Ni som är här då och då vet att jag ogillar a) gigantiska persongallerier och b) väldigt tjocka böcker. Testamente är 437 sidor lång, och jag hade förvarnats i en podd om att det är otroligt mycket folk i denna bok – men trots det kunde jag helt enkelt inte stå emot. Men jag vidtog försiktighetsåtgärder och tog skärmbild på ”rollistan” innan jag började läsa, i e-boksformat.
Detta är liksom en roman som har allt. Familjeberättelse, relationsroman, mordgåta, arv och miljö, ansvar och hembygd, hemligheter och lögner. Och det är så otroligt bra.
Annie återvänder till Tornedalen efter att hon blivit oplanerat gravid hemma i Stockholm. Hemma på bondgården finns familjen – två föräldrar, och tolv barn – som en gång var fjorton. Ingen är särskilt glad över att se henne. Eller särskilt glad över något särskilt, faktiskt.
Syskonen får, något oväntat, ett gemensamt projekt att ta tag i. De måste rädda modern Siri undan fadern Pentti, den våldsamme, elake, hatiske. Tolv syskon med olika liv, erfarenheter och egenskaper går samman i en oerhört stark berättelse.
Stories from the city, stories from the sea 
Lockande, men 437 sidor…? En kan få två läsupplevelser för den insatsen.
GillaGilla