialogtät bok, och det blir lite lustigt när det känns som om de inte riktigt hör hemma.
Men visst är det underhållande, och visst kommer jag säkert att läsa uppföljaren, för det känns ändå som om jag skulle vilja förstå ett och annat lite närmare inpå. Men Roy Grace-böckerna är mycket, mycket bättre!
Stories from the city, stories from the sea 