Jag skrev just i ett inlägg på bloggens Facebook-sida att jag är så glad att jag satte igång med mitt TBR-projekt, för det är så många riktiga pärlor som har kommit i min väg – och det är ju fantastiskt. Jag har sagt många gånger nu att det är en travesti att somliga böcker inte blivit läste förrän nu, och det är ju verkligen sant i detta fallet. HUR har jag inte läst Under det rosa täcket förrän nu? Vansinne. Men det är klart, jag kanske var något ung när den kom ut (1996, jag var 14) – fast det är väl ingen ursäkt egentligen. Den har i alla fall stått i hyllan i minst fem år och ja – nu har jag läst den!
Dock lyssnade jag på en stor del av den, i bra inläsning av Gunilla Leining. Om ljudböcker räknas som läsning? Naturligtvis gör det det.
Det är inte helt lätt att skriva en kommentar på en sådan här bok – förutom att den var fantastiskt upplysande och verkligen fick upp mina ögon för somligt som jag inte riktigt tänkt på. Ja, det är 22 år sedan denna kom ut – mycket har förändrats, mycket är exakt likadant. Jag hoppas att Björks texter används i skolor nuförtiden, för det finns så väldigt mycket här som förklaras på ett tillgängligt och självklart sätt.
Ljudboken var som sagt mycket väl inläst, men en sak ska sägas – boken består av många citat och utdrag, ur tidningar och böcker och andra publikationer, och precis som i Jack Werners bok som jag lyssnade på i våras kan man bli lite tokig på alla ”citat – slutcitat”. Detta är inte kritik, det är mer en reflektion över hur irriterande det blev. Det kan ju liksom inte vara på något annat vis.
Jag gillade särskilt några bitar mot slutet med jämförelser i populärkulturen, med film och skönlitteratur och är nu otroligt sugen på att läsa om Ta vad man vill ha av Louise Boije af Gennäs med nytt tankesätt. Har väl läst den fyrtio gånger, men varför inte en gång till med nyslipade icke-rosa glasögon?
Stories from the city, stories from the sea 