Kategori: 2010-tal

 

Tack vare en tegelstensutmaning på Instagram tidigare i år läste jag äntligen En halv gul sol, och insåg att nu kan jag inte vänta längre med Americanah. Och mycket riktigt letade den sig upp för min TBR-lista också. Och nu har jag äntligen – ä n t l i g e n – läst denna fantastiska roman. Det var över en månad sedan jag läste ut den, men jag bär den verkligen med mig i hjärtat varenda dag. 

 

Det är en fantastisk kärlekshistoria, men även ett tidsdokument och en berättelse om två kulturer – den amerikanska eller västerländska, och den västafrikanska. Ifemelu och Obinze träffas och blir förälskade i tonåren, men båda lämnar Nigeria – Ifemelu reser till USA och blir framgångsrik akademiker och bloggare, Obinze hamnar i ett ”post-9/11”-London, där han lever ett farligt, papperslöst liv. Femton år senare träffas de igen. 

 

Jag kan inte nog prisa denna bok – men det behöver jag antagligen inte heller, eftersom ”alla” har läst den (och sagt åt mig att göra detsamma). Vilken läsupplevelse! Missa inte, om du som jag lyckats göra det i alla år. Boken finns att köpa här eller här. 

 

Vi träffar en syskonskara – Mina, Daria och Sam. Mina har just tagit studenten, och känner att hennes vänner lämnat henne. Och storasyster Daria, som alltid funnits där, har inte tid. Hon tävlingssimmar, tränar stenhårt och är allas favorit och stjärna. Men en dag är hon borta. Hennes kläder och pass är borta, det finns inte ett spår, och hon svarar inte i telefonen. 

 

Mina söker sig till simhallen för att ta reda på vad som kan ha hänt. Det var där Daria spenderade nästan all sin tid, och det var där hennes vänner fanns. Där hittar Mina hemligheter, vänskap, ett hett plåttak, svar på somliga frågor – och kärleken, kanske. 

 

Det handlar om makt, om prestation, sexualitet, identitet och kanske att hitta sig själv när man egentligen letar efter någon helt annan. Mycket elegant och välskrivet, alla formuleringar sitter där de ska och det är en ren fröjd att läsa. Fantastiskt bra. 

 

Boken finns att köpa här eller här. Missa inte! Mycket bra sommarläsning. 

 

Eutanasi har i boken blivit lagligt och privatiserat i Sverige, och June, 48-årig debattör på högerkanten, har bestämt sig för att hon ska bli avlivad på Tusenskönan, kliniken som drivs av Brage Weindel, en man med två ex-fruar och en nuvarande pojkvän i sin personal. Vem som helst kan söka sig till Tusenskönan, men vistelsen där och hur lång tid man får vänta på sin avlivning är givetvis en ekonomisk fråga. Här finns restaurang, spa, bar och gym, och man kan bli tillsnyggad av plastikoperationer om man vill vara vacker på begravningen. Allt finns! 

 

June föraktar det mesta här i världen, särskilt det vänstervridna samhället hon upplever, och boken blir en ordentlig inventering av hennes psyke – men även det hos hennes medpatienter, bland annat en ung flicka vars öde är verkligt tragiskt. Men Montelius är expert på tragikomik och på att plocka fram det absurda i situationerna – vassa formuleringar och drypande satir genomsyrar boken. Jag tyckte hemskt mycket om den!

 

Finns att köpa här eller här. 

 

I If I die before I wake har huvudpersonen Alex råkat ut för en klättringsolycka och ligger på sjukhus, och har så gjort ganska länge. Nu ligger han där han ligger, och hör bara vad folk omkring honom pratar om. Att hans sambo Bea borde gå vidare, då han aldrig kommer att vakna igen, och att familjen funderar på att ta bort den livsuppehållande vården. Han har själv velat dö, och försökt anstränga sig för att inga undersökningar ska visa på liv, men när han får tanken i huvudet att det kan ha varit så att han utsatts för ett brott gör han istället allt för att vakna. 

 

Han ser inte personalen omkring sig, men de får snart namn och identiteter i hans huvud. Vem kan tänkas vara personen som kan hjälpa honom? 

 

Beskrivningen av att ligga så hjälplös och orörlig är gripande, men för mig är den svagare än i Feeneys bok. Jag kanske gjorde mig själv en otjänst när jag läste dem såpass tätt inpå varandra, för kanske är boken bättre i sin egen rätt än jag ger den cred för, men jag tyckte att den var lite trög och lite babblig. Trots att den inte är speciellt lång tog det tid att ta mig igenom den, jag blev liksom inte riktigt engagerad och inte speciellt förtjust i någon av personerna som förekommer. 

 

Men – intressant premiss, det är det! Hade detta varit första boken som jag läste ur detta berättarperspektiv hade jag nog blivit mer tagen och boken fastnat bättre, nu gjorde den inte riktigt det för mig. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Denna sjunde bok i serien om Emma Sköld tar upp viktiga ämnen – psykisk ohälsa och självmord, framför allt. Hur sårbara personer kan falla offer för manipulativa människor, och hur psykisk ohälsa kan skapa sådan desperation att man tar till alla möjliga sätt att lösa situationen – eller ta sig ifrån den för gott. 

 

Jag gillar Sarenbrants sätt att skriva fram sin berättelse. Det är högt tempo och korta kapitel vilket jag uppskattar, särskilt i kriminalromaner – det är gräsligt att bara vilja läsa ”ett kapitel till” sent på kvällen och så visar det sig vara 60 sidor kvar… 

 

Däremot är jag inte så säker på att blandningen mellan polisarbetet och Skölds privatliv är så väl utförd i just denna. Jag har gillat det tidigare, men här kändes en kärlekshistoria fullständigt överflödig och mest irriterande för resten av handlingen. När det gäller just deckare tycker jag att balansen är viktig, och berättelserna om privatlivet får, för min del, gärna driva historien framåt och gå som en röd tråd genom serien (om det är en serie) – som till exempel i Peter James böcker om Roy Grace, där berättelsen om hans försvunna fru och efterspelet ofta är lika spännande som kriminalberättelsen. Eller Knutas och Karin hos Mari Jungstedt, det är karaktärer man gillar som är mänskliga och intressanta, ett komplement till den större berättelsen i varje bok. 

 

Men det är underhållande och väl sammanhållet, och hyfsat oförutsägbart. Jag har ju på sistone upptäckt att jag blivit bättre på att gissa mig till vad som kommer att hända i deckare och spänningsromaner, vilket jag inte nödvändigtvis är så nöjd med, men här var det lagom spännande hela vägen igenom. Perfekt semesterläsning. 

 

Boken finns att köpa här eller här.  

 

Jag lyssnade på Regnmannen i fantastisk inläsning av författaren själv. Den har undertiteln ”en trädgårdsberättelse”, och det är just främst i trädgården hemma hos änklingen Ingmar som berättelsen utspelar sig. Han får stor glädje av att ta hand om sin avlidna frus rosenträdgård, men för att rosorna ska leva behövs vatten, och sommaren är het och fri från regn… 

 

Nå – åtminstone råder torka tills Ingmar hittar en gammal rostig kran bland ogräset bakom huset, som faktiskt verkar kunna hjälpa honom att styra vädret. Vid sidan av Ingmar finns några härliga karaktärer som man älskar att hata till grannar, den stränge Burman med mycket tydliga åsikter om det mesta, och babbliga Lillan, och kommunalrådet förstås, som ser sin chans till politisk framgång om hon kan lösa väderkrisen… 

 

Parallellt får vi Ingmars son Eriks perspektiv på händelsen, en riktigt fin skildring av far-och-son-relationen. 

 

Tänkvärt, roligt, intelligent och mycket väl utfört på lagom många sidor. Jag tyckte om Regnmannen och rekommenderar den som ljudbok, om du gillar att lyssna, då Karlsson läser så bra. Annars finns den att köpa här eller här! 

 

Världen i Aldermans bok är till en början som vår egen. Vi träffar en tuff tjej från London från en brottslig familj, en kvinnlig amerikansk politiker som kämpar med livspusslet, en fosterdotter till galna religiösa föräldrar i USA, en rik ung nigeriansk pojke som hänger vid poolen vid familjens stora hus. 

 

Men det är något som håller på att hända. Tonårsflickor börjar utveckla en oerhörd fysisk kraft, som visar sig sitta i en härva i bröstet, med vilken de kan orsaka oerhörd smärta och till och med död. Till en början handlar det mest om att flickor och kvinnor slår tillbaka på män som plågat dem, men snart står världen i brand. Nya religioner uppstår, makten brukas både för gott och ont och naturligtvis missbrukas den också. Hela boken genomsyras av en otrolig vrede, jag blev väldigt indragen och engagerad – och skrämd. 

 

Så gör inte som jag och vänta i flera år, utan läs nu. Mycket bra och väldigt tänkvärd – den får en ofrånkomligen att fundera på hur världen vore om allt vore tvärtemot, och att det inte vore någon garanti för fred och vänskap… 

 

Alderman belönades med Bailey’s Prize for Women’s Fiction 2017 för Makten. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Jag tyckte att det skulle bli spännande att läsa hennes nya bok, En bur av guld, således. Om jag förstått det rätt är det första boken av två om Faye, flickan från Fjällbacka som kommit upp sig i världen, främst genom äktenskapet med den rike, framgångsrike och stilige Jack, men vars hela värld slås samman när Jack sviker henne. Vi vet från första början att något gräsligt kommer att ske, men upplösningen kommer sent i romanen – även om den är väldigt förutsägbar blir det spännande och riktigt rafflande på sina ställen, då drivet i boken ibland lyfter berättelsen riktigt bra.  

 

Dock är det förutsägbart – det är inte så ofta jag upplever att jag vet hur något ska sluta, men det har hänt ett par gånger på sistone. Antingen blir spänningsromanerna tunnare, eller så har jag blivit mer misstänksam… 

 

Tempot är lite ojämnt, vilket kan tala för en boks fördel – men då får berättelsen vara jämn, och det är jag inte riktigt säker på att denna är. Vissa bitar är riktigt, riktigt bra – somligt blir babbligt och helt irrelevant, och på sina ställen så osannolikt att man baxnar. Sedan har jag en lite märklig invändning också, och det är en extremt hög frekvens av kaviar i boken. Vanlig kaviar i tub, inga stiliga grejer. Det nämns så ofta att jag började undra om kaviaren skulle ha något med upplösningen att göra, kanske skulle någon förgiftas medelst Kalles-tub eller rentav slås ihjäl? Men icke, det är bara en massa kaviar till ingen större nytta. Var är redaktörerna? 

 

En bagatell kan tyckas, och det är nog tyvärr denna boken för mig också. En bonuspoäng för att den tar upp viktiga ämnen, såsom kvinnofällan och hur viktigt det är att se till sina egna intressen i t.ex äktenskap, men jag var inte imponerad. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Den har ju varit enormt populär, särskilt sedan Barack Obama hade med den på sin sommarlista förra året, och det är absolut en läsvärd bok. Tara berättar om sin uppväxt i en mormonfamilj, som även är inne på homeopati och annat blask (!), hon och hennes syskon har inte gått i skolan utan blivit ”hemskolade” (alltså, inte alls) av föräldrarna. Pappan driver en skrot där barnaskaran arbetar, och mamman pysslar med örter och konkokter och botar alla gräsliga skador som barnen kommer hem med med böner och örter. Ja, ni hör ju, det är fruktansvärd misär. 

 

Tara kommer ifrån detta gräsliga leverne och får börja på college, efter mycket om och men åt olika håll, och det blir förstås en otrolig kulturchock för henne. Hon har aldrig hört talas om Martin Luther King, eller Förintelsen, eller 9/11, vilket skapar stora problem och stora uppvaknanden. 

 

Jag tycker att boken är alldeles, alldeles för lång. Det hade gått fint att trimma bort stora bitar som mest är upprepning, och det hade gått fint att trimma bort vissa bitar som bara är helt onödiga. Men läsvärd, visst är den det. Det är viktigt, tror jag, att inte läsa den som en betraktelse över mormoner i allmänhet, för här upplever inte jag att det egentligen är religionen som är ett problem, det handlar mer om psykisk ohälsa, om att avskärma sig, om prepping och paranoia, pådyvlande av åsikter och en oerhörd grandiositet hos särskilt pappan. 

 

Boken finns att köpa här eller här.