Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg

Kärlek i Europa blev cirkelbok för Bokbubblarna sist. Jag måste erkänna att jag fick kämpa mig igenom den – det är inte säkert att jag hade orkat om det inte vore just en cirkelbok. Det är en ganska uppslukande historia, men den är bitvis seg som kola – men jag har en teori om varför jag kände så. Vi kommer till det.

Reseberättelsen – en ung svensk kvinna som lämnar hemmet på Gotland med förevändningen att hon ska studera på en flickskola i Frankrike, men istället fastnar för det dekadenta livet i Paris, fullt av sex, drugs and rock ‘n’ roll. Typ. Skildringen av sökande efter nya äventyr är intressant och något många säkert kan känna igen sig i på något plan, men jag kan bli så evinnerligt trött på dekadensberättelser. Det arkaiska språket här gör det inte enklare, även om man nästan fnissar till lite förskräckt de första tjugo gångerna n-ordet nämns. Boken utspelar sig på 50-talet men släpptes först 1988, då den gjorde både succé och lite skandal, om jag förstått det rätt.

Språket är det som bär berättelsen i partierna som inte är sirapssega. Berättelserna om sexualitet och könsmaktsordning är gripande på sitt sätt, och för mig handlar liksom hela boken om mäns förtryck av kvinnor. Vilket är viktigt att berätta om, förstås. Det är deppigt att vi på vissa plan inte kommit speciellt långt på 60 år.

Boken finns att köpa här.

Tisdagstrion: Bokomslag med ansikten på

Veckans tema i Tisdagstrion hos Ugglan & Boken är bokomslag med ansikten på. Jag är för närvarande kass på att läsa, kass på att blogga och kass på att hänga med på utmaningar, men jag vill ju. Så det är bara att försöka vidare 😉

De tre böcker jag har valt denna gång är:

Adults av Emma Jane Unsworth var en av mina favoriter från förra sommaren. Rolig och sorglig i en salig blandning – som ni vet är det där med humor och svärta en favorit hos mig.

Emma Hambergs ljuvliga Je m’appelle Agneta har förtjusat stora delar av läs-Sverige här under vår och försommar och det är så välförtjänt. En varm och fin berättelse om att våga göra något som man egentligen är alldeles för rädd för – och om Frankrike och mat och…

Körsbär i snön av Sanna Tahvanainen är en litterär fantasi om Sylvia Plaths veckor i New York, som ju finns fiktionaliserade i Plaths egen The Bell Jar, men här får en annan sorts liv. Kanske den enda bok som någonsin fått mig att köpa ett särskilt läppstift!

Barnen på Hidden Valley Road av Robert Kolker

Det är inte alltid som det funkar toppen med icke-skönlitteratur som bokcirkelbok, men jag blev ändå glad när Barnen på Hidden Valley Road blev månadens bok i min ena cirkel. Det är en slags kombination av facklitteratur och biografi, om en otroligt fascinerande familjekonstellation i Colorado under efterkrigstiden och ända fram till nutid.

Don Galvin gjorde karriär i militären, medan hustrun Mimi var familjens matriark som kämpade hårt med att hålla samman hemmet. Ingen bagatell när man får tolv barn under en tjugoårsperiod, varav tio pojkar – och varav sex diagnostiseras med schizofreni.

Familjens otroliga kamp skildras varvat med kapitel om forskning och olika rön kring sjukdomen som fortfarande är höljd i dunkel. Det finns teorier om varför man drabbas, men anledningarna är så vitt skilda och det är otroligt fascinerande. Fascinerande är även familjen Galvins sjukdomshistorik, och hur så många drabbade i samma familj gav forskningen en otrolig chans att studera den gemensamma anamnesen och kanske komma något närmare sanningen om sjukdomen.

Det är väldigt spännande att få sätta sig in i detta. Det är otroligt brett och det verkar inte som om det finns ordentliga sanningar någonstans – men jag tror att det är bra att något lite mer lättillgängligt skrivs kring schizofreni då jag är övertygad om att väldigt många fortfarande tror att schizofreni har med personlighetsklyvning att göra.

Robert Kolker har sammanställt boken på ett väldigt lättillgängligt vis – man behöver inte veta speciellt mycket i förväg för att kunna ta sig till texten. För mig blev det lite långt och delvis upprepande – men det går fint att hoppa över de mer vetenskapliga kapitlen om det blir lite tungt. Det gjorde definitivt jag mot slutet!

Boken finns att köpa t.ex här.

Knäckta ägg och krossade hjärtan – en alldeles omöjlig påsk av Maria Ernestam (Lisbeth, #2)

Det var roligt att stifta bekantskap med Lisbeth i förra boken om henne, Brutna ben och brustna hjärtan, och en positiv överraskning när det visade sig att en påskbok om Lisbeth var på gång. Nu har jag läst den, lite väl långt efter påsk kanske, men vad gör väl det. (Det verkar som om jag läste julboken långt fram i mars också, så… :))

Det blir ännu en ganska fartfylld historia där det händer mycket – på små och stora plan. Bråk med grannar om ett staket, besvär med särbon som i sin tur har besvär med sin exfru, en syster som vill gå på yoga i tid och otid och stök på jobbet. Av någon anledning kändes det otroligt segt att läsa – jag kan inte förklara varför, för det är både roligt och rappt. Drar därmed slutsatsen att det är mig och min gravidhjärna det är fel på, eftersom jag mest bara vill somna hela tiden. Jag kunde liksom inte riktigt fastna, och fann att jag mest blev irriterad på de flesta karaktärer.

Ernestam är en väldigt speciell författare, och jag tycker nog ändå att hon är som allra bäst i lite mer skruvade berättelser, såsom de fantastiska Caipirinha med döden och Busters öron. Men denna finns att köpa här!

Det vackra mysteriet (Kommissarie Gamache, #8) av Louise Penny

Det är väldigt lätt att vilja plöja böckerna om Gamache, men jag försöker som sagt hejda mig lite grann för att de inte ska ta slut för fort. Just denna blev ingen favorit för mig, för mycket av det som jag tycker allra mest om med serien finns inte med. Såsom Three Pines och dess fantastiska, besvärliga invånare. Hela boken utspelar sig nämligen inne på ett munkkloster på landsbygden utanför Québec.

Klostret är berömt för sina sånger, vilket är speciellt då de även avgivit tystnadslöfte. De har blivit världsberömda tack vare CD-skivor som släppts med sångerna, och klostret går under namnet ”Det vackra mysteriet”. Det verkar fridfullt och vackert alltsammans, de sjunger och odlar och tillverkar choklad – men någon har också mord i sinnet, då körledaren hittas mördad en dag efter morgonbönen.

Gamache och Beauvoir reser dit i all hast och bestämmer sig för att bli kvar tills det hela är löst. Och det blir lite tjatigt, det måste jag säga. Väldigt många munkar och väldigt många namn, och jag kan omöjligt ens försöka skapa mig en visuell bild över hur klostret med alla sina rum och celler och kapell och prång ser ut. Det blev svårt att hålla reda på allt och jag tappade sugen någonstans i mitten.

Alltså – det är ju fortfarande bra. Louise Penny är alldeles lysande – men låt oss säga att jag är glad att jag inte råkade läsa denna först, för då hade jag aldrig fortsatt.

Nu gläds jag åt att nästa bok i serien – Hur ljuset tar sig in – verkar vara en av de absolut bästa hittills, och att jag snart kommer ha tid att läsa betydligt mycket mer än jag haft hittills i år.

Boken finns att köpa t.ex här!

Tidigare böcker i serien som jag läst och kommenterat:
#1 Mörkt motiv
#2 Nådastöt
#3 Den grymmaste månaden
#4 Ett förbud mot mord
#5 Ett ohyggligt avslöjande
#6 Begrav dina döda
#7 En ljusets lek

Smakebit på søndag, 27 juni 2021 – Er tredje man av Denise Rudberg

Det går fortfarande lite segt med läsningen – eftersom jag somnar så fort jag försöker läsa i horisontellt läge. Men det får väl vara så. Om två och en halv vecka är det semester, får väl hoppas att det blir lite ordning på torpet då. Efter oktober räknar jag inte med att få sova sådär värst mycket på ett tag, så det är väl på så vis lika bra att försöka sova nu… 😉

Denise Rudbergs serie om Kontrahenterna är lätt och lagom spännande läsning, och boken Er tredje man kom ut i veckan som gick. Den funkar även fint som ljudbok, så där har jag i alla fall kommit en liten bit framåt om dagen. Därifrån kommer veckans Smakebit.

”För att inte testa deras tålamod genom att kräva att de skulle vara tysta och stilla, tog Signe med dem på promenad runt ön efter frukost. De letade efter smultron och plockade blommor. Stannade till vid Karlssons gård och matade kossorna i hagen med gräs. Signe gick i sina träskor, men pojkarna sprang barfota. Hon hade behövt förklara vad fenomenet sommarfötter innebar. Att fotsulorna efter vintern var ömtåliga och känsliga, men efter några dagar barfota härdades de. Vilket de gjort med besked.”

Ur Er tredje man av Denise Rudberg. Bookmark: 2021

Det är grått och lite kylslaget i Göteborg idag. Man får inte säga så här på sommaren, men jag tycker ändå att det är lite mysigt. I detta hushåll firas annandag midsommar med lasagne, vilket onekligen är trevligare att laga när det är lite svalt ute. Första gången detta skedde var 2018 och det känns som om det var 35 grader varmt, men vid närmare efterforskningar var det tydligen 18 grader den dagen. Minnet är lurigt!

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten!

Paola Persson Peroni – Allas vän och Skrattar sist av Emi Gunér och Maja Säfström

Paola Persson Peroni susade förbi i mitt instagramflöde häromveckan, jag önskade mig något lättläst och mysigt och hittade e-böckerna på biblioteket, så plöjde dessa första två inom ett par dagar. (Bok tre har också kommit ut, och heter Älskar kanske.)

Jag hade kanske inte räknat med att målgruppen var såpass låg i ålder som 6-9 år, men äsch, vad är väl trettio år hit eller dit? Dessutom tycker jag att det är så härligt med alla fina och bra barnböcker som finns numera. Det känns inte som om det kom ut så mycket nytt i den genren när jag var i den åldern, det blev mycket Astrid Lindgren och sjuttiotalsböcker. Nu finns det en uppsjö, och jag hoppas att vår lilla tjej visar sig vara lika förtjust i att läsa som hennes föräldrar och storasyster är för oj, vad roligt vi ska ha!

Böckerna om Paola Persson Peroni handlar mycket om kompisrelationer och mycket om familj. Texterna är finurliga och roliga och Maja Säfströms illustrationer perfekta komplement. Mycket trevlig läsning.

Allas vän finns att köpa här, och Skrattar sist finns här.

Vera Svansons dagbok för vloggstjärnor och lifehackberoende (Vera Svanson, #2) av Moa de Bruin

I höstas kom första boken om Vera Svanson – Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster och det var ju en ljuvlig överraskning att bok nummer två följde så snart! Jag har följt Moa de Bruin, a.k.a Spiderchick i bloggvärlden i närmare femton år, och det var ju inte direkt någon chock att böckerna om Vera är vansinnigt roliga – och Clara Henrys inläsning är verkligen pricken över i.

I Veras universum är mycket sig likt. Storebrorsan Svante kämpar fortfarande för att få fler prenumeranter till sin Youtube-kanal med diverse challenges. Lillasyrran Olivia är allmänt jobbig och på väg att bli Sveriges yngsta mormor då katten Lovis ska få ungar. Mamma har plötsligt blivit extremt intresserad av yoga, och pappa försöker renovera köket, med väldigt dåligt resultat. Moster Bibban bor kvar i huset bredvid men har lagt sin nästan-polis-karriär på hyllan och ska nu bli kalsonggrossist istället.

Som om det inte vore nog med allmänt kaos hemma så är det problem i skolan också. Någon har klottrat något om rektorn på väggen i aulan, och nu hotar rektorn med att riva hela aulan och lägga ner dramagruppen. Men det får ju inte hända! Det är i dramagruppen som Vera får leva ut och glänsa – och där går ju även Hugo, med de leende guldbruna ögonen…

Det är väldigt roligt från start till slut. Alla karaktärer har något som gör dem till något alldeles extra – såsom att bästisen heter Lise Berg, och att en yogaguru har något alldeles särskilt i sin väska. Fartfyllt och stilsäkert som ger massvis av mersmak. Om ändå så här roliga böcker fanns när jag var 9-12 år! Tur att det går alldeles utmärkt att läsa även i 38½-årsåldern.

Boken finns att köpa t.ex här!

Skyddsängeln (Emma Sköld, #9) av Sofie Sarenbrant

Att avsluta en bok om Emma Sköld ger alltid mersmak, men man får vara så god och vänta ett år eller så på nästa. Skyddsängeln började jag läsa samma dag som den kom ut och det tog inte lång tid att bli färdig trots att jag läser så långsamt för närvarande. Detta är bok nummer nio, och böckerna håller väl. Denna är faktiskt bättre än de senaste två eller vad det kan vara, eftersom en karaktär som fått lite onödigt (och orimligt) mycket plats tidigare nu är lite nertonad.

Skyddsängeln är mörk, och tar som övriga böcker i serien upp samhällsproblem. Det är flera olika som tas upp här, men jag tänker allra mest på psykiatrireformen på nittiotalet, då personer med psykisk ohälsa skulle ut och integreras istället för att slutenvårdas. Många blev isolerade i de lägenheter där de placerades och många var såpass institutionaliserade att de fortfarande idag finns i slutenvård trots att de kanske inte behöver just vården. Dessutom läste jag mig till att en mycket låg procentsats av de som idag ska vårdas i öppenvården faktiskt erbjuds samtalsterapi och stöd – det verkar handla mycket om psykofarmaka som ju i många fall är tungt beroendeframkallande. En riktigt ond cirkel, alltså.

Det finns förstås ett par deckargåtor också. En poliskollega till Emma försvann spårlöst precis innan sin rättegång i slutet på förra boken, och även om polisen gripit den som senast såg polisen i livet är han fortfarande borta. När en äldre man hittas död i en säng på ett övergivet mentalsjukhus och han visar sig ha haft en koppling till den försvunne polisen blir Emma som besatt av fallet.

Och visst är det underhållande och visst är det en bladvändare. Att ett övergivet mentalsjukhus spelar en central roll ger på något vis en extra spännande touche till berättelsen – det är ju något med övergivna hus i allmänhet och sjukhus i synnerhet som är creepy. Sedan kan jag, som så ofta, bli lite förbannad på hur karaktärer fattar beslut i deckare – de borde ha lärt sig vid det här laget, alla dessa poliser som är inne på bok #9 och #17 och #23. Nu gäller dessa kommentarer inte specifikt Skyddsängeln, men poliser, SLUTA gå från stationen/bilen/hemmet utan en laddad mobil, SLUTA gå in i hus och ner i källare ensamma, SLUTA vara så slarviga. (Jodå, jag förstår att det lägger upp för spänning i slutskeden men det börjar bli lite tjatigt.)

Boken finns att köpa t.ex här!

Smakebit på søndag, 13 juni 2021 – Fråga mig igen av Mary Beth Keane

Jag förstår inte vart tiden tar vägen, och det är just när det plötsligt är söndag igen som det blir påtagligt. Snart har halva juni gått, jag har gått in i vecka 22 och lilla hon i magen har visst fått sommarkänslor och är jätteaktiv och om en månad och en dag går jag på semester. Otroligt. Men skönt, förstås. Jag är trött efter denna våren, denna veckan har varit seg som sirap trots fyra dagars jobb och… ja, det ska bli ofantligt skönt att få vila lite – även om just denna semestern kommer att gå åt till en del annat också. Mer om det inom kort.

Läsning är förstås också något jag vill ägna tid åt. Just nu går det långsamt, eftersom jag somnar ifrån precis allt så fort jag lägger mig ner – men jag har massor på vänt. Nästa som ska påbörjas är Fråga mig igen av Mary Beth Keane, som jag förhoppningsvis kan börja på ikväll, och därifrån kommer veckans Smakebit. Den har hyllats på diverse håll och jag träffade en vän i fredags som också sjöng dess lov, så nu känns det dags.

”Francis Gleason, lång och smal i duvblå polisuniform, klev undan från solen och in i skuggan från det bastanta stenhus som inhyste polisstationen i fyrtioförsta distriktet. Fyra våningar upp vid 167th Street hade någon hängt ett par nylonstrumpor på tork från en brandtrappa, och medan han stod där och väntade på en annan aspirant, en polis vid namn Stanhope, lade Francis märke till hur oerhört stilla de spindelvävstunna benen hängde, den fina kurvan där hälen skulle vara. Kvällen innan hade ännu ett hus brunnit och Francis föreställde sig att det nu såg ut som så många andra i fyrtioförsta: ingenting kvar förutom ett ihåligt skal med en svartnad trappa inuti.

Ur Fråga mig igen av Mary Beth Keane, Albert Bonniers förlag: 2021

Jag har funderat ett tag på vilken bok det är som detta omslag drar mina tankar åt, men nu vet jag – det är förstås Små eldar överallt av Celeste Ng.

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten!

I eftermiddag är det dags för bokcirkel om Barnen på Hidden Valley Road, som ju var smakebit för två veckor sedan. Vi hade funderat på att ses ”i verkligheten”, men det blir för stökigt med söndagstrafik. Nästa gång går det förhoppningsvis att ordna tack vare semester och/eller bättre planering… 🙂