Under det rosa täcket av Nina Björk

Jag skrev just i ett inlägg på bloggens Facebook-sida att jag är så glad att jag satte igång med mitt TBR-projekt, för det är så många riktiga pärlor som har kommit i min väg – och det är ju fantastiskt. Jag har sagt många gånger nu att det är en travesti att somliga böcker inte blivit läste förrän nu, och det är ju verkligen sant i detta fallet. HUR har jag inte läst Under det rosa täcket förrän nu? Vansinne. Men det är klart, jag kanske var något ung när den kom ut (1996, jag var 14) – fast det är väl ingen ursäkt egentligen. Den har i alla fall stått i hyllan i minst fem år och ja – nu har jag läst den! 
 
Dock lyssnade jag på en stor del av den, i bra inläsning av Gunilla Leining. Om ljudböcker räknas som läsning? Naturligtvis gör det det. 
 
Det är inte helt lätt att skriva en kommentar på en sådan här bok – förutom att den var fantastiskt upplysande och verkligen fick upp mina ögon för somligt som jag inte riktigt tänkt på. Ja, det är 22 år sedan denna kom ut – mycket har förändrats, mycket är exakt likadant. Jag hoppas att Björks texter används i skolor nuförtiden, för det finns så väldigt mycket här som förklaras på ett tillgängligt och självklart sätt. 
 
Ljudboken var som sagt mycket väl inläst, men en sak ska sägas – boken består av många citat och utdrag, ur tidningar och böcker och andra publikationer, och precis som i Jack Werners bok som jag lyssnade på i våras kan man bli lite tokig på alla ”citat – slutcitat”. Detta är inte kritik, det är mer en reflektion över hur irriterande det blev. Det kan ju liksom inte vara på något annat vis. 
 
Jag gillade särskilt några bitar mot slutet med jämförelser i populärkulturen, med film och skönlitteratur och är nu otroligt sugen på att läsa om Ta vad man vill ha av Louise Boije af Gennäs med nytt tankesätt. Har väl läst den fyrtio gånger, men varför inte en gång till med nyslipade icke-rosa glasögon? 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Smakebit på söndag, 2 december 2018 – En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki

 
Glad advent, kära vänner! Jag gillar verkligen advent och har flera gånger passat på att gå i kyrkan då eftersom jag gillar kyrkor och särskilt vid glada högtider (advent och påskdagen, särskilt) – och idag ska jag faktiskt det, men inte på morgongudstjänsten utan på en sånggudstjänst i Hagakyrkan i eftermiddag, då kören Ymna framträder. Min bokcirkelkompis Moa är med i Ymna, dock ska hon inte sjunga idag på grund av frånvarande röstresurser. Men J och jag siktar på att åka dit efter adventsfika i eftermiddag! Jag gillar ju även att sjunga, så det känns alldeles perfekt. 
 
Men först blir det en ganska stillsam söndag. Jag gick upp hyfsat tidigt och städade och diskade lite och har preppat lite inför ljuständning och annat: 
 
 
Men innan jag klev ur sängen låg jag kvar en bra stund och läste i En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki, som var nästa på min TBR-lista, och som har legat där sedan februari 2016. Började igår kväll men måste ha somnat på ungefär sida 26, men imorse kom jag en bra bit fram. 
 
Premissen för boken är att en författare som heter Ruth som bor på Vancouver Island hittar en Hello Kitty-lunchlåda, tätt inpackat i flera fryspåsar, på stranden. Hon har tänkt slänga den, det finns så mycket skräp på stränderna, men hennes man öppnar den och i lådan finns brev och en dagbok, kamouflerad som en gammal upplaga av Prousts På spaning efter den tid som flytt. Ruth börjar läsa, och vi följer dels hennes liv och dels det som den unga japanska tjejen Nao skrivit i sin dagbok i Tokyo. Hon vill berätta historien om sin gammelfarmor Jiko, som är buddhistisk nunna, men vi lär även känna hennes vardagsliv – hon är mobbad i skolan eftersom hon bott i USA ett tag, och hennes pappa försöker hela tiden begå självmord efter att ha blivit såväl deprimerad som spelberoende efter att ha förlorat sitt arbete. 
 
 
 
”Haruki var morbror till pappa, och pappa är döpt efter honom. Haruki den förste var kamikazepilot. Rätt knäppt om man tänker efter, för innan han blev självmordsbombare studerade han filosofi vid universitetet i Tokyo och pappa, Haruki den andre, är väldigt inne på filosofi och försöker ideligen ta livet av sig, så man kanske kan säga att självmord och filosofi är ett släktdrag, åtminstone om man heter Haruki. 
 
När jag sa det till Jiko sa hon att Haruki den förste egentligen inte ville ta livet av sig. Han var bara en kille som var tokig i böcker och fransk poesi och ville inte ens slåss i kriget, men han var tvungen. På den tiden var alla tvungna att kriga, antingen de ville eller inte. Jiko sa att Haruki blev jättemobbad i armén för att han gillade fransk poesi, så där har vi ett släktdrag till. intresse för fransk kultur och benägenhet att bli hackkyckling.” 
 
Ur En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki, Forum: 2015 
 
 
 
Fler Smakebitar finns denna söndag hos Astrid Terese! 
 

Wintering: a novel of Sylvia Plath av Kate Moses

Jag har läst Linda Skugges roman Ett tal till min systers bröllop flera gånger om, men jag verkar inte ha skrivit om den här någon gång, konstigt nog. Får ta itu med det! Det är hur som helst en berättelse med viss inspiration från Sylvia Plaths liv – huvudpersonen heter Sylvia Svensson, lever ihop med en Kulturman (denna skrevs långt innan detta uttryck myntades) och kämpar med två små barn, med att skriva och leverera och hjälpa till med syrrans bröllop… ja, ni förstår. Hon refererar ofta till Kathryn Harrisons Att söka hänryckningen (som jag sedan jag läste boken har haft i hyllan då jag hittade den på Coop Forums bokrea) och Övervintring av Kate Moses. Även den har stått i hyllan i en evighet, jag vet inte varför jag inte har läst den – men det är tydligen numera så att jag funkar bäst med e-böcker, så jag köpte den som Kindlebok. Sådär ja! 
 
Detta är även del av TBR-fight-projektet, då denna låg högt på listan 🙂 
 
Wintering – eller Övervintring – är alltså Kate Moses roman, en litterär fantasi, om Sylvia Plaths sista månader i livet – tillsammans med tillbakablickar på lyckligare tider, i Devon och Spanien och Frankrike. Jag har klyschigt nog varit smått tokig i Sylvia Plath sedan tonåren, när jag själv skulle bli poet (jojomen) – har läst Glaskupan hundratals gånger, samt hennes brev och hennes dagböcker och troligen större delen av hennes lyrik. Gjorde specialarbeten om hennes dikter på universitetet, och söker mig nästan alltid till henne när jag letar efter ett citat eller en aforism. En så otroligt fascinerande kvinna. 
 
Hon får komma fram i ljuset hos Moses. Ofta minns man endast att hon var amerikan, gift med Ted Hughes och tog livet av sig genom att stoppa huvudet i gasugnen i lägenheten i Primrose Hill mitt i smällkalla februari efter att ha brett en smörgås åt barnen som låg i rummet bredvid, med blöta trasor kring dörren så att gasen inte skulle ta sig dit in. Det är så tragiskt – och så sant, förstås. Men här får vi veta mer, även om allt förstås inte är verifierat. Om hur hon bad om hjälp hon inte fick, om hur Ted betedde sig (svinpäls, reds anm) och om hur hopplöst och fruktansvärt det måste ha varit, där under vintern 1963. 
Det är plågsamt att läsa, hjärtskärande vackert och väldigt, väldigt gripande. Alla som intresserar sig för Sylvia Plath måste läsa Moses bok – detta är ett mästerverk. 
 
Boken finns att köpa här eller här – den verkar tyvärr vara slut på svenska men jag tycker nog att den ska läsas på engelska, ändå.  

Bränn alla mina brev av Alex Schulman

 Bränn alla mina brev tar sin början när författaren söker hjälp hos sin psykologen. Han har upptäckt en giftig vrede hos sig själv som han inte känner igen, eller vill kännas vid, och psykologen använder sig av en metodik som innefattar att rita upp ett släktträd över närmaste släkten, inklusive konflikter och problematik. När släktträdet är färdigt blir det tydligt – alla konflikter, alla bekymmer leder raka vägen till Alex Schulmans morfar, den berömde författaren (bland annat) Sven Stolpe. Jag har förstått av äldre vänner och familj att han var en sådan som var på tv ”jämt” då det begav sig – jag är lite för ung för att veta vem han är, men känner allt igen den barske mannen på bild. 
 
Alex Schulman beslutar sig således för att göra ett nytt projekt av att ta reda på vad som hände. Varför var Sven Stolpe så arg, så bitter, så lakonisk? Han tar sig igenom sina egna minnen från barndomen och besöken hos morföräldrarna, han tar sig igenom arkiv, brev, texter, dagböcker. Snart finner han vad som hände – Karin Stolpe, Svens unga fru, hade en kort men intensiv affär med Olof Lagercrantz under tidigt 30-tal. Detta förlät Stolpe aldrig – han straffade Karin under resten av deras äktenskap, och försökte till och med köra hjäl såväl henne som sig själv. Allt som straff. Böckerna och pjäserna han skrev under resten av sitt liv behandlade samtliga otrogna, svikande fruntimmer – han beskrev Karins och Olofs affär som ”ett sexuellt attentat”. Det är hemsk läsning. 
 
Vad som är fantastisk och bitterljuv läsning är dock breven mellan Karin och Olof, och Olofs dagboksanteckningar. De var mycket unga – Olof var bara 21, Karin några år äldre – och breven och berättelserna är så fulla av passion och kärlek att det glöder om det. 
 
Och trots att det är starka känslor, såväl passion som vrede, lyckas Schulman så ofantligt bra med att skriva denna berättelse utan att bli för sentimental eller skarp. Det är lätt att läsa, orden flyger fram över sidorna och det är en sann njutning – om än en bitterljuv sådan – att få se denna berättelse vecklas upp. Så fantastiskt bra! Den intresserade läsaren kan kanske även förstå lite mer om vad som gjorde att Alex Schulmans mor, vars liv han berättade om i den lika fantastiska Glöm mig, utvecklade sin beroendesjukdom. Det kan inte ha varit lätt att leva i det Stolpska hemmet. 
 
Stort tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret! Boken finns att köpa här eller här. 

Hej från Deutschland!

 
Söndagen avslutades med packning, tvätt och att denna lilla dam, numera känd som Pingvina (tack Jossan för det avancerade namnet) och J kom hem till mig. Här har hon satt sig i krukan utanför grannporten minsann. 
 
 
I måndags lunchade jag med min f.d. chef Annika på Kooperativet. Pocherad flundra med smörsås, en massa grönt och stompad potatis. Underbart! 
 
 
Efter en dag på kontoret begav jag mig mot Landvetter. TA EN TAXI, sa chefen – nä nä, jag hade redan köpt flygbussbiljett 😉 
 
 
Liseberg är så fint nu! Ser fram emot att göra minst ett besök på Jul på Liseberg de närmaste veckorna. 
 
 
Jag plockade upp en bok som heter How hard can love be? av Holly Bourne i St. Ives, sommaren 2016 – och upptäckte snabbt att det var del 2 i en serie. Detta är del ett, och den började jag läsa på väg till flygplatsen. 
 
 
Morgon i Berlin! Vi bor söder om stan, i Neukölln (om jag förstår det rätt). 
 
 
 
 
 
Det visade sig att frukost inte ingick i hotellpriset så igår knatade vi ut på Hermanstrasse och hittade ett supermysigt veganskt kafé med fantastisk avocadotoast med sojamarinerade champinjoner. Rackarns gott och trevligt, det är en tatueringsartist som heter Ronny Bitter som ställer ut. 
 
Så skulle vi köpa lite nödvändigheter, hamnade i en affär där allt kostade en euro och ”råkade” köpa lite washi. 
 
Jukebox i hotellbaren. Helt malplacerad men ganska rar! 
 
 
Bestämde oss för att ta tunnelbana och pendel till kongresscentret. Det är himla smidigt i Berlin! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vad menar jag med inspärrad…? 
 
 
Tja. När vi kom in i kongresscentret efter mycket om och men (det hade uppstått missförstånd hemma i Sverige, så fakturan var obetald) så lyckades vi gå fel. Och gå in på Ordentlische Bundeskongress Gewerkschaft der Polizei där vi hittade uppdukad mat och trodde att det var till oss innan den stora invigningen. Så vi åt glatt lite järpar och potatisgratäng och sådär… tills vi förstod att vi hade gått fel och alltså ätit polisens mat. Jaja. Ingen skada skedd – men skumt att de inte kollade oss alls. 
 
 
På kvällen var jag bjuden på middag inne i stan. Väntade på sällskap i hotellobbyn på Estrel Centre, så mysigt. 
 
 
Jag har egentligen aldrig gillat öl, men har lärt mig att dricka alkoholfri sådan. Detta var en supergod Weissbier. 
 
 
Och en liten schnitzel, med betoning på gigantisk. Men god! Kom hem till hotellet alldeles för sent, efter att ha jagat taxi och till slut lyckats snylta wifi på ett hotell (min vanliga mobildata fungerar inte av oklar anledning) och boka min första Uber… jaja. 
 
Fint! 
 
 
 
Imorse åt vi frukost på ett ganska basic ställe men upptäckte när vi kom fram att vi hade kunnat käka på plats. Det gör vi  imorgon! 
 
 
 
En liten förmiddagspretzel tar vi, va? Så himla bra snacks. 
 
 
Om hållbarhet inom affärsresande. Viktigt och läskigt. 
 
 
Och om att gå från planerande ”doer” till strategisk ”thinker” med Festive Road Consulting. Roligt och inspirerande! 
 
 
 
 
En mycket fin lunch i en stor bankettsal, med David Meade som keynote-talare. Han är känd från bland annat BBC – mycket roligt och tänkvärt där. 
 
 
 
Framåt eftermiddagens sista seminarium var ingen pigg. En norsksvensk kvinna som jag träffade under ett annat segment kom och satte sig bredvid mig – och bjöd på salmiak! Ni som har läst Tordyveln flyger i skymningen vet ju att det är bästa sättet att skärpa sinnet och det funkade nog lite grann här med… 
 
 
Jag bestämde mig för att skippa kvällens festligheter – köpte ansiktsmask och bubbelbad, cola zero och en kebab och knatade hemåt. Bästa valet! Jag har haft en helt underbar kväll och känner mig så ren och trött och go att det är inte klokt. Ska strax krypa i säng med min bok ❤ 
 
 
Sådant här är roligt! Gör det sällan men ja, det är skoj. Och känns skönt! De röda ögonen är för att jag inte tål tvål i ögonen och inte hade något skonsammare till hands. Nu är det bra igen och jag är så mjuk, så mjuk… 🙂 
 
Imorgon har vi en kortare dag, men det är flera möten inbokade. Det blir roligt det med! Och 22:20 går flyget hem. Fick klart för mig idag att jag inte behöver åka in till kontoret på fredag – så SKÖNT – så det blir sovmorgon och så hemmajobb, och så åker jag direkt till kvällens julfest. Så härligt att få ta det lite lugnt och göra sig i ordning ifred istället för på jobbtoaletten – eller i Gothias ”loger”… 🙂 

Uppsamlingsheat i bilder

 
Tack och lov fick vi förlängt året ut på Bukebingot, men jag kommer knappast att hinna ändå. Men jag lyckades i alla fall få ordning på brickan så jag vet var jag är! 

 
Vi fick helt gudomligt god mat hemma hos Emmelie förrförra fredagen. Halloumitäckt lax, rostade grönsaker blandade med matvete, sallad och citronyoghurt med vitlök. Jag imiterade genast grönsakerna på söndagen till mina matlådor. Otroligt gott! 
 
 
 
 
 
Rufus är min favorithund alla kategorier alltså. Denna lilla pärla till solskensvovve! 
 
 
 
Katten Molle, som har ett eget Instagramkonto om böckerna han läser, är också en underbar individ! 
 
 
Hemgjord lemonad! Jag menar…!  
 
 
Äppelkladdkaka, har ni hört något liknande? 
 
 
Ja. Inga kommentarer! Den fick åka in i ugnen ett tag till 😉 En fantastiskt trevlig kväll, vi spelade När då då? och pratade och skrattade gott i många timmar. Framåt 22-tiden var alla trötta dock så det var rätt skönt att vända kosan mot stan igen. 
 
 
På lördagen kom jag på innan jag ens hade klivit ur sängen att jag skulle kunna baka scones och sagt och gjort, det blev saffransscones lagom till att J kom för frukost och Melodikryss och myshäng efter jobbet. Det är ljuset som gör att det understa ser blått ut! 
 
 
Ett original-Mind the Book-halsband som var födelsedagspresent i slutet av oktober. 
 
 
Jag har egentligen aldrig varit någon frukostperson men jag måste säga att jag börjar lära mig! Så mysigt. 
 
 
Jag fick ett helt hyacintgäng! 
 
 
Ägnade några timmar åt Vår tid är nu och att fästa alla miljoner trådar på min Quicksilver Shawl! Gud, så tråkigt det är. Men värt det! Jag har haft den nästan varenda dag sedan den blev klar, merinoull är så fantastiskt mjukt och skönt men ändå så varmt som ull ska vara. 
 
 
 
 
 
 
Gick ut en stund innan solen gick ner och lekte photo session bland tegelhusen! Det var faktiskt riktigt roligt att modella 😀 Har faktiskt tankar på att sticka en likadan nu, men i pastellrosa, ljusgrått och mörkgrått… den var så härlig att arbeta med. 
 
 
Vi hade faktiskt anledning att fira, och bestämde därför att göra en sådan där sak som vuxna får göra och äta bakelse till sen lunch / tidig middag… så dekadent! 
 
Hantverk i symbios. 
 
 
Detta är en så typisk Anna-handling att det är inte klokt. Italienska delikatesser och julmust. Och oliver. 
 
 
En söndagslunch på frästa potatisgnocchi med pesto, prosciutto, oliver och fetaost var inte det minsta fel. Parmesanen kom också fram, oroa er inte. 
 
 
 
 
På söndagskvällen hade jag kvalitetstid med mig själv, lagade belugabolognese och rostade grönsaker med matvete till matlådor. Så gott. 
 
 
Läste ut Beatlesmanifestet av Einar Már Gudmundsson, som avslutades såhär fint 🙂 
 
 
 
 
Det börjar vintra till sig. 
 
 
Det fanns en massa rödkål som behövde få lite uppmärksamhet, så den stektes med ingefära och chili och åts till fetaostfyllda små färsbiffar och vörtbröd. Det såg mer jul ut än det smakade! 
 
 
 
 
Pappa kom förbi mig på jobbet och lämnade lite grejer – bland annat årets chokladkalender! 😀 Sådant blir man aldrig för gammal för.

 

 
Jag köper sällan takeawaykaffe men i solen på väg till ett möte i tisdags satt den så bra! 
 
 
Pinchos med Hanna på tisdagskvällen. Minilangos är mina bästa langos. Så rackarns gott. Och trevligt! 
 
 
 
 
Hann precis lagom till ett föredrag med bildvisning på Högsbo Bibliotek efteråt, med J och C. Västra Frölunda Hembygdsförening var på plats och berättade om det gamla Högsbo. Mycket intressant! Jag gillade att jag hamnade mitt i stickhyllan med min stickning också. 
 
Ja, MTR Express, ni vet vad man ska ge kunder! Så mycket bättre än en penna liksom. 
 
 
Fick mammas body butter från månadens Glossybox – denna doftar så gott att jag vill slicka på mig själv. 
 
 
Fika i Mölndal i onsdags. Saffran är min vän. 
 
 
En lunchpromenad. Jag utgick från tv-huset och hoppades kunna gå längs vattnet ända till Lindholmen – det gick sådär, kan jag säga, men jag hittade ju ut till slut 😉 
 
 
Det hade blivit jul i min hiss i torsdags 🙂 
 
 
Jag var på möte med en leverantör i stan i torsdags och vi åt lunch på Made in China på Tredje Långgatan. Helt fantastiskt god och fräsch mat – och jag älskar denna väggmålning! 
 
Black Friday-fyndade Way out West-biljett 😉 
 
 
 
 
 
Hann hämta Högsbotorpen berättar på biblioteket på fredag lunch, som vi fick höra om under föredraget i tisdags. Bläddrade lite grann, det finns mycket fint! 
 
 
 
 
Vi hade allra högsta HR-chefen på besök från Kina och dukade upp med lussefika strax innan hemgång i fredags. Jättemysigt! 
 
 
 
I fredags lagade vi (J, mest, jag var baksäteskock vid köksbordet) fisksoppa med räkor och saffran. Så fantastiskt smaskigt! Men saffranet tappade färgen när jag behövde späda med mer vätska, mycket märkligt. Smaken satt ju kvar! 
 
 
…and survive this trip to Ullared a Saturday after payday and a month before Christmas, skrev jag på Instagram. Samling 06:45! 
 
 
Det var lite kö in men den rörde sig stadigt så det var ingen större fara med det. Men SÅ MYCKET FOLK. Jag har varit jättemycket på Gekås i mina dar och har aldrig sett något liknande, på riktigt. En övning i tålamod! 
 
Fick syn på en kappa på håll – vanligtvis ser jag inte ens åt senapsgult men jag blev bara tvungen att kliva dit och prova. Och så satt den som en smäck! Eller ja – den ÄR lite stor över axlarna men jag väljer att acceptera det. Särskilt som man kan behöva klämma in lite varmare kläder under – och så verkar det ju faktiskt som om ”boxy” kläder är rätt trendigt. Jag slog till, i alla fall! 
 
 
Räkmackan i kaffebaren går verkligen inte av för hackor. 
 
 
Och jag fick en päronbiskvi till efterrätt! J sa: ”Den smakar Piggelin! Den borde få Nobelpriset!” 
 
 
En fantastisk sammanfattning! 
 
 
Köpte en liten bok. Mycket sugen på att se vad detta kan tänkas vara! Antagligen är det mycket höglitterärt. 
 
 
Jag hittade även en handväska som jag varit på jakt efter – en lagom stor svart med tillräckligt lång axelrem för att kunna bära den tvärsöver kroppen – det är dock inte denna, för den fyndade jag på Tradera häromveckan och har glömt visa. Också superkäck faktiskt, men lite för liten om man vill ha med en bok eller iPad. 
 
 
 
Söndagsmorgon! Jag gick förvisso och la mig igen men det är vackert med vinter. 
 
Julte från Söstrene Grene förra veckan – massor av smaker, riktigt gott. 
 
 
 
Kunde inte låta bli dessa underbara koppar på Gekås ❤ Det blev en långsam söndagsförmiddag. Gekåsbakis är nog ordet för känslan efter en sådan dag! 
 
 
Igår åkte kappan, jag och Quicksilver Shawl på bokcirkel. Vi hade läst Kerstin Ekmans Guds barmhärtighet och det var trevligt att prata om den och få klart för mig att det inte bara var jag som tyckte att den var jättejobbig med all dialekt. Mysigt var det också! Sedan var det hem och tvätta som gällde för min del – samt faktiskt börja på min allra första stickade tröja… mer om det lär följa! 
 
Idag är det måndag igen och ikväll styr jag nosen mot Berlin och konferens i några dagar. Följ gärna med på Instagram – jag kanske inte hinner blogga sådär hemskt mycket 🙂 

Smakebit på söndag, 25 november 2018 – Nattfilm av Marisha Pessl

 
Jag håller fortfarande på med mitt TBR-projekt, och när Nattfilm dök upp i listan var jag lite osäker. Den har funnits på min lista länge, säkert sedan 2011 eller 2012 när den kom, men av någon anledning har jag inte varit övertygad. Nu lät jag mina instagramföljare bestämma – eller åtminstone ”rösta” – och det var faktiskt bara en person som avrådde mig. Sagt och gjort – nu har jag läst ungefär 80% och jag är helt fast. Hoppas bli klar under kvällen! 
 
Veckans Smakebit kommer alltså ur Nattfilm av Marisha Pessl. Jag läste stycket imorse och blev så hänförd. 
 
 
 

”Det såg ut som en uttorkad lagun, ett flamingohägn på ett zoo som gått i konkurs för flera år sedan. Två enorma plastpalmer nuddade dystert taket. Svart mögel spred sig över de blekta rosa blomtapeterna, som om rummet fått skäggstubb. I luften låg en kraftig stank av Glades luftrenare ovanpå möglet, ovanpå klor från en motellpool. En liten mässingslampa kastade skirt ljus över antika träbyråer och snidade och förgyllda småbord. Porslinsfigurer var utströsslade överallt – trumslagarpojkar och mopsar och svanar med kantstötta näbbar. Vaser dignade av låtsasblommor som inte ens försökte se verkliga ut, med glansiga och plastiga blad, enorma blomster i nyanser som påminde om syntetiskt godis. Den bortre änden av rummet dominerades av en stor säng i barockstil, som låg och flöt där likt en gammal förtöjd färja. 

 
Precis i mitten, under skrynkliga sidenlakan, låg en liten hopkurad skepnad. 
 
Marlowe Hughes. Den sista flamingon.” 
 
Ur Nattfilm av Marisha Pessl, Natur & Kultur: 2014 
 
 
 
Denna veckan finns fler Smakebitar att läsa hos Flukten fra virkeligheten! 
 
 
Idag startades dagen vääääldigt stillsamt – jag låg och läste och slumrade ogudaktigt sent, och hade sedan lyxen att kliva upp till dukat frukostbord. Ljuvligt! Det är inte ofta jag ligger och drar mig faktiskt men vad skönt det är! Sedan har jag varit på bokcirkel och pratat om Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman, handlat och satt på en tvätt och nu ska jag stoppa in en fläskytterfilé i ugnen och lägga upp maskor till min första tröja… tror jag, i alla fall. Ska försöka blogga ikapp lite grann också, imorgon åker jag iväg på konferens i Berlin i några dagar så det ska väl packas ett och annat plagg och annat, med! 

Hoppas att du har haft en fin söndag hittills! 

Fifty shames of Earl Grey av Fanny Merkin

Jag behövde en parodi till ett bokbingo jag deltar i, och visste inte riktigt vart jag skulle vända mig… förrän jag fick tipset om Fifty shames of Earl Grey av Fanny Merkin, som en fellow läsare hade roats av under ett par dagar. Sagt och gjort, jag köpte e-boken och tog mig an den. Den tog förvånansvärt lång tid att läsa, av någno anledning, för den är varken lång eller svår. Dock drabbas jag av ett stort behov av skämskuddar rätt så ofta under läsningen – kanske är det därför 😉 
 
Jag behöver antagligen inte ens berätta att detta är en parodi på den gräsliga Fifty shades of grey av E L James – och en ganska bra sådan. Den skojar även om fanfiction och om Twilight – E L James böcker startade just som Twilight-fanfic – och är sådär alldeles lagom urflippad. Det handlar om te, förstås, och om att vara så rik att man kan köpa ett universitet och hela WalMart på en dag för att kunna dricka te med Anna Steal… och om BDSM, men inte som ni tror! Här står BDSM för något avancerat inom rollspelsvärlden. 
 
Allra sist i boken får vi oss även till livs en lista på alla femtio saker som Earl Grey skäms för. Så fruktansvärt roligt!  
 
Någon stor läsupplevelse är det inte – men det är väl inte fy skam att få skratta lite grann, eller hur? E-boken finns att köpa här eller här. 

M Train av Patti Smith

 M Train var en av titlarna som kom först i TBR-projektet – jag har ingen aning om varför det tagit sådan tid att ta mig an den, men det säger jag ju ofta. Tyckte bra om Just kids och hade nog tänkt haka vid med denna på en gång då, men så blev det alltså inte. 
 
Men nu! Och som ljudbok, inläst av Marika Lagercrantz. Jag körde igång den under en valfritt ensam söndag, då jag pysslade hemma, stickade och lagade mat och städade och rensade, och det passade den så bra till. Jag var med på kaféer med anteckningsböcker, i Frida Kahlo och Diego Riveras hus, i London, vid Sylvia Plaths grav i Yorkshire, vid Jean Genets och Arthur Rimbauds dito i Marocko och Frankrike. Genom kärlek och sorg, med käresta och barn och familj, i ensamhet och tvåsamhet och i nöd och lust. 
 
Det är så vackert och så väl avvägt, jag tycker att jag kommer Patti Smith in på livet på ett intimt sätt utan att det är kladdigt. Och jag tycker att Lagercrantz inläsning är riktigt, riktigt bra. Patti Smith var nog min största upplevelse under årets Way out West, så det passade fint att läsa den nu, även av den anledningen. 
Vill gärna citera ur Polarprismotiveringen ännu en gång: ”Patti Smith is a Rimbaud with Marshall amps” – så träffsäkert och så stiligt! 
 
Boken kan man köpa här eller här. 

Frankenstein av Mary Shelley

 

 
Ett tema under årets upplaga av Göteborgs Romanfestival var Mary Shelleys Frankenstein, som fick särskild uppmärksamhet under söndagen. Jag har den i bokhyllan, en Wordsworth Classics-utgåva som jag köpte någon gång på gymnasiet, men har inte kommit mig för att läsa den. Nu blev det bråda dagar, så jag passade på att lyssna på en något förkortad version under söndagsmorgonen, och hann nästan klart lagom till att frukostsällskapet stod i dörren! Jag har lyssnat på ett par förkortade Penguinversioner av klassiker tidigare, nämligen Stolthet och fördom och Lysande utsikter och tycker att de är bra – så detta funkade fint för mig. Jag upplever inte att det var mycket som saknades. 
 
Jag behöver knappast gå in på handlingen – ”alla” känner till Frankenstein och framför allt hans monster. En hjärtskärande berättelse om ensamhet och vänskap – eller companionship, skulle jag vilja säga – och om främlingskap och främlingsfientlighet. Det är otroligt att tänka sig att den är tvåhundra år gammal! Men somliga teman är förstås evigt aktuella och jag tror att vi kommer att fortsätta att läsa Frankenstein i tvåhundra år till. Den har beskrivits som den första science fiction-romanen, och det låter onekligen fullt rimligt. Nu skulle jag gärna vilja se den klassiska filmatiseringen också! 
 
Den förkortade versionen finns att lyssna på i en app nära dig – om du vill läsa boken i sin helhet kan du köpa den till exempel här eller här.