Böcker – Sida 2 – Stories from the city, stories from the sea

Syskonmakaren (The making of us) av Lisa Jewell

Lydia, Dean och Robin bor alla i London och har något gemensamt – nämligen en far. De har ingen aning om att de är halvsyskon, eftersom de blev till via spermadonation. Lydia får ett anonymt brev från någon i den lilla byn i Wales hon flydde ifrån så fort hon slutat skolan, med kontaktuppgifter till fertilitetskliniken. Hon är mycket framgångsrik och har blivit förmögen på en uppfinning hon patenterat men är väldigt ensam.

Dean ska bli pappa, men bebisens mamma verkar avsky honom. En stor tragedi får honom att tappa fotfästet och en natt under influens av både sprit och gräs blir han övertygad om att registrera sig på en hemsida som hjälper donatorsyskon att hitta varandra.

Robyn pluggar till läkare, eftersom hon vet att hennes donatorpappa är barnläkare i Frankrike. Eller åtminstone att han var det när hon blir till. Hon träffar sin drömkille i klädbutiken där hon jobbar deltid, men får en dag syn på honom i spegeln och tror att han är hon själv. Tänk om det fallit sig så olyckligt att de är syskon? Även Robyn registrerar sig på hemsidan och det ska finnas en pojke född 1983, precis som hennes pojkvän är. Kan det vara så olyckligt? Dags även för henne att registrera sig på hemsidan.

Maggie är god vän, eller kanske flickvän, till Daniel – donatorn. Han ligger för döden på ett hospice i Suffolk, men skulle så gärna vilja se hur det gick för de fyra barn han är biologisk far till. Är de vackra, snälla, begåvade? Maggie beslutar sig för att hon måste hjälpa honom med detta innan det är alldeles för sent. Och tiden börjar rinna ut.

Det låter lite som en halvkass såpopera, men detta är en jättefin bok om att inte bara finna sina syskon och sin pappa, utan kanske även sig själv. De tre syskonen har helt olika erfarenhet av hur en familj är, och nu får de chans att skapa en egen, i olika stadier av vuxenlivet. Tänkvärt, varmt och humoristiskt. Detta är en av Lisa Jewells ”mellanböcker”, post-chicklit men pre-spänning och det blir bra.

Man kan köpa e-boken på engelska här. Den svenska utgåvan verkar inte gå att få tag på så enkelt, men den finns på biblioteket – åtminstone i Göteborg.

Ta ner solen av Sara Molin

Sara Molin har skrivit tre romaner tidigare som jag har gillat skarpt – Som en öppen bok, En oönskad julklapp och Frågar åt en vän. Och ni vet vad det betyder – höga förväntningar. Oundvikligt och jättedumt, för hade jag sänkt förväntningarna kanske jag hade sluppit bli lite smått besviken på Ta ner solen. (Tänk vad spännande det vore att läsa böcker utan att veta vem som skrivit dem…)

Ella är allergisk mot solljus, något som förstås haft stor inverkan på hennes liv. På grund av detta, som någon sorts aktion för att ta kontroll, utbildar hon sig till meteorolog. Hon bor tillsammans med sin farmor, som tagit hand om henne hela liveet, och har fina kompisar omkring sig som stöttar och hjälper och det är denna grupp vi får följa under nio år.

Jag fäster mig tyvärr inte alls vid varken karaktärer eller story. Det känns som om jag läser en väldigt lång bok om mestadels omogna ungdomar, det blir för ytligt. Skeenden beskrivs i efterhand istället för att upplevas och huvudpersonens agerande känns ibland inkonsekvent bortom vad som känns rimligt. (Alla skiftar ju förstås humör och attityd, men… ja, det går inte ihop.)

Bitvis glittrar det dock till och blir engagerande. Detta är inte en dålig roman. Inte alls. Den är helt okej! Men jag hade hoppats på mycket mer, både känslor, engagemang och gärna lite humor.

Något som var väldigt intressant och kanske det bästa med boken var meterologin. Jag visste absolut ingenting om hur man blir meteorolog och hur intensiva och tuffa studier som leder fram till yrkestiteln. Riktigt spännande.

Boken kan man köpa här.

Allt du inte vet (The wrong family) av Tarryn Fisher

Jag har varit lite i valet och kvalet om jag skulle skriva om denna på Kaffe och Kultur eller inte, för jag tyckte inte om den. Alls. En av faktiskt väldigt få böcker jag gett en enda stjärna på Goodreads – ofta läser jag inte ut böcker jag ogillar men jag hyste något hopp om att detta skulle bli bättre. Det blev det inte.

Den har dock fått ganska hyfsade recensioner, så det är inget som säger att någon annan skulle känna likadant som jag, förstås. Så några ord får det bli ändå, och lita inte för mycket på mitt omdöme.

Winnie och Nigel har det perfekta äktenskapet, det perfekta huset vid sjön i Chicago och det perfekta barnet. Det trodde i alla fall den pensionerade terapeuten Juno, tills hon flyttade in i deras hus och började höra och se saker som tydligt visar på motsatsen. Eller?

Helt absurda saker blandas med långdraget tråk i cirka 90% av berättelsen, som sedan flippar ur totales mot slutet. Jag la ner den och frågade mig vad sjutton det egentligen var jag läste. En liten sågning piggar väl opp ibland?

Boken kan man köpa här.

Lasse Brandeby: Vad gör jag nu då? – en biografi om pappan, komikern, journalisten och skådespelaren av Anna Brandeby Harström med Lasse Råde

Lasse Brandebys dotter Anna har tllsammans med Lasse Råde, journalist och god vän till Brandeby, skrivit denna underbart fina biografi. Den är full av berättelser om arbete, scen och offentligt liv, men även väldigt mycket om privatpersonen, mannen och pappan Lasse – som verkar ha varit en så otroligt genuin och god människa. Jag betvivlar inte ett ögonblick att det var så.

Jag ska heller inte gräva ner mig i vad boken handlar om, men familj är sannerligen en röd tråd i berättelserna. Första frun Unni (som även är Annas mamma) och Lasse var ett okonventionellt föräldrapar med inställningen att man helst ska säga ja till allt. De hade inga fler biologiska barn, men många fosterbarn genom åren. Ibland bodde de i husbil, ibland i en gammal herrgård. Det seglades (olovligen) i Sotekanalen och hölls fester och tillställningar och allting verkar så fint utan att vara puttenuttigt och idylliskt i traditionell mening.

En berättelse om Lasse B på midsommarfest med seglarskolan där han nästa morgon råkade dricka maskindiskmedel är helt otroligt rolig, trots att det låter som om det skulle få en ände med förskräckelse. Han kravlade iväg och la sig under en tall för att ungdomarna inte skulle behöva se honom kola vippen – men det enda som hände var att det började spruta skum ur munnen och näsan på honom när han försökte hjälpa några förbipasserande att hitta rätt stig.

Vi plöjde oss igenom Kurt Olssons Television och Kurt Olssons Sommartelevision när snön yrde utanför fönstren för ett antal veckor sedan och det fortsätter vara precis lika roligt som jag minns det från barndomen. Genialt från en göteborgsk klenod som lämnade jordelivet alltför tidigt.

Boken kan man köpa här.

Läst i mars 2023

Usch, så lite som jag har läst i mars har jag nog inte läst på tio år. Det dröjde till 12 mars innan jag lyckades läsa ut min första bok vilket är helt galet. Men jag har jobbat som en tok och somnat som en stock när jag lagt mig på kvällen, så det är vad det är. Övrig tid är inte direkt lästid nu för tiden, och det är ju ingenting jag sörjer. Att få vara med familjen är värt allt i världen, såklart.

Nu är jag hur som helst ledig i tio dagar och har massor av intressant läsning att ta mig an.

Temat på Kaffe och Kultur i mars var Kultur om kultur, och det visade sig vara rätt tungrott. Nu kör vi Brott och straff i april och det känns onekligen enklare.

Nåväl, så här blev det:

Jag var Ingmar Bergmans hushållerska av Anita Haglöf – ✯✯
Bokklubben som slutade läsa av Helen Burman – ✯✯
Daisy i kedjor av Sharon Bolton – ✯✯✯
Den store konstnären av Emmy Abrahamson och Hanna Jedvik – ✯✯✯✯
Sverigevänner: berättelsen om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari – ✯✯✯
Au revoir, Agneta av Emma Hamberg – ✯✯✯✯

Torftigt, minst sagt! Nu får det bli nya tag.

Fotot ovan är taget av Sora Shimazaki pu00e5 Pexels.com

Sällskapsmänniskor av Candice Carty-Williams

Sällskapsmänniskor (People Person på originalspråk) var hett efterlängtad hos mig och många med mig som älskade Candice Carty-Williams debut, Queenie. Jag blev sannerligen inte besviken!

Curtis Pennington har fem barn med fyra mödrar. Lustigt nog har den äldsta och den yngste i skaran samma mamma. Det är Nikisha, Danny, Dimple, Elizabeth och Prynce. Utöver de två som är syskon har de knappt setts genom åren, men en dag kliver Curtis upp och bestämmer sig för att detta är dagen då alla ska träffas. Han plockar upp allesammans i sin guldfärgade Jeep och kör till Clapham Common med dem så att de ska få äta glass tillsammans. Lite lagom awkward. Nikisha är då 19 år och känner trots allt ett visst ansvar för sina syskon – så hon ger dem sitt nummer och säger åt dem att de alltid kan ringa om något skulle hända – för hon vet att de ju inte kan förlita sig på sin pappa.

Femton år senare händer mycket riktigt något. Dimple är vid det här laget trettio år och vill inget annat än att vara en framgångsrik influencer med många följare, fast hon ligger runt 200-strecket än så länge. Hennes följare är lojala och fina mot henne men det är också det enda umgänget hon har förutom sin hopplösa pojkvän. Och det är i samband med ett besök av honom som hon nu måste ringa Nikisha för att få ganska akut hjälp i en situation som uppstår – och alla syskonen kommer med.

Jag förväntade mig verkligen inte den vändning berättelsen tar såpass tidigt i romanen men det blev så väldigt effektfullt – jag kan inte säga vad det är, ni måste läsa själva. Detta är till stor del en väldigt rolig berättelse med mycket mörk humor, kantad av sorg och övergivenhet, missbruk och elände. Men framför allt handlar det om familj, syster- och broderskap och föräldraskap (och bristen därpå). Syskonen är väldigt olika men i och med det som händer har de inte längre bara en halvkass far gemensamt utan väldigt mycket mer än så.

Fem stjärnor från mig!

Boken kan man köpa här.

The Last Remains (Ruth Galloway, #15) av Elly Griffiths

Först tyckte jag att det var väldigt tråkigt att höra att detta (troligtvis) är sista boken om Ruth Galloway – men efter ett tag vande jag mig vid tanken, och insåg att detta nog är jättesmart. En viss will they-won’t they-grej i serien har förvisso alltid varit lite spännandem men började bli uttjatad och i och med seriens avslut skulle vi väl äntligen få ett avslut även på detta. Förhoppningsvis ett lyckligt sådant, men vem vet?

Det är förstås deckargåta också. En hantverkare som ska blåsa ut ett bageri hittar benrester bakom en vägg, och Ruth Galloway i egenskap av arkeolog och benexpert kallas förstås in. Hon har egentligen fullt upp med att försöka rädda arkeologifakulteten på universitetet där hon jobbar, men plikten kallar.

Benen visar sig tillhöra Emily Pickering, en ung arkeologstudent som försvann spårlöst tjugo år tidigare. Hon sågs för sista gången när hon lämnade en järnvägsstation efter att ha varit iväg på en lite märklig campingtripp med andra studenter och sin lärare. Snart visar det sig att Ruths bästa vän, druiden Cathbad, var en av deltagarna på resan och en av Emilys närmaste vänner.

Nelson och poliskollegorna letar febrilt efter samband mellan händelsen och de personer hon var ute i skogen precis innan hon försvann. Mitt i alltihop försvinner Cathbad spårlöst. Han har inte mått bra efter att han fick lämna sjukhuset efter sin svåra Covid, börjat prata om märkliga saker och nu är han alltså försvunnen. Det finns många ställen dit han skulle kunna ha sökt sig och det blir fullt pådrag eftersom han ju också har en koppling till mordet på Emily.

Jag tycker att detta blev ett värdigt och bra avslut på en serie jag verkligen har älskat. Naturligtvis hoppas jag att det kommer mer om Ruth och alla omkring henne, eftersom många av karaktärerna har blivit stora favoriter genom åren, men det känns helt okej att säga au revoir. Detta är en av de bättre böckerna i serien i mitt tycke och jag kunde stänga den med ett leende på läpparna.

Boken kan man köpa här.

Den perfekta pojkvännen (London Calling, #1) av Alexis Hall

Luc O’Donnell är son till två rockstjärnor som skildes när han var liten. Hans mamma har dragit sig tillbaka i Surrey och tittar mest på Drag Race med sin bästis Judith, men pappan, den rumlande rockern som tillbringat de senaste tjugo åren ut och in på avgiftning och behandlingshem, ska nu göra comeback. Vilket placerar Luc i rampljuset. En paparazzi fotar honom vid helt fel tillfälle, och det enda sättet att rädda sin karriär och sitt rykte är att skaffa sig en stabil och städad pojkvän.

Turligt nog finns en man i bekantskapskretsen som har ungefär samma behov men av andra skäl. Oliver är skandalfri, framgångsrik advokat, välklädd och vegan – och behöver en dejt till ett familjeevent.

Dags att börja fejkdejta, alltså.

Lucs rockstjärnepappa hör av sig och vill plötsligt ha en relation med sin son. Han har nämligen fått cancer, och vill få ordning på sina relationer. Han har varit en riktigt kass pappa, och Luc är egentligen motvillig att ha kontakt med honom men vad gör man? Kontrasten mot den ljuvliga franska mamman som lagar usel mat och kanske har en kärleksrelation med sin bästis är skarp och väl skildrad. Även Olivers familj är viktig i berättelsen, rivaliteten med brorsan som anses bättre då han och hans fru är läkare och arbetar med människor i Östafrika. Oliver försvarar brottslingar i rätten och är absolut inte god nog för sina elitistiska och konservativa föräldrar. Usch!

Här finns också aspekten av att välja sin egen familj. Kompisgänget som finns runt Luc och Oliver är en sådan självvald familj och jag gillar verkligen sådant.

Den perfekta pojkvännen är en perfekt romcom. Väldigt charmig och bitvis extremt rolig à la snustorr brittisk humor. Lucs kollegor på välgörenhetsorganisationen för dyngbaggar där han jobbar är genialt skrivna. Jag skrattar sällan högt åt böcker men bitarna där de är med är otroliga.

Jag läser sällan romance av den enkla anledningen att jag tycker att det är tråkigt och förutsägbart men detta är ett undantag.

Boken kan man köpa här.

A World of Curiosities (Kommissarie Gamache, #18) av Louise Penny

Under bokhelgen i Varberg hann jag läsa hela denna. En hel roman! Inbunden! Så himla skönt det var att kunna ligga i sängen hur mycket jag hade lust med och bara LÄSA. Och en ny Louise Penny, av alla böcker. Ljuvligt.

Som vanligt är böckerna om Gamache olika något annat i genren, men nu blir det något alldeles extra för vi får följa med bakåt i tiden, till första gången Gamache och Beauvoir arbetade tillsammans. Då var det en ung kvinna med mycket mörker i sitt liv som mördades. Nu har hennes två barn plötsligt dykt upp i Three Pines. Men varför? Gamache och Beauvoir vet båda två vad som hände dem i barndomen, och undrar nu hur de sår och ärr de åsamkats kan ha påverkat dem som vuxna.

I jakten på svar dyker ett gammalt brev upp – 160 år gammalt, närmare bestämt. Det är skrivet av en stenhuggare och han beskriver ett rum som han var med om att mura igen, där en stor fasa dolde sig. När rummet faktiskt hittas, av en slump, bestämmer man sig för att öppna upp det och det som finns därinne både förvånar och skrämmer. Gåtor och pussel uppenbarar sig, liksom en gammal fiende – men ingen förstår riktigt hur fienden möjligtvis kan befinna sig på fri fot, eller var han kan befinna sig.

Komplext och enormt spännande. Ingen bygger världar som Louise Penny, och ingen lyckas så väl med att blanda upp intrigen med sann fakta, konst och historia på ett bra sätt. Jag vågar liksom inte förvänta mig att nästa bok ska vara ännu bättre än förra, artonde boken i en serie är ganska långt in och ibland blir det ju inte så lyckat med riktigt långa serier. Här blir det faktiskt bara bättre och bättre.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

Kallmyren (Stenträsktrilogin, #2) av Liza Marklund

Jag tröttnade på Liza Marklund efter några böcker om Annika Bengtzon – jag minns inte riktigt varför, för jag tyckte att de första var otroligt spännande – men jag tror att Den röda vargen från 2003 var den sista jag läste. Ett tag efter det blossade ju hela Gömda-debatten upp och jag blev orimligt intresserad av den – sedan vet jag inte riktigt vad som hände.

Vi var många som blev otroligt förtjusta i Polcirkeln, Marklunds ”comeback” och nu är alltså del två i trilogin här. Det tog mig väldigt lång tid att komma in i den, av den enkla anledningen att jag somnade hela tiden. Det är inte bokens fel, ska jag säga. Men så lyckades jag få fart på läsningen och oj, vad bra det blev.

Vi återser polisen Wiking från Polcirkeln här. För trettio år sedan försvann hans fru Helena när hon gav sig iväg för att plocka hjortron med deras lilla bebisflicka. Bebisen hittades, otroligt nog vid liv efter att ha blivit hårt ansatt av insekter. Helena kom aldrig tillbaka och man utgår ifrån att Kallmyren blev hennes sista vila.

Wiking har aldrig kommit över tragedin. Han har levt för sina barn och för sitt arbete som polis, och blivit smått besatt av myrar. En dag får sonen Markus ett brev – kanske en varning, kanske ett hot – som otroligt nog verkar vara skrivet av Helena då det har hennes unika bomärke, en stjärna som liknar ärret efter hennes kejsarsnitt, längst ner. Brevpappret kommer från ett hotell i Stockholm. Wiking förstår inte hur det kan vara möjligt, men han måste reda ut vad det är som händer.

Jag hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig vart denna berättelse skulle ta vägen, och hade jag känt till det innan hade jag antagligen bara skakat på huvudet och struntat i att läsa (nej, det är inte fantasy eller sci-fi) – men det blir helt otroligt bra. Sååå spännande och smart ihopvävt. Andra delen av berättelsen gjorde mig smått andlös. Mycket läsvärd spänning!

Kallmyren är hyfsat fristående från Polcirkeln, men somliga karaktärer och platser dyker upp även här. Jag rekommenderar verkligen att man börjar med Polcirkeln, hur som helst.

Boken kan man köpa här.