Smakebit på søndag, 27 december 2020 – The Queen and I av Sue Townsend

Årets sista söndag är här, och nog är vi alla redo att säga adjö till 2020. De hotar med snö här i eftermiddag, men än så länge är det bara regn och blåst. Får se vad som händer!

Igår kväll såg vi Drottningen och jag på SVT Play, David Walliams filmatisering av Sue Townsends bok med samma namn. Boken är helt fantastisk men filmen var väl sådär, får jag säga. Jag tror att vi är bortskämda med fantastiska The Crown och The Windsors vad gäller skådespelarinsatser och mask, i det första exemplet och komedi, i det andra. Men som sagt, boken är otrolig och därför bestämde jag mig för att lyssna på den igen idag. Ett gott söndagsnöje till stickningen!

Bokens premiss är att ett republikanskt parti vunnit makten i Storbritanniens parlamentsval 1992, och kungahuset tvingas abdikera och flytta in i ett subventionerat bostadsområde någonstans i Leicestershire. Här träffar partiledaren och den nye premiärministern Jack Barker kungafamiljen för första gången.

Sue Townsend är en av mina absoluta favoritförfattare, och har så varit sedan jag läste Adrian Mole för första gången i högstadiet. Hon dog alltför ung för sex år sedan, men hennes verk lever vidare och det är verkligen välförtjänt.

The Queen winced as Jack Barker ground his cigarette out on the silk rug. A faint smell of burning rose between them. Jack fought the urge to apologise. The Queen stared at Jack disdainfully. His stomach gurgled. Her picture had hung in his classroom when he was struggling to learn his nine times table. In his boyhood he used to look to the Queen for inspiration.

Prince Charles bent down and picked up the cigarette stub. He looked for somewhere to put it, but, finding nowhere suitable, he slipped it into his pocket.

Princess Margaret said, ”Lilibet I’ve got to have a fag. Please!”

”May we open the windows, Mr Barker?” asked the Queen.

Her accent cut into Jack like a crystal. He half expected to bleed.

”No chance,” he replied.

”Am I to have a house of my own, Mr Barker, or must I share with my daughter and son-in-law?”

The Queen Mother gave Jack her famous smile, but her hands were twisting the full skirt of her periwinkle dress into a knot.

Ur The Queen and I av Sue Townsend, Penguin: 1992

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten! Gott slut och god fortsättning ❤

The mermaids singing (Tony Hill & Carol Jordan, #1) av Val McDermid

Det är väldigt oklart varför det tagit mig så lång tid att läsa Val McDermid, då jag blivit tipsad om henne i många herrans år, och har lyssnat på henne på Bokmässan med stor beundran och vördnad. Men förra veckan hade jag mycket monotont administrativt jobb för mig, och då passar det väldigt bra att lyssna på ljudbok samtidigt. Sagt och gjort – nu har jag lyssnat på första boken i serien om Tony Hill och Carol Jordan. Jag lyssnade på engelska, i inläsning av Saul Reichlin, som gjorde ett mycket bra jobb med dialekter och annat utan att det blev alltför teatraliskt.

Boken utspelar sig i Bradfield, som är en fiktiv stad som McDermid själv säger är en blandning av många olika nordengelska städer. Jag föreställde mig Manchester när jag läste, mycket på grund av att gayscenen är väldigt stor där och den är även viktig i boken – men McDermid säger att Bradfield troligtvis ligger någonstans mellan Manchester och Leeds. Miljöerna är mycket bra, och det är de väl avrundade karaktärerna också.

När fyra unga män med jämna mellanrum hittats sexualmördade i Bradfield går äntligen polischefen med på att de förmodligen har med en seriemördare att göra. Carol Jordan är en av polisinspektörerna i teamet, och när man beslutar sig för att ta in en profilerare, psykologen Tony Hill som är expert på just seriemord, blir Carol utsedd till att vara länken mellan polisens spaning och profilering.

Tony Hill har ett förflutet som hjälper honom i arbetet i det att han förstår sådant som ingen annan förstår – men han är ovillig att ta itu med just de delarna av sitt förflutna. Hans förflutna gör honom inte bara till en skicklig problemlösare, utan även till det perfekta offret för mördaren.

Parallellt med den mer klassiska kriminalhistorien får vi utdrag ur mördarens berättelse om vad som hänt – det är ingående och gräsliga beskrivningar och inget för den känslige. Det blir inte alltid så bra när mördaren får komma till tals men här är det fenomenalt.

Det finns ett helt otroligt driv och en sällan skådad intensitet i texten. Jag kan ibland tappa fokus och intresse när jag lyssnar på krim, men här ville jag aldrig sluta lyssna. Det är alltid härligt att börja på en serie där det finns massor av böcker kvar – ofta får man ju vara så god och vänta ett år på nästa bok. Nu har jag tio till framför mig, och det verkar som om det är samma ypperliga inläsare på allihop.

Det är svårt att ta in att boken faktiskt är tjugofem år gammal – somligt märks, men för det mesta tänker jag inte alls på det. Det är inte lätt att skriva tidlöst nu för tiden, när utvecklingen på så många olika plan är så otroligt snabb.

Absolute proof av Peter James

Vilken bok detta är. Jag vet verkligen inte var jag ska börja! Det visste jag knappt när jag började läsa heller – jag ville läsa den som inbunden men den var helt enkelt för tjock och tung för att jag riktigt skulle orka med det. Sagt och gjort – jag bytte språk och format och läste den istället på Storytel, på svenska.

Jag glömmer aldrig när jag läste Da Vinci-koden. Det var strax efter att den kommit ut i pocket i Storbritannien, jag hade besök från USA via Tyskland, en av mina äldsta vänner med kompis som fick sova i mitt rum och jag tog ett rum i kollektivet där den nye hyresgästen ännu inte flyttat in – så det måste ha varit hösten 2004. Sov är en överdrift, jag minns så väl att jag låg vaken praktiskt taget hela natten i en stenhård enkelsäng och kunde verkligen inte lägga ner boken.

Anledningen till att jag tar upp Da Vinci-koden här är att Absolute Proof handlar om ungefär samma sak, men i en annan tappning.

En frilansande reporter baserad i Brighton, Ross Hunter, får ett telefonsamtal en dag. Han tänker strunta i att svara, men beslutar sig av någon anledning för att göra det ändå. Det visar sig vara en man vid namn Harry Cook, som berättar att han har fått absoluta bevis på att Gud existerar. Hunter bestämmer sig för att träffa Cook och får information som han inte kan låta bli att titta närmare på, och det blir en fullständigt galen – men intressant – berättelse på närmare 600 sidor.

Här finns allt från Hunters erfarenheter som krigsreporter i Helmandprovinsen i Afghanistan, till en pengagalen TV-evangelist, till ett par munkar i olika kloster i Grekland och Sussex, en ateistisk vetenskapsmans livsverk, en bedagad komiker i USA och mycket, mycket mer. Vi rör oss från Afghanistan till Glastonbury till Brighton till Kalifornien via diverse andra platser och det är rafflande.

Det är också alldeles för långt och lite för invecklat för min smak. Jag förstår av efterordet att en del av berättelsen relaterar till ett telefonsamtal som Peter James själv fått, och som han och hans fru utforskat genom åren – vilket förstås bara det är väldigt spännande. Jag kan inte jättemycket om legenden kring den Heliga Graal (utöver det jag lärt mig ur Dan Browns bok) men det är ju på något vis kittlande att den kanske finns någonstans, inte alltför långt ifrån oss. Samtidigt är det ingenting som jag direkt lägger någon tankekraft vid – hade jag varit mer aktivt troende och intresserad av potentiella reliker hade jag förmodligen fallit pladask för denna boken.

Dock är inte detta – för mig – ett av Peter James bästa verk. Jag föredrar romanerna om Roy Grace och hans enskilda mer ”vanliga” spänningsromaner. Men – jag tog mig igenom den, vilket inte alltid händer när jag ställs inför 600 sidor text – vilket talar för att det fortfarande är en riktigt spännande story.

Pretending av Holly Bourne

Jag impulsköpte en ungdomsbok av Holly Bourne när jag var i Cornwall 2016, men upptäckte när jag kom hem att det var del två i en serie – jag läste första boken, Am I normal yet? ett par år senare men den andra står och skäms i hyllan – varför vet jag inte, för jag gillade verkligen den första. Ännu en titel för julledigheten, kanske.

Pretending köpte jag när det råkade vara rea i Kindle-butiken, jag kände ju igen författarens namn och tyckte att omslaget såg ut att vara lite edgy och chicklit-aktigt, och så plockade jag upp den i förra veckan då den legat och väntat ett bra tag. Edgy är den kanske på sätt och vis, men inte chicklit på det vanliga viset. Det är en hjärtskärande berättelse om en ung kvinna, April, som för några år sedan blivit våldtagen av sin pojkvän, i en relation som redan var skadlig, och som nu försöker plocka upp bitarna av sig själv. Hon arbetar på en välgörenhetsorganisation som just vägleder kring sex och relationer och det är oundvikligt att frågor som triggar hennes trauma dyker upp.

Men hon vill gärna kunna vara tillsammans med någon, och uppfinner därför ett alter ego, Gretel. En sådan där cool girl som är rolig, extrovert, sexig, utmanande och helt utan problem i livet. Som Gretel kan hon dejta och låtsas njuta av livet, men det är ju just på låtsas. Naturligtvis blir det problematiskt när hon träffar en man som faktiskt kan vara Den Rätte – men han tror ju att det är Gretel han dejtar.

Gretel får även en egen röst i ett gäng ”mellankapitel”, där man får veta hur en Gretel tänker och beter sig. Just dessa hoppade jag mestadels över, det gav inte så mycket.

Just detta låter ju roligt och dråpligt, men boken är inte rolig – den är hjärtskärande och det gäller att man är medveten om temat kring sexuellt våld och trauma innan man ger sig på den. Ibland glömmer man bort det, när det känns som om man läser vilken bok som helst om en ung kvinna i London, men det vänder alltid snabbt för traumat är alltid med April. Det är hudlöst och ärligt och mycket välskrivet.

Jag tycker otroligt mycket om April, och även hennes arbetskamrat Matt som är hennes ”buddy” och som känner till hennes bakgrund och försöker skydda henne – deras relation är väldigt fin. En riktigt läsvärd bok – men inget för den som är ute efter lite upplyftande läsning.

Boken finns att köpa här.

Ruth’s first Christmas tree (Ruth Galloway, #4,5) av Elly Griffiths

Denna trevliga lilla kortroman, eller kanske snarare novell, utspelar sig mellan Känslan av död och En orolig grav. Ruth Galloway brukar inte fira jul, men sedan dottern Kate kom in i bilden känner hon att hon måste fixa en gran. Och julklappar och mat och sådant. Julstressen kan vi nog känna igen allesammans, och den finns här i allra högsta grad.

Inga mord, men ett litet mysterium. Mest är det mysigt att hänga med Ruth, Kate och Cathbad (och de andra, förstås) – men jag hade gärna velat ha mer såklart. Det är ett gott betyg. Massor av julkänsla!

Novellen är gratis att ladda ner om du har en Kindle – eller Kindle-appen, som är ypperlig.

ISBN: 9780544147775

Smakebit på søndag, 20 december 2020 – Ett förbud mot mord av Louise Penny

Det är fjärde advent och jag undrar var tiden tar vägen. Helt otroligt att vi har jobbat hemifrån i ganska exakt nio månader nu – och så mycket som hänt under dessa månader. Nu ser jag fram emot en hyfsat rejäl ledighet – tio dagar, som kanske blir elva – framöver. Men först sista rycket på jobbet åtminstone måndag och tisdag.

Veckans Smakebit kommer ur fjärde boken om Kommissarie Gamache av Louise Penny, en ganska ny men väldigt angenäm bekantskap. I boken är det högsommar, vilket det verkligen inte är i Göteborg – det är 7 plusgrader och mulet, mulet, mulet. Inte för att jag älskar när det är 30 grader varmt, det gör jag inte, men lite dagsljus hade varit välkommet. Igår var det riktigt ljust när jag gick upp men en timme senare var det grått igen. Några klara, vackra vinterdagar önskar jag mig i julklapp.

Det var högsommar när gästerna samlades i det isolerade värdshuset vid sjön. De hade kallats till Manoir Bellechasse med likadana inbjudningar, skrivna på velängpapper med en välbekant, spretig handstil som liknade spindelnät. De tjocka kuverten hade tryckts in genom nrevlådorna och landat på hallgolven i förnäma bostadshus i Vancouver och Toronto, och i ett litet hus av tegel i Three Pines.

Brevbäraren hade burit det i sin väska genom den liilla byn i Québec och tagit god tid på sig. Man får inte anstränga sig för mycket i den här värmen, förmanade han sig själv och stannade upp för att ta av sig mössan och torka svetten ur pannan. Fackekt var noga med reglerna. Men den verkliga anledningen till hans letargi var inte den gassande solen utan någonting mer personligt. Han brukade alltid dröja sig kvar lite längre i Three Pines. Han strosade sakta förbi rabatterna med rosor och liljor och stolta, prunkande fingerborgsblommor.

Ur Ett förbud för mord av Louise Penny, Modernista: 2015
Bild av Monika Grafik från Pixabay

Denna söndag finns fler Smakebitar att läsa hos Astrid Terese! Ha en riktigt härlig jul och gott nytt år!

Veckans kulturfråga, v. 51 ~ 2020

Veckans fråga hos enligt O lyder:

Detta är ju ingen enkel fråga och mitt minne är inte gott nog att komma på en lista utan stöd, så jag går tillbaka till Goodreads som så många gånger förr och gör en lista utifrån detta… håll till godo, här kommer ett stort gäng riktigt bra tips i någon sorts kronologisk ordning utifrån läsning!

Januari

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist

Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson

Orlando av Virginia Woolf

The stranger diaries av Elly Griffiths

Half a world away av Mike Gayle

Klubben av Matilda Gustavsson

En tryckare på Blue Moon Bar av Hanna Hellquist

Min syster, seriemördaren av Oyinka Braithwaite

Februari

The family upstairs av Lisa Jewell

En giftig skandal av Kristina Appelqvist

Queenie av Candice Carty-Williams

Som en öppen bok av Sara Molin

Mars

Aldrig godnatt av Coco Moodysson

Planeten Frank av David Yoon

Monster i terapi av Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg

Grown Ups av Marian Keyes

Jag ser allt du gör av Annika Norlin

Such a fun age av Kiley Reid

The Lantern Men av Elly Griffiths

April

Nu ser du mig av Sharon Bolton

If I never met you av Mhairi McFarlane

Ödesmark av Stina Jackson

Samlade verk av Lydia Sandgren

Maj

The Celestial Café av Stuart Murdoch

Sen for jag hem av Karin Smirnoff

Ormarna av Sadie Jones

Hamnet av Maggie O’Farrell

Tolv veckor med dig av Johanna Schreiber

Juni

Svärmodern av Moa Herngren

Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall

Visheten vaknar av Elin Säfström

Rodham av Curtis Sittenfeld

Goda grannar av Mattias Edvardsson

Big summer av Jennifer Weiner

Station Eleven av Emily St. John Mandel

Adults av Emma Jane Unsworth

Juli

Söndagsvägen av Peter Englund

The girl with the louding voice av Abi Daré

Find them dead av Peter James

The day we disappeared av Lucy Robinson

Kris, kalas och kolhydrater av Annina Rabe och Anna Hellsten

Någon som du av Marc Lévy

Augusti

Mörkt motiv av Louise Penny

American Wife av Curtis Sittenfeld

Året med 13 månader av Åsa Linderborg

Livets små njutningar av Sigge Eklund

Come again av Robert Webb

Ulysses av James Joyce

One to watch av Kate Stayman-London

Frankissstein: en kärlekshistoria av Jeanette Winterson

September

Nådastöt av Louise Penny

Odödlig av Sharon Bolton (som jag tydligen glömt skriva om!)

Överlevarna av Alex Schulman

Harbour Street av Ann Cleeves (som jag tydligen också glömt skriva om)

Invisible Girl av Lisa Jewell

All the lonely people av Mike Gayle

På andra sidan bron av Hanna Jedvik

More than a woman av Caitlin Moran

Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria av Mian Lodalen

Vuxna män gör saker tillsammans: en liten bok om Killinggänget av Linus Kuhlin

The Moth Catcher av Ann Cleeves

Fula tjejer av Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo och Sara Ohlsson

Oktober

Ett halvt andetag av Anna Agrell

The Ruins av Mat Osman

Sömnernas sömn av Elin Säfström

Ya Leila av Donia Saleh

Exciting times av Naoise Dolan

Den grymmaste månaden av Louise Penny

Boken om Beck och Sjöwall-Wahlöö och tiden som for av Johan Erlandsson

The All-Night Sun av Diane Zinna

Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson

Dalenglitter: en roman om hårt arbete av Wanda Bendjelloul

Flickebarn nr. 291 av Ninni Schulman

The Five: The untold lives of the women killed by Jack the Ripper av Hallie Rubenhold

November

Stormvakt av Kristina Ohlsson

En oönskad julklapp av Sara Molin

Just like you av Nick Hornby

The Thursday Murder Club av Richard Osman

I follow you av Peter James

The Postscript Murders av Elly Griffiths

December

The weight of water av Sarah Crossan

Smoke and mirrors av Elly Griffiths

Detta blev längre än jag hade tänkt mig, men en årssammanfattning och tillbakablick är alltid nyttigt! Nu kom den tidigare än jag väntat mig, bara 🙂

Smakebit på søndag, 13 december 2020 – Handens rörelser av Felicia Stenroth

Det är lätt att bli lite dagvill i pandemitider och det slog mig först nu att det är ju Smakebit-dags! Tredje advent är det också, och Lucia, och det är grått och blött i Göteborg idag också. Det verkar vara standard för tillfället – hoppas att det snart blir lite klart och kallt istället.

Veckans Smakebit kommer ur Felicia Stenroths Handens rörelser, som jag plockat upp idag och därför är Smakebiten från första sidan. Det är en roman om ”fattigdom, solidaritet och skönhet” och jag ser verkligen fram emot att fortsätta.

”Sängen är ett skepp där de ligger tillsammans under alla duntäcken. De har dragit in den i samma rum som kakelugnen så att de ska hålla värmen. Ida minns inte vilket år det är. Hon minns att Sofia går till jobbet om morgonen men inte om hon själv går till skolan. Alla duntäcken, gula lakan, vita påslakan, och andetag under täcket när Ida inte stoppar in mer ved i kakelugnen. Varm luft som möts av den kalla. Det finns en termometer som säger tolv grader tidigt på morgonen. Sofia tänder innan Ida vaknar och sedan håller de tillsammans liv i brasan hela dagen. På kvällen är kaklet längst upp så varmt att Ida måste pressa händerna mot plattorna och sedan hastigt dra bort dem. Dra bort, pressa mot, dra bort. Handflatorna blir alldeles röda. Ida minns inte hur länge sedan det var hon prova lampknappen. Det finns en brunn ute på gården, de har hissat upp vatten därifrån så att det går att spola på toaletten.”

Ur Handens rörelser av Felicia Stenroth, Norstedts: 2020

Annars har jag ägnat mig åt att baka saffransbiscotti idag och om ett par timmar är det dags för digital bokcirkel om Dagen efter vilket ska bli väldigt trevligt.

Fortsatt härlig söndag önskar jag dig – fler Smakebitar finns denna vecka att läsa hos Flukten fra virkeligheten!

Smoke and mirrors (Stephens & Mephisto, #2) av Elly Griffiths

Brighton! Teater! 50-tal! Elly Griffiths! What’s not to love, liksom. Denna serien har gått mig lite förbi, i och med att den av någon anledning inte översatts till svenska, men jag gillade verkligen The Zig Zag Girl som är första boken om polisen Edgar Stephens och hans gamle armékamrat, trollkonstnären och illusionisten Max Mephisto så nu var det dags för bok nummer två. Jag har blivit plötsligt nykär i att läsa inbundna böcker, och det känns som om det passar extra bra här. Tur att biblioteket är välsorterat, för det sista som behövs i detta hushåll är fler böcker. Det passar också extra bra att läsa boken just nu, då den utspelar sig under december månad, ända fram till julafton.

Max Mephisto befinner sig ännu en gång i Brighton, denna gång för att spela i pantomimteatern Aladdin längst ut på Brighton Palace Pier. Han är berömd och populär, men hans löpsedlar faller i skugga när två barn, Annie och Mark, försvinner till synes spårlöst när de skulle gå och spendera sina ransoneringskuponger på godis. Efter flera dagars sökande hittas de i dalen Devil’s Dyke, omgivna av just godis. Det visar sig att somligt av godiset är från tiden innan andra världskriget, vilket inte gör det lättare för DI Stephens och hans team, Bob och Emma (som är toppenkaraktärer) att ta reda på sanningen.

När de försöker kartlägga Annie och Marks liv upptäcker de att Annie brukade skriva pjäser, blodiga och grymma sådana baserade på Bröderna Grimms sagor. Kan svaret finnas i hennes sista manuskript, eller hos läraren som hon skrev tillsammans med? Eller finns det en koppling till ett annat mordfall relaterat till en pantomimföreställning nästan fyrtio år tidigare? The Great Diablo, eller Stan, som också är armékompis med Edgar och Max och som också är med i Max föreställning var med på den tiden och ser paralleller – men den mördaren hängdes 1912…

Jätteklurigt och väldigt spännande. Jag fick mina misstankar ganska tidigt i berättelsen, men Griffiths lyckades lura mig på fel spår, även om det var åt rätt håll. Det är intressant att få en inblick i teatervärlden under efterkrigstiden, när artisterna reste runt till olika kuststäder för att spela, dansa eller på annat vis uppträda under en säsong och sedan åka vidare till nästa. En annan sorts säsongande än det vi kanske hör talas om idag!

Både Edgar Stephens och Max Mephisto är väldigt intressanta karaktärer, tycker jag. De är mångfacetterade, de har ett mörkt förflutet och fel och brister som alla andra. Det är alltid befriande när poliser inte är labila missbrukare – Stephens är en reko karl som är schysst mot sina kollegor. Det hörde nog inte till vanligheterna att en ung kvinna som Emma fick jobba med mordutredningar på femtiotalet, men det bringar absolut en extra krydda och progressivitet till boken, som på sina ställen annars har en hel del (tidsenlig) arkaiska skeenden och uttalanden.

Elly Griffiths är en riktigt stor favorit, och det är ju väldigt positivt att hon är oerhört produktiv!

Nobelprisfavoriter

Bild av Gerhard G. från Pixabay

Jag är inte den som har läst massor av nobelpristagare, eller ens har någon särskild lust att göra det om inte andan faller på, men tyckte att det kunde vara trevligt med ett litet tipsinlägg just idag, även om ingenting är som det brukar vara just detta år. Jag har bara samlat länkar till mina texter, Goodreads eller dikter, i de fallen det handlar om en poet, som är mina favoriter – det är ingen fullständig förteckning.

1907 – Rudyard Kipling – If (dikt)

1909 – Selma Lagerlöf – Löwensköldska ringen och Kejsaren av Portugallien

1923 – William Butler Yeats – I have spread my dreams under your feet (dikt)

1925 – George Bernard Shaw – Pygmalion och den fantastiska dikten English Pronunciation

1929 – Thomas Mann – Döden i Venedig

1931 – Erik Axel Karlfeldt – Om våren (dikt)

1936 – Eugene O’Neill – Mourning becomes Electra, Long Day’s Journey into Night och The Emperor Jones

1951 – Pär Lagerkvist – Det är vackrast när det skymmer (dikt)

1954 – Ernest Hemingway – Män utan kvinnor och Den gamle och havet

1957 – Albert Camus – Främlingen

1962 – John Steinbeck – Möss och människor

1969 – Samuel Beckett – I väntan på Godot

1971 – Pablo Neruda – If you forget me (dikt)

1983 – William Golding – The Spire

1995 – Seamus Heaney – Mid-term break (dikt)

2005 – Harold Pinter – The birthday party

2007 – Doris Lessing – Det femte barnet

2011 – Tomas Tranströmer – Romanska bågar (dikt)

2015 – Svetlana Aleksijevitj – Kriget har inget kvinnligt ansikte

2017 – Kazuo Ishiguro – Never let me go

Vilka är dina favoriter bland litteraturpristagarna?