Kategori: 2010-tal

Jag har tidigare läst Sjutton år och skitsnygg och På andra sidan reglerna av Emma Granholm – den senaste alldeles nyss, och den gav mig uppenbarligen mersmak på Granholm. Trots att jag inte är helsåld på böckerna så är de underhållande och de har ganska trevliga karaktärer. Så även Simon och Sophie.  

Denna är dock ganska banal, och väldigt förutsägbar. Men ändå – underhållande och ganska trevlig, som sagt! 

 

Sophie och hennes gäng är de coola i skolan – Simon och hans gäng är de som blir trackade av Sophie & co. När det blir påsklov och alla reser bort händer något märkligt – Sophie knackar på hos Simon och de börjar umgås. Det visar sig förstås att det finns djupare saker i bakgrunden, och detta tycker jag att Granholm beskriver väl. 

 

Extremt lättläst och slutet är riktigt bra. Inte alls dumt. Jag kommer säkert att ta mig igenom hela Granholms utgivning, lite pö om pö – det är ypperlig uppblandning bland tyngre berättelser, klassiker och katastrofer. 

 

Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig förrän jag faktiskt började läsa – det är ovanligt, men jag lade liksom bara till den i min elektroniska bokhylla när titeln blev offentliggjord och körde. Det kanske var bra, för jag vet inte om jag hade fastnat för beskrivningen. 

 

Justine lever ett stillsamt liv i Paris med sin man och sina två barn, jobbar som översättare och är ganska tillfreds med det mesta. Men en eftermiddag händer det otänkbara – tonårssonen Malcolm blir påkörd av en bil, en mockafärgad Mercedes, och föraren smiter från platsen. Malcolm faller i koma och hamnar på intensiven och när polisutredningen inte verkar komma någonvart blir Justine praktiskt taget besatt av att ta saken i egna händer. Hon måste ta reda på vem föraren i den mockafärgade bilen – kanske en blond kvinna – var. 

 

Det blir förstås förvecklingar – en resa till Biarritz med svärmor, bland annat – och det hela är inte riktigt som det verkade. 

 

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Mocka. Jag tyckte egentligen bara om brittiska svärmor av alla karaktärerna, och hade gärna läst mer om henne – allt annat kändes lite överdrivet, även om jag förstår att chock och sorg kan ställa till det ganska rejält i människors huvuden. 

 

Men visst fick den mig att vilja resa till Frankrike, inte tu tal om den saken.  

 

Premissen har vi varit med om förut – Lukas föräldrar har bestämt att familjen ska flytta från Stockholm till en liten stad, mot Lukas vilja. Till Lukas stora förvåning fungerar allting tipp-topp på nya skolan, han får snabbt kompisar och blir bjuden på fester och det flyter på hur bra som helst. 

 

Men han undrar så över Olivia, tjejen i de säckiga kläderna som alltid går ensam och sitter på golvet med en bok. Varför är hon så ensam? Han får svaret att hon bara har sig själv att skylla – men när hon dyker upp på en fest i kort klänning och partysmink, suger i sig en drink och drar med sig Lukas in i tvättstugan förstår han inte vad som händer – men sveps med. 

 

På måndagen är hon tillbaka i de säckiga, färglösa kläderna – och vi får veta lite mer om hennes liv, om vad som hänt tidigare  – och vad som står i meddelandena hon får av praktiskt taget alla i hela klassen. Slut shaming är ett milt ord för vad som händer här. 

 

Lukas tar tag i situationen – Lukas är nämligen så Redig och Ordentlig och Bra att det är omöjligt att tro på honom. Men visst är det trevligt att läsa om sådana tonåringar också. Det hela blir riktigt bra och inte så förutsägbart som jag trodde, även om vissa bitar är riktigt fåniga. 

 

Något jag stör mig lite på är alla detaljerade beskrivningar av kläder! Har för mig att det var detsamma i förra boken – kanske är författaren väldigt intresserad av mode. Jag läste en annan av Granholms böcker strax efter denna och det var likadant där – så jag kanske får acceptera det. 

 

Lagom underhållande och mycket lättläst – helt okej. 

 

Kvinnan på bänken är alltså den senaste i serien om Gotlandspolisen Maria Wern och hennes kollegor. 

 

Jesper Ek är kär igen – i ännu en rödhårig skönhet. Men den senaste i raden, Julia, döljer något och innan han vet ordet av är Ek mordmisstänkt. Samtidigt händer märkliga saker i prästgården i Lärbro, där den unga prästen Alva har mottagit hot. Diakonen Ragnar är orolig för att hon inte verkar ta hoten på allvar och när Alva plötsligt försvinner och Maria hittar klippböcker om henne som Ragnar gjort blir det skarpt läge… 

 

Historien utspelar sig förstås på Gotland, på en plats där modergudinnan dyrkats sedan stenåldern – gudinnan med ormar i sina händer. Har hon och hennes kult någonting med allt detta att göra? 

 

Det är ruskigare än vanligt, tycker jag – det gör absolut ingenting. Snabbläst och lagom spännande. Bra och som förväntat!  

 

 

Av någon oklar anledning var jag skeptisk till denna boken. Jag tror att jag trodde att den skulle vara väldigt hipstrig och småsvår och lite pretentiös. Det är den inte! Den är underbar! En fantastisk blandning av kärlek, vänskap, sorg, krossade hjärtan, litteratur, ljuvliga skildringar av Stockholm (som, trots att jag inte ”kan” Stockholm, fick även mig på fall) – välskrivna karaktärer, konst, feminism, systerskap, sjukdom, förtvivlan, humor och… ja. Det mesta finns, helt enkelt. 

 

Huvudpersonen Ester är redo för att något ska hända. Hon jobbar på antikvariat, festar med bästa väninnan och rumskamraten Hanin, men hon kommer inte vidare. 

 

Men plötsligt träffar hon Eli – han köper en bok av henne om Frida Kahlo och sedan är ingenting längre som förut. Låter det klyschigt? Jo, okej. Det är det ju, kanske, lite grann. Men det finns så mycket mer här, så mycket djup och bredd. En av de viktigaste och mest älskvärda karaktärerna i boken är Elis mamma, till exempel – bara en sådan sak gör att detta inte är en klyschig unga-vuxna-roman à la gäsp och suck. 

 

Jag älskar att bli positivt överraskad och det lyckas Wiström verkligen med. Nu måste jag börja läsa hennes blogg också! 

 

 

Nu är det dags för möhippa för en doktorand på vårdinstitutionen på Västgöta Universitet. Man har engagerat en av de högt uppsatta professorerna på institutionen att agera död på ett obducentbord för att skrämma den blivande bruden som tror att hon ska ”obducera” ett skelett – men det visar sig att professorn som ligger på bordet är död på riktigt. Den mördade är en av de inflytelserika bröderna Wackerfält, Konrad och Hugo – och till en början vet man inte ens vilken av dem det är… 

 

Samtidigt dyker nya ledtrådar upp kring en poet som försvann från Skövde för 35 år sedan. Polisen pusslar och letar, men går hela tiden bet. 

 

Och parallellt med det hela är Emma och Filip nygifta. De försöker att inte låta privatliv och jobb blandas ihop för mycket, men då Emma är rektor på universitetet blir hon onekligen inblandad i polisens arbete. Filip får dock inte delta i utredningen eftersom han är gift med just Emma, och åläggs att arbeta med poetfallet istället. Jag gillar verkligen berättelsen om Emma och Filips privatliv – den är trovärdig och lättsam. 

 

Och det är en riktigt skicklig pusseldeckare. Visst får läsaren även här vara så god att koppla på sin suspension of disbelief – men läser du en deckare är du säkert inställd på det ändå. Jag gillar skarpt! Ljudboken är inläst av Linda Norgren – mycket behaglig. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

 

Efter händelserna i Till skogs har Cassie arbetat på roteln för familjerelaterade brott. Det är en helt annan sorts arbete – men plötsligt blir hon återigen indragen i sin gamla roll som infiltratör. En ung kvinna hittas mördad och hon visar sig vara nästan identisk med Cassie. Det visar sig att hon använt sig av en identitet som Cassie själv använt under ett tidigare uppdrag, och hennes huskamrater i studentkollektivet där hon bor vet inte att hon är död. Cassies chef bestämmer därför att Cassie ska anta den döda kvinnans antagna identitet (är ni med?) och flytta in i studentkollektivet för att leta ledtrådar kring vad som kan ha hänt. 

 

Naturligtvis skapar hon ganska snabbt personliga band till de unga människorna hon flyttar ihop med, vilket gör att det blir svårt att hålla på integritet och professionalism, vilket förstås får följder… 

 

Som ni hör är det en ganska långsökt historia – det gäller verkligen att koppla på sin suspension of disbelief för allvarligt – vissa av sakerna som händer här är så långt ifrån trovärdiga att det är inte klokt. Men – det gör faktiskt inte så mycket, så länge man är medveten om det. Det är välskrivet och oerhört spännande och jag älskar Cassies karaktär. Hon är smart, vass och stentuff. Jag gillar miljön i och kring Dublin också – jag har ju ännu inte varit där, vilket är vansinnigt, men jag blir väldigt sugen. 

 

Mycket bra – jag ser fram emot att fortsätta med serien.