Jag ligger minst en månad efter med mina bloggtexter, livet kommer emellan ibland, men ska försöka komma ikapp här under veckan. Därmed blir det lite kortare texter – men det gör ju faktiskt ingenting. Annette / Bibliotekskatten nämnde detta i ett inlägg i förra veckan, och likaså lyssnade jag på en podd igår där det pratades om att tagga ner lite (ungefär), vad gäller krav och måsten. Och när, om inte på sommaren, är det okej att tagga ner och kräva och måsta lite mindre av sig själv? Exakt.
Jag lyssnade på Regnmannen i fantastisk inläsning av författaren själv. Den har undertiteln ”en trädgårdsberättelse”, och det är just främst i trädgården hemma hos änklingen Ingmar som berättelsen utspelar sig. Han får stor glädje av att ta hand om sin avlidna frus rosenträdgård, men för att rosorna ska leva behövs vatten, och sommaren är het och fri från regn…
Nå – åtminstone råder torka tills Ingmar hittar en gammal rostig kran bland ogräset bakom huset, som faktiskt verkar kunna hjälpa honom att styra vädret. Vid sidan av Ingmar finns några härliga karaktärer som man älskar att hata till grannar, den stränge Burman med mycket tydliga åsikter om det mesta, och babbliga Lillan, och kommunalrådet förstås, som ser sin chans till politisk framgång om hon kan lösa väderkrisen…
Parallellt får vi Ingmars son Eriks perspektiv på händelsen, en riktigt fin skildring av far-och-son-relationen.
Stories from the city, stories from the sea 