Spänning – Sida 7 – Stories from the city, stories from the sea

If we were villains av M L Rio

Dark academia och akaporr är alltid attraktivt, och tittar du på en lista över ”böcker som liknar Den hemliga historien, som förstås är typexemplet, dyker numera If we were villains nästan garanterat upp. Och det är välförtjänt.

Oliver Marks har suttit i fängelse i tio år för ett mord som skedde på hans college. Det är mannen som såg till att han hamnade i fängelse som möter honom den dagen han släpps fri – poliskommissarie Colborne ska gå i pension, men först vill han få reda på vad som verkligen hände den där dagen.

För tio år sedan är Oliver en av sju studenter som studerar Shakespeare på ett litet elitcollege i Illinois. Eftersom de är så få är de mycket sammansvetsade och gör nästan allt tillsammans, och deras roller rent socialt följer de roller de ofta spelar i pjäserna som sattes upp. Hjälte, skurk, tyrann, förförerska, oskuldsfull flicka, statist. När rollsättarna skakar om fördelningen ställs allt på huvudet. Fester spårar ur, relationer förändras och till slut hittas en av dem död.

Jag är ett stort fan av Shakespeare och ett stort fan av en bra deckargåta, så detta funkar mestadels väldigt bra för mig. Det är dock lite för långt och ibland lite för pretentiöst. Det pretentiösa hör förstås hemma här, och jag har egentligen inte så mycket emot lite pretentioner, men ja, det kanske blev lite tjatigt då och då. Men det är en riktigt bra roman ändå.

Boken kan man köpa t.ex här.

Summan av alla synder (Kommissarie Gamache, #12) av Louise Penny

Gamache, Gamache, denna serie får aldrig ta slut! Detta är den senaste boken som översatts till svenska – som tur är finns det fem till som jag kan läsa på engelska. Jag har faktiskt inte läst någon av dem på originalspråk, slår det mig nu – och det finns ett och annat som jag har undrat över hur det är formulerat i original, så det passar ju bra.

I denna tolfte bok i den ljuvliga sviten sitter Armand Gamache på rektorsstolen på polishögskolan i Québec. När boken tar sin början sitter han och går igenom ansökningar som hans företrädare antingen markerat som antagna eller inte. När han hittar en mapp gällande en ung kvinna som heter Amelia Choquet beslutar han sig, efter mycket stötande och blötande, att anta henne trots att hon redan fått avslag. Hon är piercad, tatuerad, förbannad och med ett förflutet som man utan tvekan kan säga har varit rent olämpligt för en polis. Men av en anledning som vi inte får klart för oss förrän längre fram beslutar han sig ändå för att hon är välkommen.

Han fattar även ett beslut om att anställa sin gamle parhäst och sedermera ovän Michel Brebeuf. Ingen förstår riktigt varför, men som vanligt har Gamache ett alldeles eget resonemang.

I Three Pines har Olivier och Gabri hittat en massa gamla tidningar och andra papper i väggarna. Ruth Zardo och Reine-Marie Gamache hjälper dem att sortera, och man hittar en väldigt speciell, svårtydd karta. Gamache ger en kvartett studenter i uppdrag att ta reda på varför kartan är märklig och att forska vidare i den – bland dessa fyra finns Amelia Choquet. Och naturligtvis sker ett mord på skolan ~ i offrets rum finns en kopia av kartan och det fanns bara fyra. Varför återfinns Choquets kopia i just det nattduksbordet?

Det händer förstås en massa annat också, och allt vävs ihop till en fantastisk historia, som alltid. Ibland kan jag känna att jag blir mer positivt inställd till böcker som hör till en serie som jag gillar i stort, även om de är slätstrukna, men böckerna om Gamache är verkligen strålande bra. Just denna fick fem stjärnor av mig på Goodreads, och sådana slösar jag inte med.

Boken kan man köpa t.ex här.

Tidigare böcker i serien:

Parmiddagen av Martin Österdahl

Ebba och Marlon är ett rasande förälskat tonårspar, som har bestämt sig för att det är dags att deras föräldrar träffas. Det blir parmiddag på nyårsafton (bara det känns väldigt vågat) och det passar väl inte Ebbas mamma Lisa sådär väldigt bra – hon jobbar på hospice och en rejäl kris uppstår på jobbet, men the show must go on och hon måste ju ta emot sina gäster.

När Marlon och hans föräldrar kommer fryser Lisa till is. De är allt annat än främlingar och deras historia är extremt komplicerad, men ännu en gång, the show must go on för ungdomarnas skull, hur skavigt det än är.

Det hela slutar med två döda nakna kroppar i botten av en tömd pool (detta vet vi från sida ett) – men vilka är det som hamnat där, och varför har det hänt – och hur kommer det sig att de är nakna?

Ett veritabelt kammarspel som blir extremt spännande i perioder. Boken är väldigt lagom lång med sina 300 sidor, vilket är förmånligt för berättelsens tempo. Det är mycket som ska avhandlas och det hinner aldrig bli tråkigt. Alla är osympatiska, ingen är pålitlig och det blir kanske lite mycket på sina ställen för att ha någon trovärdighet. Men samtidigt – ibland behöver det inte vara helt och hållet trovärdigt. Det var underhållande om än inget litterärt mästerverk.

Jag läser gärna mer av Österdahl framöver (fun fact: han är ytterst ansvarig för Eurovision Song Contest). Boken kan man köpa här.

Depeche Mode av Serhiy Zhadan

Det blev Ukraina-tema i ena bokcirkeln i april, och jag föll för beskrivningen av just Depeche Mode när Moa läst upp förslagen. När jag väl började läsa blev jag först smått skeptisk och det tog tid att komma in i berättelsen – som är uppdelad i fyra förord, del ett, del två, och fyra epiloger. Kaotiskt i allmänhet alltså, liksom Charkiv 1993. Sovjetunionen har nyss fallit och ingenting är sig likt. Bara faktumet att ett gäng bögar startat reklambyrå i Ungkommunisternas gamla lokal, liksom.

Det hela cirklar runt ett uppdrag – huvudpersonen Serhij, hans kompisar Doggen Pavlov och Kommunist-Vasja försöker leta rätt på sin gamle vän Turbo-Sasja för att informera honom om att hans styvfar tagit sitt liv. Kring, och i samband med, detta händer en hel blandat stök, och somligt i den här boken är så roligt att jag skrattade så tårarna rann. Som när en amerikansk väckelsepredikant talar inför en jättepublik och simultantolken översätter helt åt skogen. Och när Depeche Mode omnämns som en irländsk folkmusikgrupp, och när det ska gömmas en stulen staty av Molotov.

Det är som en odyssé genom en otroligt förvirrad tid. Ingenting verkar ha fotfäste. Dialogen är fantastiskt roligt skriven och ofta helt absurd. Baksidan utlovar ”proletärpunk” och det är perfekt beskrivning. Jag är så glad att jag kom in i historien (det var biten med väckelsepredikanten som fick mig att fastna) för det är verkligen en väldigt, väldigt bra roman. Spännande är det också.

(De långa utläggningarna i slutet om hur man bygger bomber hoppade jag faktiskt över. Det blev lite för mycket.)

Boken kan man köpa t.ex här.

Pulver (Louise Rick, #1) av Sara Blædel

Detta är ännu en titel som jag plockade ur det danska urvalet för april månads Danmarkstema på Kaffe & Kultur. Jag måste börja från början om jag ska läsa deckare ur en serie, så det blev till att ta mig an Pulver. Jag tyckte ändå att det lät rätt bra på papper, en livsstilsdeckare sades det och ja, varför inte. Den är från 2004 vilket låter som nyss för mig, men så inser jag att det faktiskt är 19 år sedan. Herregud, vad mycket vatten som runnit under broarna sedan dess. Den kom ut i Sverige ett par år senare.

Två mord inträffar under samma helg i centrala Köpenhamn och det blir full fart på mordroteln där Louise Rick jobbar. Hon arbetar med det ena fallet, men blir snart inkopplad på det andra också då det visar sig att hennes bästa vän Camilla, som är journalist, kände offret och tänker gräva i fallet. Louise försöker hindra henne från att ta sig vatten över huvudet men det blir förstås en salig röra.

Det blir lite halvspännande här och där men jag blir liksom aldrig riktigt intresserad. Som tur var läste jag aldrig ”baksidestexten” på Storytel, och gör inte det om du blir sugen på boken för den förstör hela det ena fallet och det andra är bara… meh.

Skulle du bli intresserad trots min svala inställning så kan man köpa boken här.

Skarp av Helena Dahlgren

Under påskhelgen ska det ju läsas. I år gjorde det varken till eller från ur ett ledighetsperspektiv för mig, ty påsken föll under mina sista veckor som mammaledig och dessutom jobbade min man både fredag, lördag och söndag natt. Alltså borde det inte ha funnits någon lästid alls för mig, men med en bok som Skarp ligger jag gärna vaken längre än jag borde för här sögs jag verkligen in.

Emma Wijkman har haft några jobbiga år, med skilsmässa och varannan vecka-liv. Hon dricker lite mer än hon borde under de barnfria veckorna och har lagt sin avhandling om favoritförfattaren Beata Skarp på is. När möjligheten att söka ett vistelsestipendium där den utvalda får tillbringa en tid under sommaren på Skarps familjegård hoppar hon givetvis på chansen. Äntligen kan hon få tid och inspiration att faktiskt avsluta sitt arbete. Det dröjer och hon ger nästan upp hoppet, men när hon får stipendiet är lyckan gjord.

Beata Skarp dog under mystiska omständigheter i slutet på nittiotalet, och strax efter ankomst till Svartån blir Emma fast besluten att ta reda på vad som verkligen hände. Den officiella förklaringen är att Beata dränkte sig, men är det verkligen hela sanningen?

Parallellt med Emmas grävande bland gamla böcker och anteckningar får vi följa hennes arbete med avhandlingen i hennes fältdagbok. Det finns massor av kulturella referenser, såväl till popkultur som klassiska pusseldeckare och sådant är alltid roligt (när man hänger med och i detta fallet gör jag det). Läsaren får även äran att läsa utdrag ur Beata Skarps egna texter och det är inte utan att jag blir lite besviken när jag blir påmind om att böckerna i sin helhet faktiskt inte finns i verkligheten.

Mot slutet blir det nästan orimligt spännande och mycket smart uttänkt. Jag hade mina farhågor om ett och annat ganska tidigt, men inte förstod jag hur det skulle utveckla sig alls.

Välskrivet, engagerande och en väldigt kreativ och kul idé för en roman. Fina miljöer och en huvudperson jag gillar skarpt (!) – det var alldeles utmärkt påskläsning för mig, och inte utan en touch av påskekrim. Tätt och genomtänkt.

Boken kan man köpa t.ex här.

Monstret av Ane Riel

När jag letade lite kul dansk skönlitteratur inför april månads tema – alltså Danmark – på Kaffe & Kultur kom Monstret upp, och jag förstår inte hur jag missat den tidigare för jag älskade verkligen Riels förra roman Kåda.

John Steinbecks Möss och människor utgör en slags ramberättelse för Monstret. Jag hade inte fattat det innan, men det blev snabbt uppenbart att det handlade om två daglönare, varav en med lite speciellt sinnelag. Vi träffar Mirko och Leon när de är mellan två jobb, och man förstår att det hänt något dramatiskt strax innan.

Sakta nystas historien upp. Ingen förstår varifrån Leon fått sin styrka – redan som mycket litet barn har han stora synliga muskler och en förmåga att skada – fast han egentligen bara vill mysa. Hans mamma Danica kämpar med sonen – hon älskar honom högt och rent, men han är snudd på ohanterlig. Och grannpojken Mirko kämpar å sin sida med sina förbjudna känslor för Danica. Mirko och Leon knyts till varandra efter en ödesdiger natt på gården, och efter det är vandrandet deras lott.

Det är så otroligt vackert skrivet, och en roman som verkligen kommer att stanna hos mig länge. Det var ett par månader sedan jag läste den nu, men den förblir färsk i minnet vilket jag verkligen inte kan säga om alla böcker jag läser, särskilt nu för tiden. Titta bara på detta:

”Lika älskad som vinden var för att den tog med sig sprickfärdiga moln in över törstiga jordar och därefter nådigt blåste bort dem igen, lika fruktad var den för sin plötsliga våldsamhet. När den träffade bergen blev den oförutsägbar som en biljardboll som har fått skruv av ett retsamt öde.”
Ur Monstret av Ane Riel, Modernista: 2021

Miljöerna är otroliga och karaktärerna levande. Allt finns här – vänskap, familj, passion, kärlek, äventyr och ond bråd död. Det är verkligen en förtrollande roman.

Boken kan man köpa t.ex här.

Björnen sover (Jana Berzelius, #7) av Emelie Schepp

Efter förra boken om Jana Berzelius var jag lite trött på henne. Hennes bakgrund började bli tjatig och jag ser att jag skrev att hon måste få gå vidare nu – det kändes som om jag läste ungefär samma sak om henne och Danilo och hennes pappa om och om igen. Och den finns absolut närvarande här också, men som en bihistoria (som jag tror att boken hade klarat sig alldeles utmärkt utan).

Brottet som boken cirkulerar kring är väldigt spännande – det blir en riktig bladvändare och det var det jag hoppades på. En äldre man hittas mördad i sitt hem utanför Norrköping. Inuti kroppen finns en nallebjörn, en sådan man kan spela in meddelanden på. Det inspelade meddelandet är kort – Filippa Falk. Falk visar sig vara en före detta polis som lever under skyddad identitet, men hon är motvillig vad gäller att hjälpa poliserna Henrik och Mia vidare.

Jana tillsätts som förundersökningsledare samtidigt som hon försöker att vårda sin relation med Per, som hon äntligen landat hos. Han är hennes bakgrund på spåren och hon försöker skydda honom från att veta för mycket, men det börjar komma väldigt nära.

Som sagt – spännande och en riktig bladvändare. Schepp skriver bra och jag är fortfarande imponerad över hennes resa från egenutgivning av första boken som snappades upp av Wahlström och Widstrand och ledde henne till att bli en av Sveriges populäraste deckarförfattare – numera på Norstedts.

Boken kan man köpa t.ex här.

Tidigare böcker i serien:

Eileen av Ottessa Moshfegh

Eileen är en karaktär olik alla andra jag kommit i kontakt med i litteraturen, och en av de absolut bästa gestaltade. Hon är också en av de mest komplexa, och på många sätt, motbjudande och osympatisk. Men på något vis är framställningen av henne på något sätt förtrollande.

På dagarna arbetar hon som sekreterare på en ungdomsvårdsanstalt. På ”fritiden” tar hon hand om sin alkoholiserade pappa i deras ruckel till bostad, hon handlar hans sprit för husfridens skull. Hon snattar, hon har perversa fantasier och drömmer om något mer, något i storstaden. Men det händer inte särskilt mycket nytt.

Åtminstone inte förrän en ny kurator dyker upp på ungdomsvårdsskolan. Rebecca Saint John är allt som Eileen inte är – glamourös, vacker, glad och intelligent. Hennes största önskan verkar vara att bli Eileens vän, och en vänskap formas mycket riktigt, hur märkligt det än verkar. Men det leder inte bara till vänskap, utan till ett gräsligt brott som Eileen blir indragen i.

Det är så mörkt, men absolut inte utan humor. Bland alla beskrivningar av misär och olycka döljer sig ett och annat oväntat gapskratt, och det är verkligen min grej. Jag har haft boken på min lista rätt länge, men det var först när den blev cirkelbok som jag plockade upp den. Ännu en bra sak med bokcirklar.

Ottessa Moshfegh är också författaren bakom den mycket hyllade Ett år av vila och avkoppling, och det börjar nog bli dags att plocka upp även den. Om inte annat för verklighetsflykten, i och med att titeln känns rakt motsatt mot livet som bebisförälder 😉

Boken kan man köpa t.ex här.

1979 (Allie Burns, #1) av Val McDermid

De böcker jag hittills läst av Val McDermid har varit råa och grafiska – i den nya serien om Allie Burns har hon tagit en annan approach. Detta är förvisso första boken så jag kan inte svära på att det fortsätter i samma anda med 1989 och förhoppningsvis fler, men detta var inte den sortens råbarkad thriller som böckerna om Tony Hill och Carol Jordan är.

Allie Burns är ung journalist, som efter sin praktik hamnat på en tabloidtidning i Glasgow. 1979 ska unga kvinnor fortfarande bara skriva fluff, men Allie vill vidare. Under en tågresa på nyårsdagen träffar hon oförhappandes på en kollega. En kvinna tvingas föda barn på tåget som kört fast i snön, och Allie och kollegan Danny skriver en artikel tillsammans om saken.

Allie är på jakt efter det stora scoopet som kan ge henne kredd nog att konkurrera med männen på redaktionen. Danny får nys om en korruptionsskandal som kan bli ett riktigt stort gräv, men han kan inte skriva texterna själv då han har personliga kopplingar till fallet, och Allie samarbetar därför med honom. Hon har ett eget scoop på gång också, bland skotska nationalister inför folkomröstningen om potentiellt självstyre. Det gäller att balansera väldigt försiktigt för att det inte ska gå väldigt, väldigt illa.

Det är en riktigt spännande berättelse, och det är extra intressant att få veta mer om Skottland under denna period. Jag visste nästan ingenting om hur läget såg ut innan det skotska parlamentet instiftades, och då var det ändå 90-tal. Det blir kul att se var Allie befinner sig 1989! Jag njuter verkligen av Val McDermids språk och berättande.

Boken kan man köpa t.ex här.