Böcker – Sida 3 – Stories from the city, stories from the sea

The Marlow Murder Club (Marlow Murder Club, #1) av Robert Thorogood

Judith är sjuttiosju år, jobbar som korsordskonstruktör för The Times och är väldigt nöjd med att bo ensam i sitt stora hus vid Themsen i lilla Marlow, fem mil väster om London. Hon är övertygad om att hennes cape är en osynlighetsmantel och simmar naken i Themsen varje dag. Det är under en av dessa simturer som hon bevittnar ett brutalt mord hos grannen, och det är så berättelsen tar fart. Tillsammans med prästfrun och en hundrastare formas The Marlow Murder Club.

Det är omöjligt att inte tänka på The Thursday Murder Club av Richard Osman – men det är mestadels titeln och äldre personer som matchar. Märkligt dock att inte välja en mer originell titel kan man tycka.

En absolut habil och ganska kul deckare som åtminstone inte var förutsägbar för mig. Perfekt för den som helst intar sin påskekrim liggande i soffan utan särskilt behov av koncentration med chokladen inom räckhåll.

Boken kan man köpa här.

Nödvändigt ont (Doggerland, #6) av Maria Adolfsson

Maria Adolfssons Doggerland är en plats jag skulle vilja återkomma till betydligt oftare än en gång om året – men vad glad jag blir när det äntligen börjar dra ihop sig till nästa titel. Lite som sommarsemestern!

Miljöerna och det fiktiva öriket klingar så väl med mig. Det karga landskapet och namnen och traditionerna och kulturen från flera håll – Storbritannien, Nederländerna, Norge, Sverige, Danmark. Jag tycker att det blir så väldigt lyckat.

Sedan är den kärva Karen Eiken Friis (det var väldigt svårt att vänja sig vid att hon inte heter Hornby längre!) en lysande karaktär tycker jag. Visst, hon är inte den första kvinnan som slåss mot patriarkatet, men hennes karaktär har verkligen utvecklats böckerna igenom. Nu är hon inte bara polis – hon är mamma också, vid femtio års ålder.

Det lackar mot jul när den märklige men framgångsrike konstnären Raymond Osse försvinner hemifrån. Först tror inte polisen att det behöver ligga något lurt bakom, men Karen får i uppdrag att ha kontakten med familjen – vilket är lättare sagt än gjort, för det är en ganska komplicerad sådan, med en ex-fru som fortfarande bor hemma hos honom trots att han skaffat en ny… och så vidare. Ju mer Karen pratar med dem, desto tydligare blir det för henne att Osse nog inte försvunnit av egen vilja.

Det är en ganska långsam berättelse, men det gör mig ingenting för det är så trevligt skrivet. Angela Kovacs sköter inläsningen med bravur, och spänningen går upp och ner i lite lagom svängar. Till slutet, för då är det gräsligt spännande.

Jag njuter av läsningen och längtar förstås redan till nästa bok.

Tidigare titlar i serien:

Nödvändigt ont kan man köpa här.

De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen

Var sjutton ska man börja med systrarna Mitford frågar jag mig. En fascist, en nazist, en kommunist, tre författare, en som försökte sig på en sångkarriär… ja, det fanns en bror också. Fascist han också.

Cecilia Hagens bok om de mytomspunna systrarna har legat i mammas fritidshus i många herrans år. Jag tror att den medföljde ett nummer av Amelia. Jag har plockat upp den men inte riktigt orkat hänga med i dessa oerhörda berättelser men nu fick det bli dags. Parallellt läste jag lite i The Mitford Girls av Mary S Lovell, som är betydligt mer välskriven och omfattande, men därmed också ännu besvärligare att hålla reda på.

Systrarna Nancy, Pamela, Diana, Unity, Jessica (Decca) och Deborah föddes mellan 1904 och 1920. Familjen var (eller ja, är) aristokratisk, släkt med Winston Churchill (två av systrarna gifte sig med två av hans brorsöner) och det är ingen hejd på hur många kända personer som förekommer i systrarnas liv. En barrikaderar sig tillsammans med Martin Luther King, en är bästis med Evelyn Waugh, men det som är mest fascinerande är nog ändå Unitys besatthet av Hitler.

Hon flyttade till Tyskland, München närmare bestämt, för att kunna vara nära sin stora idol. Varje dag gick hon till restaurangen där Hitler åt lunch och till slut lyckades hon få träffa och lära känna honom. De blev riktigt goda vänner och Hitler ordnade till och med en lägenhet åt henne. Hon meddelade när andra världskriget bröt ut att om hennes två älskade länder England och Tyskland skulle bli fiender skulle hon skjuta sig i huvudet. Det gjorde hon också.

Diana och hennes man hamnade i fängelse eftersom maken ledde British Union of Fascists. De fick, tack vare sina kontakter, lov att bo tillsammans i en liten stuga på Holloway Prisons marker. Otroligt.

Ett rörigt och plottrigt inlägg – jag inser det – men det är en väldigt rörig historia också. Men fascinerande! Alla sex systrar beskrivs som otroligt vackra och charmerande och jag tror absolut att det stämmer. Jag kanske skulle rekommendera att man lyssnar på en podd eller så istället för att läsa Hagens bok just, men det är en jäkla resa.

Mitt namn, ditt blod av Lina Arvidsson

För tio år sedan drabbades Sonjas pappa av en plötslig psykos på sin arbetsplats, som även var Sonjas högstadieskola. Sedan dess har han knappt lämnat lägenheten. Sonja och hennes mamma har trippat på tå sedan dess. Pappan har bättre och sämre dagar, men han är konstant överbeskyddande och paranoid vad gäller Sonja.

Mot sina föräldrars önskan börjar hon plugga matte på Bollnäs folkhögskola, en kort bit hemifrån. Kunde hon inte ha fortsatt jobba som personlig assistent hos grannen? När hon sedan beslutar sig för att flytta in på folkhögskolans internat rasar allt samman och strax därefter sker en gräslig olycka.

Det som händer, och vännerna Sonja fått på folkhögskolan, för henne till den lilla byn Bruksvallarna i Härjedalen. Hennes föräldrar bodde där när hon föddes men flyttade hastigt till Bollnäs och har därefter aldrig varit i kontakt med någon från Bruksvallarna. Eller? Det kom ett vykort därifrån för ett tag sedan som Sonjas mamma sa var ett felskick, och föräldrarna avslutade hastigt och lustigt sitt fasta telefonabonnemang efter ett antal ”felringningar”.

Väl i Bruksvallarna gör Sonja en hel rad upptäckter om sina föräldrar som hon aldrig kunnat tänka sig. När de var unga var de aktiva, glada, musikälskade, sociala personer – helt annorlunda mot hur de varit under hela Sonjas uppväxt, även innan psykosen. Hon minns inte att hon någonsin hört musik spelas hemma, men får reda på att både hennes mamma och pappa sjöng och spelade instrument förr.

Ju fler personer Sonja träffar, desto mer får hon reda på. För sanningen finns där, hur noga hennes föräldrar än försökt att dölja den.

Boken säljs som en psykologisk spänningsroman, men till stor del handlar det egentligen mest om familj och relationer. Det blir spännande mot slutet, även om jag tyckte att det blev förutsägbart lite för tidigt. Lättläst och med bra driv, men jag orkar inte med fler ben som ligger i onaturlig vinkel nu. (Det är inte kritik mot just denna författare, även om det förekommer här, mer en reflektion över att vi läsare snart måste få ett bättre uttryck.)

Boken kan man köpa här.

The Nineties av Chuck Klosterman

Nittiotalet känns rätt nyss, eller hur? När man läser Chuck Klostermans utmärkta bok blir man påmind om att det tydligen är ett bra tag sedan nu – och om hur annorlunda det var, och om hur mycket som hände under det där decenniet. Och i vilken jädra fart det hände.

I början på nittiotalet stod allas hemnummer i telefonkatalogen och alla svarade i telefon, i slutet hade nästan alla en mobiltelefon i fickan och ingen svarar väl på okänt nummer? Höll man sig inte framme när favoritserien sändes fick man antingen vara förutseende nog att spela in på video eller, om man hade tur, se reprisen. De flesta Seinfeld-avsnitten som sändes på torsdagkvällar i USA hade fler tittare än säsongsavslutningen av Game of Thrones.

Internet tog fart och popkulturen med den. Man kunde plötsligt ta reda på nästan vad som helst tack vare Altavista.

Här finns bannemig nästan allt. Förutom popkultur finns politik, sport, film och tv, förändringar kring attityder runt ras, klass, sexualitet och identitet. Allt i ett rasande tempo – såsom decenniet självt.

Jag läste inte exakt allt. Somliga bitar är av förklarliga skäl väldigt USA-fokuserade och somligt är inte så spännande för mig. Men i stort är det en njutning i form av både nostalgi och insikt.

Boken kan man köpa här.

Syskonmakaren (The making of us) av Lisa Jewell

Lydia, Dean och Robin bor alla i London och har något gemensamt – nämligen en far. De har ingen aning om att de är halvsyskon, eftersom de blev till via spermadonation. Lydia får ett anonymt brev från någon i den lilla byn i Wales hon flydde ifrån så fort hon slutat skolan, med kontaktuppgifter till fertilitetskliniken. Hon är mycket framgångsrik och har blivit förmögen på en uppfinning hon patenterat men är väldigt ensam.

Dean ska bli pappa, men bebisens mamma verkar avsky honom. En stor tragedi får honom att tappa fotfästet och en natt under influens av både sprit och gräs blir han övertygad om att registrera sig på en hemsida som hjälper donatorsyskon att hitta varandra.

Robyn pluggar till läkare, eftersom hon vet att hennes donatorpappa är barnläkare i Frankrike. Eller åtminstone att han var det när hon blir till. Hon träffar sin drömkille i klädbutiken där hon jobbar deltid, men får en dag syn på honom i spegeln och tror att han är hon själv. Tänk om det fallit sig så olyckligt att de är syskon? Även Robyn registrerar sig på hemsidan och det ska finnas en pojke född 1983, precis som hennes pojkvän är. Kan det vara så olyckligt? Dags även för henne att registrera sig på hemsidan.

Maggie är god vän, eller kanske flickvän, till Daniel – donatorn. Han ligger för döden på ett hospice i Suffolk, men skulle så gärna vilja se hur det gick för de fyra barn han är biologisk far till. Är de vackra, snälla, begåvade? Maggie beslutar sig för att hon måste hjälpa honom med detta innan det är alldeles för sent. Och tiden börjar rinna ut.

Det låter lite som en halvkass såpopera, men detta är en jättefin bok om att inte bara finna sina syskon och sin pappa, utan kanske även sig själv. De tre syskonen har helt olika erfarenhet av hur en familj är, och nu får de chans att skapa en egen, i olika stadier av vuxenlivet. Tänkvärt, varmt och humoristiskt. Detta är en av Lisa Jewells ”mellanböcker”, post-chicklit men pre-spänning och det blir bra.

Man kan köpa e-boken på engelska här. Den svenska utgåvan verkar inte gå att få tag på så enkelt, men den finns på biblioteket – åtminstone i Göteborg.

Ta ner solen av Sara Molin

Sara Molin har skrivit tre romaner tidigare som jag har gillat skarpt – Som en öppen bok, En oönskad julklapp och Frågar åt en vän. Och ni vet vad det betyder – höga förväntningar. Oundvikligt och jättedumt, för hade jag sänkt förväntningarna kanske jag hade sluppit bli lite smått besviken på Ta ner solen. (Tänk vad spännande det vore att läsa böcker utan att veta vem som skrivit dem…)

Ella är allergisk mot solljus, något som förstås haft stor inverkan på hennes liv. På grund av detta, som någon sorts aktion för att ta kontroll, utbildar hon sig till meteorolog. Hon bor tillsammans med sin farmor, som tagit hand om henne hela liveet, och har fina kompisar omkring sig som stöttar och hjälper och det är denna grupp vi får följa under nio år.

Jag fäster mig tyvärr inte alls vid varken karaktärer eller story. Det känns som om jag läser en väldigt lång bok om mestadels omogna ungdomar, det blir för ytligt. Skeenden beskrivs i efterhand istället för att upplevas och huvudpersonens agerande känns ibland inkonsekvent bortom vad som känns rimligt. (Alla skiftar ju förstås humör och attityd, men… ja, det går inte ihop.)

Bitvis glittrar det dock till och blir engagerande. Detta är inte en dålig roman. Inte alls. Den är helt okej! Men jag hade hoppats på mycket mer, både känslor, engagemang och gärna lite humor.

Något som var väldigt intressant och kanske det bästa med boken var meterologin. Jag visste absolut ingenting om hur man blir meteorolog och hur intensiva och tuffa studier som leder fram till yrkestiteln. Riktigt spännande.

Boken kan man köpa här.

Allt du inte vet (The wrong family) av Tarryn Fisher

Jag har varit lite i valet och kvalet om jag skulle skriva om denna på Kaffe och Kultur eller inte, för jag tyckte inte om den. Alls. En av faktiskt väldigt få böcker jag gett en enda stjärna på Goodreads – ofta läser jag inte ut böcker jag ogillar men jag hyste något hopp om att detta skulle bli bättre. Det blev det inte.

Den har dock fått ganska hyfsade recensioner, så det är inget som säger att någon annan skulle känna likadant som jag, förstås. Så några ord får det bli ändå, och lita inte för mycket på mitt omdöme.

Winnie och Nigel har det perfekta äktenskapet, det perfekta huset vid sjön i Chicago och det perfekta barnet. Det trodde i alla fall den pensionerade terapeuten Juno, tills hon flyttade in i deras hus och började höra och se saker som tydligt visar på motsatsen. Eller?

Helt absurda saker blandas med långdraget tråk i cirka 90% av berättelsen, som sedan flippar ur totales mot slutet. Jag la ner den och frågade mig vad sjutton det egentligen var jag läste. En liten sågning piggar väl opp ibland?

Boken kan man köpa här.

Lasse Brandeby: Vad gör jag nu då? – en biografi om pappan, komikern, journalisten och skådespelaren av Anna Brandeby Harström med Lasse Råde

Lasse Brandebys dotter Anna har tllsammans med Lasse Råde, journalist och god vän till Brandeby, skrivit denna underbart fina biografi. Den är full av berättelser om arbete, scen och offentligt liv, men även väldigt mycket om privatpersonen, mannen och pappan Lasse – som verkar ha varit en så otroligt genuin och god människa. Jag betvivlar inte ett ögonblick att det var så.

Jag ska heller inte gräva ner mig i vad boken handlar om, men familj är sannerligen en röd tråd i berättelserna. Första frun Unni (som även är Annas mamma) och Lasse var ett okonventionellt föräldrapar med inställningen att man helst ska säga ja till allt. De hade inga fler biologiska barn, men många fosterbarn genom åren. Ibland bodde de i husbil, ibland i en gammal herrgård. Det seglades (olovligen) i Sotekanalen och hölls fester och tillställningar och allting verkar så fint utan att vara puttenuttigt och idylliskt i traditionell mening.

En berättelse om Lasse B på midsommarfest med seglarskolan där han nästa morgon råkade dricka maskindiskmedel är helt otroligt rolig, trots att det låter som om det skulle få en ände med förskräckelse. Han kravlade iväg och la sig under en tall för att ungdomarna inte skulle behöva se honom kola vippen – men det enda som hände var att det började spruta skum ur munnen och näsan på honom när han försökte hjälpa några förbipasserande att hitta rätt stig.

Vi plöjde oss igenom Kurt Olssons Television och Kurt Olssons Sommartelevision när snön yrde utanför fönstren för ett antal veckor sedan och det fortsätter vara precis lika roligt som jag minns det från barndomen. Genialt från en göteborgsk klenod som lämnade jordelivet alltför tidigt.

Boken kan man köpa här.

Läst i mars 2023

Usch, så lite som jag har läst i mars har jag nog inte läst på tio år. Det dröjde till 12 mars innan jag lyckades läsa ut min första bok vilket är helt galet. Men jag har jobbat som en tok och somnat som en stock när jag lagt mig på kvällen, så det är vad det är. Övrig tid är inte direkt lästid nu för tiden, och det är ju ingenting jag sörjer. Att få vara med familjen är värt allt i världen, såklart.

Nu är jag hur som helst ledig i tio dagar och har massor av intressant läsning att ta mig an.

Temat på Kaffe och Kultur i mars var Kultur om kultur, och det visade sig vara rätt tungrott. Nu kör vi Brott och straff i april och det känns onekligen enklare.

Nåväl, så här blev det:

Jag var Ingmar Bergmans hushållerska av Anita Haglöf – ✯✯
Bokklubben som slutade läsa av Helen Burman – ✯✯
Daisy i kedjor av Sharon Bolton – ✯✯✯
Den store konstnären av Emmy Abrahamson och Hanna Jedvik – ✯✯✯✯
Sverigevänner: berättelsen om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari – ✯✯✯
Au revoir, Agneta av Emma Hamberg – ✯✯✯✯

Torftigt, minst sagt! Nu får det bli nya tag.

Fotot ovan är taget av Sora Shimazaki pu00e5 Pexels.com