Livsregler för en medelstor get av Ina Ekegård

I februari hade vi tema Grekland på Kaffe och Kultur, och när det var min tur att lämna förslag på böcker till Bokbubblarna sökte jag på ”Grekland” på Storytel och fick bland annat upp denna, som blev vald i omröstningen. Det var väl inte riktigt så mycket Grekland som jag hade hoppats eller som baksidestexten utlovade, men jag läste klart i alla fall. Det är lättläst och stundtals riktigt humoristiskt.

Det hela var lite stökigt för mig, men nu ska vi se: Julia och Adam jobbar på ett äldreboende, där den vresige Bernt bor. Han berättar som sitt barnbarn Elvira, som han skulle vilja få kontakt med, och när hon äntrar berättelsen kommer även hennes kompis Patrik, som har en cp-skada och sitter i rullstol, och hans kompis Anton, med vilken Patrik planerar en road trip till Grekland (den vi lovades i baksidestexten). Om det stannade här och berättelsen höll ihop hade det varit en sak, men jag håller med enligt O om att det kunnat bli flera böcker där karaktärerna fått ta plats med sina egna berättelser, nu blir det väldigt flaxigt men inte utan flera goda idéer. Jag hade gärna velat veta mer om Patrik och hans liv, och förstås om hans och Antons upplevelser i Grekland. Jag har inte kommit över speciellt mycket i litteraturen om funktionshindrade som i stort sett lever ”vanliga” liv men behöver assistans på heltid och jag tycker väldigt mycket om Patrik.

Boken kan man köpa t.ex här. Det är en fristående uppföljare till Schimpansen från Munkfors som handlar om Elviras mamma och utspelar sig många år tidigare.

Spionen som kom in från kylan av John le Carré

Jag tror aldrig att jag har läst en spionroman förut, och jag måste erkänna att jag var lite skeptisk. Men bokcirkelböcker försöker jag att alltid läsa, så det var bara att köra. Detta visade sig vara bok tre i någon form av serie. Författaren har själv jobbat inom brittiska underrättelsetjänsten (om jag förstått det rätt) och visst märks det att det finns sakkunskap bakom berättelsen.

I korta drag handlar det om en brittisk spion, som vill avsluta sin karriär men tar sig an ett sista uppdrag – det går dock inte så bra. Han återkallas till London, men skickas sedan iväg på nytt uppdrag av sin boss, som är fast besluten att sänka chefen för Östtysklands underrättelsetjänst.

Jag upplevde detta som en väldigt manlig roman – åtminstone så som det skulle vara på 60-talet när den publicerades. Det känns som om le Carré verkligen gått in för att göra det hela så oslipat som möjligt, det är whiskey och cigaretter och ryggdunk. Det gör väl ingenting egentligen men jag har lite svårt för det, på samma sätt som med Spelaren av Harlan Coben. Jag blir lite trött och ska villigt erkänna att jag skummade delar av texten vilket uppenbarligen inte gjorde något för det verkar inte som om jag missat något väsentligt.

Mot slutet tände jag till, när det var dags för en ganska märklig men väldigt spännande rättegångsscen. Court drama har intresserat mig sedan min moster stack några av Rosenbaum-deckarna i händerna på mig en sommar för minst 25 år sedan och jag läste med en frenesi och hjärtat i halsgropen för det var så otroligt spännande. Så spännande var inte här, men ändå, det fick mig att känna att det ändå var kul läsning när jag var klar.

Boken kan man köpa t.ex här.

Fallvind (Doggerland, #5) av Maria Adolfsson

Jag är så otroligt förtjust i Maria Adolfssons fiktiva örike Doggerland att det är inte klokt. (Ja, jag vet att landområdet har funnits på riktigt, men det är inte det jag syftar på.) En blandning av Skandinavien, Storbritannien och Nederländerna – bara det är ju kul. Och effektivt, tycks det mig. Invånarna i Doggerland känns i många fall bohuslänska – lite kärva i kynnet såsom människor som lever sina liv vid havet och med hård vind verkar bli.

Det är lite intressant nu, varenda gång jag slår upp en bok som är skriven under de senaste två åren – kommer pandemin att finnas med, eller låtsas man inte om den? Här finns den med – vi är alldeles i början utav den. Handlingen påverkas inte så mycket, förutom att huvudpersonen Karen och hennes familj måste upplåta sitt hus åt hennes mamma och styvfar vars hus har brunnit – det är mest mindre detaljer, såsom avstånd och munskydd och någon kollega som blir sjuk. Mer än så orkar vi väl inte riktigt med just nu, eller hur?

Karen Eiken Hornby är en strålande huvudperson. Hon har sina fel och brister och är medveten om dem, hon är en skicklig polis, hon bryr sig mycket om de hon älskar och hon engagerar mig väldigt. Hon har en stor tragedi i bagaget men har nu byggt upp ett nytt sammanhang och till och med blivit mamma kring 50. Hon är egentligen föräldraledig när boken tar sin början, men kallas in tidigare på grund av sjukdom när två ungdomar hittas döda i huvudstaden Dunker under ett och samma dygn – finns det någon koppling, förutom att de är ungefär lika gamla? Karen tvingas dessutom jobba med den korrekta och prydliga Astrid Nielsen, som vi kanske har träffat på i periferin i tidigare böcker (jag minns ärligt talat inte) men nu får lära känna på närmare håll.

Deckargåtan är spännande och smart och motivet något som tyvärr alltid är aktuellt. Angela Kovacs läser som vanligt mästerligt – denna serie är en av få deckare som jag orkar lyssna på i sin helhet. Det är så trevligt att Doggerland dök upp!

Boken kan man köpa t.ex här.

Det ondas väsen (Kommissarie Gamache, #11) av Louise Penny

Jag fortsätter med min älskade Gamache, även om jag verkligen borde spara på dem. Monika läser dem efter årstid och jag önskar att jag hade det tålamodet men jag måste ju bara veta vad som händer härnäst…

Det ondas väsen är helt olikt något jag tidigare läst i deckarväg. Här finns saker som jag inte ens visste existerade. Så himla intressant! Och kul att kunna lära sig saker även av litteratur som främst är underhållning.

Armand och Reine-Marie Gamache har nu dragit sig tillbaka i Three Pines på heltid. Livet går sin gilla gång för dem och de andra invånarna. Ett stadigt inslag är nioårige Laurent Lepage, som gång på gång kommer in i byn med sin käpp och berättar om alla yttre hot som finns mot Three Pines och som han måste bekämpa – drakar och dinosaurier och flygande tefat, till exempel. Naturligtvis är det ingen som tror honom, men när han plötsligt försvinner måste man utvärdera det sista han varnade för – ett monster i skogen. Och det man finner är mycket riktigt ett monster – men inte riktigt av den vanliga varianten. En del av Three Pines historia nystas upp vid sidan av brottet, och som alltid är det spännande, underhållande, oförutsägbart och mycket välskrivet. En njutning i deckarform.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

  1. Mörkt motiv
  2. Nådastöt
  3. Den grymmaste månaden
  4. Ett förbud mot mord
  5. Ett ohyggligt avslöjande
  6. Begrav dina döda
  7. En ljusets lek
  8. Det vackra mysteriet
  9. Hur ljuset tar sig in
  10. Den långa vägen hem

Klänning för korta kvinnor av Kristina Appelqvist

Kristina Appelqvists deckare om Västgöta Universitet med först rektor Emma Lundgren i huvudrollen och därefter litteraturforskaren Helena Waller, har varit stora favoriter för mig. Nu har Kristina Appelqvist bytt miljö och huvudperson helt – vi pendlar mellan Stockholm och Mjöbäck i Svenljungatrakten. Kul!

Nina Storm, kommunikationschef på en kulturmyndighet i Stockholm, reser till Mjöbäck för att ta hand om arvet efter sin moster – en stor prästgård. När hon går igenom huset hittar hon stora mängder sedlar i en garderob. Osäker på vad hon ska göra tar hon hela kartongen med sig hem till Stockholm och gömmer den på sitt kontor, men innan hon vet ordet av är den försvunnen. Chefens assistent har budat den hem till chefen ifråga i tro om att den innehåller broschyrer, och en vild jakt tar sin början – vid sidan om krishantering gällande något som uppstår på myndigheten.

Hon får hjälp av en vän och kollega, som har sina egna (litterära) problem vilket gör att även han är desperat i sin jakt efter pengarna. Det blir riktigt rafflande och spännande – och delvis otroligt roligt. Somliga personporträtt är helt fantastiskt kul, och bitar av hur det är att arbeta på kontor är väldigt lätta att känna igen – även om jag verkligen inte arbetar på statlig myndighet.

Boken kan man köpa t.ex här.

Andra böcker av Kristina Appelqvist:

Den svarta löparen
Den som törstar
Liv i överflöd
De blå damerna
Minns mig som en ängel
Flickan framför muren
Smultron, bröllop och döden
Den fjärde pakten
En giftig skandal

Dagboken jag faktiskt skrev (Dagboken, #2) av Jessika Devert

Dagboken jag aldrig skrev kom som en frisk fläkt förra våren – trevlig relationsroman i göteborgska miljöer. Stundtals hysteriskt roligt, stundtals ganska hjärtskärande. Nu är den namnlösa huvudpersonen tillbaka (nå, vi får faktiskt ett namn på henne till sist) – nu har hon bestämt sig för att skriva dagbok i ett år till, men denna gången för sin egen skull. Dottern Viktoria ska inte få läsa – hon är fortfarande lätt traumatiserad av förra volymen.

Huvudpersonen jobbar fortfarande som chefsläkare på akuten på Sahlgrenska och lever tillsammans med sin Rikard, som är ambulanssjuksköterska. Det är dags att börja planera bröllop och hon har tusen saker att tänka på – som om jobbet inte vore nog. Konflikterna med systern Helena är intakta och relationen till mamman ansträngd – men så händer något som gör att familjen måste åtminstone närma sig varandra. Vid sidan av detta börjar hon oroa sig för att Rikard är lite väl förtjust i sin nya kollega. Men barnbarnet är i alla fall det sötaste som finns, och nog ska det väl bli roligt att komma iväg på akvarellkurs med bästisen Bella?

Boken beskrivs av förlaget som en Bridget Jones för en mogen publik, och det stämmer väl delvis. Det är underhållande med viss igenkänning och med driv, energi och humor. Klara Zimmergren läser in även denna, och jag önskar att jag hade lyssnat för hon gjorde det så himla bra med första – men lyssna på ljudbok är ingenting jag har någon speciell möjlighet till just nu. Läsa e-bok kan jag dock göra i mörkret 😉

Boken kan man köpa här. Utöver första boken i denna ”serie” (som tyvärr verkar ta slut här) har jag läst Katthotellet vid kusten av samma författare.

Camilla vid skiljevägen (Christer Wijk, #31) av Maria Lang

Har man nu föresatt sig att läsa en hel serie så får man se till att fullfölja det – även om jag just kom att tänka på att jag faktiskt inte avslutat Sjöwall-Wahlöös Roman om ett brott-svit ännu. Ett par stycken kvar. Vad gäller Maria Lang har jag nu tolv kvar, och jag måste erkänna att det känns lite skönt att närma sig slutet. Några av de senaste har varit sådär, och denna är väl också… sådär. Delvis blänker det till, men vissa bitar var rent tråkiga och mest förvirrande.

Camilla Martin-Wijk är dödstrött på att maken Christer aldrig är hemma och alltid sviker sina åtaganden så fort det kommer ett mord som han måste reda i. Han å andra sidan förstår sig inte på hennes yrke heller.

Titeln syftar alltså dels på detta – det är dags att bestämma sig för om Christer och hon ska hålla ihop eller inte. Dels på en mer bokstavlig betydelse – Camilla plockar upp en liftare vid ett vägskäl en vinternatt och hamnar oförhappandes i en riktigt smutsig skumraskhistoria som dels utspelar sig i de kulturella salongerna i Stockholm och dels på en herrgård nära Skoga. Christer tar inte hennes berättelser på allvar, förrän det nästan är för sent.

Delar av skumraskeriet känns väldigt moderna. Jag tänker ju alltid på Puck och Einar-eran när jag läser Lang (och längtar efter dem) och första boken om dem kom ut 1949. Nu är det 1978, narkotika har blivit ett samhällsproblem och dialogen är mycket annorlunda. Visst är det underhållande, men jag kom på mig själv med att skumma en del som helt enkelt inte var särskilt bärande eller intressant.

Hoppas nu att några av de böcker jag ännu inte läst är lite piggare, för jag vill gärna lämna mitt Langprojekt på en positiv not!

Boken kan man köpa t.ex här, eller läsa/lyssna i en app nära dig.

Serien om Christer Wijk:

  1. Mördaren ljuger inte ensam
  2. Farligt att förtära
  3. Inte flera mord
  4. En skugga blott
  5. Rosor, kyssar och döden
  6. Tragedi på en lantkyrkogård
  7. Se döden på dig väntar
  8. Mörkögda augustinatt
  9. Kung Liljekonvalje av dungen
  10. Farliga drömmar
  11. Ofärd i huset bor
  12. Vår sång blir stum
  13. Att vara kvinna
  14. En främmande man
  15. Tre små gummor
  16. Ögonen (novellsamling)
  17. Siden sammet
  18. De röda kattorna
  19. Svart sommar
  20. Vitklädd med ljus i hår
  21. Ingen returbiljett
  22. Intrigernas hus
  23. Staden sover
  24. Mördarens bok
  25. Vem väntar på värdshuset?
  26. Vi var tretton i klassen
  27. Det är ugglor i mossen
  28. Dubbelsäng i Danmark
  29. Körsbär i november
  30. Arvet efter Alberta

Den långa vägen hem (Kommissarie Gamache, #10) av Louise Penny

Varje gång jag börjar skriva om en Gamache-bok vill jag skriva en lång kärleksförklaring till serien. Jag har nog gjort det tillräckligt nu, jag är övertygad om att ni vet att jag tycker att de är bland de bästa deckarna som finns. Det är dessa, Maria Adolfssons serie om Doggerland, Peter James serie om Roy Grace och Elly Griffiths serie om Ruth Galloway som smäller högst hos mig just nu, men inga av de andra serierna är i samma klass som Louise Penny ändå, för dessa böcker innehåller så otroligt mycket mer än bara deckargåtor. Nästan alla deckare har ju bitar om privatliv och relationer, men ingen skriver så bra karaktärer och relationer som Penny.

Nu blev det visst en lång bit ändå. Jaja, så får det vara. Det förtjänar den.

Nu har Gamache pensionerat sig från Sûreté de Quebéc och flyttat till Three Pines med hustrun Reine-Marie. Han promenerar och läser och går på bistron och pratar med sina vänner. En morgon kommer Clara Morrow till honom och är bekymrad – hennes make Peter, som skulle komma tillbaka på årsdagen av deras separation, har inte dykt upp.

Gamache tar hjälp av sin före detta kollega och numera svärson Jean-Guy Beauvoir samt Myrna, psykologen som blivit bokhandlare i Three Pines, för att ta reda på var Peter tagit vägen och varför han inte dykt upp som avtalat. Det blir en berättelse om ett konstnärsliv och om desperationen att återfå sin berömmelse, allt i det stillsamma tempo som 98% av Pennys böcker håller men alltid utan att tappa tryck och spänning. Eller ja – ibland glömmer man att det är spännande under en kort stund. Vad det alltid är är intelligent, reflekterande och oförutsägbart. Och vansinnigt trevligt skrivet.

Tidigare böcker i serien:

  1. Mörkt motiv
  2. Nådastöt
  3. Den grymmaste månaden
  4. Ett förbud mot mord
  5. Ett ohyggligt avslöjande
  6. Begrav dina döda
  7. En ljusets lek
  8. Det vackra mysteriet
  9. Hur ljuset tar sig in

Boken kan man köpa t.ex här!

Projekt Jul av Cathy Bramley

Här har vi tredje titeln i den lilla kavalkad av jul-feelgood jag konsumerade innan jag började konsumera sill och grönkål. Cathy Bramley är en etablerad feelgood/romanceförfattare i Storbritannien men jag har aldrig läst något av henne förut.

Merry Shaw har bestämt sig för att fria till sin pojkvän när de är ute och vandrar i närheten av Wetherley, den lilla staden där de bor. De har ändå varit tillsammans i en herrans massa år och bor ihop, så det känns som en formalitet. Men han tackar nej, och där står hon, singel och hemlös och utan en lokal att tillverka de doftljus hennes nystartade företag specialiserar sig på. Julen är alltså inställd.

Cole Robinson är byggherre och nyskild. Hans exfru har flyttat till Kanada med barnen, och även om han var med på noterna känns det uselt inför julen. Den är alltså inställd även för hans del.

Naturligtvis korsas Merrys och Coles vägar – det är trots allt feelgood vi snackar om här. Men det är inte riktigt så banalt som det hade kunnat vara, här vinner Merry en omröstning i byn om vem som har den bästa idén för årets gemensamma julfirande och måste därför rodda ett helt torg fullt med julgranar med allt vad det innebär, och samtidigt hålla igång ett företag utan lokal. Tur då att Cole jobbar med det han gör…

Trevligt och lite lagom stökigt – och mycket brittiskt. Det finns några alldeles utomordentligt bra bifigurer, och berättelsen om Merrys förflutna är hjärtskärande mitt i allt julmys.

Boken kan man köpa här.

Allt jag önskar mig till jul av Joanna Bolouri

Det blev några julböcker i veckan innan helgerna startade och Allt jag önskar mig till jul såg jag fram emot eftersom Joanna Bolouris förra julroman, Jag kommer hem till jul, var både rolig, trevlig och välskriven. Det är Allt jag önskar mig till jul också. Jag läser gärna feelgood när den är smart och originell men det finns så oändligt mycket nu för tiden, med nästan identiska omslag att jag blir alldeles matt. Men brittisk feelgood kan man faktiskt oftast lita på.

Nick är advokat och har en mycket vacker och glamorös flickvän – tills han inte har det längre. Han får gå ifrån byrån där han jobbar och flickvännen dumpar honom – och till slut finns det ingen annan återvändo än att ta ett jobb han verkligen inte vill ha. Som tomte i ett lokalt köpcentrum. Tomtenissarna är tykna och barnen likaså – men en dag dyker Sarah och Alfie upp. Sarah jobbar på kaféet mittemot och är änka och ensam med Alfie. Alfies enda önskan till tomten är att hans mamma ska bli glad igen.

Nick får en snilleblixt och parar ihop henne med sin kompis Matt, men när deras förhållande tar fart börjar Nick undra om han verkligen gjorde rätt i att inte försöka få Sarah för sig själv…

Ni kan ju tänka er ungefär hur det går, men vägen dit är intressantare än den brukar vara i liknande romaner. Det känns piggt och fräscht och när det nu ofta blir rätt kasst när män ska skriva kvinnor så lyckas Bolouri bra här. Det kunde lika gärna ha varit Mike Gayle, kungen av lad-lit, som komponerat Nick – och Matt, ska sägas. Kul och trevlig läsning!

Boken kan man köpa t.ex här.