2010-tal – Sida 15 – Stories from the city, stories from the sea

Folk med ångest av Fredrik Backman

Jag har varit förtjust i Fredrik Backmans skrivande sedan långt innan någon bok ens var på väg, då hans fantastiska blogg verkligen kom med något nytt. Så kom böckerna, och jag har tyckt mycket om varenda en, på väldigt olika sätt. (Första gången jag läste Min mormor hälsar och säger förlåt var jag skeptisk, det var för flummigt för mig, men så läste jag om och blev otroligt rörd och tagen. Ibland behöver man tänka ett varv till.)

De senaste böckerna, Björnstad och Ni mot oss, har varit väldigt speciella och mörkare än flera av de tidigare (om än med en härlig dos humor kring glesbygd och ”alla känner alla”) – och jag har nog längtat efter något lite mer skruvat från Backman. Och redan när jag såg omslaget till denna var det givet att detta var ungefär det jag hoppats på, för där sitter en rosa kanin på en toalett på en lägenhetsvisning och ryktet säger att det har med ett gisslandrama att göra…

Och så var det, mycket riktigt. Det är ett gisslandrama på en lägenhetsvisning i en mindre stad en lagom bit från Stockholm. Här finns det äldre paret med ett svårt Ikea-beroende, det unga kvinnliga paret med tillökning på väg, den äldre sorgsna damen, den elaka mångmiljonären. Och kaninen, och mäklaren förstås. Och en misslyckad bankrånare, som låser in sig med den brokiga skaran.

I allmänt röriga vittnesförhör får vi sedan reda på vad som hänt. Eller ja. Något åt det hållet i alla fall. För alla verkar ha lite olika upplevelser av det hela, och de flesta är väldigt arga. Och var fasen tog rånaren vägen?

Vi får även reda på vad som hänt i personernas tidigare liv, och polisernas tidigare liv och relation till varandra. Det hela handlar egentligen mest om en bro, för ganska många år sedan, och det är outsägligt sorgligt.

Det här med vad som händer när vanliga människor gör vanliga saker är något som Backman beskriver bättre än någon annan jag kan tänka mig. Om Gardell förut var kungen av att få läsaren att sätta skrattet i halsen har Backman, för mig, definitivt klivit upp på den tronen.

Fantastiskt bra! Jag lyssnade på ljudboken i inläsning av Anna Maria Käll – boken lämpar sig väl som ljudbok, när man väl rett ut vem som är vem och hur det hela hänger ihop – typ, i alla fall, för det får vi förstås inte reda på förrän i slutet…

Missa inte, om du gillar Backman. Om du tror att du inte gillar Backman tycker jag att du ska ge honom en chans, för det verkar som om han i vissa kretsar har blivit missförstådd. Jag hörde nyligen en kvinna säga att hon upplevde honom som ”alldeles för hurtig”, och då undrar jag verkligen vad det är hon har läst som hon tror är Backman…

Boken finns att köpa här eller här!

Järtecken av Christoffer Carlsson

Jag beundrar verkligen Christoffer Carlsson – han är uppenbart otroligt kunnig och proffsig, men verkar även väldigt trevlig och humoristisk. Har dock inte läst så mycket av honom som jag egentligen skulle vilja, men det finns tid för det med. Men när Järtecken kom kände jag bara att jag var tvungen att läsa den så snabbt som möjligt – och det gjorde jag. I ett par sittningar bara, jag blev indragen så himla fort.

En novembernatt 1994 brinner ett hus i halländska Marbäck ner. Inne i huset finns dottern i huset, hon brinner inne och brottet blir mordbrand. Den skyldige hittas snabbt i närområdet, han erkänner brottet och det hela ställs tillrätta. Eller?

Händelserna den natten sätter spår i bygden och dess individer. Systersonen till mördaren, till exempel, som är övertygad om att han har ondska, ett järtecken, i sig. Han är säker på att han en dag kommer att göra något fruktansvärt, att det finns i hans gener.

Är Järtecken en kriminalroman? Jag vet inte. Snarare är det en roman om ett brott, som ligger till grund för en otroligt inlevelsefull och fantastiskt välskriven berättelse om relationer, om arv och miljö, om glesbygd och sammanhållning – och dess motsats – på en liten ort.

Och det är så fantastiskt bra. Så fängslande och så tankeväckande. Missa inte! Järtecken är nominerad till Årets bok 2019.

Boken finns att köpa här eller här – jag har även hört att ljudboken är bra, men har inte hört på den själv.

Åtta steg bakom av Denise Rudberg

Jag gillar elegant crime-serien med Marianne Jidhoff i huvudrollen. Deckargåtorna brukar vara intressanta och genomtänkta, och det är oftast en bra balans mellan polisarbete och privatliv. Så även här, tycker jag, även om det börjar bli lite repetitivt på sina ställen. Men det är OK, texten är så lättläst och flyter så enkelt att det inte gör så mycket.

Dock undrar jag lite ibland över redigering av romaner. Här finns till exempel en passage om vaccination mot något på ett ställe, vilket fick mig att tänka att nämner man ens dessa bitar måste det spela någon roll längre fram, någon kommer att bli sjuk – men icke. Det är så märkligt! Läste en annan bok nyss där det tjatades om kaviar (tubvarianten, inget tjusigt) till höger och vänster, vilket fick mig att tänka att till slut blir någon mördad medelst gift i kaviar, eller halkar i kaviar, eller förför någon med kaviar, men det blev liksom inget av det. Jag tycker att det är konstigt att låta sådant pratigt stå kvar. Men men.

En annan sak som jag verkligen inte förstår är varför en person i boken har exakt samma namn som en av svenska deckares viktigaste personer, nämligen Puck Ekstedt ur Maria Langs böcker. Ingen förklaring, ingenting – men det KAN inte vara en slump. Så märkligt, inte sant?

Nåväl. Boken!

För trettio år sedan försvann tonåriga Isabelle Renaudot från sin systers bröllopsfest. Nu har radio gjort en dokumentär om det olösta fallet, vilket gör att det blir aktuellt igen. Marianne Jidhoff och hennes arbetsgrupp blir ansvariga för att plocka upp fallet igen och försöka få rätsida på det hela. Kan det ha med familjens stora förmögenhet att göra? Och vem var det som Isabelle spenderade kvällen innan bröllopet tillsammans med, när hon kom hem redlöst berusad? Det finns mycket att nysta i.

Parallellt med detta får Augustin Madrid ett fall på sitt bord, där en man anmäler att han blivit våldtagen. Det visar sig vara en tät härva att ta sig igenom – och kanske finns även kopplingar till Renaudot-fallet…

Ibland är lätta deckare alldeles lagom, och det var denna för mig. Boken finns att köpa här eller här!

Krig och terpentin av Stefan Hertmans

Jag blev förvånad när Breakfast Book Club annonserade vårens bokresa – för Gent är en stad som jag gått och trott endast består av en Volvo-fabrik. Ungefär, i alla fall. Men det tog inte många minuter innan flyg och boende var bokat – och tänk, så fel jag hade. Vilken fantastiskt trevlig stad! Jag hade väl aldrig kommit på tanken att åka dit annars, så tack kära BBC för att ni tog mig till Gent.

Jag hade heller aldrig plockat upp boken som valts till resans cirkelbok – särskilt som den beskrevs som ”nutidens På västfronten intet nytt”, då jag aldrig lyckades ta mig igenom Remarques klassiker då det begav sig – jag var nog lite för ung, men funderar faktiskt på att göra ett nytt försök.

Så även vad gäller bokvalet är jag väldigt glad att det blev just denna, och att jag läste den trots viss motvilja. Jag hade ganska blandade känslor genom läsningen, det handlar om konst och krig, familj och historia.

Författaren får i sin ägo några anteckningsböcker, som utgör hans morfars dagböcker från början av första världskriget. Bokens första del handlar om relationen mellan barnbarn och morfar, och om morfaderns barn och ungdom, fram till kriget. I andra delen blir morfadern berättare, och det handlar om krig, död och elände – men även om vänskap och kärlek. I tredje delen går perspektivet åter till författaren, som söker sin historia och bilder av sin morfar.

Det är gräsligt att läsa om krig, kanske för att det alltid är aktuellt. Dock är även de hemskaste scener vackert beskrivna. Språket i boken är lite väl högtravande för min del, men vi kom fram till att det kan ha med översättningen att göra. En intressant bit av Europas historia, som jag inte minns att jag lärt mig särskilt mycket om i skolan.

Boken finns att köpa här eller här.

De blå damerna av Kristina Appelqvist

Jag gillar verkligen Kristina Appelqvists Skövde-deckare – en väldigt lagom blandning av krim, kultur, akademia och privatliv. Detta är bok 4 i den första serien, som har rektor Emma Lundgren och polisen Filip Alexandersson i huvudrollerna.

I De blå damerna har Skövdes konsthall fått den stora äran att ställa ut några mycket dyrbara konstverk av van Gogh. När tjuvar, som råkar ha tillgång till lokalen, kommer dit en natt för att stjäla Det gula huset, målningen av huset där van Gogh bodde i Arles, gör de en oväntad upptäckt – för den nya, omtalade, chefredaktören för lokaltidningen ligger mördad i en hiss.

Var finns sambandet mellan brotten? Och det hemliga sällskapet som offret var medlem av, vad har det och de andra medlemmarna för roll i dramat?

Pussligt och alldeles lagom spännande! Jag tycker att Kristina Appelqvist lyckas så bra med balans mellan de olika bitarna och imponeras verkligen av detta. Det är inte för mycket av något, och hon håller fast mitt intresse hela vägen.

Extra roligt att Rasta Hallandsåsen, som numera ropar semester för mig, får vara med i handlingen 😉 Boken finns att köpa här eller här. Boken har stått på min att-läsa-lista i över ett år, så den blir även del av mitt Anna battles the TBR-projekt!

Kvinnan i hytt 10 av Ruth Ware

Journalisten Lo Blacklock har ett spännande uppdrag på gång – hon ska få resa med ett superlyxigt kryssningsfartyg till de norska fjordarna, då hennes chef märkligt nog lämpat över reportaget på henne. Strax innan avresan har hon inbrott hemma, och det är knaggligt med pojkvännen Judah, så en resa med luftombyte är precis vad hon behöver.

Det är lyx i överflöd, champagnen flödar och en natt, efter en hyfsat blöt fest, vaknar Lo av ett skrik från hytten intill. Hon rusar till fönstret och ser att någon slänger en kropp i vattnet. Lo är helt säker på sin sak, men enligt passagerarlistorna är hytten tom. Säkerhetschefen försöker hjälpa till men verkar mest tro att Lo inbillar sig efter att ha druckit för mycket, men snart börjar hon tvivla på sig själv. Kan det vara så att hon drömt, eller inbillat sig, eller är hon på riktigt fast mitt ute på Nordsjön med en mördare, som kanske vet att hon sett vad som hänt?

Jag gillar denna sortens spänningsromaner, eller deckare, allra bäst – ”det låsta rummet”, eller i detta fallet ”en båt mitt ute på öppet hav”, gör ju alla mordhistorier extra intressanta – så även här. Jag tycker att det blir lite långdraget på sina ställen och jag tycker att vissa av de skandinaviska namnen är lite märkliga – och det är extra märkligt att en ung kvinna som jobbar i köket inte pratar någon engelska, för det vågar jag lova att ”alla” svenska eller norska unga kvinnor gör. Men det stör väl egentligen inte berättelsen, det är bara jag som hänger upp mig på det.

Men det är underhållande, snabbläst, lite småspännande även om somligt är förutsägbart, passar bra i hängmattan! Boken finns att köpa här eller här. Den har stått på min TBR sedan mars 2018, och räknas därmed mot min TBR-utmaning.

Testamente av Nina Wähä

Ni som är här då och då vet att jag ogillar a) gigantiska persongallerier och b) väldigt tjocka böcker. Testamente är 437 sidor lång, och jag hade förvarnats i en podd om att det är otroligt mycket folk i denna bok – men trots det kunde jag helt enkelt inte stå emot. Men jag vidtog försiktighetsåtgärder och tog skärmbild på ”rollistan” innan jag började läsa, i e-boksformat.

Detta är liksom en roman som har allt. Familjeberättelse, relationsroman, mordgåta, arv och miljö, ansvar och hembygd, hemligheter och lögner. Och det är så otroligt bra.

Annie återvänder till Tornedalen efter att hon blivit oplanerat gravid hemma i Stockholm. Hemma på bondgården finns familjen – två föräldrar, och tolv barn – som en gång var fjorton. Ingen är särskilt glad över att se henne. Eller särskilt glad över något särskilt, faktiskt.

Syskonen får, något oväntat, ett gemensamt projekt att ta tag i. De måste rädda modern Siri undan fadern Pentti, den våldsamme, elake, hatiske. Tolv syskon med olika liv, erfarenheter och egenskaper går samman i en oerhört stark berättelse.

Så himla bra! Missa inte denna och bli inte avskräckt av persongalleri och omfång. Klarade jag det gör ju du det! Boken finns att köpa här eller här.

Drottningsylt: nästan helt sanna sagor av Josefin Johansson

Jag gillar historia, särskilt svensk historia, och särskilt drottningar! Lyssnade på Herman Lindqvists Sveriges drottningar för några år sedan, och nu har ett komplement kommit – som funkar för alla åldrar, alla vetgiriga, alla med humor. Josefin Johansson och Jonna Björnstjerna har skrivit respektive illustrerat berättelser om alla våra svenska drottningar, och det är så himla bra!

Från Sigrid Storråda till Silvia Sommerlath, med finurliga tankar och kommentarer och berättelser om knasiga saker som man sysslade med förr i tiden, knäppa namn och sådant som kan roa allt ifrån yngre historieälskare till folk som jag, och säkert även andra med ett intresse för spännande berättelser och tuffa tjejer.

Köp och ge till alla barn (i alla åldrar) du känner! Till exempel kan man köpa den här eller här.

Gå förlorad av Agnes Lidbeck

Jag hade missat att Agnes Lidbeck hade en ny bok på gång, men hörde om saken i någon av litteraturpoddarna och blev genast pepp – Gå förlorad avslutar alltså triptyken som inleddes med Finna sig och fortsatte med Förlåten. Jag har inte varit lika lyrisk över de tidigare två som många andra, även om jag har gillat dem skarpt och tycker att Lidbecks språk är helt fantastiskt, men nu är jag såld och funderar på att läsa om de första två, för att komma ihåg hur de hänger samman. För det är en triptyk, om inte en trilogi, de har ett sammanhang.

Och Gå förlorad fick mig i sitt grepp ganska på en gång. Vi följer Anders under ungefär tjugo år – när vi träffar honom är han gift med Kristina, pappa till Anna och arbetar som terapeut på sin mamma. Han bakar surdegsbröd och hämtar alltid i tid och gör det man ska. Och även när han gör fel så är det ju inte lika illa som X eller Y! Anders är en fantastisk karaktär, som man älskar att hata. Småaktig, självgod, kalkylerande, manipulativ och allmänt asjobbig. Så himla väl beskrivet.

Triptyken har handlat om medelklassens problem, och här är det smärtsamt. Anders är osäker på precis allting, han vet inte vad han ska göra och om han orkar och går mest och filosoferar över sin förträfflighet. Och på den där spisen han vill ha. Hade han den där gasspisen med sex plattor, då skulle allt vara bra. Han slår sin dotter och köper presenter för att gottgöra henne, han är otrogen med grannfrun, men själv tycker han att han är modern och bra och jämställd.

Fantastiskt bra och otroligt jobbigt. Allt på en gång, en oerhört bra avslutning på serien. Boken finns att köpa här eller här.

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson

Det är nästan en månad sedan jag läste ut denna, men det är inte helt lätt att veta var jag ska börja. Jag har haft väldigt skilda tankar om Amanda Svenssons tidigare böcker, men jag blev ändå väldigt sugen på denna när jag fick nys om och syn på den. Don’t judge a book by its cover, säger vi på engelska, men jag gör det – jättemycket. Lustigt nog nämner enligt O exakt detta i sitt inlägg idag, och En förbannad podd pratade om det i sin Årets bok-podd, som jag lyssnade på igår när jag lagade middag och njöt av ledig vårkväll.

Men jag ska försöka skriva några rader om denna – med mina mått mätt – veritabla tegelsten. Det är inte alltid jag tar mig igenom böcker på 550 inbundna sidor, det är det inte.

Trillingarna Sebastian, Clara och Matilda är uppvuxna i Lund, men vi träffar dem först när de är 26 år gamla och skingrade ute i världen. Sebastian befinner sig på ett hjärnforskningsinstitut i London, Clara är på Påskön för att intervjua en person ur en domedagssekt, och Matilda reser från Berlin till Västerbotten, där hon agerar bonusmamma och lider av sin synestesi. Något gräsligt har hänt ett år tidigare, och nu kommer hemligheter upp till ytan. Förvecklingarna är invecklade, sammanträffanden – eller ödet – spelar en stor roll, och det är på många ställen omöjligt att förstå hur detta ska hänga ihop. Men Svensson lyckas, och det är ett fantastiskt hantverk. Vilken research!

Kärlek och förluster, sorg och skratt, det mesta finns här. Jag älskar London-delarna, då mycket av dem utspelar sig på platser jag älskar (Bloomsbury och Camden) och alltid gärna återbesöker i litteraturen. Jag tycker att boken är för lång, men egentligen kunde inte berättelsen vara kortare, så jag får böja mig för detta och acceptera att böcker ibland måste få vara mer än 350 sidor 😉

Boken finns att köpa här eller här.