Jag har gillat praktiskt taget alla Sofie Sarenbrants böcker, med undantag för den i hårsalongen, och har längtat efter nästa bok om Emma Sköld. Tack Bookmark Förlag för att jag fick ett recensionsexemplar!
Denna sjunde bok i serien om Emma Sköld tar upp viktiga ämnen – psykisk ohälsa och självmord, framför allt. Hur sårbara personer kan falla offer för manipulativa människor, och hur psykisk ohälsa kan skapa sådan desperation att man tar till alla möjliga sätt att lösa situationen – eller ta sig ifrån den för gott.
Jag gillar Sarenbrants sätt att skriva fram sin berättelse. Det är högt tempo och korta kapitel vilket jag uppskattar, särskilt i kriminalromaner – det är gräsligt att bara vilja läsa ”ett kapitel till” sent på kvällen och så visar det sig vara 60 sidor kvar…
Däremot är jag inte så säker på att blandningen mellan polisarbetet och Skölds privatliv är så väl utförd i just denna. Jag har gillat det tidigare, men här kändes en kärlekshistoria fullständigt överflödig och mest irriterande för resten av handlingen. När det gäller just deckare tycker jag att balansen är viktig, och berättelserna om privatlivet får, för min del, gärna driva historien framåt och gå som en röd tråd genom serien (om det är en serie) – som till exempel i Peter James böcker om Roy Grace, där berättelsen om hans försvunna fru och efterspelet ofta är lika spännande som kriminalberättelsen. Eller Knutas och Karin hos Mari Jungstedt, det är karaktärer man gillar som är mänskliga och intressanta, ett komplement till den större berättelsen i varje bok.
Men det är underhållande och väl sammanhållet, och hyfsat oförutsägbart. Jag har ju på sistone upptäckt att jag blivit bättre på att gissa mig till vad som kommer att hända i deckare och spänningsromaner, vilket jag inte nödvändigtvis är så nöjd med, men här var det lagom spännande hela vägen igenom. Perfekt semesterläsning.
Stories from the city, stories from the sea 