A likely lad av Peter Doherty med Simon Spence

Berättelsen om Pete Dohertys liv är deppig. Uppvuxen som ”army brat”, familjen flyttade runt mycket och han hamnade tidigt i dåligt sällskap och började med droger. Musiken tog stor plats förstås, han var bara 23 år när Libertines slog igenom och därifrån var det ju upp och ner och högt och lågt åt alla håll. Man blir lite utmattad av att läsa om det får jag säga.

Det är dock tydligt att Pete är intelligent. Han skriver fantastiskt bra, och kan få somliga av de deppigaste knarkhistorierna att bli ganska underhållande. Jag hade väl lite koll på honom så länge jag bodde i England, tabloiderna var väldigt förtjusta i att skriva om honom (särskilt när han var ihop med Kate Moss förstås) men det riktiga kaoset kom senare – som när han rymde från en rehabklinik i Thailand och diverse andra galna historier.

Boken är alltså mycket välskriven, ganska underhållande och delvis gräslig. Man blir helt snurrig ibland av att försöka hänga med i vad som händer, var och hur och när – men det går faktiskt rätt bra att hoppa över bitar också. Så roligt är det inte att läsa om knark och slagsmål för många sidor i rad. Absolut läsvärd, dock! Och absolut en insikt i vad beroendesjukdomen betyder.

Boken kan man köpa här. Simon Spence, som skrivit flera musikbiografier, har deltagit i skrivandet av boken men som jag förstår det mest som redaktör. Han kan inte ha haft ett lätt jobb 😉

Fotnot: I början av karriären, innan det spårade ur alldeles, fanns Doherty i periferin av min bekantskapskrets då min dåvarande sambo fotade Libertines mycket när han försökte slå sig fram som musikfotograf. Jag träffade honom aldrig förutom hastigt på någon spelning men även utan det var Doherty på något vis en del av livet ett kort tag. Så här 20 år senare tror jag inte att det färgar min uppfattning om boken.

One day I shall astonish the world av Nina Stibbe

Det är många år sedan jag läste och älskade Love, Nina men av någon anledning har det inte riktigt slagit mig att kolla upp vad mer hon skrivit. Nu fick jag syn på denna någonstans och blev förtjust i baksidestexten, så jag blev glad när den råkade finnas som e-bok på bibblan. (Har jag nämnt hur mycket jag älskar biblioteket och hur säker jag är på att de suckar på inköpsavdelningen varje gång mitt namn kommer upp i inköpsförslagsinboxen?)

Detta är en roman med kolsvart humor, som täcker en tidsperiod mellan 90-tal och Covid. I prologen sitter berättaren, Susan, på sitt kontor på University of Rutland där hon jobbar som assistent åt rektorn, och ska försöka skriva ett nyhetsbrev. Det finns inte så mycket att säga, och hon börjar reflektera över hur hon hamnat där hon är.

Det som definierat livet är vänskapen med Norma Jean. De arbetade tillsammans i en sybehörsaffär på 90-talet, i samma veva som Susan träffade sin blivande man Roy på ett café över gatan. Sedan händer det grejer. Susan blir fort gravid, slutar på sin universitetskurs i litteratur och gifter sig istället. Åren går och mycket händer.

Prosan är väldigt detaljerad, vilket nog kan vara störande om man vill ha lite mer driv i berättelsen. Ofta gör jag det, men det gjorde verkligen ingenting här för det finns så mycket subtil och ibland dråplig humor i texten.

”My husband Roy and I have been at odds, starting when I accidentally called out the VC’s name during an unusually playful moment. All I can think is that I somehow got the names ‘Roy’ and ‘Professor Willoughby’ muddled.”

Ur One day I shall astonish the world av Nina Stibbe, Little, Brown: 2022

Mycket 90-talsnostalgi och många fniss och ett och annat gapskratt. Absolut min grej!

Boken kan man köpa här.

1979 (Allie Burns, #1) av Val McDermid

De böcker jag hittills läst av Val McDermid har varit råa och grafiska – i den nya serien om Allie Burns har hon tagit en annan approach. Detta är förvisso första boken så jag kan inte svära på att det fortsätter i samma anda med 1989 och förhoppningsvis fler, men detta var inte den sortens råbarkad thriller som böckerna om Tony Hill och Carol Jordan är.

Allie Burns är ung journalist, som efter sin praktik hamnat på en tabloidtidning i Glasgow. 1979 ska unga kvinnor fortfarande bara skriva fluff, men Allie vill vidare. Under en tågresa på nyårsdagen träffar hon oförhappandes på en kollega. En kvinna tvingas föda barn på tåget som kört fast i snön, och Allie och kollegan Danny skriver en artikel tillsammans om saken.

Allie är på jakt efter det stora scoopet som kan ge henne kredd nog att konkurrera med männen på redaktionen. Danny får nys om en korruptionsskandal som kan bli ett riktigt stort gräv, men han kan inte skriva texterna själv då han har personliga kopplingar till fallet, och Allie samarbetar därför med honom. Hon har ett eget scoop på gång också, bland skotska nationalister inför folkomröstningen om potentiellt självstyre. Det gäller att balansera väldigt försiktigt för att det inte ska gå väldigt, väldigt illa.

Det är en riktigt spännande berättelse, och det är extra intressant att få veta mer om Skottland under denna period. Jag visste nästan ingenting om hur läget såg ut innan det skotska parlamentet instiftades, och då var det ändå 90-tal. Det blir kul att se var Allie befinner sig 1989! Jag njuter verkligen av Val McDermids språk och berättande.

Boken kan man köpa t.ex här.