Kategori: 2010-tal

Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem

 

 
Jag läste denna fantastiska bok som julkalender, då den består av 24 kapitel och var alldeles lagom läsning på kvällarna för mig som trött 37-åring 😉 Och det är verkligen något så härligt som en barnbok som passar för alla åldrar! Det är roligt och gulligt och intertextuellt (vi får till exempel reda på ett och annat om Rödluvans Varg) – bilderna är fantastiska. Missa inte – kanske nästa jul? 😉 

Afternoons with the blinds drawn av Brett Anderson

Det kan vara lurigt när popstjärnor (och andra) plötsligt ska skriva böcker – men Coal black mornings tog mig med storm, och även om det då sades att det inte skulle bli någon fortsättning så blev jag väldigt glad när det visade sig att det ändå blev en fortsättning – och här är den, Afternoons with the blinds drawn.  
 
Detta är berättelsen om när Suede blev stora, när det var dags för turnéer och rikedom och framgång och misär och bråk och ohälsa och knark. Och det visste jag, såklart, det undgick ingen som följde indiepopen på 90-talet. Det blir både spännande och hemskt att läsa om det från perspektivet av en som var mitt i det hela, och som nu fått perspektiv på det många år senare, nu som gift och stadgad familjefar. 
 
Och Brett skriver så oerhört bra. På något vis är det både sakligt och poetiskt, och även om misären inte på något vis romantiseras så svävar någon sorts rosa skimmer över det hela ändå. Det var onekligen något speciellt, det där. 
 
Nu återstår att se om vi kan lyckas få biljetter till Suede i Köpenhamn i höst… det är utsålt men jag ger inte upp hoppet. 

The particular sadness of lemon cake av Aimee Bender

Kvällen innan sin nioårsdag upptäcker Rose Edelstein något alldeles extraordinärt när hon får smaka på citronkakan hennes mamma bakar inför födelsedagen. Hon kan känna smaken av sin mors känslor i kakan, och efter detta blir ingenting som förut. Maten blir farlig och skrämmande, för från och med nu vet Rose hur alla känner och vilka hemligheter de döljer. 
 
Detta är väl egentligen en coming-of-age-berättelse, för vi får följa Rose och hennes familj under en ganska lång period. Hennes bror har problem med att handskas med världen, och hans berättelse är väldigt rörande. Benders språk är fantastiskt och beskrivningarna – särskilt av mat och smaker – är fantastiska. Somligt är lite väl flummigt, men som vi vet är fantasy (om än fantasy light) inte riktigt min tekopp. 
 
Dock saknar jag ibland ett resonemang bakom varför saker och ting egentligen händer. Inte de bitar som somliga skulle kalla magisk realism, det får man ju liksom bara köpa – men vissa andra saker, beslut som tas och konsekvenser därav, skulle behöva lite mer grund. Men det är hyfsat underhållande och jag älskar titeln. Och omslaget! 
 
Detta är ännu en titel som bockas av på min långa TBR-lista. 

Brutna ben och brustna hjärtan av Maria Ernestam

Javisst är det lite udda att skriva om julböcker i mars – men samtidigt, jag håller på att läsa Vitklädd med ljus i hår av Maria Lang för tillfället så… flexibilitet är en dygd 😉 
 
Jag gillar verkligen Maria Ernestams böcker – roliga, smarta och lite skruvade. Det är sant även för denna. Lisbeth är lite över 40 och jobbar som grundskollärare i Frillesås. Hon har njutit av att undervisa i idrott, men nu vill plötsligt ledningen ersätta henne på dessa timmar med ett gammalt alpinproffs. Samtidigt dyker en gammal pojkvän upp, mamma vill servera julbordet redan klockan 11, syrran vill föda fjärde barnet hemma och bästisens dotter har fått problem med polisen. 
 
Mycket på en tallrik, alltså – och till råga på allt ska det klämmas in en resa till Österrike. Med ett brutet ben… eller? 
 
Ja, ni hör ju. Det händer mycket på 279 sidor – och det uppskattar jag! Exemplarisk längd med fantastiskt flyt och driv, och trots att det inte är en vanlig jul-feelgood (på långt när) så finns det absolut en sorts julkänsla här, blandad med skräckblandad förtjusning. Missa inte – om nio månader, eller så, om du är mer säsongsbunden än jag… 😉 

Firsts av Laurie Elizabeth Flynn

Här har vi ännu en titel som har hamnat på och lyckats klamra sig fast på min TBR-lista i flera år. Jag vet inte riktigt hur den har överlevt, men det har den och i höstas kom jag mig för att läsa den. 
 
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tycker om den. Det är skickligt att skriva en bok med en hyfsat osympatisk huvudperson, som ändå genomgår en imponerande karaktärsutveckling och jag vill liksom heja på henne. Mercedes är tjejen som ger killarna i sin skola ”den perfekta första gången”, i utbyte mot ett löfte att de ska ge sina flickvänner ”den perfekta första gången” i sin tur. Ja, ni hör ju, det är ganska rörigt. 
 
Karaktärsutvecklingen är som sagt riktigt bra för sin genre, och boken tar upp många teman som är viktiga och som berörs på ett bra sätt. Kärlek, familj, vänskap, sexualitet, moral och förändring. Det är bra. Men är boken bra? Jag vet inte riktigt om den är det. Om det hade stannat vid att diskutera dessa viktiga, stora ämnen så absolut, men andra halvan blir så rörig och förutsägbar att jag vet inte riktigt vart jag ska placera läsupplevelsen. Helt okej som debut, men kunde ha varit bättre. 

Black-Eyed Susans av Julia Heaberlin

Här har vi ännu en titel som klamrat sig fast på min TBR i många år och klarat alla rensningar – men jag har ingen aning om varifrån jag fick tipset. Kanske är det omslaget, som påminner mig om American Beauty (men som nu när jag tittar ordentligt på det egentligen är ganska otrevligt och sexualiserande av ett offer. 
 
Tessa Cartwright hittades som 16-åring, knappt vid liv, på ett fält i Texas bland en massa ben. Hon har nästan inget minne av hur hon hamnade där. Runt omkring växer ett hav av rudbeckior – Black Eyed Susans, på engelska – så Tessa och offren som inte klarade sig kallas i folkmun för Black Eyed Susans. 
 
Det lilla Tessa kunde ge polisen i form av minnesbilder då var tillräckligt för att en man skulle dömas till döden. Hans avrättningsdatum börjar nu närma sig, nästan tjugo år senare, när Tessa börjar upptäcka planterade rudbeckior på olika platser i sin närhet. Detta får henne att tänka att mördaren inte kan vara den som sitter i dödscellen – han måste vara på fri fot, vilket skulle betyda att mannen som väntar på sin avrättning är oskyldigt dömd. Tessa bestämmer sig därför för att göra allt för att lyckas komma ihåg vad som egentligen hände, tillsammans med poliser, psykologer och advokater omkring sig.
 
Det är rätt spännande och hyfsat oförutsägbart, men ibland lite långrandigt och babbligt. Helt okej men ingenting som riktigt fastnat. (Helt ärligt minns jag inte såhär tre månader senare riktigt hur det slutade.) 

The Poison Garden av Alex Marwood

Alex Marwood är pseudonym för Serena Mackesy, vars texter jag läste flitigt och beundrande i The Independent under mina år i London. Jag föll pladask för hennes Onda flickor och likaså den riktigt, riktigt ruggiga Granne med döden. Den mörkaste hemligheten imponerade kanske inte riktigt lika starkt på mig som de tidigare, men jag lade ändå inköpsförslag på denna på biblioteket så fort jag fick nys om att den var på väg, och snart kom den, mycket riktigt! Det är ju nästan bara när det kommer nya brittiska deckare som jag läser inbundna böcker, och det är nästan bara då det är värt besväret och eventuella skador på näsryggen pga tappad bok i ansiktet. 
 
Och ja – nu känner jag igen Marwood! 
 
The Poison Garden är berättelsen om Romy, som vid 22 års ålder hittats som ensam vuxen överlevare bland massor av döda  medlemmar i den domedagssekt som hon vuxit upp i. Hon är helt ovan vid det ”verkliga livet”, hon är ensam i världen och till råga på allt – gravid. Det visar sig finnas familjemedlemmar, både överlevande yngre syskon och en moster Sarah, som går med på att ta hand om barnen. Men Romy har fått en lägenhet genom det sociala och ska klara sig själv i Hounslow. Men är det förflutna verkligen över? 
 
Berättelsen har olika perspektiv, och olika tidsramar. Det är skrämmande och fascinerande att läsa om hur domedagssekten fungerade och hur medlemmarna utbildades och tränades, och det är väldigt intressant att fundera över hur man fungerar som människa efter att ha varit med om något sådant. Och, i Sarahs fall, hur man hanterar att ta hand om barn som aldrig fått vara barn. 
 
Riktigt bra, läskigt och med en konstant, krypande spänning. 

Min tur nu (On the come-up) av Angie Thomas

   
 
Jag hade denna hemma från biblioteket på engelska strax efter att den kom ut, men det blev inte av att jag läste den då och så gick tiden och plötsligt fanns den som e-bok på svenska och då läste jag den istället. Det är synd att jag gjorde det, för jag höll på att störa ihjäl mig på översättningen. Det är mycket som inte håller ihop för mig, och raptexterna hade helst kunnat förbli på originalspråk för de bringar ett stort behov av skämskudde både här och där. 
 
Men det om det. (Ska du läsa – läs på engelska. Tro mig!) 
 
Angie Thomas oerhörda debut, The Hate U Give, är en av de absolut bästa böcker för unga vuxna jag har läst. Helt otrolig. Därmed var förhoppningarna givetvis skyhöga på denna uppföljare. Storyn fångar mig kanskte inte lika starkt som THUG gjorde, men den är mycket bra. 
 
Brianna – Bri – är sexton år och vill inget hellre än att bli rapstjärna. Hennes pappa var en av de stora, tills han sköts till döds av gängmedlemmar några år tidigare. Hon har vuxit upp hos sina morföräldrar efter att mamman missbrukade droger när hon var yngre, men nu är mamman på fötter igen och Bri och hennes bror kan bo hos henne ibland. Och ja, visst händer det att elen blir avstängd eller att det inte finns någon mat i huset, men det kunde vara värre. 
 
Och det blir värre, för inte nog med att Bri blir oförtjänt stämplad som gangster i skolan, hennes mamma blir av med jobbet och allt suger. Hon häller ur sig frustrationen i en raptext, låten blir viral av fel anledningar och Bri finner sig själv i en jäkla soppa. Kan faster (!) Pooh hjälpa till, trots att hon främst är känd för att syssla med knarkhandel? 
 
Det blir ganska spännande, och det är svårt att lägga ner boken för jag fäste mig snabbt vid Bri och de andra karaktärerna. Men främst handlar On the come up om att hitta sig själv, hitta fotfästet och ett sammanhang i livet och vardagen. Mycket väl skildrat av Angie Thomas, som skriver genialt. 

Inte alltid en dans på rosor av Tobias Karlsson

 
 
Denna titel valdes som månadens bok i en av mina bokcirklar i höstas, vilket förvånade mig för jag tyckte att alla andra alternativ var mer intressanta 😉 Men nu blev det så, och då den inte fanns tillgänglig som e-bok fick jag lyssna på den. Det kanske var dumt, för det kändes bara som ett evighetslångt sommarprat utan musik. 
 
Visst finns det bitar här som jag gärna vill ta med mig, och lärarna i sällskapet tyckte absolut att det fanns viktiga poänger att ta med sig – men för mig blir det lite som en enda lång berättelse om hur mycket bättre än alla andra han är. Lite à la Morgan Alling. Det känns lite konstigt att berättelsen är sådan, särskilt som Karlsson erkänner ganska dumma saker, såsom rattfylla och diverse annat. 
 
Det finns folk som kan berätta en historia om sin egen förträfflighet med humor, men jag saknar den här. Självdistansen känns obefintlig. Gäsp. 

Roxy av Alice Dadgostar

 

Roxy känns som en bloggroman, på bästa möjliga sätt. Det händer inte så mycket, men eftersom Roxy är 22 år så händer det ju massor, precis hela tiden, även om hon kanske inte förstår det själv ibland. 

 
Hon dricker öl på Möllan i Malmö, dejtar odugliga killar och funderar på vad hon skulle ha på sig om hon fick vara med i Babel. Hon pluggar, och det gör alla andra i hennes liv också. De pratar politik och dejting och sånt som är viktigt just då och chattar på sms och irriterar sig på folk som är för känsliga och besvärliga. Och så är det mamma i Göteborg, som är övertygad om att hormonspiraler är livsfarliga. Bland annat. 
 
Det känns så otroligt äkta och fräscht och det bara kokar av samtid vilket är helt fantastiskt. Aktuellt och träffsäkert. Jag hoppas på mycket mer från Dadgostar!