Julefriden närmar sig…

Dessa sista veckor innan jul har varit otroligt intensiva – vi har implementerat en ny policy på jobbet, vilket har betytt stora förändringar och mycket administration. Men jag har kunnat jobba hemifrån en hel del och fått mycket gjort den vägen, och nu, sista skälvande arbetsdagen innan sexton dagar ledigt, tror jag faktiskt att allt är klart! Så otroligt skönt – och det är ju särskilt härligt att känna att man verkligen har förtjänat en rejäl ledighet… 🙂 
 
Bloggen har inte varit prio, förstås, men nu ska vi allt få ihop ett inlägg här. Massor av bilder! 
 
 

Finaste julkortet hade landat hemma när jag kom hem från mitt fransfix förra tisdagen! ❤ 

 
 
Jag handlade med mig sushi efter fransandet – när man har legat och blivit ompysslad i tre timmar är man mosig nog att inte ens vilja tänka på att laga mat. Testade Din Sushi inne på Frölunda Torg för första gången och var positivt överraskad. Gillar alla ställen som låter mig byta ut jätteräkor mot något annat, i detta fallet avokado, utan tjafs eller kostnad. 
 
 
 
I onsdags var jag på möte på Hultmans Holme och kom ut i lagom tid till när försvarets granformation skulle flyga över stan och folk hade klättrat upp på Göta Älv-bron för att se ordentligt. Jag såg Herkulesplanen på tisdagen, men dessa missade jag faktiskt, trots att jag faktiskt promenerade genom större delen av stan just i rättan tid. Istället såg jag Janne Josefsson på bussen. Inte så dumt det heller. 
 
 
J:s fantastiska amaryllis, medan den fortfarande kunde stå upp. 
 
 
Till middag blev det en magnifik saffransrisotto och en kycklingrätt med massor av ärtor. Smaskigt värre! 
 
 
Lyxig lussefrukost med risgrynsgröt och saffranste till julkalendern. 
 
 
Jag jobbade hemifrån på eftermiddagen och fick äntligen tänt andra ljuset… 
 
 
Och fick sedan på baskern för att åka iväg och möta J inför Jul på Liseberg! Jag har bara varit där en gång förut, med jobbet och jul-Paddan, men det var svinkallt och vi hade kort om tid. Men detta var så mysigt! Här kommer en bildbomb… 
 
 
 
 
 
 
 
En liten Luciagåva ❤ 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag och Sten-Åke! 
 
 
 
Sedan bar det av till Oscar Fredriks kyrka för jul- och luciakonsert med Kammarkören, Ceciliakören och Sinfoniettan. Så otroligt bra! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag fastnade för det där med basker och drog på mig den även på fredagen… 
 
 
…tillsammans med ett armband i glas som jag köpte på Liseberg. Älskar det! 
 
 
 
Efter jobbet hade jag den stora äran att få fika med Linda och Margo! Så mysigt. De är underbara båda två! 
 
 
En liten sväng in på Adlibris unnade jag mig också… och hittade detta gudomliga garn. Jag behöver en ny tubhalsduk som passar till de lite roligare kapporna, senapsgul och smaragdgrön, och detta var ju helt rätt. 
 
 
Gjorde det enkelt till kvällen, toast med rökt lax och Skagenröra. Alltid gott, minimalt med ansträngning. 
 
 
På lördags skrudade jag mig i min bästa mysklänning, som inte bara är snygg utan även löjligt bekväm, och åkte mot Högsbohöjd för Melodikryssfrukost och ”indielunch med inspiration från Andra Lång”! 
 
 
Mats Knutson står så grön och grann i stugan. Eller något. 
 
 
 
Startade lökpicklingen direkt efter frukost. Det är ju så ofantligt vackert! 
 
 
Sämsta På Spåret-titten hittills. Jag blev också meddragen i Salt Lake City. 
 
 
Startade på lilla halsduken och kom en bit åtminstone! Jag har haft annat att sticka färdigt till jul, men man får åka lite slalom mellan projekten. 
 
 
Plöjde ett antal avsnitt av Albert och Herberts julkalender som är fullständigt genial. 
 
 
Jag fick för mig att jag skulle börja göra örhängen i förra veckan och fick ihop några par, här är de första, av minijulkulor som J hittade på Lagerhaus! Mycket nöjd, de är otroligt gulliga. Jag är nu konstant på jakt efter olika saker i par som jag kan hänga i krokar och öron 😉 
 
 
Tips – P3 Historia om Eva Perón, missa inte! 
 
 
 
 
 
På söndagen firade J och jag sex månader tillsammans med en hotellfrukost. Han hade jobbat, så vi möttes i stan och lyckades glömma trycka på knappen för att kliva av vagnen på rätt ställe, så det blev en promenad genom Brunnsparken, ner mot Stenpiren. Och några fina bilder i gryningen 🙂 
 
 
 
Turkisk yoghurt med honung är lite himmelrike i ett glas… ❤ 
 
Efter frukost hade vi bestämt oss för att spana in Vinterträdgårdsinstallationen i Palmhuset i Trädgårdsföreningen. Nu kommer en bildbomb till, jag blev helt hänförd! Vackra blommor en mörk och grå decemberförmiddag är verkligen magiskt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vackert ljus på balkongen i Palmhuset – här är örhängepar nummer två! 
 
 
 
Till kvällen lyxade jag till det med bästa söndagsmiddagen – varma mackor och te! 
 
 
 
Och dubbla ansiktsmasker. Vansinnigt roligt, det här med hudvård. Jag har slarvat hela mitt liv, typ, men har blivit lite småintresserad nu och funderar till och med på att unna mig en ansiktsbehandling med portömning i mellandagarna. Dyrt som skam och antagligen fruktansvärt smärtsamt, men kanske värt det… jag funderar lite till. 
 
 
 
 
Jag fick en fin notbok i halvårsgåva – Oasis samlade hits. Ska bli så roligt att spela lite under ledigheten! 
 
 
Mamman och pappan har satt upp tomten i Backatorp. Så fin! 
 
 
I måndags vankades det varmrökt lax, potatismos, romsås och ärtor. Gudomligt! 
 
 
Och en liten ”pepparkakstrifle” enligt recept på Annas Pepparkakor-paketet – det är så enkelt som vaniljvisp med krossade kakor och bär. Det låter ju lite galet, men faktum är att vaniljvisp inte är mycket fetare än turkisk yoghurt, så man kan faktiskt unna sig ett litet glas med gott samvete… eller hur? En måndagskväll i mörkaste gråaste december kan man behöva ha lite fest. 
 
Par nummer tre! Ja – det är ju såhär att alla kulor inte matchar, paketet var på 25 kulor, alla olika färger och glitter och sånt utom just de mörka glittriga. Men detta går också bra. Dessutom tänker jag att man kan miss-matcha lite fritt som man vill. En röd och en grön, liksom. Funkar det med! 
 
 
 
Tisdag morgon. Det är ju så att det värker i tänderna, så vackert är det. 
 
 
Ett stärkande budskap på väg till Frölunda Torg. Ja, det behövdes, herregud vad jag hade förträngt den där känslan av julhandel när svetten rinner ner för ryggen. 
 
 
Luciatåg av Balettakademien på Stadsteatern i onsdags, på resebyråns julevent. Först luciatåg och sedan helt fantastisk show med musikaltema. Så otroligt bra! Se mer på min insta om du vill. 
 
 
Jobbade hemifrån på onsdagen och tog sedan på baskern ännu en gång för att åka ner på stan och möta upp Metta och gå på Polisens julkonsert i Vasakyrkan. Såväl musikkår som sångkör och solister deltog, det var helt fantastiskt bra! Även här finns det mer på instagram, några små klipp och så. 
 
 
 
 
 
 
Träffade en ren på hemvägen… 
 
 
…och levlade äntligen upp, vilket jag hoppats göra innan årets slut! 
 
 
Igår hade vi teamlunch på OGBG vid Stenpiren. Mysigt med en liten båttur mitt på dagen och maten var lysande, som altid – och så även miljön. 
 
 
Fick en julklapp och ett fint kort av chefen, så rart! 
 
 
Vi skulle ha 1:1-möte på eftermiddagen och jag hade pratat om biblioteksböcker jag behövde hämta, så hon föreslog att vi skulle ta en promenad istället för att stänga in oss i ett konferensrum, så det gjorde vi och jag plockade upp lite efterlängtat till ledigheten, som jag aldrig trodde skulle komma fram i tid men jojomen! 
 
Idag tog jag sovmorgon och har just varit ute och ätit lunch med vännerna på lönekontoret, och ska nog inte vara kvar här så värst länge till! Ska åka in till Stadsbiblioteket och lämna en bok och hämta en annan, samt kolla efter en blus till mamma på H&M (inte julklapp utan ett byte). Och lite andra små ärenden, kanske! 
 
En ledighet har nog aldrig varit så efterlängtad och välförtjänt… oh, vad skönt det känns i hela kroppen! 

Smakebit på söndag, 16 december 2018 – En vinter i Paris av Jenny Oliver

 
Vi pratade ju julböcker med Bokbubblarna förra fredagen. Jag brukar inte direkt läsa just jullitt i december, men jag blev faktiskt lite sugen efter det samtalet och passade på att läsa Sju dagar med familjen av Francesca Hornak, och fick sedan feeling och kastade mig över en sådan där riktig söt karamell, En vinter i Paris av Jenny Oliver. Boken handlar om en ung kvinna i en liten by i Hampshire, som sörjer sin mammas död och är ihop med ett riktigt pucko. Hennes kompisar anmäler henne i smyg till en tävling där priset är att få resa till Paris och delta i en tävling hos en legendarisk – och argsint – konditor. Efter mycket om och men reser hon dit och det går väl sådär till en början… 
 

”Du låter precis som konditorn”, skrattade Rachel. 
”Nej, för fan”, fräste Francoise. 
”Och igen.” 
”Jag har jobbat för länge hos honom”, sa Francoise glatt. ”Han är en tyrann.” 
”Ja, han är visst det”, sa Rachel och tog emot koppen men tackade nej till sockret. 
”Nej, nu var jag elak. Han är okej, men jag tror han hade det jobbigt förr och att han fortfarande lider av det.” 
”Fast jag tror att han är en tyrann”, sa Rachel och höjde skeptiskt på ögonbrynen. 
Francoise vände sig mot spegelväggen bakom disken och fixade med håret. 
”Min pojkvän kommer från Bordeaux idag.” 
”Åh, vad trevligt”, svarade Rachel som undrade om hon skulle säga något mer. 
”Vi träffas bara en gång i månaden. Han är mycket…” Francoise tystnade och tog fram läppstiftet. ”Han är som konditorn. Mycket ledig.” Sedan vände hon sig mot Rachel igen och formade munnen till ett O och satte på mer Chanel Rouge. ”Man måste bara lära sig hantera män som konditorn. Så är det bara. Inte låta dem skrämma en. Ilskan och orden är bara en massa varm luft. Under ytan finns musen”, förklarade hon och skrattade. 
 
Ur En vinter i Paris av Jenny Oliver, Printz Publishing: 2018 
 
 
Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese! 
 
 
Jag har haft en helt fantastisk söndag – och än är den förvisso inte slut! Startade tidigt med en oplanerad promenad från Brunnsparken till Stenpiren (vi glömde visst trycka på stoppknappen på spårvagnen…) som gav några riktigt fina gryningsbilder från en mycket tom Brunnspark – som vid den tiden på dygnet vanligtvis är knökad. Sedan en härlig frukost på Comfort Hotel, följt av ett besök i Palmhuset i Trädgårdsföreningen som har en vinterträdgård som installation denna vinter – de firar dessutom 140 år, helt otroligt. Det är SÅ vackert – bilder kommer, kanske redan ikväll beroende på hur mycket min dator vill samarbeta. Sedan blev det julkalendern samt bioversionen av Fanny och Alexander hemma i J:s soffa, med julmust, glögg, kaffe och pepparkaka. Så lugnt och skönt. 
 
Nu är jag hemma och har ätit bästa söndagsmiddagen – varma mackor och te – och ska försöka fortsätta med det där lugntagandet resten av kvällen… 🙂 Önskar er en fin söndagskväll! 

Andra advent och lite därtill

 
Jag älskar mina trådlösa hörlurar från Gekås – men de är inte nådiga för frisyren. Dock värmer de öronen på ett föredömligt vis! 
 
Vill varmt rekommendera dessa, men påminner även om det där med att inte äta för många. Den där varningen ÄR på riktigt. Mhmm. 
 
 
Ska det ändå varnas kan jag varna för att äta wasabinötter med för mycket entusiasm. Det SVIDER. 
 
 
Julstaden Göteborg projicerar bland annat bilder ur Pettson & Findus på Konstmuseets fasad nu! Jättefint, och tydligen interaktivt – man kan gå dit och cykla på en motionscykel och trampa på en platta och annat för att ändra vad som syns. Fräsigt! 
 
 
Lise Hellström var på Stadsbiblioteket förra tisdagen och pratade lettering! Det var givetvis omöjligt att stå emot att köpa boken och några pennor – jag ser fram emot att verkligen försöka mig på detta under julledigheten. 
 
 
Hämtade sushi på hemvägen… 
 
 
…och serverades till detta lagrad julmust! Supergod. 
 
 
 
Kalenderteet var svart med karamell, gott! 
 
 
Träffade en mycket stor julost. Den är förvånansvärt god faktiskt, jag trodde edamer mest skulle smaka plast. 
 
 
 
Tidiga julklappar från Metta som varit i Peru! Så fina. 
 
 
Attackpingvinen (som är härförare i julpyntsstriden mot Danmark) är på plats på balkongen på Idas Gård. 
 
 
Julkalendern följs noggrant! Tekalendern också förstås. Jag gillar verkligen Storm på Lugna Gatan! Detta en tidig onsdagsmorgon ❤ 
 
 
Godiset börjar landa på jobbet. Men vems idé var de där ruskiga spritpralinerna? Ugh. 
 
 
 
I onsdags var det dags för Rhenguldet på GöteborgsOperan. Biljetterna inhandlades redan i våras tror jag! Intressant, jag gillade särskilt jättarna i varselväst och Buffaloskor. 
 
 
I torsdags kunde jag äntligen hämta Lily Allens bok, som jag föreslog att bibblan skulle köpa in för ett bra tag sedan. Gesica berättade i fredags att den skjutit i höjden på de brittiska topplistorna, trots att den är någon form av egenutgivning. Jag har inte hunnit öppna den ännu, men hoppas att helgen tillåter lite läsning. 
 
 
Till kvällsmat – inlagd strömming, stekt potatis och stuvad grönkål. Alltså!!! Så gott. 
 
 
Spotify Wrapped är alltid roligt och jag är inte speciellt förvånad i år heller – dock måste jag säga att jag har lyssnat betydligt mindre än jag trodde (vilket i och för sig är för att jag varit hemma betydligt mindre än vanligt och har fått min musik på annat håll) – och jag är väldigt förvånad över att Magnetic Fields har halkat ur listorna. Får göra något åt det. 
 
 
 
 
I fredags eftermiddag bjöd Maria på jobbet med mig på EX-raid i Trädgårdsföreningen! Så roligt att se så mycket folk, i alla åldrar och utföranden, vara utomhus och spela ihop. Och vi fick Deoxys! 
 
 
 
Sedan bar det av hem till Anna för julfest med Bokbubblarna. Jag hann både sticka och glögga lite innan de andra kom. 
 
 
Vi hade beställt vietnamesiskt från Steamy Phó, så himla gott! 
 
 
 
 
 
Bytte julklappar gjorde vi också – jag fick den coolaste tygkasse jag någonsin sett av Linda! Det var även hon som medförde Darth Vader i juleskrud som fick hälsa på Annas fina nya ren. Eller ko. Eller renko? 
 
 
Sedan hem till J, saffranste (som jag köpte till julklappsbytet och blev tvungen att köpa ett extra hekto av) och pepparkakesandwich… 
 
 
och ett sent På Spåret, förstås! 
 
 
Inte illa trots att jag rörde till första resan. 
 
 
Lördag! 8 december! Anna-afton! Jag fick finfina silvertabletter ❤ 
 
 
Testade dem hemma hos mig på eftermiddagen… innan jag somnade som en stock, trots sovmorgon. Vilken tupplur det blev! Men så snyggt i mitt kök. 
 
 
Hyacinterna hade också fått fart! 
 
 
 
 
 
På kvällen var vi hemma hos Line i Kortedala och bakade julgodis med ett gäng andra. Alla hade med eget recept och egna ingredienser och så bakades det och fixades och kladdades och hade sig och så fick alla ta med sig lite av varje hem. Vi hade med de vita bollar, snöbollar med polka tror jag de kallades – och så hade även Sophia, som jag kände förr i tiden men inte har sett sedan 1994 eller något i den stilen (vi gick på samma ridskola men hon är några år äldre vilket ju gör skillnad när det handlar om 16 vs 12…). Annars var det Bountybollar med apelsin, ischoklad med kokos och apelsin, en sorts Ferrero Rocher och en lite skojig variant på marknadsfudge. Ja, och vår saffranstryffel som inte stelnade. Ho hum 😉 Mysigt var det i alla fall, med ljus och glögg och julmust och barn och hundar och katter! 
 
 
 
I söndags eftermiddag var det glöggfest på Orustgatan med vidunderlig utsikt! Mycket trevligt även detta och en väldigt nyttig dos KBT för mig ty jag gick över en asläskig HÖG gångbro över trafikleden. Utan att dö! 
 
 
Detta gamla favorit-i-repris-julkort dök upp ur gömmorna. 
 
 
Och liksäcken på Högsbohöjd ligger kvar orörd. Har nån numret till GW? 
 
 
Igår var jag bjuden på lunch på Hotel Operas nya restaurang, Angelini. Kan rekommenderas! De har tydligen väldigt uppskattade fredagskvällar med pizzabak och grejer också, rolig aktivitet! 
 
 
 
Det är inte utan att jag blev lite sugen på att låna med mig Sven Stolpes bok från Espresso House efter att ha läst Bränn alla mina brev…  
 
 
På Pustervik hölls samtalsklubben Talk is Cheap #4, med Ika Johannesson och Fredrik Strage. Han är så fruktansvärt rolig alltså. Kul kväll, men oj vad trött jag var efteråt. Tre kalas på tre dagar följt av samtalsklubb är tydligen mer än vad denna donna tål 😉 
 
 
Imorse i väntan på ett möte hann jag äntligen börja på denna fina! Den ska tillbaks till biblioteket på fredag så det gäller att lägga på ett kol där alltså. Men det går nog bra, den verkar rätt så lättflytande. Om än säkert förskräckligt tung. 
 
 
Ja, hej, vi har setts förut. Jag kan fortfarande höra din röst ringa i öronen. 
 
 
Äntligen lite friskt godis i korgarna! Ikväll ska jag få nya friska ögonfransar, men först möten i stan i eftermiddag. Au revoir! 

Smakebit på söndag, 9 december 2018 – Totalskada av Helena von Zweigbergk

(null)

Godmorgon på er och glad andra advent! Och grattis på Anna-dagen, ni övriga som benådats med detta käcka namn. 
Jag är inte i närheten av en dator idag så dagens inlägg kommer direkt från appen i min iPad. Låt oss hoppas att det funkar! Jag började läsa Helena von Zweigbergks nya roman, Totalskada igår eftermiddag och har redan kommit halvvägs. Otroligt
fängslande! 
(null)

(null)

Denna veckan finns fler Smakebitar hos Flukten fra virkeligheten! 
Önskar er alla en fin söndag! Jag ska på en glöggbjudning i eftermiddag men annars blir det stillsamt. Skönt! 
(null)

Lite sådant här, kanske 🙂 

Nattfilm av Marisha Pessl

Mina regler för mitt TBR-projekt är att jag börjar ”från början”, med de böcker som legat på listan längst, och antingen bestämmer mig för att plocka bort titeln eller läsa den. Eller flytta ner den på listan en bit om det skulle vara så att det är något som skulle passa bättre vid ett annat tillfälle, eller om det är flera stycken av samma författare på raken, eller så. Nattfilm har jag flyttat lite grann på, funderat på att plocka bort den, funderat på att börja… ja, ni hör ju. Ambivalens på hög nivå! Men så ställde jag frågan på sociala medier, först på Twitter och sedan på Instagram, och det slutade med att alla som svarade utom en person (samma i båda kanaler, hej Jenny ;-)) tyckte att den var mycket läsvärd – somliga tyckte till och med att det var en av de bästa titlar de läst – och då var det väl bara att tänka bort mina osäkerheter (antagligen var det mest så för att den är så lång) och börja! 
 
Och åh, vad glad jag är att jag gjorde det – och att jag ställde frågan till mina kloka följare, som tog sig tid att svara! 
 
Skräckfilmsregissören Stanislas Cordova har ett gigantiskt följe av halvt fanatiska beundrare – de har skapat ett eget hemligt nätverk på internet, myterna frodas och själv har han inte setts till sedan 1977. När hans tonårsdotter Ashley hittas död i en lokal i New York stämplas händelsen snabbt som självmord, men journalisten Scott McGrath anar oråd. Sist han närmade sig familjen Cordova blev det ett stort personligt nederlag för honom, men denna gången måste han ta chansen och försöka ta reda på vad det är som kan ha hänt, vad som orsakat Ashleys död. Tillsammans med ett par ganska otippade kompanjoner ger han sig in i jakten, som snart blir en hastigt snurrande virvel, av villospår, av upptäckter, av överraskningar och bevis. Vid sidan om detta har han en ex-fru och sin lilla dotter Samantha att tänka på – vilket går sådär. 
 
Det är så himla spännande, och det blir just spännande och lagom rysligt och läskigt väldigt snabbt. Mycket skickligt av Pessl. Jag gillar formatet, med en massa tidningsartiklar, bilder, utdrag från ”internet” och liknande – riktigt intressant och mycket välgjort. Ännu en gång, jag är så glad att jag tog mig an denna – jag blev väldigt positivt överraskad. En bok helt i min smak – den var ju en stor snackis när den kom, men om du, liksom jag, inte klev på tåget då – så gör det nu! Boken finns att köpa här eller här. 

Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman

Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman är första boken i trilogin Vargskinnet och den valdes till novemberbok i min ena bokcirkel. Jag röstade inte på den och hade aldrig valt att läsa den om det inte vore för bokcirkeln – som så ofta behöver man en spark någonstans för att komma sig för. Ofta blir jag positivt överraskad, vilket är en värdefull lärdom, men sådant var inte fallet denna gång. Det blev alldeles för långt och alldeles för segt. Och alldeles för svårläst, då en stor del av texten är på jämtska och norska – ohyggligt jobbigt att komma igenom. 
 
Det är 1916, och barnmorskan Hillevi reser från hemstaden Katrineholm till Jämtland för att börja arbeta som barnmorska. Hennes hemlige fästman, prästen Edvard, har fått tjänst däruppe och det är anledningen till att hon söker sig ditåt. Hennes hygien och moderna idéer tas inte enbart emot positivt – kulturkrocken är total. Hon blir fostermor åt en liten sameflicka, som sedan berättar en del av berättelsen många år senare, och istället för att gifta sig med den unge prästen för ödet henne samman med norrmannen Trond Halvorsen – deras kärlekshistoria är den största behållningen med boken. Och som Sara sa när vi pratade om den – äntligen en BRA MAN i en av våra böcker! 
 
Annars – ack så tungrott det var. Delen som handlar om den unge pojken Elis som rymmer hemifrån, kämpar sig igenom tbc och till slut tar sig till konstnärernas Berlin hade kunnat vara en egen novell, den bär sig egentligen men känns helt malplacerad i berättelsen om Hillevi och Kristin. Jag blir trött bara jag försöker sammanfatta här, det kändes så himla kämpigt att läsa. Jag lyssnade på delar av den i inläsning av Helena Brodin – ni minns väl Iris i Goda grannar? – men det blev också för jobbigt med all dialekt och sång. 
 
Boken finns att köpa här eller här, om du skulle känna dig manad trots att jag är så negativ 😉 

Berlin, julfest, advent, Agneta Sjödin

 
Sista morgonen i Berlin var hjärtskärande vacker! Tyvärr fungerade inte lamporna i mitt hotellrum så det var ganska intressant att göra sig i ordning och packa i detta lite… dunkla ljus. Men det gick väl hyfsat, jag verkar ha fått med mig allt hem 😉 
 
 
Satte mig i foajén när jag var klar, ty sticka i mörker försöker jag att undvika. 
 
 
Första mötet var med AmEx / HRG – som hade denna helt otroliga låda med små cupcakes i sin monter! 
 
 
De sponsrade även kaffevagnen som gjorde riktig espresso och cappuccino och flat white och sådant, så nog fick jag unna mig en cupcake till efterrätt. Det är svårt att motstå gullig mat! ‘
 
 
Det hela avslutades efter lunch, och jag valde att sitta kvar i lobbyn på kongresscentret under eftermiddagen. Jobbade undan lite grann och beundrade den gigantiska granen – det var otroligt högt i tak, säkert femton våningar upp. 
 
 
En bra sammanfattning av konferensen! 
 
 
Vi käkade middag på en av hotellets restauranger – en riktigt trevlig Carbonara för min del. Men ser ni att en skiva chili har smugit sig in? Det var i och för sig bara gott… 🙂 
 
 
Kom hem SENT och fick tack och lov sovmorgon och kunde jobba hemma på fredagen. J kom med frukost och denna mycket intressanta råsaft. Inget tillsatt, den smakade verkligen HÄLSA och PIGGHET. Fast pigg var jag inte, jag somnade till och med en stund frampå eftermiddagen innan det var dags att göra sig i ordning inför kvällens julfest! 
 
 
 
 
Jag var ganska pyntad när jag gick hemifrån, med julflamingor i öronen och allt, men min vana trogen pep jag in i en butik där jag hade sett lite roliga grejer på vägen och pyntade mig vidare. Ulrica fick låna mina flamingor eftersom jag hittade bjällrande renar! Och ett bjällrande hårband fick bli armband. 
 
 
Det är svårt att tänka sig att de faktiskt sänker ner det här taket när det ska hållas kongress, eller för all del bokmässeseminarium. 
 
 
Al Pitcher var kvällens konferencier! Det blev fantastiskt lyckat, han är så himla rolig. 
 
 
Även på lördagen kom J efter jobbet, bärandes frukostkomplettering – och en tekalender! ❤ 
 
 
Först Melodikryss. George Bush gick ju bort under natten – nog hade det varit ett intressant sammanträffande om L2 hade varit George Bush? Det blev Grodan Boll. Man kan ju diskutera om de har något samröre. 
 
 
Sedan ä n t l i g e n På Spåret-premiär! Jag har ju haft en liten sammankomst hemma de senaste åren för premiären, men nu föll det ju sig så att julfesten krockade. Men detta blev också bra! Vi skålade in säsongen i alkoholfritt Freixenet och skrapade ihop en ganska respektabel poängsumma. 
 
 
Sedan – tea time! Svart te med bergamott och blåklint – jag är ett stort Earl Grey-fan så det var toppen. 
 
 
Och vi hann med min bästaste julfilm – Love Actually – under eftermiddagen innan J skulle tillbaks till jobbet. Jag älskar den! Det är kanske den enda film jag grinar åt, dessutom… begravningsscenen alltså. Och när stackars, stackars Emma Thompson lyssnar på Joni Mitchell i sovrummet. Snyft. 
 
 
Jag ägnade kvällen åt att läsa min julbok inför träffen med Bokbubblarna på fredag. Köpte denna för ett par år sedan efter att ha läst första, men det blev inte av att jag läste. Nu har jag gjort det! Och jag älskade den verkligen. Så fin. 
 
 
Just det, jag lagade köttfärssås också, med massor av svamp och paprika. 
 
 
Söndagsbrunch med J och lakritste, julskinkmacka, köttbullar och prinskorv och ljus och frid. 
 
 
Pingvinia fick sniffa på äppel- och kanelglögg… 
 
 
…till ljuständningen! Har ni ätit saffransdonut någon gång? Mycket gott! 
 
 
Sedan adventskonsert i underbara Hagakyrkan med deras damkör, Ymna. Mycket stämningsfullt – och alldeles lagom långt. Så mysigt att sitta därinne bland allt ljus när det var regn och rusk utanför. 
 
 
Svenska Kyrkan kör en mycket viktig kampanj i jul. Swisha en slant om du kan och vill! 
 
 
Hann med en snabb fika på Järntorget innan det var dags för J att åka till jobbet. Jag beställde en melted orange mocha latte, i tanken om att det skulle vara något med någon sliskig apelsinsyrup – men man får alltså en stor apelsinchokladbit som ska smälta i latten, eller den varma chokladen. Hysteriskt gott men det får väl inte bli en vana… 😉 
 
 
Det fanns ingen grönkål på julbordet i fredags vilket förstås är en travesti, så jag svängde ihop en liten rätt av fryst sådan. Inte så dumt! Hade blivit bättre av en liten skvätt grädde tror jag, men detta gick också bra. Smörstekte och saltade och pepprade liberalt. Gallerrökt lantskinka och tomater till. 
 
 
Det lackar mot jul. Ho ho ho. (Ja, jag städar nagelbanden sedan.) 
 
 
Igår åkte jag in till Stenpiren och sushilunchade med Hanna! Så trevligt – och så skönt att komma ifrån kontoret en stund ibland sådär mitt på dagen. 
 
 
På kvällen fick jag hallon- och lakritsglögg till fördrink ❤ 
 
 
Tydliga instruktioner på julgransbelysningen… 
 
 
…och en helt fantastiskt god grön ärtsoppa till middag, med pepparrots-crème fraîche och baconströssel. Julmust i glaset. Mucho bortskämd! 
 
 
Lucka 3 i tekalendern var svart chai. Mycket gott med en liten skvätt grädde i – mjölken hade sagt upp sig. Det är väldigt trevligt det där med en ny sort om dagen alltså! 
 
 
Detta hälsade mig imorse. Alltså, denna stad! Jag är verkligen djupt förälskad i Göteborg. 
 
 
Oplanerat Agneta Sjödin-moment i förmiddagskaffet! 

Beatlesmanifestet av Einar Már Guðmundsson

Det är 1960-tal i Reykjavik, och klassens clown Jóhann Pétursson håller på att växa upp. The Beatles, med sina frisyrer och sin gitarrpop har just tagit över världen, och det tänker Jóhann nog också göra, fast kanske i lite mindre skala. Han startar garagebandet Matchbox, skriver hemliga lappar med låttexter på, sjunger i rektorns talarstol, retar gallfeber på lärarna, träffar kärleken och får hångla i ett garage och är, helt enkelt, tonåring. 
 
Jag läste några recensioner som kritiserar faktumet att det egentligen inte händer något i boken. Det gör det inte heller – men det gör ingenting. Många sådana här uppväxtskildringar, eller kanske till och med bildungsromaner, är som allra bäst för att det inte händer något särskilt. I de allra flesta tonårsliv är de största händelserna just sådant som att spela i ett band eller hångla i ett garage och då kan väl skildringarna få vara på den nivån också? Jag älskar det. 
 
Guðmundssons humor tilltalar mig också – somliga bitar, såsom framträdandet i talarstolen, är dråpliga och väldigt handgripligt roliga, men mycket av humorn flyter liksom med meningarna på ett alldeles lagom vis. Det är jättetrevligt! Dessutom är det trevligt att läsa böcker från länder som i mångt och mycket säkert är likt Sverige, men som i vissa influenser och hänseenden är ganska olikt. Jag gillade Beatlesmanifestet skarpt – den lämpar sig väldigt väl som läsa-i-sängen-på-kvällen-lektyr. 
 
Boken verkar inte finns att köpa hos våra vanliga bokhandlare längre, men kolla Bokbörsen! 

Pojken av Tova Gerge

Jag blev otroligt intresserad av denna bok när jag såg den i höstkatalogerna – på ett lite oförklarligt sätt. Omslaget är ju onekligen ovanligt, och säljtexten likaså. Kön på biblioteket var evighetslång redan innan den kommit ut, så till slut inväntade jag e-boken. Och läste i två svep. 
 
Det var fruktansvärt obehagligt och fantastiskt fascinerande, som sammanfattning. 
 
Bokens berättare, en filmstudent som jobbar extra på hotell, blir förälskad eller kanske besatt av en kurskamrat som han kallar pojken. I mitt huvud är pojken egentligen en androgyn flicka, men det har egentligen ingen betydelse. För berättaren är pojken just en pojke, och det blir berättelsens premiss – han tar makten över pojken, även över vilket kön hen tillhör.
 
När de väl blir tillsammans, eller vad de nu blir för pojken har även en flickvän, blir det starten på en oerhörd resa genom ett sorts mycket obekant bdsm-landskap. Det är intressant, jag har lyssnat på ett par dokumentärer som behandlar detta ämne på sistone också, men för mig är det tyvärr obegripligt. Med all respekt för att alla får göra som de vill – jag förstår inte. Men det är ju ofta spännande med sådant man inte förstår – och det är sannerligen ingen kritik, för detta är så mästerligt utfört. 
 
Men det handlar också om kärlek – för det är inte bara besatthet och sex, utan någon sorts symbios som utan tvekan bottnar i starka känslor. Om det himlastormande, och om det nattsvarta när det inte längre finns. Och så handlar det givetvis om makt och maktbalans eller obalans, om destruktivitet och självdestruktion – och det är så oerhört välskrivet. Helt otroligt! Det starka makttemat lyser liksom igenom i praktiskt taget varenda mening när berättaren och pojken interagerar, det är fantastiskt skickligt av Gerge. 
 
Jag blir illa till mods och imponerad i lika delar, tror jag. Det är ju ett gott betyg – det är inte alla böcker som får mig att tänka långt efter att jag läst dem, eller ens mer än en halvtimme efter att jag lagt ner dem en stund. Mycket bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Den perfekta vännen av Adele Parks

Jag har läst en del av Adele Parks under tidigt 2000-tal, relationsromaner åt chicklithållet, så när Harper Collins Nordic mailade och berättade att hon nu gjort ett genrebyte och skrivit en psykologisk thriller blev jag pepp och tackade ja till ett recensionsexemplar. Det är så spännande med genrebyten, och när det blir bra blir det ofta väldigt bra – se Boije af Gennäs och Lisa Jewell, till exempel.  
 
Det blev bra här också, för Parks är en väldigt duktig skribent, med en god förmåga att formulera sig och att avsluta kapitel på ett sätt som gör att det är svårt att inte fortsätta lite, lite till. Dock blev jag besviken på denna eftersom den var så otroligt förutsägbar. Jag vet inte om det bara var slumpen i mitt fall, jag brukar inte vara så vass på att lista ut saker i förväg, men här förstod jag liksom allt, inklusive alla vändningar, en bra bit i förväg. Det gör inte att boken är dålig, men det tar ju bort thriller-biten. Det psykologiska fortsätter dock att vara spännande. Jag lyssnade på delar av boken vilket den passade bra för, det är korta kapitel och persongalleriet är lagom stort för att det ska gå bra att hänga med. 
 
Boken handlar om Mel, trebarnsmamma och boende i Midlands i England. Hon blev gravid under sin studietid och slutade för att föda och ta hand om sonen Liam, som ensamstående mamma. Det var inte lätt, förstås, men hennes bästa väninna Abi stöttade henne i beslutet att behålla barnet. Nu har hon två döttrar tillsammans med sin man, jobbar deltid i en klädbutik och det mesta flyter på rätt så bra. 
 
Abi blev tv-stjärna i USA genom mannen även hon träffade på universitetet, men när han har en affär och skilsmässan är ett faktum hör hon av sig till Mel efter många års tystnad och ber att få komma och bo hos henne ett tag medan hon kommer på fötter och skapar sig ett liv hemma i England igen. Mel känner att hon inte kan säga nej – Abi hjälpte henne så mycket i ungdomen – men det blir, förstås, inte som hon tänkt sig. Alls.
 
Till en början är allt kalas – med vinluncher och shopping och gin och tonic vid köksön mitt på blanka eftermiddagen. Abi verkar dock inte vara så fokuserad på att ordna upp det för sig själv, och Abis man börjar tröttna på gästen som inte respekterar husets regler och inte verkar vara en särskilt god förebild för småflickorna. Mel ser dock bara det glamourösa och fina – tills det är alldeles för sent. 
 
Som sagt – det är en välskriven bok och den hade kunnat vara riktigt spännande, om den alltså inte varit så förutsägbar. Jag skulle hemskt gärna vilja höra från fler av er som läst den och höra vad ni tyckte – är det bara jag? Den har höga betyg på Goodreads, nämligen, så detta kan ju vara en knäpp slump där min radar för en gångs skull var på rätt frekvens… 
 
Boken finns att köpa här eller här!